Highlight of the day

Ledsen att det är snålt mellan inläggen, men wifi-tiden här i NZ går till att ringa till min underbara pojkvän.

Men nu ska jag i alla fall berätta om dagens höjdpunkt.

Familjen åkte forsränning! Jag var så nervös inför att jag kissade två gånger på 1,5 timme och ändå kände mig nödig när vi skulle hoppa ombord på gummibåten. Denna nervositet underlättades inte av att vi på uppvägen åkte buss på en skitsmal dirt road utan räcken uppför ett jävla berg, och - jag skojar inte - var ungefär 50 centimeter från kanten stora delar av resan. Jag blundade.
Men sen när vi väl kommit igång var det skitroligt och jag märkte snart att det som ser skitfarligt ut inte var så himla farligt. Man guppade lite upp och ner och blev dränkt av vatten då och då, men annars var det harmonisk båtfärd ned för en mycket vacker ravin.
Vår guide var maori och kallades Chief. Han var stor och hade mörk röst och mycket torr humor. Han var helt enkelt raka motsatsen till guiden i båten intill som var en pytteliten rödhårig tjej med en jävligt hög och gäll röst som skrek hela tiden, väldigt likt en hejaklacksledare.

Det var inte dagens höjdpunkt.

Dagens höjdpunkt var när mamma tog lite fel på uttalet och kallade vår macho-maoriguide Chief för Chef.

Relationers inledande stelhet

Jag och Tobias kom ganska snabbt över alla spärrar i vår relation, och vi pratade om hur awkward det kan bli att försöka täcka över ens faktiska avsikter när man befinner sig i en etta på 35 kvadrat.

Tobias ger exempel:
- Eh... Jag ska bara gå och kolla en sak i badrummet. Här, lyssna lite på dödsmetall så länge.

Drottningen av Saba

Jag och Tobias spelade frågesportsspel i helgen. Jag fick frågan om vem som hade haft ett förhållande med kung Salomon. Jag satt och funderade länge, innan jag uppgivet bara tog det första jag kom att tänka på; drottningen av Saba. Vilket var rätt.

Och just nu sitter jag i några bekantas hus i London och väntar på att flyga vidare till Nya Zeeland om några timmar, och innan mamma kom in och väckte mig med glögg och pepparkakor och Luciavaka på SVT play hade jag helt glömt att det är den 13 december.

Av dessa två händelser kom det sig att Tobias klockan nio i morse, istället för att få en mysig Lucia-hälsning, fick meddelandet:

"Drottningen av Saba. Booya!"

SÖS

Hur tänkte de när de la ett av Stockholms största sjukhus uppe på en jävla bergstopp?

Payback...

Jag stod i duschen förra veckan, och Tobias stod och borstade tänderna. Då ritade jag en snopp på rutan, för att påminna honom om hans oromantiska inslag tidigare.

Dagen efter skrev jag "Tobias" i imman på duschdörren. Sen såg jag att snoppen fortfarande gick att skymta till höger om namnet. Då ritade jag ett hjärta mellan dem och kände mig jättenöjd. Sen kände jag mig jätteomogen. Men fortfarande jättenöjd.

Bimbos

Lyssnade på hockeymännen berätta om NHL-fruar som bodde i LA och shoppade i New York, som köpte väskor till minimipris 10,000, som tog privatjet när de reste på meningslösa resor runt i USA. Och tonen i diskussionen var ett uppenbart gnäll på dessa extravaganta, snobbiga kvinnor utan respekt för pengar.

- Men hörni, jag tror att ni glömmer en grej. Fine att det finns såna kvinnor - men det är ju också männen som väljer att gifta sig med dem...

Toffel

Tobias fick förfrågan av en kompis om att följa med på en tv-inspelning, men eftersom det var på en av mina fyra lediga kvällar nästa vecka, och jag ska till Nya Zeeland veckan därpå och vara borta i en månad tackade Tobias nej.

Då mailade en annan av hans kompisar en bild på en toffel och skrev under den; "jag följer med i alla fall..."

Det tyckte jag var väldigt fyndigt.

Hej

Var och handlade härom dagen. Väl framme vid kassorna var det jättelång kö i en kassa, och bara en kille som stod och la varor på bandet i en annan. Jag frågade kassörskan om hon skulle stänga och hon svarade nej. Okej, sa jag, man blir ju lite misstänksam när det inte är någon som står här. Hon log och sa att nej då, hon hade öppet.

Jag började lägga varor på bandet, och cirka 30 sek senare var det min tur att bli betjänad. När jag ställer mig framför kassörskan för att påbörja betalningen ser vi på varandra och säger hej.

Varför gör vi det? Vi har precis haft en konversation, men det är ett så invant beteende att man säger hej när man ska betala att man ändå säger hej även fast man pratat för bara en pytteliten stund sedan.

O baby, I love it when you talk dirty to me...

Jag (flörtigt):
Vad skulle du göra med mig nu om du fick fria tyglar?

Tobias (sensuellt):
Först skulle jag slänga runt dig, så att du hamnade på rygg under mig... Sen skulle jag... sminka ditt ansikte som en clown... Sen skulle jag sätta på dig jättestora skor... Och sen skulle jag sätta på dig jättestora byxor... Fast för korta byxor...

För allas info kände jag först att detta var lite för privat för att lägga upp på bloggen, men sen tyckte jag att det var för roligt för att inte göra det.

Jag må skriva blott komiska saker...

...om Tobias här på bloggen. Han gör sig faktiskt otroligt väl i textform. Men jag vill belysa att han inte bara är rolig och gör skumma saker, han säger också de mest rara sakerna till mig, precis vad jag behöver höra, precis när jag behöver höra det.

Här är han förresten...

What are words...

Jag och Tobias hade haft en otroligt mysig dag och gjorde oss i ordning för att avsluta helgen uppe på landet. Tobias stod i duschen och jag hörde det gnälliga lätet av hur han skrev någonting i imman på duschdörren av glas. Jag vände mig om för att läsa, föreställde mig vad det skulle stå...

"Du är så fin"?

"Jag är så kär i dig"?

"Fanny"?

"Fanny" med ett hjärta runt?

Han hade ritat en snopp.

Tetris-låten

Igår stod jag och kramade Tobias, verkligen tryckte honom emot mig och kände mig liten (Tobias är 1,93). Jag blundade och tryckte ansiktet mot hans hals och myste.

Under tiden spelade Tobias trumsolo på min rumpa.

Jag kommenterade det och han svarade:
- Ja, men det är i alla fall den här - och så började han nynna innan han fortsatte - Tetris-låten!

Jag svarade med att nynna den rätta Tetris-låten och informera honom om att det han nynnat på är Alla Turca av Wolfgang Amadeus Mozart, förmodligen världshistoriens största kompositör...

En dag då jag aldrig slutar säga kuk

Först jobbade jag ett förvisso avkopplande, men i längden utdraget arbetspass.

I pauserna under passet försökte jag aktivera mitt eurobonuskort på SAS och efterregistrera mina 172,200 flygbiljetter jag inte kunnat registrera vid flight eftersom jag inte aktiverat kortet.

Det gick inte. I fem timmar.

Därför var jag på omåttligt dåligt humör när jag lämnade jobbet vid sju och åkte till Tobias lägenhet för att plocka med mig saker till honom. Då fick jag både en omväg och mycket att bära. Sånt som jag älskar.

