Catching fire

Jag och Tobias ser på andra Hunger Games-filmen. Medan Katniss är girl on fire är Tobias lämpligt nog nu boy on fire. Han droppar one-liners hela filmen igenom. Varning för spoilers.

En stulen: "Om Peeta och Katniss blir ett kändispar som Brangelina... skulle deras namn vara Penis".

När spelen precis börjar, och Katniss, Peeta och Finnick med Mags på ryggen springer genom skogen: "Om man började kolla på filmen här skulle man bara 'eeeh, vad fan är det här för nåt? Varför bär han ett troll på ryggen?"

Och när Finnick visar sig vara en nice kille:
Jag: "Ska hon bli kär i Finnick nu också? It's too many guys!"
Tobias: "Det finns en risk att han redan är ihop med Mags."

När de planerar att döda de andra med en elchock:
Jag: "Just det, det var ju han som hade electrecutat ihjäl sex personer samtidigt."
Tobias: "Ja, han gjorde en riktig mo-mo-mo-monster kill."

Diskmaskin på jobbet

Jag får anta att den här lappen sitter på diskmaskinen på pappas bilfirma av humorskäl.


Att reda ut vett och etikett i köket muntligt känns inte som ett omöjligt uppdrag med tanke på att de är fyra som jobbar här.
Om den sitter här genuint för att någon misskött sig får jag anta att stämningen blev något tryckt efteråt.

Sociologi

Just nu läser jag sociologi på min utbildning. Det är väl ungefär någonstans runt 1000 sidor litteratur utöver skola ca 4 dagar i veckan, ett grupparbete med en "kreativ presentation" samt en uppgift i veckan. Nu ska jag skriva lite om feministiska begrepp och behöver läsa på i tre olika böcker innan jag kan börja, totalt 230 sidor litteratur ungefär.

Problemet är mest att jag tycker att sociologi är trams, trams, TRAMS! Jag borde inte göra det eftersom jag är intresserad av psykologi, men jag tycker att det är ett skämt att kalla sociologi vetenskap. Inte ens lärarna kan förklara vissa av begreppen vi har tenta på om två veckor. Ta detta: "turisten är en resenär som lever i tiden, medan vagabonden är en resenär som lever i rummet". Så ber man dem förklara tid och rum, men det kan de inte. För egentligen handlar det om att turisten är fri att röra sig som hen vill, medan vagabonden sitter fast. Men det går inte att säga, för det är inte lika snyggt.

Mitt intryck av sociologi är att man tar ett begrepp, som till exempel rationalitet, och så ger man det en ny, men väldigt luddig, innebörd som ingen riktigt kan sätta fingret på. Och så blir man tokhyllad och får skattemedel slängda på sig så att man kan göra studier på hur länge personer i snitt ser på en tavla på ett museum (riktig, faktiskt studie av en av de största och mest hyllade sociologerna).

För mig, som är en konkret person, betyder det att om man måste leta och dra ut små, små egenskaper ur människor och samhällsstrukturer för att sätta det i ett begrepp - men man kan aldrig se detta i verkligheten eftersom man plockat från en massa olika ställen - så är det inte fakta. Man har hittat på en vetenskap som bevisar ingenting, och sen säger man det på ett så krångligt och flytande sätt som möjligt för att lämna det öppet för tolkning, och så tolkar folk det som de själva vill och bara "shit vad Bourdieu var smart asså".

Varför inte förklara min skepticism gentemot sociologi genom att citera en av kursböckerna som talar om ett av sociologins absolut största namn genom tiderna:

"Innebörden av begreppet diskurs i Foucaults verk är inte helt lätt att förklara, eftersom han själv inte ger någon tydlig och enhetlig definition."

Och så lägger du på 1000 sidor litteratur av denna variant, så förstår du vilken mental smärta jag befinner mig i just nu.

EFTERORD: Läste precis detta två månader senare och måste bara dela med mig... Jag skrev A på tentan, 23,5 poäng av 25. Det finns inget annat ord för det än ironi.

Den gamla goda tiden

Idag är en av de där dagarna när jag ser tillbaka på den gamla goda tiden. Tiden för några månader sedan då jag inte hetsade omkring i en 100-gradig tunnelbana med en miljard andra stressade människor, släpandes på en ryggsäck som väger ett ton för att den oförståeliga texten i just den här extra tjocka, extra tunga, extra ointressanta sociologiboken tydligen får lärarna att komma i byxan av upprymdhet, svettandes som en GRIS på ställen dit ingen deodorant någonsin kommer att sätta sitt rullande huvud.

Jag saknar min bil.

Cosmos

Jag sitter och ser på Seth MacFarlane-producerade serien Cosmos med Tobias som har dille på såna här rymd-dokumentärer. De pratar om olika typer av stjärnor och hur de blir supernovor och neutronstjärnor och svarta hål och allt sånt som får mig att känna att hela mitt liv är helt värdelöst med tanke på vilken yttepytte bit av universum jorden utgör och att allt ändå kommer brinna upp en dag.

Hur som frågade jag i alla fall Tobias, som sett åtminstone 100 timmar rymd-dokumentärer, vad solen är för typ av stjärna.

Det kunde han inte svara på. Kan inte låta bli att undra vad vitsen med att se allt detta är om han inte kommer ihåg något av det efteråt.