"Fota min knut"

Bad Tobias fota min hårknut så att jag kunde se om den blev jämn och bra. Här är resultatet:

Gott nytt år!

Har inte ännu fått några fina bilder från Island, allt blir bara blått pga snön och det dunkla ljuset. Men jag vill ändå önska ett gott nytt år med lite bilder från Tingvallen.

God jul!

Efter juklappsöppningen:

Mamma (döpt till Eva-Lott) pikar resten av släkten:
Grattis på namnsdagen, Lotta! Tack.

Mimmi:
Vad då, heter du Jesus i mellannamn eller?

Snygga attribut

Jag skulle gärna slippa celluliter. Men jag har dem. Inte bara på röven och baksidan av låren, utan även på framsidan av låren. Det har blivit värre sedan jag började på Viasat och sitter så mycket på alla resor tror jag. Cirkulationen har väl liksom dött i benen.

Jag skulle gärna ha lite bättre syn än -4.75 (i princip blind).

Gärna lite fylligare hår än tre ynka hårstrån på huvudet likt Charlie Brown i Snobben.

Varför inte slänga in samma hy jag hade när jag gick på gymnasiet (baby face) istället för dessa envetna enorma hak-pormaskar.

Min gudomliga timglasfigur är skitsnygg naken eller i omlottklänningar, men jag ser ut som en lådig jätte så fort jag sätter på mig något annat. Tycker jag som gärna skulle se ut som Jennifer Aniston i ett par jeans, och faktiskt kunna komma i ett par såna där byxor som var inne i somras som är pösiga upptill och tighta nertill.
Dessutom verkar inte alla som också önskar att de hade dubbel D-kupa tänka på att vad man än sätter på sig så ser man ut som att man vill att alla ska stirra på ens cleavage så fort man har det minsta urringat. Och om jag böjer mig fram ser man hela vägen ner till byxlinningen. Och tänk inte ens tanken att ha någonting som är skuret under brösten utan att se ut som en fet jättebebis. För att inte tala om hur utom denna värld det skulle vara att hitta en BH/bikini som passar på Gina Tricot eller HM.

Å andra sidan har jag jävligt många fina attribut också, och jag tänkte ägna lite homage åt dem nu.

En sak som jag verkligen älskar på min kropp är mina axlar. Första gången jag började tänka på det var på mitt förra gym där löpbanden stod framför fönstren. När det var mörkt ute såg man sin spegelbild och jag brukade fokusera blicken på nyckelbenen medan jag sprang. Och då slog det mig hur fina, mjuka, deffade axlar och nyckelben jag har. När jag sedan för en månad sen såg mamma i klänning med bara axlar såg jag att det är henne jag ärvt dem av, hon har också skitsnygga axlar. Skulle säga att de är en av de få saker hos mig som jag känner är riktigt feminima (jaa, trots breda höfter och stora pattar, för de gör mest att jag känner mig gigantisk = inte kvinnlig).

Sen har jag trots mina 182 cm enbart storlek 39 i skor. Mina tår går i en fint sluttande bana där stortån är längst och jag har inga weird tånaglar eller liktornar. Fötterna är smala och inte det minsta plattfotade. Riktigt schyssta fötter alltså.

Mamma har också varit snäll och givit mig fina, markerade kindben. Och ett par supervackert formade ögon. Färgen kunde ju varit en aning mer spännande än blågrå, men vem bryr sig egentligen.

Jag vet inte om det direkt är fint, men jag har jääävligt smala händer, vilket inte direkt gynnar mig som pianospelare. Satan vad det knäpper i händerna efter en pianolektion med Beethoven eller Chopin (mastodonthänder delux) på schemat. Dock får jag in händerna i trånga utrymmen eftersom handen bara blir typ 5-7 cm någonting bred när jag viker in tummen. Praktiskt när man ska sätta på sig armband.

Om jag bara slapp celluliterna skulle jag våga påstå att jag har grymma ben också.

Tragiskt nog kommer jag inte riktigt på något mer... Förutom att jag aldrig haft problem med tänderna vilket jag uppskattar. Teeth is a bitch.

In case of emergency

Ni har väl hört att man ska ha ett ICE-nummer i telefonen ifall man råkar ut för en olycka och blir medvetslös. Då kan någon bara slå upp ICE och ringa den personen för att berätta vad som hänt. Min ICE-person är pappa. Det skulle lika gärna kunna vara Tobias, men eftersom han ofta har kundmöten kan han inte alltid svara i telefon. Pappa svarar däremot alltid. Så ofta att jag förra året var övertygad om att pappa varit med i en olycka när han tagit min bil med sommardäck till jobbet, och jag sen hörde att det varit massor av olyckor pga isiga vägar. Pappa svarade inte på mobilen på två ringningar och hans kollegor visste inte riktigt var han var, då var jag så jävla orolig. Men han var bara ute och gjorde ett ärende och hade telefonen på ljudlöst.

Tre personer jag aldrig skulle ha som ICE är min kollega Klintan, mamma och Lucas. Om de skulle sprida ordet om min olycka skulle jag ha hunnit hjärnopereras, legat nedsövd i två veckor och börjat med rehab innan någon ens fått reda på att jag smackat bilen in i en älgsate.

Julstämning

Tobias de två senaste veckorna:

"Julklappar är skit. Julgranar bara barrar och är jobbiga. Jag kollar på tv medan du julpyntar."

Jag har blivit rätt putt på detta eftersom min julstämning körs i botten, och jag älskar julen. Sa till Tobias för några dagar sen att jag inte vill prata om julen med honom för han är så negativ till allt.

Ikväll kom jag hem och det spelades julmusik. Tobias hade storhandlat och maten stod på bordet. Sen hade han köpt en gran, en STOR gran och en ÄKTA gran, och burit ner julpyntet. När jag öppnar lådan säger han: "vänta med att pynta så gör vi det tillsammans efter maten".

Det där, viljan att ändra attityd och att göra mig glad och att ha en positiv inställning till det, är det personlighetsdrag Tobias har som jag inte stött på hos någon annan. Älskar honom så jävla mycket för det.

Min brorsa vill ha soffkuddar

Ska jag köpa några såna här kanske?

Innehållsförteckning

På lektionen:

Läraren efter 20 min Word-instruktioner:
"Vet alla nu hur man skriver en innehållsförteckning?"

Gabriella:
"Ja, punkt punkt punkt punkt punkt..."

Försöker vara romantisk

Misslyckas.

The universe

Min bror har förstört mitt liv genom att visa Tobias dokumentärserien How the Universe Works. Nu ligger Tobias varje kväll i sängen och berättar för mig om svarta hål, supernovor och galaxer när jag försöker sova.

Ikväll började han namndroppa planeter.
- Neptune... Uranus...
- Your anus... Uranus är min härskarplanet.
- Är det så?
- Mm, eftersom jag är vattuman.
- Det passar faktiskt bra att det är din härskarplanet, för det är en så kallad gasjätte.

Höhöhö.

Min pojkvän

Det är så skönt att känna att oavsett om jag och Tobias håller ihop eller om vi går skilda vägar, kommer han alltid att vara en av de bästa människorna jag känt.

Det finns massor av saker som Tobias gör som stör mig, men varenda grundsten i Tobias personlighet, minsta essens av vem han är i kärnan av sin person, är så underbar. Snäll, kärleksfull, rolig, lojal, intelligent, ärlig, trofast, generös, öppen, lugn och villig att byta perspektiv och kompromissa. Har aldrig tidigare träffat någon som är som han. Min älskling.