Sen var jag tvungen att svänga förbi hos mamma och pappa för att lämna en penna.

Sen kom jag hem till min omåttligt stökiga lägenhet och Tobias hade varit en ängel och lagat middag, typ det enda bra som hände på hela dagen.

Sen blev det fartränder i toan när jag var och sket, och om jag varit lika matt då som jag är nu hade det fått mig att börja grina.

Sen spillde jag sås på mina mjukisbyxor.

Sen åt jag torkad majs, krispigt och härligt, tills att jag fick någonting mjukt i munnen som smakade päck och när jag spottade ut det var det svart och jag ville nästan börja grina för att jag var rädd att det var en död insekt.

Sen tog Tobias hand om disken, så det var faktiskt två saker som var bra idag.

Sen satte jag mig för att momsdeklarera, en dag innan deklarationen ska in, hade helt glömt bort den, men kom på att jag måste ringa min revisor ändå. Så då betalade jag försenade räkningar och Tobias kallade mig oansvarig (på min ledande fråga) och jag kände mig som en skit och kom plötsligt på att det är just sånt beteende jag hade när jag var deprimerad, att jag letade bekräftelse på att jag är fel på alla sätt så att jag kan sitta och sörja att jag är en så jävla dålig människa. Då bestämde jag mig för att inte sitta och ömka, för det kommer ju verkligen inte betala mina räkningar snabbare än jag, då är det ju bättre att lyssna på Tobias och bli bättre på att ta hand om mina finanser.

Btw så sitter Tobias bakom och läser medan jag skriver.

Sen när jag skulle redigera "en penna" uppe där, där jag åkte till m&p, så blev jag påmind om att - förmodligen för att jag har Explorer - det inte går att ändra typsnitt samt till fet och kursiv stil när jag skriver blogginlägg på min dator.

Min slutplädering för dagen:
kuk

Vem är rädd för Fredrik Warg?

Statistikern under Sverige-Tjeckien:
"Warg jagar..."

Jag:
"Annars brukar ju folk jaga varg."

Asnöjd.

Brunch

Jag har ju aldrig varit känd som någon fantastisk kock. Men jag och Tobias har gjort ett avtal att vi, de dagar vi är tillsammans (nästan alla), ska äta åtminstone ett ordentligt mål mat om dagen.

Nu vet jag inte om det är så jävla ordentligt, men vår personliga favorit blev ju direkt vår superfrukost som oftast blir brunch.

Två stekta tomathalvor var, två stekta ägg på bröd stekt i panna, ibland stekta championjoner och alltid någon typ av grönsak eller frukt, t.ex. avokado, mango, kiwi eller clementiner. Framför allt är allting stekt i väldigt, väldigt, väldigt mycket smör. Tänk typ 70 gram för båda två. Eller kanske lite mer.
Vi börjar med tomathalvorna, inte på högsta värme men hög. Alternativt championjonerna samtidigt. Sedan brödskivorna. Vänd de snabbt så absorberar de smöret på båda sidor. Stek på hög värme i någon minut. Sedan äggen. Smör ner i pannan mellan varje etapp...

YUUUUUUUMMY!

Dagens löpsedel

Expressen presenterar:

"Magdalena Graafs skräckförlossning - jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv"

Under tiden sitter 15 politiska fångar inlåsta i hundburar i burmesiskt fängelse utan tillgång till vatten.

http://amnesty.se/nyheter/nyheter/30949/

Stundens allvar

Jag:
Igår började jag prata med två killar om homosexualitet och de var så otroligt trångsynta. Mer eller mindre sa de att det är något biologiskt fel på homosexuella, att de inte ville att deras eventuella barn skulle vara det för att de ville ha barnbarn - för tydligen så går det inte att få barn om man är homosexuell -, att det skulle vara mer rätt för ett heterosexuellt par att skaffa barn på ett alternativt sätt än ett homosexuellt par, att om deras barn var homosexulla skulle de inte kunna bli lika framgångsrika som om de var heterosexuella, att de skulle ogilla det mer om deras son än om deras dotter var homosexuell osv osv. Jag förstår inte hur man kan säga så! Och sen skyller de på att det är för att samhället dömer homosexuella som de inte vill att deras barn ska vara det, för då kommer de få det så svårt. Hallå! Det är ju just människor som de själv och såna fördomar som gör att homosexualitet ens är någonting att diskutera! Och hela tiden försvarar de sig och säger att de inte har några problem med homosexualitet. Jag blev så jävla förbannad och sa till dem att föreställa sig att deras barn kom hem och berättade för dem att de var homosexuella och att de skulle säga allt det här till dem, att de blev ledsna och besvikna och att barnet inte skulle kunna uppnå allt det ville uppnå p.g.a. att det hade ett "biologiskt fel". Självklart skulle de inte säga något, som om det inte märks! Jag har så lite respekt för sånt här.

Tobias:
Ja... Jag måste gå och bajsa.

Okej, nu tar vi dem!

Var i Ängelholm förra veckan med jobbet och gjorde hockey. Efter sändningen gick jag, producenten och kommentatorn Håkan Södergren till en restaurant för att äta middag. Vi blev placerade på en liten balkong ovanför hela Rögle som dragit sig tillbaka för att fira segern med god mat.

Håkan började skämta med någon av spelarna. Hela laget började sjunga "Okej, nu ta vi dem". Håkan blev tyst.

"Du skulle aldrig gått ner till studion den där lunchen för 22 år sedan, Håkan..."

En manlig kopia av mig

Malin sa efter att ha träffat Tobias en gång att han var som en manlig kopia av mig.

Malin har även sagt att man inte alltid förstår vad jag säger, men det är ok.

Det har sedan slagit mig att jag ganska ofta säger någonting efter att ha associerat tio steg. För mig är saken glasklar, för den som lyssnar är det inte mycket mer än en löst hängande mening som har varken grund eller följd.

Sedan har det slagit mig att Tobias gör exakt likadant. I Lissabon stod vi högt ovanför stan och försökte hitta var vi bodde och hur man skulle gå för att komma runt. Vi tystnade i några sekunder. Sen sa Tobias: "Mm... Pollo pequeño!"

Liten kyckling.

Till en helt annan vidd förstår jag nu vad Malin menar med "man förstår inte alltid vad hon säger, men det är ok".

Jobbförmåner

I don't have dental, but I have Delicato...

Speciell

Igår kväll när jag skulle somna låg jag med huvudet på Tobias axel och höll om honom. Då kände jag det.

Jag: Nu känner jag det.
Tobias: Vad sa du?
Jag: Nu känner jag det.
Tobias: Vad känner du?
Jag: Att du är speciell. Att det här är speciellt.
Tobias: Det hoppas jag att du känt sen vi träffades.
Jag: Jag har ju alltid vetat det, men nu är en av de där gångerna då jag verkligen känner det.

Det blev tyst en liten stund.

Tobias (med röst och uttal som en efterbliven): I'm special!
Tobias (sjunger): Special Ed, his mother dropped him, dropped him on his head...
Jag: You ruin every moment.

Teckenspråk

Igår tecknade jag: "Du... är... söt" till Tobias på teckenspråk.

