Six flags!

En sak man måste göra innan man dör är att gå på nöjespark i USA. Denna resa var vi på Six Flags i Trenton, New Jersey - home of Kingda Ka...

Nöjesparker i USA vs nöjesparker i alla andra länder jag varit är denna:

Gröna Lund: slänggungor, uppskjut, fritt fall, pop expressen, extreme. Och så just ja - berg-och-dalbanorna Jet line och Insane.

Six Flags: Berg-och-dalbana där man står upp, där man ligger med ansiktet mot marken, där man åker rakt upp i himlen och sen rakt ner mot marken, där man utsätts för G-kraft så stark att det svartnar för ögonen. Och så just ja - en slänggunga också.

Det är land of the roller coasters. Och det är inga dåliga banor heller. Jag tror att vi sammanlagt åkte runt tio banor, och vi hade dessutom riktig tur då det inte var några köer. Kan ha varit för att det var 40 grader och gassande sol och det fanns ett vattenland precis bredvid.

En bautaversion av Lisebergs Balder - El Toro - tog vi två gånger direkt när vi kom in. Jag var sjukt höjdrädd på toppen, och då såg man ändå Kingda Ka till höger som var ungefär tre gånger så hög. Andra gången vi åkte satt alla och gastade i en nerförsbacke tills att tjejen framför tappade sin telefon som flög i en vacker båge förbi vagnen i typ 70 km i timmen. Då blev alla tysta och tittade hänfört. Ingen hade lösa föremål i fickorna efter det...

I Superman blev man upphissad så att man liksom låg på mage med benen upp. Vidrigt på vägen upp, sen inte särskilt roligt - bara väldigt skumt.
I Green Lantern stod man upp. Inte att rekommendera. Det var bara obekvämt.
Bizarro var fantastisk! En massa loopar och snabba kurvor och man satt liksom på spåret fast med benen hängande fritt så man såg hela tiden rakt under fötterna vart man skulle. Det var lite som att flyga.
Batman var inte rolig. Den bara ryckte fram och tillbaka och man visste inte riktigt var man var. Dessutom satt min bygel löst vid starten, och trots att jag bad en kille trycka åt den satt den fortfarande jobbigt lös. Mitt under åkturen hörde jag "klick!" och bygeln fastnade ordentligt.
Sen var det en jag inte minns namnet på, men det var galet lång, den sträckte sig över säkert en kilometer i längd. Det var inga loopar och inga farligt branta backar, den var bara så sjukt stor och väldigt rolig. Vid ett tillfälle trycktes man ner så mycket av G-kraften att det svartnade för ögonen på oss. Hysteriskt rolig!

Och sist och störst: Kingda Ka. Världens högsta berg-och-dalbana på 139 meter rakt upp och sedan rakt ner igen i 200 km/h. Vi gick och drog oss för att åka den hela dagen, men till slut måste det göras. Hjälpte inte att höra att den då och då inte tar sig över krönet utan åker tillbaka ner igen bara för att skickas upp en gång till.
Första gången blundade jag, jag är ju så fruktansvärt höjdrädd. Jag hörde bara Lucas bredvid mig som sa "å fy fan vad högt det är!" när jag kände att den tippade. Sen, efter ca 25 sekunder, var allt över.
Adrenalinstinna beslöt vi oss genast för att åka den direkt igen. Den här gången skulle jag titta. Trodde jag. Paniken tog över och jag blundade medan vi väntade på avfärd. Men precis när den satte iväg tänkte jag nej fan, och så öppnade jag ögonen.
Först såg jag bara himmel. Sen såg jag trädtopparna och horisonten. Sen såg jag 140 meter ner i marken. Då sa jag å fy fan, sen skrek jag. Primalskrik. Så fort vi kommit ner vände sig Malin om och sa "du tittade" med ett stort leende. "Jag tittade", svarade jag.
Ps: den åker inte iväg förrän efter 45 sek in på klippet.
Six flags - do it!

Hemma från USA

Hemma igen!

Aldrig har jag velat komma hem så mycket som från denna resa. Har upptäckt att en sak jag alltid vetat är viktig för mig faktiskt är vital för min hälsa: att inte ha någonting planerat. Att bara sitta och chilla, kolla på tv, bläddra i tidningar, strosa runt på stan. 7 veckor med en miljards triljard saker på schemat och fyra viljor och en bil var faktiskt lite för långt, men vilken fantastisk resa vi har bakom oss.

Följande inlägg kommer att bli sammanfattningar av det jag starkast rekommenderar att göra om du ska till USA.

Vi börjar med Nashville. Har aldrig sett så många cowboyboots på ett och samma ställe. Nashville är en av country-musikens viktigaste städer, och även om jag inte lyssnar på country var det fantastiskt att gå från bar till bar och lyssna på live-band som uppträdde överallt. Tjejer dansade i sommarklänning och flip-flops och sjöng med i alla låtar.
Vi provade cowboyhattar och boots (där de annonserade köp 1 par, få 2 på köpet). Vi red mekanisk tjur och jag lyckades mirakulöst missa den 3x3 meter stora mattan och landa på svanskotan på tjurens fäste och hade ont i två veckor. Så ovärt.
Nashville var en riktigt cool upplevelse som vi alla älskade, och inte bara för att vi var där under en helt galen värmebölja som gav runt 40 grader sent på kvällen och vindar som kändes som hårfönar mot huden.