Vuxenpoäng

Hur många vuxenpoäng får man för att drömma att man köper en asbra skubborste till badkaret, och att man ligger där och skrubbar järnet och bara: "Åh shit, vad rent det blir, yeah...." och är jättenöjd?

Tidelag och sms

Malin H-man och jag satt på quiz night på Southside igår. Hon berättade då om hur hon suttit i en diskussion där de först betade av tidelag (sex med djur) och sedan gled in på synen på kvinnor. Logiskt.

Sen berättade hon om när hon skulle skicka sms till sin kompis vars pappa gick bort i våras. Hon hade skrivit jättefint och läste bara igenom snabbt precis innan hon skickade. Det avslutades med:

"Han kommer för alltid leva kvar i våra hjärtan."

Men autocorrect hade ändrat till:

"Han kommer för alltid leverpastej i våra hjärtan."

Det hade varit jobbigt.

Malmer

Tobias (sitter i rummet bredvid och kollar på våra vänner Annika och Johan Malmers facebook antar jag):

- Fanny...

- Mm.

- När Annika och Johan gifte sig, varför tog Annikas syster Johans efternamn också?

- Nu får du nog vända på tänket lite, älskling.

Faser av trötthet

Nymo imorse igen och jag har precis kommit förbi döda-mig-jag-är-så-utmattad-fasen och gått in i jag-är-så-trött-att-what the fox say-är-det-roligaste-någonsin-fasen.

Jag satt på knä i soffan med ansiktet en decimeter från Tobias ansikte och försökte reda ut när han tänkte gå och lägga sig, fast jag hade det här ansiktsuttrycket:



och pratade med konstig pipig röst som jag tyckte var hilarious. Märkte att Tobias inte var lika road och frågade därför med pipig röst vad han tyckte var värst, när jag blir så här, eller när jag blir asförbannad och gnäller och kastar grejer. Tobias sa att han tycker bäst om när jag somnar.

Jag är inte trevlig när jag är trött

När jag varit skitarg över hur fult mitt hår blev efter att jag försökt locka det med min värdelösa Björn Borg platt/locktång och slängt saker och klagat på allt och alla i 45 minuter sa Tobias:

"Jag tror att Nyhetsmorgon har kickat in nu."

Livsfarligt:

Sitta framför mixerbordet med en full kopp te i handen och sedan nysa. Total panik. Lyckligtvis hann jag få bort handen i tid, så ingen skada skedd.

Gravitationen

Så här gick det till när gravitationen upptäcktes:

Isaac Newton:
Har ni tänkt på att om man släpper någonting så ramlar det till marken?

Alla andra i världen:
Oh my god, you're a fucking genius.

Hjärnverksamhet 01.26

Ibland undrar man varför världen ser ut som den gör.

Andra gånger undrar man varför man har ledmotivet till Gilmore Girls på hjärnan mitt i natten.

Citat från Målklubben

Jag jobbade med Målklubben igår, där Claes Andersson och Pontus Kåmark satt i studion. De pratade om Manchester Citys 6-0-mål, eller vilket i ordningen det nu var (slutade 7-0), som sattes på frispark.

Pontus:
Om jag var målvakt skulle jag ställa mig till höger, han har ju skjutit där tre gånger redan.

Claes:
Om jag var målvakt skulle jag gå hem.

Vad säger detta om mig som människa?

Känner inte så mycket panik över situationen i Syrien.

Känner väldigt mycket panik över att det regnade på min obehandlade Michael Kors-väska.

High maintenance

Jag vet att jag är high maintenance. Jag är grinig och gnäller en massa och jag är superneurotisk och organiserande och tycker att mitt sätt är det bästa sättet och kan vara jätteledsen eller jätteglad eller helt hyper och springa runt, runt i lägenhet och skrika iiiiiiiiiiii och vifta med händerna, eller hoppa i sängen när Tobias ska sova, eller bli orimligt skitsur när han väcker mig när jag precis somnat och jag klagar på att han ställer skorna precis innanför dörren, men själv ställer jag disken i hon istället för direkt i maskinen och jag säger till honom varje gång han inte stänger av ljudet på tv:n under reklamen.

Men han tycker inte att jag är high maintenance. Och han tycker inte att jag är konstig, och grejen med det är att visst är det roligt ibland att höra att man inte är som andra, men jag har fått höra att jag är konstig i hela mitt liv och jag tycker inte att jag är konstig så ibland är det bara jävligt skönt att slippa höra hela tiden hur konstig jag är. Och när jag laddar ner Skönheten och Odjuret och sitter och kollar på den i onepiece hemma på en lördagkväll när han är bortrest är det här hans reaktion, och det bara tokälskar jag:



Inte "varför kollar du på tecknat" eller "men babe, du kan ju inte kolla på sånt där när du är vuxen" eller "du är så konstig". Bara 100% supportive, till och med när jag skämtar (om återberättandet då, det ÄR världens bästa kärlekshistoria och jag älskar fortfarande biblioteksscenen).

Tärningar

Hittade flera tärningar i porten precis. Undrar vad det är för superintressant historia bakom detta.

En natt med Zlatan

Hela morgonen hade jag en omfattande dröm om att Zlatan hade börjat jobba på redaktionen och att han och jag höll på att goofa runt lite på jobbet. Han var supercharmig och rolig och öppen och bara helt fantastisk. Sen hamnade vi i ett badrum och höll på att skämta, och han kom nyduschad med en handduk runt midjan och tittade intensivt på mig och sa att det bara var någonting med mig som gjorde att han inte kunde hålla sig borta från mig, och han kom närmare så att jag hade honom precis framför mig och väggen i ryggen och han bad om att få kyssa mig...

Och då kom en liten röst i mitt huvud som sa:
"Men Fanny, du har ju pojkvän. Det är inte okej att stå här och hångla med Zlatan."

Och jag svarade:
"Men det är ju bara en dröm."

Och rösten sa:
"Men du ska inte ens drömma om att kyssa andra killar, det är nästan otrohet det också."

Och så vaknade jag. Det var så mycket lättare att drömma när man var singel...

Sluta se på mig så där, Zlatan, jag kan inte...

Högskoleprovet

Jaha, enligt vårens normeringtabell skrev jag 1,25 vilket följer min härliga numer fyrfaldiga tradition av att skriva runt 1.3. Vilket inte gör något gott alls, eftersom man i princip måste skriva någonstans mellan 1.8-2.0 för att ha ett uns av chans på psykologprogrammet.

Efter första mattedelen var jag så jävla arg och ledsen, ringde Tobias på lunchen och gick och grät på Götgatan. Känner mig så sjukt orättvist behandlade av vårt jävla skolverk som har så trång syn på allt att de skulle kunna ha kontor i en tändsticksask.

När jag kom hem satte jag mig i soffan och grät igen. Känns som att jag aldrig kommer lyckas ta mig in på det där jävla psykologprogrammet om jag inte är villig att flytta utomlands eller till en bondhåla som t.ex. Karlstad (ja, lite ironi här). Borde man inte ha förtur om man bor i staden? Jag har ju hela mitt liv här, men det spelar tydligen ingen roll om det är någon brainig 18-åring från en håla i Småland som vill flytta till hufvudstaden.

Fuck my fucking life och fuck svenska skolsystemet!

Nu har jag suttit i två timmar i soffan och känt mig miserabel, så jag ställde mig frågan: "Vad kan jag göra för att må lite bättre?"