Han tecknade tillbaka: "Du... är..." och sedan satte han pekfingret på baken och sa tsssssch!

Jag vill smaka på dig...

Tobias berättade en charmerande anekdot om sin kompis, who shall not be named, som kom sent till en fest. Onämnd kom oredigt packad, stannade i dörren, synade rummet från höger till vänster, höjde långsamt handen, pekade från tjej till tjej samtidigt som han mumlade för sig själv:

"Jag vill smaka på dig, jag vill smaka på dig, jag vill smaka på dig, jag vill smaka på dig, jag vill smaka på dig, jag vill smaka på dig..."

Jag fel pratar

En sak fascinerar mig otroligt mycket, och det är att det är så många invandrare från alla möjliga delar av världen och med en massa olika modersmål som gör samma talfel.

"Imorgon jag går till affären."

De flyttar på verbet. Istället för "går jag" säger de "jag går". Vilket ju faktiskt måste vara ganska svårt att lära sig, med tanke på att dynamiken mellan till exempel pronomen och verb är väldigt... ja, dynamisk i det svenska språket.

"Nu ska jag ta en promenad."

"Jag ska ta en promenad nu."

"Hur ska jag göra det?"

"Gör jag så här?"

"Då blir jag så irriterad."

"Jag blir så irriterad då."

Grammatik har ju inte varit det som givit mig mina betyg (jag smörade i skolan), och det finns säkert en jättelogisk förklaring till varför man ibland sätter pronomen innan verbet och ibland efter. MEN det är ingenting jag orkar engagera mig i just nu.

Det enda jag ville säga var att jag noterat att det är väldigt många invandrare från väldigt många olika språkgrupper som gör samma fel; "jag pratar jättebra svenska, men av någon anledning jag flyttar på verbet".

Vilken klass hör för övrigt "ska" till?

Det känns inte så varmt ute idag

Tobias, andra dagen i Lissabon:
"Jag känner att jag kommer att få äta upp det här, men det känns inte som att det är så varmt ute idag."

Jag, resten av dagen och med förvridet ansikte och röst likt "du har ju hela helgen på dig"-reklamen:
"Det känns inte så varmt ute idag!"

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 2

Jag drömde att djävulen, i form av en vacker ung man, blivit förtjust i mig och önskade ty min själ till honom. Han var charmant och smickrande och sökte långsamt manipulera mig in i hans våld.
Jag hade en bror - inte min riktiga bror; en drömbror. Vi höll ihop som ler och långhalm och djävulen inkluderade honom i sina planer.
I hopp om att förstöra våra oskyldiga själar lade han upp en plan: jag skulle förföra en ung man, locka honom till en avskild plats och där skulle vår trio mörda honom. Då skulle våra oförstörda själar befläckas och vi skulle bli dömda till helvetet där djävulen skulle ta emot oss med öppna armar.

Jag och min drömbror förstod vem den charmerande yngligen egentligen var, och vi fruktade honom. Vi förstod att han hade tycke för oss, och vi visste inte hur vi skulle komma ifrån honom, varför vi spelade med i hans charad.
När djävulen uppenbarade sin ondskefulla plan för oss såg vi äntligen en lösning... Den unge man som djävulen gestaltade sig som var nämligen skyldig till ett stort brott redan, ett brott han sökte skylla ifrån sig. Den yngling vi skulle döda skulle helt enkelt försvinna för att sedan framställas som syndabock, och djävulen skulle kunna fortsätta att röra sig opåverkat i våra trakter.
Min drömbror och jag förberedde planen tillsammans med vår begeistrade ledare, och hemligheten om våra baktankar kunde bara skymtas i de ögonkast vi gav varandra, så svårtydda att bara ett syskon kunde förstå.

På kvällen då vår plan sattes i verket väntade jag vid en mur på en höjd ovanför havet där ett bord vackert dukats upp. Djävulen själv skulle föra mannen till vår ödelagda brottsplats och jag såg deras siluetter avteckna sig mot den rödrosiga himlen, hörde deras glada prat och skratt när de kom över en kulle.
Jag hukade mig ner, ville vara osynlig för dem så länge som var möjligt. Hjärtat bankade i bröstet på mig när jag i fasan undrade om djävulen genomskådat vårt förräderi och det lömska spelet gick i en cirkel? Min mamma satt hukad bredvid mig och jag tog hennes hand och kramade den hårt.
Nu ber vi, sa jag, och vi bad tillsammans med låga röster.

"Fader vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn..."

Jag och min bror lyckades lura djävulen att vi mördat ynglingen när vi i själva verket bara sövde och gömde honom. Precis när den onde trodde att han skulle kunna ta min själ rakt ur mitt bröst fylldes klippan där vi stod av poliser. I blint raseri skrek djävulen rakt ut, stirrade på mig med vansinnig blick och tog till flykten.

Var jag fri nu? Bara för att djävulens fasta kropp inte skulle kunna nå mig betydde inte att han lätt skulle kunna komma till mig i någon annan skepnad.

Jag gick in i en majestätisk kyrka, knäböjde framför altaret och knäppte mina händer. Jag sade till gud att min själ är god, och jag vet att jag är god och förtjänar en plats i himlen. Jag hade räddat ett liv som annars kunde ha blivit spillt, och det var mitt yttersta bevis. Jag sade att jag givit dem någonting och att jag i utbyte ville ha deras beskydd.

Jag låg i min säng och undrade var han var, om han fortfarande sökte mig för sin hämnd. Jag vågade inte vara nära andra människor i rädsla för att dra in dem i min förbannelse. Ensam väntade jag - fasade jag. Jag hörde ett andetag och han var precis bredvid mig.
"Du ska inte tro att du kan komma undan..." väste han med läpparna mot min kind och jag var så rädd att jag var paralyserad. Men gud hade hört mina ord och genom min dörr störtade två vitskimrande, militäriska änglar. Återigen skrek djävulen i vrede och försvann i tomma intet.

Sedan vaknade jag och var så otroligt glad att Tobias låg bredvid mig i sängen, för jag var väldigt obehaglig till mods.

Come play with us...

En helt vanlig gubbe

Jag och Tobias ska parkera bilen. Tobias kör och ska svänga in på en gata, men väntar på att en gubbe ska gå över på övergångsstället. Jag anser att Tobias hinner köra in innan gubben når övergångsstället.

Jag:
Du hinner.

Tobias:
Mjaa...

Jag:
Kör över lodisen.

Tobias:
Det där är ingen lodis, det är en helt vanlig gubbe.

Gubben går över gatan och börjar rota i papperskorgen på trottoaren.

Tobias:
En helt vanlig gubbe som samlar på burkar.

Zombies

När jag var liten brukade Lucas spela något zombie-spel på datorn. Det hade ett sånt där kusligt bakgrundsljud, knak och vindsus, och så kom zombiesarna och stönade "ööööööööööööngh!". Jag var otroligt känslig för det ljudet, det kröp i ryggen på mig och det är kanske därför jag fortfarande tycker att zombies inte är så där himla trevliga.

Man kan ju vara lite desillusionerad när man går till jobbet klockan fyra på morgonen, och det finns de morgnar när det första jag tänker på när jag vaknar är en skräckfilm, eller någon freaky historia jag hört eller något liknande. Då sprids en kuslig obehagskänsla som håller i sig hela vägen till jobbet.

