Att känna sina familjemedlemmar

Apropå min mamma så har hon ibland ett ganska hetsigt temperament. Det kombineras dåligt med hennes anlag för att alltid vara sen. Jag vet inte om det är för att jag och mamma är ganska lika som personer, men jag har ju alltid kunnat läsa av mamma och därav även veta när det absolut inte passar att säga/göra vissa saker. Min bror och pappa har tyvärr ingen fingerspitzgefühl för detta överhuvudtaget.

Det finns en specifik händelse som väldigt tydligt illustrerar detta. Lucas och jag var typ 15, 16 år gamla och det var under den tiden Lucas låg i mammas och pappas shitstorm way för att han aldrig ställde in någonting i diskmaskinen utan ställde det i diskhon ovanför. Lucas var väldigt irriterad över detta och letade väl bara efter en chans att få sätta dit mamma.

En dag var mamma sen (som vanligt) och hittade inte sina nycklar. Hon sprang omkring med mord i blicken och pratskrek med luften, typ "jäääävla skiiiiit, var faaaaan är nyckelhelvetena?". Detta är tillfället Lucas tycker är helt perfekt att casually ställa sig vid diskhon, arrogant peka på en klump med kaffesump som mamma tömt i hon utan att kasta när den svalnat, och med undertryckt triumf säga "ska den här ligga här?".

Mamma bara:

Och jag stod vid sidan av med handen förundrat placerad över ansiktet och skakandes på huvudet.

Att inte bli som sin mamma

Ni vet hur man lovar att inte bli som sin mamma. Min mamma brukar alltid bära på tusen saker som hela tiden nästan håller på att ramla ur hennes grepp, och ibland ramlar något och när hon böjer sig ner för att plocka upp det så håller hon på att tappa allt annat.

Jag har blivit exakt som min mamma på den här punkten.