Enkelt svar:

Lastbil på söder

Är på väg till affären. De håller på att fixa på fasaderna på min gata och har byggställningar uppe, och när jag gått en bit hörde jag en liten smäll och såg att lastbilen som kom ner för backen hade slagit i backspegeln och hela baksidan ramlade i backen. Han fortsatte dock köra och kom ner till den snäva vänstersvängen där en bil stod olovligt parkerad så han var tvungen att backa. Då fick han motorstopp. Hade väldigt svårt att inte börja asgarva åt stackarn.

5 minuter

Fem minuter för en icke-stockholmare:

Fem minuter.



Fem minuter för en stockholmare:




En eeeeeeeeevigheeeeeeet!

Frukost

Jag är inte kräsmagad, men jag vill ändå inte läsa "Virket i väggarna stank av förlossningsodörer: blod, moderkaka, mjölk, svett" medan jag äter frukost.

Ett jävla hopp

Jag och Tobias pratade om en av hans tänder som är skadad. Han skulle berätta att den slogs av när han skulle hoppa ner från en lekställning när han var liten, men istället sa han:

"Jag hoppade ner från en lekpark".

Jag:
Straight down to the core of earth.

Visste inte att jag gick en språkkurs

Det här läser jag i skolan just nu. Ska läsa ungefär 5 såna här böcker plus lite övriga texter.


SNARK!!

Profilbild

Tobias låg och kollade på facebook. Han såg att en tjej han känner väldigt ytligt hade lagt upp en bild på en massa blommor, och så såg han till sin förvåning att jag hade kommenterat på bilden. Men när han tittade närmare på profilbilden såg han att det inte var jag - det var en pumpa.

Vilket är en utmärkt förklaring på att min profilbild är väldigt orange.

Hjärnskadad?

Skulle precis sätta på mig strumporna. Bara det att jag tog tag i mina små örhängen istället, drog upp foten och skulle dra på mig örhängena på fötterna.

Inget planerat efter nymo

För första gången på sjukt länge. Today it's just me, my annoyingly romantic book and my super comfy pj:s. Aaaaah.

Tobias Troll

Jag har ju tidigare berättat att Tobias inte slutar om han börjat göra någonting, även om detta någonting driver honom till vansinne. Jag föreslog för ungefär två timmar sen att vi skulle sätta upp en plafond i vardagsrummet istället för den lampa vi redan hade, eftersom ljuset är så dåligt. Tobias började genast, och som jag älskar honom för det.
Dock visade det sig att delen man fäster lampan i saknas, så nu har Tobias letat, försökt med alternativa lösningar och svurit ett tag.

Jag (försöker vara snäll):
Du kan ju göra det där imorgon istället.

Tobias:
Håll käften. Det är ju du som vill ha upp lampan, då får du ju hjälpa mig.

Jag (känner inte så mycket för att vara snäll längre):
Jag behöver inte sätta upp lampan nu, men däremot behöver jag skriva klart min hemtenta.

Tobias fortsätter kliva omkring och röra runt, jag fortsätter skriva.

Tobias (med snäll röst och ska släta över):
Jag menade inte håll käften. Jag menade var tyst.

Jag:
Åh, så mycket bättre...

Men jag har också lovat honom att varje gång han blir det Stora Sura Trollet Tobias så ska jag komma ihåg att han la tre timmar på att hitta en text till skolan till mig som var helt omöjlig att få tag på. Så egentligen är det ju en fin egenskap. Ibland.

Rape watch

Jag och Tobias pratade om mitt arbetspass på söndag, då jag slutar två på natten på Ringvägen. Vi diskuterade fördelar och nackdelar med att ta bilen de 1,5 kilometrarna, eller om jag ska ta cykeln.

- Men det är ju skönt att bara sätta sig i bilen och vara hemma på två minuter.

- Ja, fast att ta cykeln från Ringvägen går ju på typ två minuter.

- Men det är så mycket runt cykeln. Man ska låsa och låsa upp...

- Men babe...

- Och så ska den in i förrådet. Jag tycker inte ens om att gå till det på kvällen, när Tabbouli har stängt.

Parentes: Vårt cykelförråd ligger mellan vårt hus och huset bredvid, bakom restauranten Tabboulis uteservering. Det är en liten gång in till det med rätt mycket buskage.

- Tycker du att det är obehagligt?

- Ja. It's the perfect rape alley.

- Mm, det är rätt sjukt att dagens kvinnor måste gå runt och vara rädda för att bli våldtagna. Man borde ha rape watch, typ som Baywatch. Så när tjejen ligger där och bli våldtagen kommer Mitch i bar överkropp, och tjejen bara "aah, Mitch - save me!"

- Det här hamnar på bloggen.

Varför plugga när man kan roa sig med annat?

Håller på att läsa en text som ska redovisas imorgon. Har cirka 40 sidor kvar. Här är ett utdrag:

"Hej Fanny! Jag är tråkig, men du måste läsa mig i alla fall. Nu vill jag att du tänker på alla saker du skulle kunna göra istället för att läsa mig, som skulle vara roligare. Och nu vill jag att du ska bli lite frustrerad för att du suttit och tänkt på annat i några minuter och dragit ut på den här tiden du och jag har tillsammans. Titta gärna på klockan och konstatera hur mycket tid som redan passerat. Nu vill jag att du ska stirra på din kaktus i en minut. Tänk för all del inte på att läsa klart så att du blir färdig någon gång. Bra jobbat, tjejen".

Tassel

Fråga: Vad får Maria Montazami att totalt komma i byxan?

Svar:

Konstverk 08.42 på morgonen

Plockade med mig kläder in i badrummet och la ifrån mig jeansen på bänken. Helt unintentionally blev resultatet detta:



Tjusigt!

Grupp 6

Hade fjärde seminariet i skolan idag, och trots att jag jobbar nymo och var svintrött och hungrig har jag haft en kanondag. Skolan känns jätterolig, jag tycker att det vi läser och intressant och lärorikt, och framför allt har jag hamnat i en jättebra studiegrupp. Vi heter grupp 6. Bara det är ju hilarious.

Ingen av oss kände varandra sen tidigare, vi är i ganska skilda åldrar och är rätt olika som personer, men alla samarbetar jättebra och vi skämtar och skrattar när vi jobbar ihop. Känns så jäkla bra.

Akademiska texter

Jag sitter med en hemläxa till min kurs jag läser på SU, Barn- och ungdomsvetenskap 1. Lucas kom och pratade med mig lite, så när jag ville återgå till läsningen började jag läsa högt:


"Löfberg diskuterar i sin artikel termen ”barns perspektiv” ur olika infallsvinklar och beskriver och diskuterar de olika grenarna som innefattas i ett barns perspektiv"

Då ropade Tobias åt Lucas att komma och kolla på en sak. Jag skojar inte, Lucas totalt slängde sig upp från sängen och typ sprang ut ur rummet.

Hotellrum

Är i Umeå och har kört premiären av HockeyAllsvenskan. När jag gick i korridoren på hotellet fick jag föraningar... När jag såg staketet och titthålet ner till lobbyn utanför rumsdörren skrattade jag till, och när jag öppnade dörren till rummet blev jag 98% säker.

Det här är samma rum jag bodde i när vi var här i april. Och hotellet har typ 12 våningar. Sick. Måste fråga receptionisten imorgon om det går att kolla upp.

New personal best!

Höll på att skratta ihjäl mig när jag såg mailet som Runkeeper skickat till Tobias idag:

Nyhetsmorgon-koma

Klockan är fyra på eftermiddagen, men jag har ändå varit vaken i över 12 timmar.

Nippel, nippel

Tobias hittade precis min press-ackreditering från Czech Hockey Games på köksbänken hemma. Han plockade upp den och började gnida delen där mitt foto är mot sin bröstvårta, samtidigt som han putade med läpparna och tittade sensuellt på mig.