En morgon när jag gick ut ur porten på väg till bilen så blickade jag upp mot innergården mellan husen och föreställde mig hur en klunga zombies skulle komma utspringande. Precis, inte såna där drönar-zombies som hasar fram lika snabbt som vår tjockishund Cayenne går. De där moderna jävlarna som lubbar á la fucking Usain Bolt, och som alltid har blod smetat runt munnen och hälsenor hängandes i tänderna och vita ögon och som skriker som aliens. Såna såg jag komma springande emot mig.

Och hur jäkla nuts jag än vet att det är så är jag ändock sen dess lite rädd varje tidig morgon jag går där ensam över parkeringen för att bli attackerad av virusinfekterade människoätande lik.

Gårdagens smink

Annika frågar mig under middagen:
Har du gårdagens smink på dig?

Jag, svinbakis, svarar:
Nej...

Romantisk middag

Jag och Tobias tog en weekend i Lissabon i helgen. Vi satt och åt en god middag, uppklädda och stiliga, med varsitt glas bubbel när vi började prata om kvällen vi träffades. Vi diskuterade vad det var som fångade vår uppmärksamhet hos den andra.

- Jag tänkte "wow, en kille som inte tycker att jag är värsta freaket som sitter här och ska lära honom alfabetet på teckenspråk efter tio minuters konversation".
- Du hade nog kunnat göra och säga vad fan som helst, jag hade ändå blivit intresserad av dig.
- Är det så?
- Ja. Eller kanske inte om du svarat "bajs" på allting jag sa.

Dagens iakttagelse

Är det bara jag som tycker att Adeles läppar har formen som transor brukar sminka med glittriga, röda läppstift?

That's just good PR

Sex för hundra kronor

Annika jobbar i butik och tog emot två poliser som skulle köpa energy bars. De hade ett erbjudande i butiken där man kunde köpa sex bars för hundra kronor.

Annika säger till snygga polisen:
- Du vill inte köpa sex för hundra kronor?

Adele - Someone like you

Jag brukar säga att jag blir förälskad i låtar, och jag har tidigare känt att det är en bra beskrivning, men inte så starkt som i morse när jag satt på nyhetsmorgon och inte kunde koncentrera mig för att jag satt och tänkte på den här låten och längtade - i själ och hjärta, fysiskt och värkande - efter att få lyssna på den.

Om jag inte älskade Anne Hathaway tidigare...

Vernon Fiddler

- Fiddler... Vernon Fiddler.

Ungefär så lång tid tar det att fastställa att han inte kommer att få ligga ikväll.

Folk säger att jag tänker för mycket

Jag:
Tobias, vill du veta hur stor omfattningen av mina tankar är? Nu när jag har lagt upp det här inlägget om dig på bloggen så börjar jag fundera: "Om jag och Tobias skulle göra slut, och jag skulle bli tillsammans med någon annan - skulle det vara olämpligt att har kvar det här inlägget om Tobias på bloggen då?"

Tobias:
Det är ju bra att du är förutseende i alla fall.

Vandra i cirklar

Mamma och pappa köpte ett halsband till mig när de var i Bath i somras. De fann en butik som uteslutande rörde Jane Austen, en av mina favoritförfattare (som ju tillbringade mycket tid i Bath). Jag fick halsbandet förra veckan. Mamma sa att jag kunde använda det som bokmärke eller nåt, presenten var mer symboliskt än praktiskt avsedd. Men jag gillar det jättemycket och har haft på mig det varje dag. Dels tycker jag att det är fint, dels känns det väldigt personligt, som en present som är rätt bara för mig.

På halsbandet står ett citat ur "Emma":

Where shall we see a better daughter or a kinder sister or a truer friend.

Jag sa tack och tillade "men det är väl knappast så att ni känner att citatet stämmer på mig". Mamma flammade upp direkt och sa hätskt, "men Fanny, ta inte bort det här nu! Det gör vi visst!"

Det finns de stunder när jag undrar om jag någonsin kommer att bli av med mina mindervärdeskomplex, eller om jag bara kommer att bli tvungen att lära mig att inte dela med mig av dem. Ena stunden har jag dåligt samvete för att jag vill vara mer för de jag bryr mig om, andra stunden har jag dåligt samvete för att jag inte kan acceptera att de tycker om mig för den jag är. Och nu har jag dåligt samvete för att jag inte tar emot den kärlek min familj ger mig, utan måste förringa den och göra den mindre för att kunna hantera den. Det känns elakt att inte låta dem älska mig så som de vill och hela tiden ta bort mening ur de ord de säger.

Och då är jag tillbaka på ruta ett och undrar hur de kan tycka om mig för den jag är, så kall och egoistisk, så inkapabel att älska mig själv, och jag önskar att jag kunde vara en bättre människa för deras skull, för att de måste älska mig, och jag känner ett behov att låta de veta att jag vet - jag vet att jag har brister, och då blir de upprörda igen och jag får dåligt samvete för att jag inte kan acceptera deras kärlek som den är, och jag undrar varför de älskar mig, jag förstår det inte, jag tycker mest att jag är elak och självisk, och jag får dåligt samvete för att jag tycker det om mig själv och för att jag inte kan acceptera deras kärlek, och jag vill be om ursäkt för att jag inte är nog, för att jag aldrig blir bättre, och då blir de upprörda igen, och jag får dåligt samvete...

Finne på kinden ≈ svältkatastrof

Just nu är jag väldigt ledsen för att jag har en stor finne på kinden. Jag har aldrig haft finnar på kinderna tidigare, men nu börjar jag få det. Jag vet att jag relativt sett har fin hy, men subjektivt är den på lägsta nivå i mitt liv hittills just nu. Det är kanske löjligt, men jag blir faktiskt ledsen av att min hy har blivit så dålig.

Sen slår det mig att 700,000 barn håller på att svälta ihjäl på Afrikas horn. Hjälpinsatserna har svårt att nå fram, för trots att regeringarna borde må dåligt av att de inte klarar av att ha ett skyddsnät för sin befolkning, är de så korrumperade att allt som går att lägga egna händer på är fyllda av fel människors fingeravtryck. Girigheten och ilskan sliter sönder vår värld och det blir aldrig bättre. Just nu känns det faktiskt sämre än på länge...

Men jag måste erkänna att jag fortfarande är ledsen för att jag har en finne på kinden.

Tobias

Jag antar att det är dags att lägga upp ett litet inlägg om att jag numera har pojkvän.

Jag hade tänkt skriva ett väldigt vackert och romantiskt inlägg om detta, men beslöt mig för att hålla det rakt och enkelt - ett personlighetsdrag som jag och Tobias delar.

Vi träffades på Imperiet där han kom fram till mig och Malin och frågade om vi ville komma och sätta oss med honom och hans kompis. Det var ingenting särskilt som sades, det var ingenting särskilt som hände - men när jag åkte därifrån kände jag att jag ville träffa honom igen.

Vi började prata på facebook, till en början helt sanslöst meningslösa mail, fram tills att jag (på fyllan) skickade ett mail där jag på ett faktiskt ganska roligt sätt bad honom bjuda ut mig. Det blev en succé och vi gick och bowlade och spelade biljard. Det måste vara det långsammaste partiet biljard någonsin eftersom båda mest stod och vägde på sina köer och pratade.

