Romantik vs romantik

I lördags, vilket jag senare upptäckte passande nog var exakt ett år sedan vi flyttade in i vår lägenhet, beslöt jag och Tobias oss för att ha en myskväll. Jag handlade mat, städade i ordning lite och skrubbade badkaret medan Tobias tog sig hemåt.

Vi åt middag och skulle sedan ta vårt första bad tillsammans - mycket romantiskt. Men innan dess var Tobias tvungen att använda hemlighuset för mer privata åtgärder. Vi drog igång varmvattnet så länge och jag stack till honom en tändsticksask så att han skulle kunna tända ljusen jag vackert radat upp inne i badrummet.

När jag en stund senare kom in var inte ett enda ljus tänt, men däremot låg det en bränd tändsticka i toaletten. Så där har vi alltså min syn på romantik versus Tobias syn på romantik.

Min: Bubbelbad för två med tända ljus.
Tobias: Bränna bort bajspartiklarna i luften innan det är dags för badet.

På ett märkligt sätt kompletterar de varandra ganska väl.

Sommar blues

På sommaren är det generellt väldigt lite jobb inom tv, och eftersom jag mest jobbar med sport får jag i princip enbart pass på helgerna. Därför sitter jag hemma hela veckorna. Själv. Med min tv. Och till slut blir det onekligen så för mig att jag är så deppig över att jag inte har någonting att göra att jag blir helt omotiverad att göra någonting alls.

Summertime sadness indeed, Lana del Rey...

Glassigt jobb

Tobias, jag, Elin och Mange planerar en vecka på Cypern i sommar, och Tobias och Mange håller på att gå i bitar av upphetsning. Tobias visade mig deras sms-konversation från idag. Fram och tillbaka om hus, bilar, flygbiljetter, hur taggade de är osv. Konversationen avslutas:

Tobias:
Så skönt att du och jag har jobb som gör så att vi kan surfa på sånt här på arbetstid.

Mange:
Överlägset!

Så sjukt jävla astrött

Det vore dumt att påstå att humöret är på topp när man jobbat 05.45 lördag, sovit 3,5 timme, sen jobbat söndag 06.00-11.30 följt av 15.00-00.15 utan att kunna somna emellan. Och sen leta parkering och inse att han som står 2 meter framför handikapp FORTFARANDE står och blockerar de två dyrbara metrarna tre dagar senare. Jag hör de små poppande ljuden av sprickande blodkärl i huvudet.

Good old times

Skulle skriva en inköpslista och hittade det här nedskrivet i blocket:

Jag:
Det var ju det nyåret jag spydde ut ur en taxi.

John:
Va?

Jag:
Ja, jag däckade, sen väckte taxichauffören mig och sa åt mig att hoppa ur taxin, och då öppnade jag dörren och bara uak, ut på gatan.

John:
Classy...

Jag:
Det jag undrar över är att jag måste ju ha ställt mig i spyan när jag hoppade ur taxin. Jag måste ju ha fått spya över hela skorna. Fast jag hade i och för sig någon annans skor på mig...

Blåshål

Regn - fine.
Snö - fine.
Extrem värme - Mm, okej.
Kyla - visst.
Lätta vindar - Mysigt på sommaren.
Blåst - Nej! Avskyr det. Det absolut värsta väderfenomenet.

Det kan vara kallt, men när det blåser så går kylan in i märg och ben. Det sänker temperaturen med typ tio grader. Blåsten lyckas märkligt nog alltid komma i motvind när man joggar eller cyklar eller har bråttom till jobbet. Kort och gott så hatar jag blåst.

Nu har det varit blåsigt varje dag väldigt länge, typ i längre än ett halvår. Ungefär sen kylan kom. Vilket får mig att resonera så här:

Jag flyttade till söder i slutet av ett ljummet april förra året. Blåst på sommaren märks mindre eftersom den är varm. Men så fort kylan kom började jag tänka på hur äckligt det är att det blåser. Så här mycket tänkte jag definitivt inte på blåsten när jag bodde i Västertorp och Fruängen.

Summa summarum: Södermalm är ett enda jävla stort blåshål.

Bra att ha i åtanke nästa gång jag flyttar.

Torsk ikväll

Det här hände helt utan intention imorse:

Tobias:
Färjestad spelar första finalmatchen ikväll mot Skellefteå.

Jag:
Mhm, okej. Ikväll blir det torsk.

Tobias:
Hehe, ja.

Jag:
Nej, alltså det blir torsk till middag.

Tobias:
Jaha! Okej.

Hemma från krogen

Lägger sig i sängen klockan tre efter en natt på krogen.

Jag:
God natt älskling! *puss*

Tobias:
Kan man få en extra puss eftersom Färjestad gick till final eller?

Jag:
Självklart, grattis älskling. *puss*

Tobias:
Alltså vem hade trott det?

Jag:
Ja, jag... Du pratar ju alltid om hur bäst de är.

Tobias:
Aa, men alltså, de är såna jävla kungar, de är fan bäst bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla...