Blå tandkräm

Jag måste sluta använda blå tandkräm. Eftersom jag är badrums-ansvarig hemma är det mitt jobb att göra rent handfatet, och jag älskar när det är rent och skinande. Men ett spott senare och det ser ut som att en blå vulkan erupterat och ens slit är förgäves.

Försökte även igår få fram om "eruptera" verkligen är ett ord.

People are funny

Satt och googlade Macklemore lite och hittade denna bild. Genialt.

Location:Söder Mälarstrand,Stockholm,Sverige

Sir Gay

Sitter och fixar bilder på ryska landslaget inför Czech Hockey Games som jag ska göra i helgen. Började tänka på en grej mormor berättade för mig för några år sen om min morbror Roffe.

Mormor:
Morfar och jag var inte överens om vad han skulle heta först. Morfar ville att han skulle heta Sir Gay.

Jag (mycket skeptisk):
Siiiir Gaaay...?

Mormor:
Ja, han var väldigt förtjust i ryska namn.

Jag:
Jaha, Sergei.

Skönheten och odjuret

Jag är faktiskt ganska besatt av kärlekshistorier. Vet inte om folk känner till det, men jag älskar verkligen riktigt flådig, overklig, drypande romantik. Kanske är det för att jag själv är så jävla rationell och realistiskt, att jag behöver något som är så överdrivet att man inte kan försöka klämma in det i en vardag. Eller om det kommer sig av att jag såg Skönheten & Odjuret som liten lintott. Min morbror Johnny har berättat om det. Hur min kusin satt och vred sig i stolen i biosalongen, medan jag satt hänfört med mina enorma ögon fastlåsta på duken. Sedan kved jag tyst för mig själv, men så att Johnny hörde: "Jag är Skönheten..."

Igår låg jag och tänkte igenom filmen. Har inte sett den på minst 10 år, och det är verkligen dags att göra det igen. Jag tror ändå att jag kommer ihåg the key points av storyn och det slog mig att det måste fan vara den bästa kärlekshistorien genom tiderna (oh yes, I said it - bättre än Romeo och Julia). Har väl för mig att den går ungefär så här:

Belle är enkel men jävligt vacker och är eftertraktat byte av karlarnas karl Gaston. Men trots Gastons ivriga uppvaktande tycker Belle att han är ett as och nobbar honom eftersom han tycker bättre om att jaga än att läsa (sympatiserar till hundra procent).

Belles pappa är en uppfinnare som alla tycker är lite poco loco, men som har ett gott hjärta. Han ska iväg och sälja någon suverän vedklyvare, men hamnar i trubbel i skogen och kommer ifrån både häst och vagn. Han söker skydd i ett enormt, till synes öde slott. Där bor Odjuret, en tidigare vacker och högfärdig prins som efter att ha nekat skydd till en häxa i skepnad av en fattig kvinna blivit förvandlad till en anskrämlig best (men i ärlighetens namn är egentligen Steve Buscemi fulare). När prinsen får se att häxan egentligen är en vacker kvinna försöker han be om ursäkt, men det är too late to tango och han blir lämnad med beskedet att han måste få en kvinna att älska honom inom ett år, annars kommer förbannelsen vara för evigt.

Tyvärr så är Odjuret en negativ jävel som inte försöker vända saker till något positivt, han har bara suttit i sitt slott och tjurat i tio månader, och nu när han äntligen får besök blir han skit-pissed och låser in stackars pappan i fängelsehålan.

Hemma i byn kommer hästen hem till Belle som så klart blir orolig och beger sig ut för att leta reda på pappan. När hon kommer till slottet träffar hon Ljusstaken och Tekannan - slottets förtrollade tjänstefolk - som fattar att detta är Chansen med stort C.

Belle och Odjuret kommer överens om att hon ska ta sin pappas plats som fånge, och hela slottet sätter igång och leker äktenskapsmäklare. Allt går rätt bra tills att Belle går till den förbjudna västra flygeln som det är lite oklart varför den är förbjuden. Odjuret blir i alla fall cu-razy och skriker åt henne att ge sig av, och hon sticker som ett pistolskott. Tyvärr blir hon attackerad av vargar i skogen, och Odjuret kommer till undsättning och riskerar sitt eget liv för att rädda henne (aaaaaaaw). Istället för att fly hjälper Belle honom tillbaka till slottet, vårdar honom och stannar sedan hon lärt känna honom bättre.

Och det är här någonstans som min absoluta favoritscen, som format mig för all framtid, kommer - när Odjuret ger Belle hans bibliotek (som är en dröm). Sen dess har jag alltid velat ha ett eget bibliotek, men jag har ju bokfetisch också.

Men trots att hon har rätt skoj på slottet, och Odjuret ser rätt stilig ut i cape, får Belle hemlängtan och får se sin far i den magiska spegeln. Han har försökt engagera bybefolkningen i jakten på att få hem Belle, men alla har avfärdat honom som galen och nu går han ensam i snön i skogen och ropar på din dotter.

Belle får tillstånd av Odjuret att lämna honom och ta hand om sin far. Han står med Ljusstaken och Tekannan som är förtvivlade då de ser sitt sista hopp lämna, men Odjuret säger tungt: "Jag måste låta henne gå... för att jag älskar henne". Aaaaaaaaaaaaaw, mitt hjärta knips åt så!

Tyvärr blir ju byborna i sin tur helt poco loco när Belle kommer hem och bekräftar att det verkligen bor ett odjur i skogen, och Gaston tar täten framför ett gäng galna bybor för att gå och mörda honom (för det är ju så människor gör när det är något okänt man möts av). Belle blir inlåst, men bryter sig ut för att kunna varna Odjuret.

Hon kommer dock lite sent, och slottet är redan i full fight när hon anländer. Det regnar (så klart) och blixtrar och åskar (så klart) och Gaston och Odjuret slåss på taket (så klart). Odjuret vill inte slåss, han vill dö för att Belle har lämnat honom och låter Gaston puckla på honom allt han vill. Men när han får syn på Belle nere på gårdsplanen får han livskraft och börjar slå tillbaka. Men när han precis ska kasta Gaston över taknocken och rakt åt helvete kommer Belle upp och han blir varm i hjärtat och skiter fullkomligt i tights-fjollan. Sen minns jag inte riktigt hur Gaston dör, men jag vet att han hinner sticka Odjuret med en kniv innan han snubblar eller dylikt och kolar vippen.

Odjuret ligger döende och flämtar i regnet precis som sista kronbladet på den magiska rosen som räknar tiden på förbannelsen åt honom faller, och Belle ligger på knä vid hans huvud. Han mumlar "du kom tillbaka" och hon säger "det är klart att jag kom tillbaka" och hon ber honom att inte lämna henne, men han stendör och hon gråter över hans ansikte och viskar "Lämna mig inte. Jag älskar dig..."

Och då seglar han upp i luften och sveps in i sin cape som på något sätt inte alls är feminim utan rätt sharp-looking, och hans tassar blir händer, hans man blir hår och han förvandlas till en vacker prins igen, solen spricker igenom, tjänstefolket förvandlas från hustillbehör till människor och slottet från ett mörkt spökslott till ett vackert Disney-slott.

Han vaknar till liv igen och ser på Belle, men hon vet inte vem han är. Han säger "det är jag" och hon ser i hans ögon och då känner hon igenom honom och säger "det är du!" De faller i varandras armar och kysser varandra.