Dejt nummer två: Gröna Lund.

Dejt nummer tre: En kväll ute på stan - och första kyssen.

Dejt nummer fyra: Middag på Fjäderholmarna.

Dejt nummer fem: Hemmafest hos kompisarna.

Dejt nummer sex: Tobias överraskar mig vid målgång på Stockholm Triathlon följt av lunch följt av bokmässa på Drottninggatan som Tobias introducerar mig till eftersom han vet att jag älskar böcker. Dessutom bär han hem böckerna (ca 15 stycken) så att jag inte ska behöva cykla hem med dem.

Dejt nummer sju: Badminton.

Och nu är vi tillsammans. Jag pendlar mellan totalt lugn och going with the flow till halvt hysterisk. Och Tobias bara tar allt och säger att vi tar det i ett tempo som jag känner mig bekväm med.

Det första jag tänker på när jag ska beskriva Tobias är att han är väldigt snäll mot mig. Och det kan han vara eftersom han är självsäker och trygg i sig själv. Han är social och rolig och lätt att ha att göra med och rakt på sak. Det är inga konstigheter, precis så som jag alltid tyckt om. Han är spontan och flexibel och vill precis som jag hela tiden göra roliga och annorlunda saker. Och jag litar på honom. Jag litar på att han bara gör och säger det han vill, och det gör att jag kan acceptera när han säger hur mycket han tycker om mig. Det gör att jag kan acceptera allt han säger - till och med när vi blev tillsammans och han sa att det kändes som att han vunnit en jackpot.

dags för SAAB att gå och DÖ

Först tycker de att staten ska gå in och köpa SAAB för att rädda 3500 jobb. Dude... företaget har inte gått med vinst på 20 år. Kanske istället ska investera i, å jag vet inte, sjukvård? Lärarlöner? Äldrevård?

Sen chockhöjer de styrelsens arvoden med 500% samtidigt som arbetarna inte får ut sin lön.

Sen går de in och begär rekonstruktion, vilket alltså innebär att staten ska gå in och betala ut lönerna. Samtidigt är de skyldiga underleverantörerna cirka en miljard kronor.

Är det bara jag som tycker att SAAB har varit en fin del av våra liv, och det är dags för det att bli en del av vår historia.

"Läs bipacksedeln noga innan användning"

Eller inte.

Pedofiler / jag tänker på konstiga saker

Var ute på en joggingtur imorse och sprang förbi Mälarhöjdskolans lågstadieverksamhet där barnen var ute och imiterade friidrottsgrenar på skolgården. En bil körde långsamt förbi oss. Tanke:

"Tänk att de flesta som skulle spana in någon i den här situationen skulle spana in mig, men så finns det de sjuka jävlar som kollar på barnen på skolgården och bara 'mm... I could do with a piece of that...'"

Undrar om Annika är trött på att jag inte skaffar Whatsapp?

Heath Ledger

När jag var i Tanzania 2008 var hela gruppen ute på diverse studiebesök under en hel dag. Framåt eftermiddagen hamnade vi på ett sjukhus. Vi blev inledda i ett litet mörkt och kvavt rum där alla sattes på rad på en bänk.
Den kvinnliga läkaren talade allvarsamt om den fattiga lokalbefolkningen som inte hade råd med medicin och därför dog av de mest lättbotade sjukdomar. De hade långt att gå, eller de måste arbeta, och tog sig därför aldrig till sjukhusen över huvud taget. Barn, gamla, unga och starka; alla strök med där fattigdomens piska svepte fram.
Vi, å andra sidan, led också. Till allas fasa blev kombinationen resa+värme+äntligen få sitta ner lite för mycket och alla började nicka till. Det var hemskt. Jag plockade upp en våtservett och började torka mig i ansiktet, och alla andra slängde sig över mig för att få ta del av härligheten som gav en visserligen kortvarig men ändå uppiggande effekt.

När vi kom ut i minibussen igen ringde jag Lucas. Han berättade att Heath Ledger hade dött. Jag blev helt chockad och delgav nyheten till de andra, varpå alla började flämta och oja och fråga hur, hur?

Kurvor

Bildproducenten ska gå igenom bilderna på banvarvet med expertkommentatorn.

"Calle, dina kurvor..." börjar han.
"Ja, tack, är de fina?" svarar Calle.

Humor.

Cuba libre!

F: Ska vi inte dra till Cuba då?

M: Alltså, jag är inte så sugen på Cuba. Jag kan inte låta bli att känna att det finns en risk att... dö.

Not even a parking ticket!

Ni vet i filmer, när poliserna ska gräva fram lite smuts om någon (term som definitivt gör sig bättre på engelska...). Manny kommer in och ropar "Phil! Got any?" och Phil ropar, på bred Bostondialekt med extra nasala och utdragna a:n, "Naaaw, not even a paarkin' ticket!".

Hur gör de människorna? På mina sex år med körkort tror jag att jag har fått, i runda slängar, femton parkeringsböter. En minisemester har gått om intet, rakt ner i fitt-carparks ficka.

Laika

För några veckor sedan hamnade jag i diskussionen "vilken hundras var egentligen Laika?" och alla hade olika gissningar. Av någon anledning har jag alltid haft för mig att Laika var en Jack Russell. Självklart blev jag nu tvungen att wikipedia och tadaaa! Vem hade inte rätt om jag. Visserligen inte en Jack Russell utan en blandras funnen på gatan, men med klara likheter.

Och vilken tragisk historia Laika har... enligt artikeln på wikipedia dog hon redan 5-7 timmar efter uppskjutningen på grund av stress och överhettning. Hur kan de som tränat henne stå ut med att veta att det är hennes öde under hela förberedelsetiden? Om det varit jag skulle en liten del av min själ nog dött med henne, utan värdighet och utan begravning.

Skyll på Twilight

Jag har funderat lite över debatten att det är modeindustrin som hetsar folk, och kanske främst tjejer, att sträva efter ett perfekt utseende. Man ska vara smal, snygg, välklädd och välfriserad. När man inte lyckas uppnå detta skapar det en väldigt destruktiv stress som modellerna anklagas för.

Jag säger att det inte stämmer. Modeller är modeller och oavsett hur vackra man kan tycka att modeller är och hur gärna man skulle vilja se ut som en modell så acctepterar nog de flesta att dem de facto inte gör det. Man är medveten om retuschering, kameravinklar, smink och styling. Man är medveten om modellernas träningshets, märkliga dieter och man tycker lite synd om dem som är så beroende av sitt utseende. Modellerna smala nog för att gå på runways sägs med rynkade näsor vara för smala.

Nej, jag skulle säga att modellerna i majoritet inte står ansvariga för någon personlig stress hos oss vanliga människor. Problemet är inte modeindustrin; problemet är litteraturen. Har du någonsin läst en bok där den romantiska kärleksscenen beskrivs:

"Hon böjde ner huvudet mot hans och kysste honom. När deras vinternariga läppar möttes gick det en stöt igenom henne. Han tryckte henne emot sig och strök henne över den finniga ryggen. Hon drog fingrarna genom det hår som fanns kvar på hans huvud. När han la henne i sängen och smekte hennes ben noterade han att hon inte bara hade rikligt med celluliter, hon hade dessutom inte hunnit raka sig."

