Hej

Var och handlade härom dagen. Väl framme vid kassorna var det jättelång kö i en kassa, och bara en kille som stod och la varor på bandet i en annan. Jag frågade kassörskan om hon skulle stänga och hon svarade nej. Okej, sa jag, man blir ju lite misstänksam när det inte är någon som står här. Hon log och sa att nej då, hon hade öppet.

Jag började lägga varor på bandet, och cirka 30 sek senare var det min tur att bli betjänad. När jag ställer mig framför kassörskan för att påbörja betalningen ser vi på varandra och säger hej.

Varför gör vi det? Vi har precis haft en konversation, men det är ett så invant beteende att man säger hej när man ska betala att man ändå säger hej även fast man pratat för bara en pytteliten stund sedan.

O baby, I love it when you talk dirty to me...

Jag (flörtigt):
Vad skulle du göra med mig nu om du fick fria tyglar?

Tobias (sensuellt):
Först skulle jag slänga runt dig, så att du hamnade på rygg under mig... Sen skulle jag... sminka ditt ansikte som en clown... Sen skulle jag sätta på dig jättestora skor... Och sen skulle jag sätta på dig jättestora byxor... Fast för korta byxor...

För allas info kände jag först att detta var lite för privat för att lägga upp på bloggen, men sen tyckte jag att det var för roligt för att inte göra det.

Jag må skriva blott komiska saker...

...om Tobias här på bloggen. Han gör sig faktiskt otroligt väl i textform. Men jag vill belysa att han inte bara är rolig och gör skumma saker, han säger också de mest rara sakerna till mig, precis vad jag behöver höra, precis när jag behöver höra det.

Här är han förresten...

What are words...

Jag och Tobias hade haft en otroligt mysig dag och gjorde oss i ordning för att avsluta helgen uppe på landet. Tobias stod i duschen och jag hörde det gnälliga lätet av hur han skrev någonting i imman på duschdörren av glas. Jag vände mig om för att läsa, föreställde mig vad det skulle stå...

"Du är så fin"?

"Jag är så kär i dig"?

"Fanny"?

"Fanny" med ett hjärta runt?

Han hade ritat en snopp.

Tetris-låten

Igår stod jag och kramade Tobias, verkligen tryckte honom emot mig och kände mig liten (Tobias är 1,93). Jag blundade och tryckte ansiktet mot hans hals och myste.

Under tiden spelade Tobias trumsolo på min rumpa.

Jag kommenterade det och han svarade:
- Ja, men det är i alla fall den här - och så började han nynna innan han fortsatte - Tetris-låten!

Jag svarade med att nynna den rätta Tetris-låten och informera honom om att det han nynnat på är Alla Turca av Wolfgang Amadeus Mozart, förmodligen världshistoriens största kompositör...

En dag då jag aldrig slutar säga kuk

Först jobbade jag ett förvisso avkopplande, men i längden utdraget arbetspass.

I pauserna under passet försökte jag aktivera mitt eurobonuskort på SAS och efterregistrera mina 172,200 flygbiljetter jag inte kunnat registrera vid flight eftersom jag inte aktiverat kortet.

Det gick inte. I fem timmar.

Därför var jag på omåttligt dåligt humör när jag lämnade jobbet vid sju och åkte till Tobias lägenhet för att plocka med mig saker till honom. Då fick jag både en omväg och mycket att bära. Sånt som jag älskar.

Sen var jag tvungen att svänga förbi hos mamma och pappa för att lämna en penna.

Sen kom jag hem till min omåttligt stökiga lägenhet och Tobias hade varit en ängel och lagat middag, typ det enda bra som hände på hela dagen.

Sen blev det fartränder i toan när jag var och sket, och om jag varit lika matt då som jag är nu hade det fått mig att börja grina.

Sen spillde jag sås på mina mjukisbyxor.

Sen åt jag torkad majs, krispigt och härligt, tills att jag fick någonting mjukt i munnen som smakade päck och när jag spottade ut det var det svart och jag ville nästan börja grina för att jag var rädd att det var en död insekt.

Sen tog Tobias hand om disken, så det var faktiskt två saker som var bra idag.

Sen satte jag mig för att momsdeklarera, en dag innan deklarationen ska in, hade helt glömt bort den, men kom på att jag måste ringa min revisor ändå. Så då betalade jag försenade räkningar och Tobias kallade mig oansvarig (på min ledande fråga) och jag kände mig som en skit och kom plötsligt på att det är just sånt beteende jag hade när jag var deprimerad, att jag letade bekräftelse på att jag är fel på alla sätt så att jag kan sitta och sörja att jag är en så jävla dålig människa. Då bestämde jag mig för att inte sitta och ömka, för det kommer ju verkligen inte betala mina räkningar snabbare än jag, då är det ju bättre att lyssna på Tobias och bli bättre på att ta hand om mina finanser.