Sedan vankas det bröllop och Belle svänger omkring i den där guldklänningen, som varenda flicka ålder 3-10 är så jävla svartsjuk på, och de lever lyckliga i alla sina dar.

Fy fan, man blir ju tårögd. Osäker på vem som kom på denna story, men fy satan, om man inte tänker på att det är en Disneyfilm så är det ju så jävla vackert att man dör.

Jag tänker på konstiga saker: En jättefjärt

Idag på jobbet, mellan någon av Elfsborgs miljarder hörnor, började jag fundera.

När man är så där supergasig, så att det spänner i magen, och sen får släppa på trycket så drar man ju av några riktiga rökare. Men tänk om, istället för en massa olika fjärtar, all den där gasen skulle samlas till en enda jättefjärt... Hur lång, illaluktande, högljudd och kraftfull skulle den fjärten vara då?

Mojjer fail

Väntandes, uttråkad, tanke:

"Är inte det där Mojje från Lattjo Lajban? Jaha, nej det var en medelålders kvinna..."

Resultat:

Tobias, med ca 1,5 timme kortare tid: 26 rätt.

Jag: 42 rätt och 7 fel.

Felen var Omaha, Tahoe, District of Columbia, (och på reservlistan:) Long Island, New England, Ithaca och Cincinnatti.

De jag missade känns helt uppenbara i efterhand:

- Arizona
- Connecticut
- Louisiana
- Maryland
- Montana
- Rhode Island
- Vermont
- Wyoming

Ändå rätt nöjd. Ska ge mig på denna igen om några månader.

Georgia!!!

Umph!! Yeah.

Världens bästa tidsfördriv

Jag har kommit på världens bästa tidsfördriv. Eller egentligen kom Vänner på det... Att lista alla USA:s 50 stater. De ska göra det på 6 minuter, men de är trots allt amerikaner, så jag gav mig själv tills att jag ger upp. Hittills har jag kommit fram till detta:

1. Arkansas
2. Kansas
3. Alabama
4. Oregon
5. Washington
6. District of Columbia
7. New York
8. Maine
9. Wisconsin
10. North Dakota
11. South Dakota
12. Florida
13. Tennessee
14. Mississippi
15. Missouri
16. Alaska
17. Kalifornien
18. Texas
19. Colorado
20. Nevada
21. New Mexico
22. Ohio
23. Idaho
24. Iowa
25. Virginia
26. West Virginia
27. Oklahoma
28. Hawaii
29. Michigan
30. New Jersey
31. Kentucky
32. Omaha
33. lllinois
34. Utah
35. Nebraska
36. Delaware
37. Tahoe
38. Massachusets
39. South Carolina
40. North Carolina
41. Indiana
42. Minnesota
43. Pennsylvania

Sen har jag inte kommit längre. Försöker visualisera kartan över USA, men allt det där i mitten är jävligt grötigt. Så då försöker jag säga namn på diverse städer, för när folk i USA säger var de kommer ifrån säger de alltid stad och stat, typ Boston, Massachusets. Eller så går jag igenom diverse olika sportlag (det var så jag kom på Minnesota - hockeylaget Minnesota Wild).
Inser också hur dålig jag är på stavningarna. Jag är också rätt osäker på en del ställen som lika väl skulle kunna vara städer, som Omaha. Ingen aning om det är en stat eller en stad, eller ens USA. Har även en kanske-lista med Long Island, New Hampshire, New England, Ithaca och Cincinnati på som jag kommer att slänga på i sista andningen.

Jag har för mig att det finns någon på G, men det enda jag tänker på när jag försöker komma på någon på G är när Forrest Gump skriker "Greenbow, Alabama!" till någon torsk som försöker få till det med Jenny.

Nu står tävlingen mellan mig och Tobias, som ska börja på sin lista när han kommer hem om en liten stund. Spännande! 

Lite semester

Reklamen för UNHCR - FN:s flyktingorgan - går på tv.

Ödesdiger berättarröst:
Om en timme kommer du och din familj vara tvungna att lämna ert hem...

Tobias:
Soft. Vart ska vi?

Looper

Har precis sett klart filmen Looper med Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis och Emily Blunt. Jag har blivit otroligt kräsen när det gäller film på senare år, och i onsdags när jag och Tobias såg Elysium på bio var jag irriterad när jag gick ur salongen medan Tobias tyckte att den var "fett cool".

Det var alldeles för många klyschor. Hur många gånger har inte the real evil bad guy (som för en gångs skull inte var blond) luktat på tjejen? Finns det inget annat sätt för filmskaparna att visa att snubben är obehaglig utan att han ska sätta sig nära, säga "kärleksfulla" ord och lukta på tjejen? Och så ska ungarna alltid vara super adorable och dra söta små historier som gör att hjältens hjärta knips åt och han bara inte kan lämna dem att klara sig själva.
Dessutom var det alldeles för stökigt kamera-arbete under fighting-scenerna. Det är som att de lider av dåligt självförtroende. "Gud, vad fula fightingscenerna blev. Vi gör så här - vi tar bara närbilder och så skakar vi jättemycket på kameran så att man knappt ser vad det är som händer men ändå får känslan av att det är jävligt mycket som händer på ett sånt där skönt epilepsi-framkallande sätt".

Men framför allt tyckte jag att Elysium hade tagit en bra grundhistoria och bara skitit i den. När det kommer till kritan är det inte relevant vilken typ av värld den utspelar sig i, för den är inget mer än en helt vanlig actionfilm. Och det var därför Tobias - som gillar action - gillade den medan jag - som inte gillar action - inte gillade den.

Looper däremot. Jag blir liksom lycklig när jag ser på en film som jag tycker är välutvecklad och som överraskar. De har verkligen tagit till vara på och byggt ut grundtanken till en intressant och spännande historia. Det är väl typ en actionfilm men utan den här "nu ska vi ha en skitfet fightingscen i 14 minuter med 18 explosioner"-mentaliteten.
Precis när jag tror att The Great Battle Scene ska dra igång är den snart slut, men den har ändå fyllt ett viktigt syfte i filmen. Och det är roligt att se hur de fått Gordon-Levitt att se ut som en ung Bruce Willis (fast med hår), och Emily Blunt är ju min stora kärlek.

Se Looper, inte fantastisk men mycket bra!

Ett litet ps: nu när jag skriver och diskuterar Elysium sätter Tobias på tv:n och det är Bourne på tv. När vi gick från Elysium använde jag Bourne som exempel på en bra actionfilm med bra filmade fighting-scener. Och när han sen bytte kanal var det Inception på fyran, som vi hade pratar om medan vi såg Looper. Älskar såna sammanträffanden.

Teckenspråk

Malin försöker förklara för Jocke hur man ska prata teckenspråk lika mycket med munnen som med händerna, men Jocke avbryter konstant med inflikningar om att det är helt ologiskt. Till slut ger Malin upp.
Malin:
Nu häller vi upp lite mer öl i Jockes glas istället.
Jocke:
Varför ska du hälla upp mer för, varför går du inte och hämtar en ny istället?

Project Runway

Sitter och tittar på premiären av nya säsongen av project runway, där de ska köra lag i år. Lagen heter "keep it real" och "dreamteam".

Jag:
Vårt lag hade hetat Fuckers.

Tobias:
Team Fuckers. Vi hade gjort de fulaste kläderna om vi hade varit med i project runway. Och du hade blivit galen på att jag skulle vilja ha med kukar i all design. Bara "men skulle det inte vara snyggt med en kuk här på framsidan, och sen två asstora bollar på ryggen?"

Jag (som har förbjudit Tobias att dra penisskämt eftersom han gör det heeela tiden):
Mmmmmmmmmmmmm...