Tjejerna har alltid perfekt porslinshy. Deras hår är tjockt och svallande, deras skratt klingande. Ögonen drunknar man i, leendet är vitt och bländande. De är smala, eller vackert kurviga på precis rätt sätt. Männen har lagom mycket muskler, tjockt hår, är långa och maskulina. De är intelligenta, lojala och fantastiskt händiga. Och framför allt så älskar de sina kvinnor mer än livet självt.

Problemet med litteraturen är att den sällan blottar "bristerna" så som verkligheten alltid har potentialen att göra. Jag kan skriva min gestalt precis så jag vill ha henne. Och jag, som författare, vet att läsaren alltid vill ha en perfekt karaktär att älska.

Å andra sidan ska jag inte lägga skuld någonstans egentligen. Jag ska bara acceptera mig själv så som jag ser ut och är, älska mig själv idag och inte se tillbaka och ångra att jag inte tog vara på sånt som det förflutna erbjöd.

Det är bara kul att gnälla lite ibland.

Kött

Jag stod härom kvällen och skar upp en stor bit biff jag köpt. Jag tog i ordentligt och kniven skar med ett distinkt läte igenom köttet. Tre saker slog mig.

1. Det är så här det skulle låta om någon bestämde sig för att stycka mig.

2. Det måste ju någon gång, någonstans ha varit någon psykopat som mördat någon, styckat offret och serverat honom som hamburgare på McDonalds.

3. Det måste vara sånt här folk menar när de säger att jag tänker på konstiga saker.

Barbar

Det går ju inte annat än att älska en kille som heter Barbaric i efternamn.

Förälskelser

Jag är förälskad i den här sången. Det är en ljuv och melankolisk men aldrig sorgsen kärlek. Den sveper om mig och vaggar mig, stänger av mitt yttre och bäddar ner mig i ett stillsamt tillstånd. Den bara är och får mig att bara vara.



Den här låten är jag också förälskad i, men det är en helt annan typ av kärlek. Den är intensiv, nästan smärtande. Den gör mig lycklig, drar rakt in i mig och sliter sig ut genom bröstet. Jag begravs i den och dränks i den och drunknar i den. Den får mig att tänka på kärlek som är omöjlig att förneka, den är så närvarande, så påtaglig och sönderslitande. Jag älskar den.

Och hur lustigt är det inte att jag så intensivt njuter av en sång betitlad det ord som ledde det uppror jag förde mot mig själv i mina tonår, det ord som också det slet mig sönder och samman, men samtidigt byggde upp mig igen starkare än jag varit tidigare? Det ord som jag lärt mig att älska.

Hur inne?

Skickat:
Snacka om att jag har halva inne!

Mottaget:
Halva inne? Du är så inne att Paris Hilton skriver hatinlägg på sin blogg om dig.

Skickat:
Haha! Jag är så inne att jag inte hittar ut!

Mottaget:
Så inne att du praktiskt taget är inredning!

Skickat:
Jag är så inne att inte ens Deep Throat kom så långt in!

Mottaget:
Hahahahahaha!!!

Skickat:
Wait, I've got more! Jag är så inne att videodomaren säger upp sig!

Mottaget:
Så inne att utelistan tog självmord.

Skickat:
Jag är så inne att en ytterdörr bara känns onödig.

Mottaget:
Så inne att du kan sälja alla ytterkläder på blocket!

Skickat:
Så inne att ordet "ut" tas ur svenska akademins ordlista.

Mottaget:
Så inne att wikipedia inte tar bort artikeln om dig.

Skickat:
Hahaha! Jag är så inne att jag kan få permanentat hår att bli mode.

Mottaget:
Så inne att Lykke Li-knuten känns passé.

Skickat:
Så inne att utomhus hatar sig själv och skär sig i handlederna i mörkret i badrummet.

Mottaget:
Hahahahahaha!

Skickat:
Ok, I'm done.

Skor på telefonlinor

Kanske är det för att jag älskar filmen Big Fish, kanske är det bara för att jag är jag - men oavsett orsak känner jag mig alltid lycklig av att se sånt här.

Assessoar

Vassin.

Asseptera.

Assent.

Essentrisk.

Assessoar.

ELLER!

Vaccin, acceptera, accent, eccentrisk och ACCessoar. Märks det att detta stör mig otroligt jävla mycket?!

Jag gör konstiga saker när jag dricker: 2 - Vaknar på Mälardrottningen

Vaknade igår morse (en tisdag) klockan sex på morgonen, illamående och i fosterställning tillsammans med tre andra människor i en hytt på Mälardrottningen. Försöker ta mig därifrån, men blir spyfärdig av att stå upp, så jag lägger mig på golvet. Får där för mig att maila en kille och kräva att han bjuder ut mig. Fortsätter in på toaletten (1x1 kvadratmeter) och väntar på att spykänslorna ska avta. Lyckas gräva fram min väska, kliva över hon som sover framför dörren och ta mig i land. Misshandlar sönder ena fotknölen med mina träskor under vinglig promenad till Götgatan där jag tar en taxi. Går hela vägen och förundras över Stockholm, hennes skönhet och vilka märkliga upptåg hon för i min väg...

Spontaniteten, mon ami

För en kvart sen tänkte jag åka upp till landet och åka wakeboard, inte för att jag egentligen vill utan för att jag bara vill göra någonting till skillnad från vad jag gör nu (ingenting).

Men så hörde jag av mig till en gammal vän som bjöd in mig på middag och partaj, så nu ska jag till Lidingö.

Om du inte är spontan kan du tyvärr inte vara min vän.

Stökigt

När jag ska ta hem folk som aldrig varit hemma hos mig förut brukar jag varna för att det är stökigt. Jag säger ungefär:

"Du tror att du vet vad stökigt innebär, men det gör du inte. Det ligger saker överallt. Det är sjuuuukt stökigt. När du sa att det var stökigt hemma hos dig en gång, så är det fast gånger 15. Jag släpper saker rakt på golvet och sen plockar jag aldrig upp det igen. Och sen om det börjar ligga i vägen så skjuter jag in det mot väggen så att det liksom bildas vallar av grejer längs med väggarna. Så det är absurt stökigt, bara så att du är beredd."

Jaa då, säger dem och jag öppnar dörren och deras ögon tränger ur sina hålor, jag ser typ rakt in i huvudet på dem bakom ögongloberna. De gapar och flämtar och utbrister "men gud, Fa-anny!" med den där långa vokalen. Och jag säger "men jag sa ju det!" och de säger "ja, fast..." och jag suckar och konstaterar igen:

Oavsett hur mycket jag försöker förklara vad "stökigt" innebär förstår folk aldrig riktigt vad "stökigt" kan innebära.

Jag skrattar Lord Voldemort i ansiktet

Jag, Johan och Malin åker till Heron City för att se den nya Harry Potter-filmen.

Det börjar bra med att jag är tvungen att köra två varv runt McDonalds eftersom jag missar beställningsmikrofonen i deras drive through. När vi kommer fram till mikrofonen sitter vi och skrattar lite och Malin säger att hon en gång fick en skrattattack när hon skulle beställa i en drive through. Varpå jag självklart får en skrattattack. Jag fnissar som en galning och när jag lyckas få fram ord låter rösten tjock och ojämn, ungefär som att jag håller inne en kaskadspya. Malin och Johan tycker att det är jättekul. Tjejen som tar beställningen tycker inte det.

