Jag är Jim

Var på ett ställe där jag jobbar lite då och då i torsdags. De har en riktig reception där Sanna-Maria, en väldigt trevlig tjej, basar. Vi två brukar spåra iväg i samtal ganska enkelt, framför allt när jag ska gå (och gärna när jag har bråttom). Eftersom jag går förbi där, säger hej, sen börjar prata lite, sen pratar lite mer och ytterligare lite till, blir det gärna så att pyttelilla, söta Sanna-Maria sitter på sin stol medan jag står och hänger casually på disken.

I torsdags insåg jag, efter ihärdigt maratontittande på mina The Office-boxar, vilka vi påminner om: Jim och Pam.

Great - ytterligare en situation där jag har mannens roll. Toppen.

This isn't Canada!

Det bästa i Iron Man 2 var när en av karaktärerna började berätta om hans drömsamhälle. Där behöver man aldrig vara rädd och kan lämna dörren olåst när man går hemifrån. Han avslutar monologen med att säga "but this isn't Canada!".

På en skala från ett till tio, hur tragiskt är det om amerikaners utopi är Kanada?