Äpple på biblioteket

Jag är en människa som tar mycket plats. Men jag är också en människa som tycker att det är viktigt att visa hänsyn till andra människor, framför allt när man bor i en storstad där det är många människor på en liten yta.

Därför blir jag extreeeemt obekväm när jag sitter och pluggar på biblioteket och håller på att både somna och dö av hunger, men vill inte gå och äta för jag måste ändå åka snart, så då kan jag lika gärna vänta en timme. Jag bestämmer mig för att äta ett äpple. Mitt emot mig sitter en tjej som pluggar någon typ av svinsvår matematik. Jag biter i äpplet och det låter så extremt högt. Sen slurpar jag upp äppelsaften som rinner ut i mungipan, tuggar *krisp* *krasp* *kras* och sväljer med det ljudligaste gulpet någonsin eftersom det är så knäpptyst att ventilationstrumman som surrar låter som en orkan i tystnaden.

Vilket påminner mig om den gången jag, Lucas och Tobias tog med en påse chips på bio. Svårt att koncentrera mig helt på filmen när jag mest satt och försökte tajma in tuggandet till de högljudda actionscenerna.

This is a great way to not make friends.

Slem

Jag har förkylning på förkylning på förkylning. Och så försöker jag och Tobias sälja lägenheten just nu. Kombinationen ledde till:

Jag skulle precis gå hemifrån på morgonen en dag när det var visning senare på kvällen. Jag nös kraftigt och fick upp en underbar slem/snorklump i munnen. Var på väg att spotta ut den i diskhon men insåg att jag ju torkat ut både den och handfatet med papper för att de skulle vara spotless. Orkade och hann inte göra det igen.

Svalde slem/snorklumpen och gick.