Det går bra att se på filmen fram tills att Harry kommer in i vid-behovs-rummet som är överbelamrat med saker från golv till tak. Malin säger "har de filmat hemma hos dig?" samtidigt som jag sjunger "hoooooooome!". Fnissattacker följer.


Efter ytterligare någon halvtimme blir Voldemort arg och slänger spontant iväg en dödsförbannelse på en av sina egna innan han blickar stint i fjärran. Jag lutar mig mot Malin och viskar "I really need to control my impulses. Come on, count to ten. One, two...". Allvarlig fnissattack följer. Killen till höger om mig kastar blickar. Jag måste hålla för öronen så att jag inte hör hur Malin kippar efter andan. Börjar tänka på svältkatastrofen på Afrikas horn. Det hjälper lite.

Vi är i en kritisk punkt i historien! Voldemort har segern i sin hand! Han skrattar i triumf. Malin bryter ihop för att hon tycker att han ser så muppig ut. Jag måste luta mig fram i stolen för att inte kunna se henne i ögonvrån.

Kampen är över och vära vänner vandrar runt på en sönderslagen bro. Harry ställer sig på kanten och blickar ut. Jag gestikulerar hur han tappar balansen, faller ner och slår ihjäl sig. Dålig idé.

Sista scenen visar våra Hogwartsvänner som medelålders, med egna barn. De vill att jag ska köpa Daniel Radcliff som pappa åt en tioåring. Jag har så många ironiska kommentarer, men håller inne med dem. Jag vet att jag och Malin kommer att bryta ihop igen om vi börjar prata.

Filmen är över. Jag får äntligen skratta. Men nu är jag faktiskt inte så skrattsugen längre...

Städprogram på TV

F: En typ av tv-program som jag i alla fall inte gillar är alla dessa jävla program där de ska visa folk hur man städar.

Å: Eller hur, sitta och kolla på hur stökigt folk har det hemma. Det ser man ju så fort man kliver innanför dörren.

Lördagen 23/7 2011

Snacka om att Amy Winehouse valde fel dag att dö på.

Dos and don'ts med Fanny B

Jag har hittat en snygg (eller lång) och trevlig (eller tillgänglig) kille någonstans (men oftast ute på krogen) och flirtandet är i full gång. Det är spännande och nytt och jag vet inte vart det här kommer leda oss (men förmodligen ingenstans). Han säger att han tycker att jag är speciell och han kysser mig. Sen höjer han huvudet över mitt (fast oftast inte så mycket högre, let's be honest) och biter sig i underläppen.

Kras!

Nej, nej, nej! Bita sig i underläppen när man är tänd på någon är inte okej! Det finns ingenting som får mig att tappa lusten mer än när killen biter sig i underläppen. Jag tänker på tonåringar. Jag tänker på sliskiga BMW-körande, guldkedjebärande, ska-prata-om-min-inkomst-hela-tiden-och-prata-om-mitt-jobb-som-säljare-som-att-det-är-ett-eftertraktat-och-coolt-yrke-typer. Jag tänker på porrskådisar.

Big don't: Bit dig inte i läppen när du är upphetsad.

Dagens fundering

Varför bajsar hundar så jävla ofta? Det är ju brutalt, typ tre eller fyra gånger om dagen. De måste ha världens sämsta tarmsystem.

Alexander Ovechkin - Del 3

Nej, ingenting nytt att berätta. Har bara googlat bilder på honom och slagits av hans totala hethet (nytt ord för saol). Kolla djupet på bröstkorgen. Jag får gåshud när jag ser på bilderna, I kid you not! Synd att han bara vägrar kapa den där fula jävla ryssfrillan! Vad är det med ryssar och hår egentligen? Det är som att bad taste exploded and hair fell upon Russia.

Ps: jag har haft en väldigt tråkig dag... Ds.

Men men men men manly men men men, men men men men manly men men men... men men men men manly men! Whoohoohoo-oooo-ooo! Ovi till vänster och Alexander Semin, om jag inte är helt ute och cyklar, till höger.


Okej, suspen drar ju ner hethetsbetyget fatalt på denna bild, men WOW vilken jävla brynja denna karl har! Lite statistik: född 17/9 -85 i Moskva. 188 cm och 106 kg. Säsongen 10/11: 85 poäng (32 mål) på 79 matcher. Har vunnit typ alla troféer som finns.

Med mamma Tatiana som är 2 gånger olympisk mästarinna i basket.

"The goal"



Inte the goal, men ett jävligt coolt mål! Trodde aldrig att jag skulle bli sån här, ni får ursäkta att jag är så tråkig och snackar så mycket hockey! Men sjukt nog så tycker jag att det här målet är... insanely hot.

Cykelhjälm

En vis man (min jobbarkompis pojkväns pappa) sa en gång:

"Hellre se ut som en mupp när man cyklar än se ut som en mupp resten av livet."

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 1

Jag drömde att jag var någon typ av sjöman som färdades i allt från kanot till tremastade skepp. Jag for jorden runt, och in i världar som inte är verkliga. Det var ofta storm och jag och mina kamrater slet för att hålla våra farkoster flytande.

Vart vi än reste fann vi bara misär. Människor och udda varelser från andra dimensioner levde i träskliknande områden direkt på marken, skrapade i mossa och dy för att finna någonting att äta. Deras kläder var enhetliga tygstycken lindade i lager om frusna kroppar och deras kök bestod av stenar och pinnar. Solen sken bara svagt genom hängande lövverk.

Jag blev så olycklig av den ständiga kampen om överlevnad och den ständiga avsaknaden av hopp att jag till slut blev galen. Jag började hallucinera och fick panikattacker där jag skrek och skrek. Så fort en storm omfamnade oss lade jag mig antingen lealös på det våta trägolvet i kabyssen där mina kamrater förtvivlat försökte skaka liv i mig. Det var om jag inte såg barn kämpa mot de rasande vågorna. Jag skrek och fäktade vilt när mina vänner höll fast mig och hindrade mig från att slänga mig efter de små barnen i vågorna. Det var bara mina syner som spelade mig spratt och till slut band mina kamrater fast mig för att jag inte skulle kunna skada mig själv. Jag slet i repen, skrek och grät, och mina kamrater grät också när de bevittnade vad jag blivit.

De visste inte hur de skulle hjälpa mig.

Ett sms

Skickat:

Det snöar! Det snöar, det snöar, det snöar, det snöar! Es schnieeeeeet!

Mottaget:

Ja.

Här kommer en nöt till er:

Det stinker här.

Det stank i hela lägenheten.

Det har ... i flera dagar.

Förslag?

Dagens prövning: bli inte imponerad

Anteckning från 2011-07-06

A: Är det inte utanför New Orleans som det finns stora träskmarker?

F: Efter Katrina, säkert.

Oh my god!

När jag tränade karate stod jag och Anna och pratade om South Park i omklädningsrummet. Nina lyssnade men inflikade att hon bara sett ett enda avsnitt och inte gillat det. Vi blev givetvis chockade och frågade vilket avsnitt hon sett.

- Jag minns inte riktigt vad det handlade om, men det var när Kenny dog och de andra bara "oh my god, you killed Kenny!"