Btw så sitter Tobias bakom och läser medan jag skriver.

Sen när jag skulle redigera "en penna" uppe där, där jag åkte till m&p, så blev jag påmind om att - förmodligen för att jag har Explorer - det inte går att ändra typsnitt samt till fet och kursiv stil när jag skriver blogginlägg på min dator.

Min slutplädering för dagen:
kuk

Vem är rädd för Fredrik Warg?

Statistikern under Sverige-Tjeckien:
"Warg jagar..."

Jag:
"Annars brukar ju folk jaga varg."

Asnöjd.

Brunch

Jag har ju aldrig varit känd som någon fantastisk kock. Men jag och Tobias har gjort ett avtal att vi, de dagar vi är tillsammans (nästan alla), ska äta åtminstone ett ordentligt mål mat om dagen.

Nu vet jag inte om det är så jävla ordentligt, men vår personliga favorit blev ju direkt vår superfrukost som oftast blir brunch.

Två stekta tomathalvor var, två stekta ägg på bröd stekt i panna, ibland stekta championjoner och alltid någon typ av grönsak eller frukt, t.ex. avokado, mango, kiwi eller clementiner. Framför allt är allting stekt i väldigt, väldigt, väldigt mycket smör. Tänk typ 70 gram för båda två. Eller kanske lite mer.
Vi börjar med tomathalvorna, inte på högsta värme men hög. Alternativt championjonerna samtidigt. Sedan brödskivorna. Vänd de snabbt så absorberar de smöret på båda sidor. Stek på hög värme i någon minut. Sedan äggen. Smör ner i pannan mellan varje etapp...

YUUUUUUUMMY!

Dagens löpsedel

Expressen presenterar:

"Magdalena Graafs skräckförlossning - jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv"

Under tiden sitter 15 politiska fångar inlåsta i hundburar i burmesiskt fängelse utan tillgång till vatten.

http://amnesty.se/nyheter/nyheter/30949/

Stundens allvar

Jag:
Igår började jag prata med två killar om homosexualitet och de var så otroligt trångsynta. Mer eller mindre sa de att det är något biologiskt fel på homosexuella, att de inte ville att deras eventuella barn skulle vara det för att de ville ha barnbarn - för tydligen så går det inte att få barn om man är homosexuell -, att det skulle vara mer rätt för ett heterosexuellt par att skaffa barn på ett alternativt sätt än ett homosexuellt par, att om deras barn var homosexulla skulle de inte kunna bli lika framgångsrika som om de var heterosexuella, att de skulle ogilla det mer om deras son än om deras dotter var homosexuell osv osv. Jag förstår inte hur man kan säga så! Och sen skyller de på att det är för att samhället dömer homosexuella som de inte vill att deras barn ska vara det, för då kommer de få det så svårt. Hallå! Det är ju just människor som de själv och såna fördomar som gör att homosexualitet ens är någonting att diskutera! Och hela tiden försvarar de sig och säger att de inte har några problem med homosexualitet. Jag blev så jävla förbannad och sa till dem att föreställa sig att deras barn kom hem och berättade för dem att de var homosexuella och att de skulle säga allt det här till dem, att de blev ledsna och besvikna och att barnet inte skulle kunna uppnå allt det ville uppnå p.g.a. att det hade ett "biologiskt fel". Självklart skulle de inte säga något, som om det inte märks! Jag har så lite respekt för sånt här.

Tobias:
Ja... Jag måste gå och bajsa.

Okej, nu tar vi dem!

Var i Ängelholm förra veckan med jobbet och gjorde hockey. Efter sändningen gick jag, producenten och kommentatorn Håkan Södergren till en restaurant för att äta middag. Vi blev placerade på en liten balkong ovanför hela Rögle som dragit sig tillbaka för att fira segern med god mat.

Håkan började skämta med någon av spelarna. Hela laget började sjunga "Okej, nu ta vi dem". Håkan blev tyst.

"Du skulle aldrig gått ner till studion den där lunchen för 22 år sedan, Håkan..."

En manlig kopia av mig

Malin sa efter att ha träffat Tobias en gång att han var som en manlig kopia av mig.

Malin har även sagt att man inte alltid förstår vad jag säger, men det är ok.

Det har sedan slagit mig att jag ganska ofta säger någonting efter att ha associerat tio steg. För mig är saken glasklar, för den som lyssnar är det inte mycket mer än en löst hängande mening som har varken grund eller följd.

Sedan har det slagit mig att Tobias gör exakt likadant. I Lissabon stod vi högt ovanför stan och försökte hitta var vi bodde och hur man skulle gå för att komma runt. Vi tystnade i några sekunder. Sen sa Tobias: "Mm... Pollo pequeño!"

Liten kyckling.

Till en helt annan vidd förstår jag nu vad Malin menar med "man förstår inte alltid vad hon säger, men det är ok".