Arn (Joakim Nätterqvist) sitter i studion bredvid den jag jobbar i

Macarons

Jag är mycket stolt över mitt första lyckade försök med macarons (har ett misslyckat i ryggen). Jag och min kusin Mimmi bakade ca 60 st idag (waaaay too many, i receptet stod att det skulle bli 25 st).


Tyvärr glömde jag att ha i karamellfärg innan jag började spritsa, sjukt störigt. Så de fick ingen härlig färg. Till sista smeten hällde vi i färg i spritspåsen, de kakorna blev någon märklig rosa färg. Använde också för några kakor en speciell macaronform i silikon som jag köpt på Claes Ohlson, den var suverän. Även om vissa kakor bara utspritsade på vanlig plåt fick fin form var det rätt många som rann ut och/eller blev ojämna. Den här lilla silikonmattan höll kakorna på plats på samma sätt som en muffinsform.
Smörkrämen smaksattes med saffransarom och kakao, alltså två olika fyllningar. Båda blev supergoda, och själva kakorna blev härligt krispiga men ändå sega.

Synd bara att vi har hälften kvar. 1 macaron = ca 120 kalorier. Jjjjjjjjjjjja!

Martin Kellerman gör det igen

Den här mannen är ett geni. Ur volym 16:

Rocky:
Jag såg den där Batman igår, den var fan bra alltså. Fast den var lite lång, och den där skurken fuckface hade de kunnat skippa...

Klasse:
Det som är lite b med Läderlappen är att han inte har några superkrafter. Det är hans kläder som har superkrafter. De borde kalla filmen Batmans clothes. Hans tröja skjuter raketer, han har bomber i brallan och propeller i mössan.
Han har modebloggar-superkrafter. En läcker jacka som bekämpar brott, vad är det för verdumbte scheizgefeckt?!

Rocky:
Vad skulle du haft för krafter då?

Klasse:
Vad tror du? Röntgensyn såklart! Kolla på nakenfisar dagen lång.

Rocky:
The Frustrator! Och på natten byter han skepnad till den mystiska hjälten Master Bater.

Det höll i två år

Jag och Tobias har haft en fin tid tillsammans. Men nu har han hittat någon annan.



Call of duty.

Tack och lov kör jag inte häst och vagn

Vem, för några hundra år sen, tyckte att det här var en bra idé?

Dagen-efter-bevis på att det var en bra fest

• Jättestort, jätteömt, jättehemskt oförklarligt blåmärke på armbågen, ca 5 cm brett.

• Full, öppen ölburk och tom ölflaska bland schampoflaskorna i duschen.

• Mottaget mail: "Tja! Jag var så jävla karatefull när jag gick hem och jag tror att jag blev bestulen på mobilen i gamla stan. Det kan också vara så att jag glömde den hemma hos er, så om ni hittar en telefon i kylen eller nåt är den nog min".

• Skickat förlåt-sms till grannen med en tvåmånadersbebis som klagade på ljudet tre gånger.

• Blev påmind av kusinen om att när grannen klagade ställde jag mig i soffan och sa "Hörni! Nu har grannen klagat på ljudet igen, och ni vet vad det betyder. Det betyder att vi har druckit för lite, så nu måste alla ta en shot!". Resonemang: ju tystare det är, desto sämre stämning som då måste kompenseras med att folk är mer fulla. Genialt.

• Klockan åtta på kvällen kom jag på att jag och Thomas stod och örfilade varandra (vänskapligt) klockan fyra på morgonen, men jag har ingen aning om varför.

• Stora fuktskador på bänken där drinkarna blandades.

• Bild på byxlösa Tobias och Pappa Dallas i Tobias telefon.

• Nedriven gardinstång i vardagsrummet.

• 118 miljarder cigarettfimpar utanför porten.

Härlig flygresa

Jag blev precis påmind om förrförra året när jag flög hem från Tanzania. När jag boardade planet visade det sig att den svettiga, afrikanska mannen framför mig satt och überspydde i en papperspåse. Det var inte mycket att göra än att sätta sig bakom honom, lyssna på upprepade "huäää-plask-plask-plask" och hoppas på att han bara var riktigt nervös inför den här flygresan.

När man bor med en Hammarbysupporter

Fråga mig om jag vet om att Bajen försökte få till 3000 extra platser på läktarna till premiären på nya arenan, medan Djurgården givit bort biljetter gratis.

Express mail

Tobias:
- Nej, vad fan... Nu har jag fått ett mail av Nicola Woodcock.

Jag:
Hehehehehe...

Stockholmsvy

Jag och Malin har spatserat runt i stan denna ljuvliga afton och började prata om luftballonger (min stora skräck).

Jag:
Det enda jag skulle tänka på hela tiden jag var uppe i en sån där är "tänk om golvet skulle ramla ut nu?" Om Tobias skulle få för sig att fria till mig i en sån i en supervacker, filmisk scen skulle jag ändå inte komma ihåg någonting, jag skulle bara ha en blackout av hela ballongturen.

Malin:
Jag har aldrig riktigt fattat grejen med att flyga luftballong. Se Stockholm från luften - ja, men det gör man ju varje gång man flyger in över Bromma.

Location:Tavastgatan,Stockholm,Sverige

Ägare?!!

Jag ska börja med att säga att jag jobbade nyhetsmorgon igår 05:00-10:00, sen nyheterna 15:00-22:30 och sen nyhetsmorgon igen i morse, så jag är inte den piggaste människan i världen just idag. Men...

När jag kom hem efter jobbet gick jag direkt till gymmet för att få det överstökat. Det ligger några portar från Rival vid Mariatorget, och när jag närmade mig satt en riktigt gammal, skröplig kvinna i en sån där super-rullstol mitt på trottoaren. Jag undrade varför hon satt där när jag såg att hon var precis utanför entrén till Stikki Nikkis glassbar.
"Ah!" tänkte jag, "hennes ägare måste vara inne och köpa glass."

Ägare???!!!

Att somna ensam

Tobias är i Norge med sin familj och jag ska sova själv i nya lägenheten för första gången. För de som inte vet det är somna-proceduren ganska jobbig för mig. Jag var dödligt mörkrädd när jag var liten och upp nästan till vuxen ålder och har alltid haft svårt att somna pga detta. Men Tobias är som mitt personliga sömnpiller, ligger han bara i sängen somnar jag på en gång, jag tror att jag slappnar av mer.

Nu ska jag sova i fyra timmar (förhoppningsvis) innan det är dags för nästa Nyhetsmorgon klockan 05.00, och jag tänkte att jag kanske ska ta Tobias kudde som ju säkert luktar som honom.

Inte ens en halv sekund efter den tanken tänkte jag:

"Äh, den kommer ändå bara lukta snus..."

Söndagsjobb

Tonårsmammor

Kollar på Teen Mom på MTV lite då och då. Fy fan vilka spån det finns i det där landet i väst! Tjejer som bara "aaah, men det blir ju - typ - mysigt att - typ - gå till parken och så", och sen två år senare sitter de i tv och säger "I have to put my son on hold for now, beacuse I have my own problems" när de riskerar fängelse för att ha rökt på. Idioter!

