Barca

Den här reklampostern såg jag i Nya Zeeland. Kolla proportionen ben vs överkropp. Hur mycket har de inte lagt på den här reklamen, och så gör de alla Barcelonas största profiler till hobbitar.

Det där händer bara Elin: Full på vattenmelon

Det här är min favorit bland sjuka Elin-historier. Den hade inte varit så konstig om det varit en skejtarkille som berättat den, men att det är söta ansvarsfulla Elin som gjorde detta gör bara allt så mycket bättre.

Elin var på tjejresa i Grekland (visst var det Grekland?) för några år sedan. En kväll dränkte de en vattenmelon i vodka och åt upp. Alla blev kalasfulla. 

En tjej kommer inte ens ut, hon ligger och spyr på rummet. De andra går ut. Två tjejer går åt vänster, ner mot bargatan. Elin går ensam åt höger. Oklart varför.

Hon somnar på en garageuppfart till ett hus - oklart varför, kanske för att hon spytt - och vaknar av strålkastarna från familjens bil när de kommer hem. Blir panikslagen och börjar springa därifrån. Familjen följer efter. Elin snubblar på sina egna fötter och ramlar - my favourite part. Ena skon åker in under en bil och hon ligger som på film och försöker nå skon medan familjen kommer närmare. 

Hon springer in i en gränd och gömmer sig bakom en container. Och somnar. Och vaknar en timme senare med 200 myggbett.

Går hem och inser att hon är ca 100 meter från hotellet.

Sånt händer bara Elin.

Morgonfejja

Alltid lika härligt när man illamående tar sig ur sängen efter en post-nyhetsmorgon-tupplur på tre timmar och ser detta i spegeln.

Sånt där händer bara Elin: Gubbe

Det finns saker som inte känns så osannolika, men när man tänker efter så händer dessa saker faktiskt inte så ofta som man först kan tro. I mitt liv är det så att de aldrig händer - om inte Elin är inblandad. Eftersom jag inte bett om hennes tillåtelse att starta denna följetong börjar jag med en mild historia som bara råkar vara en parentes som småningom leder till "blåbärssoppehistorien". 

Elin var för några år sedan i Uppsala och firade valborg med några kompisar. De hade suttit i en park och druckit ett tag och blivit duktigt på lyset. På eftermiddagen skulle de dra vidare, och någonstans på Uppsalas gator passerade de några poliser. Alla samlade sig genast och försökte se nyktra ut. 

Elin gick längst bak och skulle precis passera poliserna när en gammal gubbe som hon möter på trottoaren snubblar och ramlar på henne och drar henne med sig i fallet. Elin ligger på marken med gubben över sig när poliserna kommer fram och hjälper dem upp. Elin - svinnervös - intygar genast att det inte var hennes fel, och poliserna sa att de sett situationen och släppte iväg henne på en gång.

När Elin berättade det här för mig - i förbifarten till blåbärssoppehistorien - var jag tvungen att långsamt för mig själv upprepa: "det ramlade... en gubbe på dig..."

Fiskar

Jag har en teori om att de flesta människor inte drar sig för att plåga fiskar och skaldjur eftersom de inte skriker eller har plågade ansiktsuttryck.

Plågor kan till exempel vara att dra en krok genom deras läpp, dra upp dem från deras stim och sedan hålla den ur vattnet tills att den nästan kvävs för att bara titta på den och säga "åh, vad fin den var!", innan de kastar ner den igen. Varför är detta okej? Jag tycker att det är en hög form av djurplågeri som är totalt onödig dessutom. Jag tycker att det är okej att fiska om man dödar fisken snabbt och i avsikt att äta den - men sportfiske tycker jag är oförlåtligt. Torde inte fiskarna få hjärnskador av att vara ur vattnet så länge, på samma sätt som vi får hjärnskador av att vara utan syre för länge?

En annan typ av plågeri är det här med att koka kräftor levande. Jag är osäker på varför man gör det, men jag är helt säker på att man inte skulle skålla en kattunge till döds. Men en kräfta är helt ok, för den kan inte visa att den lider och väcker därför inte lika stor empati.

Inte trovärdigt

En sak jag tycker är underhållande med Tobias är hur vi t.ex. kan ligga i sängen när vi ska sova, och jag känner hur han spänner magen och håller andan i tre, fyra sekunder innan en liten fis hörs djupt under täcket - varpå Tobias säger "oj!" som att han blev jätteöverraskad av att den där slant ut.

Samantha

För er hängivna Sex and the City-fans kan jag hänvisa till avsnittet där Berger (snyggt namn för övrigt) ska träffa Carries kompisar första gången. För er som inte sett det:

Carrie har blivit tillsammans med en kille som heter Berger, och första gången han träffar de andra kvinnorna sitter Samantha (den blonda som är galen i sex) och berättar om hur hon hade rollspel i sängkammaren natten innan. Hennes kille lekte inbrottstjuv och grep tag i henne och skrek "shut the fuck up, shut the fuck up!". Sedan avslutar hon med att säga "it's so refreshing to meet someone who is willing to fuck outside the box". 

Varpå Carrie säger till Berger: "And this is my friend Samantha", och han svarar "right... the wall flower."

Jag känner mig lite som Samantha i det här sammanhanget. Enda skillnaden är att hon pratar om sex och jag pratar om bajs.

Call daddy

Jag och pappa skrattade för några år sedan gott åt en bildserie vi hittade på internet: "If women ruled the world". Bl.a. fanns där en bild på ett instruktionsblad för att sätta ihop en bokhylla. Det följde:

1. Call daddy

It's funny, cause it's true. Bara för några veckor sedan hade ena framlyktan på min bil gått sönder. Pappa pekade på den när jag skulle åka iväg och jag hissade ner rutan och frågade hur jag skulle fixa den. Pappa ryckte på axlarna, sedan satte han handen formad som en telefonlur till örat.

Vem kunde själv?

Jag tycker inte om att göra nya saker. Jag vill vara bäst på allt jag gör, och det är jag inte första gången jag gör det. Jag tycker framför allt inte om att bli tvingad att göra nya saker som jag inte vill göra, och det blir av någon märklig anledning värre om jag klarar utmaningen, det provocerar mig något enormt och jag blir skitsur. Och så har det tydligen alltid varit, har mamma berättat:

Mamma fick Lucas att göra någonting nytt när han var liten:

Mamma (uppmuntrande): Vem kunde själv?

Lucas (överlycklig): Luuuuuucas!

Mamma tvingade mig att göra någonting nytt när jag var liten:

Mamma (uppmuntrande): Vem kunde själv?

Jag (asförbannad med hes, låg, exorsisten-djävulsröst): Dumma mamma...