Alltså precis det samtal man vill ha när man kommer hem astrött från krogen. Not.

Bloggerskor är ju idioter

Sitter och kollar på Top Model Sverige. Två bloggerskor som är typ 12 är där och ska lära dem att ta selfies. De låter som pip-leksakerna vi brukade köpa till hunden när de pratar. Så det är tur att deras jobb är att skriva. Och det bästa med att de är skribenter är att de är bra på svenska språket. Förutom att de inte är det. De är sämst.

Eller förlåt, de är mindre. Jo jo, det var så hon uttryckte sig, en av pip-leksakerna. "Vissa är bättre, och vissa är mindre." What an idiot.

Återvinning

I min förening tar man hårt på det här med återvinning. Alla 88:or, piggelin, Magnum och Ben & Jerrys ska köras till återvinningscentralen och dumpas i glasscontainern.

Som sagt: det är skillnad på rädsla och fobi

Jag avskyr när folk inte tar fobier på allvar. När de håller fram en plastorm till en ormfobiker. Eller stänger in en klaustrofobiker. Jag hatar det eftersom jag har araknofobi, fobi för spindlar. Det är inte rädsla. Jag är rädd för mörker och hajar och maneter och att bli överfallen. Men jag är fobisk för spindlar. Det är helt irrationellt. Jag kan inte förklara varför, men så här är det:
Tobias och jag ligger i sängen och han ser på 9gag i mobilen. Han börjar skratta och säger att han inte kan visa mig vad han tittar på. Det är tydligen en bild på kokosnötskrabbor. Jag frågar om den klämmer ihjäl en valp eller något, men det gör den inte så då tittar jag på bilden. Jag måste hålla den bara en decimeter från ansiktet eftersom jag inte har mina glasögon på.
Det ser ut som monstruösa alien-spindlar. På en halv sekund har jag ångestkramp i bröstet, mår illa och börjar gråta. Bara det faktum att Tobias telefon är två decimeter ifrån mig gör att jag har panik och har svårt att ligga kvar i sängen. Jag skakar händerna och armarna för att bli av med känslan att vara fasthållen när man bara vill bryta sig loss och springa iväg. Det tar ungefär tre minuter för mig att mig att lugna ner mig.
Jag har inte den här reaktionen varje gång, och mindre spindlar dödar jag själv. Men om jag blir överraskad får jag ofta en större reaktion. Så snälla, snälla - ta fobi på allvar. Det är inte samma sak som rädsla. Det är ren panik.

Sömnparalys

Tobias hade berättat för mig om sin märkliga sömnvana långt innan Annika upplyste oss (med fasa i rösten) om att det kallas för sömnparalys. Hade aldrig tidigare hört talas om det, men efter att vi fick ett namn på det och har börjat prata om det visar det sig att jättemånga råkar ut för detta. Lyckligtvis inte jag.

Sömnparalys är enkelt sagt att kroppen somnar innan hjärnan, vilket gör att man svävar i något halvmedvetande. Man kan se rummet omkring sig, men har ofta som hallucinationer, och eftersom kroppen redan somnat är man paralyserad. Ofta är synerna obehagliga, många ser demoner, obehagliga varelser och tror att utomjordingar har kommit för att föra bort dem. Tavlan "Mardrömmen" av Henry Fuseli från 1781 tros vara en avbildning av ett typiskt sömnparalysscenario.

En tjej berättade för mig att hon mest drömmer att hon har sex när hon har sömnparalys. Det är ju trevligt för henne. Tobias har ett genomgående tema av att folk försöker bryta sig in i lägenheten, med yxor och kofotar bland annat. Samtidigt som han inte kan röra sig. Personligen är jag bara väldigt, väldigt glad att detta aldrig drabbat mig.

Tobias berättade idag att han igår kväll hade kollat på 9gag innan han somnade, och där fanns en bild på en baby med Batman-skurken Banes mask över halva ansiktet. När han somnade fick han sömnparalys och såg en sån baby nedanför sängen. Han kunde inte se munnen, men hörde att den gjorde gurglande läten som tydde på att den stod och gnagde på sängkanten bredvid Tobias huvud. Sen sa han att det inte var en så farlig paralys, den var kort och han blev först rädd men fattade sen vad som hände.

Återigen: Jag är så jääävla glad att jag inte är drabbad av detta.

Tips: Om du får sömnparalys och vill slippa ifrån det är ett vanligt knep att hålla andan. Då väcker man sig själv.

Cougar

På gymmet igår fick jag syn på en hunk genom spegeln i andra änden av rummet. Han var till hälften skymd av en maskin, och jag såg bara hans överkropp, som fick mig att tänka "Damn, han är säkert skitläcker". Han rörde på sig och hamnade i fri sikt och jag skojar inte, han var typ sextio år gammal. Jag blev skitimponerad.

Well done grandpa!

Jag sticker ut

Skärholmens centrum: känslan av att ha fallit in i ett parallellt universum där man inte är kvinna om man inte har en barnvagn.