Och föräldrarna! Känns inte alltid konstigt att tjejerna blivit som de blivit med de föräldrarna. Det värsta jag sett var när en 17-årig tjej blivit gravid för att hon inte visste att penicillin tar bort effekten av p-piller. Hon var adopterad och ville för allt i världen behålla barnet, men hennes adoptivföräldrar bara tjatade och tjatade om att hon skulle adoptera bort det, bara målade upp vilken katastrof det skulle bli och att hon och hennes ex aldrig skulle klara av att ta hand om barnet. När de till slut lyckades bryta ner pappan till barnet så att han sa att han inte kunde hjälpa till att ta hand om barnet sa tjejen "ok, you win. Call the adoptive parents. Everybody says my opinion matters, but I'm being forced into this". Hon hade noll stöd från föräldrarna så länge det inte gällde adoption. Jag förstår absolut föräldrarna, men med tanke på att hon själv var adopterad borde de väl ha lite förståelse att hon inte ville göra samma sak mot sitt eget barn. Tyckte så jävla synd om henne. Svin!

HALVVÄTTERN!!!

Äntligen dags för redogörelsen över min, Tobias och familjen Bergers tredje eskapad av fyra i den årslånga strävan att uppnå (trumsolo) Halvklassikern. Något som Tobias tydligen inte tycker är värt ett smack, utan det är hela eller inget som gäller. Ha! Hahaha! Undrar om han tycker det även efter att jag cyklade ikapp honom efter 153,5 km på cykel.

Jag ska börja med att säga; "huuuur praktiskt är det inte att ha en pappa som har bilfirma?". Pappa fixade en stor skåpbil med plats för alla fem plus Adolf samt alla cyklar som vi åkte ner till Motala med på lördagen. Adolf lämnades av på hundpensionat på vägen och vi kom fram till att den som blev klar först var tvungen att direkt sticka och hämta honom. Jag och mamma sa "Lucas" i munnen på varandra.

Lucas hade köpt en super-racercykel för 10,000 begagnad. Pappa körde på sin gamla halvracer med smala däck, men kanske inte av senaste modell. Mamma och jag körde hederliga 21-växlade city-cyklar och Tobias - som inte äger en cykel - hade hyrt en touringcykel på Bike Sweden vid Karlaplan och hade "Cykel-uthyrning"-skyltar på vardera sida av pakethållaren. Otroligt förberedd.

Vi bodde på vandrarhem utanför Motala under natten och smorde in röven med salva på söndagmorgonen innan vi begav oss till starten. Jag var så nervös att jag höll på att kräkas. Var rädd för att cykeln skulle gå sönder, att jag skulle frysa, att jag skulle vara för varm, att jag skulle bli attackbajsnödig, att det skulle börja spöregna. Och framför allt var jag rädd att inte hinna i mål. Vi hade nämligen starttid 11.10 och målet stängde klockan 19.00. Vi skulle alltså behöva cykla minst 2 mil i timmen, något som inte låter så farligt men som hela familjen dyrt och heligt bedyrade är ganska snabbt.

Mamma hade hela tiden sagt att vi två skulle hålla ihop, men hon cyklade ifrån mig första milen med min vattenflaska i korgen, väldigt solidariskt och moderligt. Första milen var jag såg törstig att min hals kändes som Sahara. Pappa lämnade vi bakom oss snabbt eftersom han stannade för att sätta på sin runkeeper, och Lucas såg jag i tio sekunder sen inget mer under hela loppet.

Min strategi var att cykla på en jämn nivå utan att det var ansträngande för benen. Så fort jag var tvungen att trycka på för att få ner pedalerna så växlade jag ner. Efter att ha studerat de mer vana cyklisterna tog jag ibland även efter deras metod att trampa några tag, sedan rulla, sedan trampa och rulla. Helt enkelt försökte jag spara på benmusklerna så mycket som möjligt.

Hela loppet är 154 km och efter ett tag rullade jag förbi en skylt som jag inte hann läsa, men jag antog att det varit en reklamskylt och inte en milmarkering. Efter ytterligare en liten stund rullade jag förbi en skylt där det stod 130 km, men jag tänkte att det kan ju verkligen inte stämma. Kollade på klockan och jag hade bara hållit på i 45 minuter och då alltså kommit 2,4 mil. Jag tänkte att det måste vara markeringar för hela Vättern, inte halva. Men sen, dra på fan, rullade jag förbi 120 km, och då såg jag klart och tydligt att det stod Halvvättern på skylten. Jublade inombords, jag hade bara hållit på en dryg timme och redan kommit 3,5 mil.

Strax därefter var det första depåstoppet där jag direkt träffade mamma och Tobias. Jag var superglad och ropade "det här går ju hur bra som helst!". Kissade snabbt, åt lite pasta med köttfärssås som mamma hade förberett, tog tillbaka min vattenflaska ur mammas korg och hinkade i mig några deciliter samt drack en gainomax innan jag snabbt kastade mig på cykeln igen efter att ha hälsat på pappa som kommit in i depån.

Direkt efter depån kom jordens brantaste backe som med tiden planade ut sig men fortfarande gick jobbigt uppåt. Pulsen låg högt i ca tio minuter, men det var i princip den enda "riktiga" backen på hela loppet, och direkt efter den var det ca en mil nedförsbacke i en jättevacker skog och på parkväg.

Efter det kom man ut på bilvägen igen och det började dugga lite. Jag hade trott att det skulle vara jobbigt att cykla på en trafikerad 70-väg, men det var få bilar som visade mycket hänsyn, och där man behövde korsa vägbanan stod alltid funktionärer och höll fritt.

Nu kände jag mig väldigt pigg, fräsch och motiverad och struntade därför i nästa depå. Jag cyklade tills att jag var lite mer än halvvägs när jag kom fram till en kort, brant backe och vid åsynen av den kände att det var helt rätt läge att stanna för att sträcka på benen, äta en bar och dricka lite vatten. Upptäckte också en fluga som smashats mot mitt pekfinger, och då kände jag mig jävligt snabb alltså.

Efter mitt egna lilla depåstopp följde 2-3 mil på vacker landsbygd men där tyvärr både jag, pappa och Tobias började få kramp i låren. Skillnaden var att medan de fick det, så cyklade jag helt utan motstånd, vilade benen så fort jag kunde och lyckades på så sätt undkomma krampen. Det gick väldigt segt och stundom var jag helt ensam på vägen, men när det var ungefär sex mil kvar kom jag in i andra andningen.

Vid nästa depåstopp pratade jag med en man som cyklat flera gånger tidigare och som berättade att vi hade mindre än fem mil kvar, och att nästa depå var om 2,7 mil. Jag åt pasta och drack vatten, men mest vilade jag rumpan. Jag ville dock inte stanna för länge utan stack efter några minuter och var fast bestämd att inte stanna på nästa depå heller för att spara tid.

Nu var det nästan bara raksträcka eller lite upp- eller nedlutning resten av vägen och MIN RÖV GJORDE SÅ JÄVLA ONT! Jag hade liksom en illusion om att rumpan till slut domnar bort, men det gjorde den aldrig, den gjorde bara mer och mer ont. Så fort jag fick chansen ställde jag mig långsamt upp, stod några sekunder och satte mig sedan långsamt ner igen. Det var psykisk terror på hög nivå. Men jag kan lugna de som funderat på cykellopp att smärtan går över om man står upp några minuter, det är liksom inte en sån smärta som lagras och sen tas upp igen där man slutar, utan den liksom "nollställdes" under depåstoppen.

Bästa orten på hela vägen var definitivt Väderstad - eller Väääääärsta! som det stod på en skylt när man kom in - där någon/några satt upp heja-skyltar genom hela stan. Det stod "Att inte cykla är att gå för långt" och "Heja heja, nu är det inte långt kvar!" och jag satt och fnissade på cykeln.