(För er som inte kan er South Park händer detta i varje avsnitt...)

Jag kommer att vara världens sämsta sambo

Jag och Annika tittade på den underbara "Julie & Julia" igår, som handlar om två kvinnor: en som skriver en kokbok, och den andra som lagar alla recept i boken på 365 dagar.

Annika säger: "Jag skulle vilja gå en matlagningskurs."
Jag säger: "Mmm... det är min mardröm."

Jag gör konstiga saker när jag dricker: 1 - slåss

Var på hemmafest hos Elin och Mange igår och började av okänd anledning fäktas med såna där neonlysrör i plast mot Manges kompis Alex. Och då menar jag inte fäktas som i Adam Sandler-seriöst, utan som i facking Jason "the killing machine" Bourne-seriöst. Vi bitchslapade varandra i ansiktet med rören och däremellan var det liksom en riktig och ganska brutal fight om att nå fram, vi stod verkligen och slogs bredvid de andra som dansade. Jag ska också inflika att jag och Alex bara träffats lite snabbt en gång tidigare.
Jag tror att vi till slut (och kanske inte otippat eftersom jag har grymt dålig balans på fyllan) ramlade ihop på golvet och där slöt fred. Jag har stora blåmärken på armarna och ont i några fingrar. Och enligt Elin finns detta tydligen på bild också.

Fylle-Fanny... WTF?!

Två bitar

Har ni tänkt på att skådespelarna i tuggummireklamer alltid tar två bitar? Liksom om de använder tvål, tandkräm, shampoo och dylikt, så tar de jättemycket. Det är ju för att pränta in i konsumenterna att använda så mycket som möjligt, så att man måste köpa en ny förpackning tidigare. Undrar om det fungerar?

Äldre män ska man (ej) förakta...

Jag står i baren, ett huvud högre än alla andra på mina spetsiga klackar. Jag har på mig en mycket kort, mycket tight och mycket urringad svart klänning. Håret är stylat i en välkammad page som rör sig unisont efter att ha sprayats till en närmast perukliknande perfektion. Jag har en lätt sminkning på ögonen, bara lite ljus ögonskugga och mascara, men bryter av det indiskreta med ett knallrött läppstift (Make Up Stores "China Red").
Jag är en SHB ikväll - en super hot babe.

Stället är fullt av unga, snygga killar. Eftersom jag har för vana att inte titta på andra människor vet jag inte om de tittar på mig när jag sitter och har livliga samtal med Elin. Men jag vet att de tittar när jag reser mig, när jag tornar mig över dem som den amazon jag är. Att inte stirra skulle vara som att inte stirra på Mount Everest. När jag ensam går till baren där jag står rakryggad och väntar på våra Whiskey Soures noterar jag killgänget som står till höger om mig. De är fem eller sex stycken, åtminstone tre av dem ser bra ut. Jag ser att de tittar på mig, tanken slår mig; "tänk om de skulle prata med mig...?"

- Ursäkta, säger någon till vänster om mig. Jag vrider på huvudet och kollar på mannen som ser upp på mig med valpaktigt dyrkande ögon. Även utan klackar är jag en bra bit längre än honom. Han är runt 45 år, tunnhårig och föga attraktiv med gråaktig hy och rynkor.
- Gud vad lång du är!
- Ja, jag vet.
- Alltså, jag tycker att det är väldigt snyggt!
- Ja, det tycker jag också.
- Ja, hela du är snygg. Skitsnygg.
- Tack, det var snällt sagt.
- Skulle jag kunna få bjuda dig på en drink?
Jag ler och gör en gest mot baren.
- Jag har redan beställt, men tack i alla fall.
- Men kanske senare?
- Jag är här med en vän, så tyvärr.
- Jaha, oj, förlåt, jag ska inte störa.
Jag stirrar på flaskorna i baren, på mina händer, på bartendern som blandar drinkarna, på mitt kontokort som jag lydigt har plockat upp i förväg och snurrar mellan fingrarna. Mannen har funnit nytt mod.
- Skulle jag kanske få kunna bjuda dig på middag någon gång?
- Eh... nej, tyvärr, jag är inte intresserad.
- Varför inte då?

Parentes:
Vad är grejen med den frågan?! Manusförfattarna till Sex and the City skrev en hel film riktad till tjejer (som jag tolkar det) med ett budskap som jag blir tvungen att slänga i ansiktet på nästan alla killar som stöter på mig: I'M JUST NOT THAT INTO YOU!

- Tjaa... jag vet inte riktigt vad jag ska...
- Nej, det är klart att du inte ska behöva förklara dig, ha en trevlig kväll!

Och så är han borta. Det enda han lämnar mig med är frågan jag ställt så många gånger tidigare:

Varför är det nästan alltid äldre män som stöter på mig? Det är män i samma ålderskategori som min pappa. Är det för att de yngre killarna har för höga ambitioner ännu? För mycket stolthet för att stöta på random tjejer? Är det för att de äldre männen inte har något att förlora? Eller är det för att de har mer stake? Eller... är det att jag ser gammal ut?

För en roligare sommar

Medan jag är ute och seglar nu i hela tre dagar kan ni istället roa era sega timmar med http://damnyouautocorrect.com/

Min nya kärlek.

Jobbskadad - del 2

Kom hem från Nyhetsmorgon nu och försökte öppna porten med passerkortet från TV4.

Ett sms

Skickat:

Hallå! Kommer du snart?

Mottaget:

Jag äter just nu! Men jag tänkte springa ut på stan, bädd är er plan?

Skickat:

Nej, bädd står faktiskt inte på vår lista. Vi håller oss nog på Vassa Eggen ett tag.

Mottaget:

Haha, synd. Bädd har bästa fredagsklubben.

Skickat:

Har hört att chansen att få ligga är stor där.

Mottaget:
Japp, ju senare desto bättre.

Bed-wetter

Adolf kan inte vara ensam i mer än två timmar. Och när man är hemma går han efter en hela tiden. Mamma, pappa och Lucas tycker att det är jättegulligt. Jag tycker att det är jättestörigt.

Jag menar att när en hund är sex år ska man kunna lämna honom i några timmar utan att han sitter och väntar vid dörren när man kommer hem. Mamma säger att det är normalt.

Well, imorse vaknade jag vid fem och upptäckte att Adolf hade kissat i min säng. Det var en mystisk blöt fläck under min högra vad och jag fick gå upp och byta lakan.

Jag skulle vilja höra mamma säga att det är normalt för en sexårig hund. Eller för en hund, punkt

Anti-Claire

I vintras skar jag en liten reva i mitt pekfinger på ett plastkort i min väska. Såret tog sex veckor att läka. Just nu har jag märke efter en finne på hakan sedan snart fyra veckor. Jag blir så trött! Min hud har ingen regenatorisk förmåga över huvud taget, tycks det som. (Fun facts: jag kan inte säga "tycks det som" utan att tänka på Jafar i Aladdin)

Vad skulle man inte ge för att ha Claire Bennets superkraft? De enträgna knottrorna på ryggen jag velat slippa i två år skulle ätas upp av naturens felsteg. Jag skulle inte bara kunna överleva att få en pinne intryckt i hjärnan, jag skulle även få perfekt hy. Jag kan ärligt inte svara vad som lockar mest.