Jag passerade sista depån och visste att det var 2,5 mil kvar och då gick det mest på vilja, framför allt eftersom det var mycket uppförslutning och motvind milen som följde. När jag äntligen passerade 10 km-skylten tänkte jag bara: Ju snabbare jag cyklar, desto snabbare får jag hoppa av den här sadeln. Tidigare ville jag inte gå ut för hårt för att inte sabba låren, men nu när det var så lite kvar tryckte jag på allt vad jag orkade och cyklade om en hel del folk. Efter ett tag började jag känna igen vägen från när vi cyklat ut ur Motala, men jag kunde inte minnas hur länge jag cyklat där. För första gången sen mördarbacken tog jag en backe ståendes och drog förbi en gubbe. Jag satte siktet på personerna framför mig hela tiden och tänkte att jag skulle hålla dem i sikte, eller cykla om dem.

När jag såg funktionärerna som vinkade en in i Motala började jag böla, men det var jävligt jobbigt för andningen så det slutade jag med. När det var ca 500 meter kvar till mål höll jag sikte på tre män framför mig och tänkte att jag skulle cykla om dem innan vägen blev smalare. Då ställde sig han längst bak upp och plötsligt kände jag igen kroppsspråket - det var Tobias! Honom hade jag inte sett sen första depån efter 3,5 mil. Han var helt slutkörd i benen och redo att lägga av med det här tramset. Och han kunde inte förstå varför jag satt och bölade.

Vi cyklade in i mål samtidigt på 7 timmar och 26 minuter. Lucas gick i mål på 5 h 37 minuter och hade redan hunnit åka och hämta Adolf som var deprimerad efter en natt i hundfängelset (och sov hela vägen hem. Förmodligen hade han inte sovit någonting på hela natten). Mamma gick hedersvärt i mål på 6 h 52 minuter, medan pappa höll på att inte få någon tid eftersom han cyklade i mål på minuten tidtagningen stängde klockan 19.10 på - för en otränad 58-årig gubbe ärbar tid - 8 h 17 min.

Som sammanfattning ska sägas att jag alltid sett mig själv som någon som hatar att cykla, men jag tyckte faktiskt att det här var riktigt trevligt och skulle absolut kunna göra fler cykellopp. Det som var mest skönt var att det inte var så konditionskrävande och att det var så undersköna landskap man färdades igenom. Det enda som var riktigt negativt var rump-ontet. Men overall är jag supernöjd och rekommenderar det varmt.

Tidernas stora författare

Jag vill se på ett avsnitt av BBC:s version av Jane Austens Stolthet och Fördom. Tobias är tveksam, men har gett med sig.

Tobias:
Är det Fjodor Dostojevski som har skrivit den här eller? Han skrev den här och sen skrev han Brott och Straff.

Jag:
Okej, nu ska jag ha förhör med dig. Kan du säga ett verk som Leo Tolstoj har skrivit?

Tystnad i tio sekunder.

Tobias:
Bibeln.

Jag är tillsammans med en ignorant.

How awesome is this?!

Jag gör konstiga saker när jag dricker: Beslutar mig för att gå hem från Gamla Stan

Jag var ute i fredags. Först var jag hemma med Tobias och hans kompis och drack två härliga glas rödvin, för att sedan själv bege mig till en firmafest. Där hinkade jag i mig ytterligare fyra glas vin innan jag åkte med kollegorna till Berzelii Park där jag TACK OCH LOV lämnade dem för att istället möta upp Tobias, Johan och någon kollega till dem som hette Mona och som jag bestämde mig för att bli bästis med efter 20 sekunder (väldigt typiskt jag på fyllan).

Sen blev det väl ytterligare ett glas rödvin på Riche och det är ungefär så långt jag minns. Sedan har tydligen Johan bjudit på en fireball (kan förklara en del saker) och en annan kollega till Tobias kom som jag har stått och pratat med (inget minne alls) innan jag totalt bröt ihop och Tobias lojalt och diskret tog mig om armbågen och började den långa färden hem från Östermalmstorg till Mariatorget.

Detta är vad han berättat:

Först vägrade jag ta en taxi. Mycket oklart varför.

När vi väl var på tunnelbanan vägrade jag åka hela vägen hem utan sprang av i Gamla Stan. Oklart varför, kanske för att jag tyckte att det var jobbigt med alla människor på tunnelbanan eftersom jag stod och asbölade.

Sedan ska vi då gå hem från Gamla Stan och jag grinar hela vägen, men får moments där jag rycker upp mig och jag minns att jag tänkte att jag var så jävla duktig och sansad som kunde skärpa till mig. Men det höll ju bara några meter åt gången.

Sen kom vi till slut hem och jag låg och kräktes på golvet i fosterställning innan jag till slut blev avduschad och nattad. Jag har aldrig i mitt liv varit så bakis som jag var i lördags, jag kunde inte röra mig utan att behöva gå och kräkas och jag lyckades inte äta eller dricka någonting förrän klockan sju på kvällen. Jag låg och såg på Legally Blonde i soffan och blev äcklad till och med av att se en tjej stå och smeta på läppglans. Lucas frågade mig om jag yttrat orden "jag ska aldrig mer dricka", och det hade jag inte, men däremot sa jag att jag ska aldrig mer dricka mig full på rödvin. Uppenbarligen var det inte för mig...

Till råga på allt tappade jag min jacka och Riche bedyrade dyrt och heligt att de inte hittat något, så jag hann spärra kortet, anmäla körkortet försvunnet, polisanmäla förlusten och oroa ihjäl mig över att få inbrott eftersom port- och hemnyckeln låg i samma ficka som körkortet innan mamma kom på att jag kunde tracka min telefon genom appen "Hitta min iPhone" som då trackade telefonen till just Riche. Åkte dit och tryckte upp Tobias lur i fejjan på bartendern som då på en minut hittade jackan med allt kvar i fickorna. Känns lite fuffens, men jag är bara glad att allt kom tillbaka, framför allt nycklarna. Förhoppningsvis var det här den värsta fylla (och bakfylla) jag får uppleva.

Sexy and you know it

Det finns inget sexigare än när Tobias fiser medan han kissar.

I can tell that we are gonna be friends

Tog en eftermiddagsfika med Malin H-man på bryggan i vackra Klubbens Borg. Jag halvlåg lutandes på armbågarna med solen i nacken. Mitt i en mening sa Malin:

- Sitt helt still! Fortsätt prata, bara rör dig inte.

Så plockade hon upp sin mobil och jag tänkte att nu ska hon ta en fin bild på mig i motljus och ge den rubrik "mys på bryggan i eftermiddagssolen" eller dylikt för lite hederligt facebook-skryt.

Men hon tog en närbild av min armhåla där skinnet tryckts ihop så att det såg ut som en fitta. Sen skrattade hon åt bilden i femton sekunder.

This is why we're friends.

Världens sämsta cover

Hittills i mitt liv måste nog Elvis Presleys cover av Unchained Melody (ni vet, "ooooooh my love, my darling, I've hungred for your touch a long, lonely time...) vara den sämsta covern någonsin. Om den inte redan är förstörd av den totala avsaknaden och takt och att Elvis låter påtänd så drevs den verkligen ner i botten när den galna falsetten, ackompanjerad av ett hysteriskt piano och ett par cymbaler mitt i ett epilepsianfall, drog igång i vad som annars är ett grymt slut.

Elvis, Elvis, Elvis... Jag älskar ju alltid dig annars.

Jag kan sjunga en sång

Är på väg hem från Motala efter avklarad halvvättern. Återkommer med mer info.
Låt er roas av denna så länge:

Mammas kompis har en son som nu är 12 och väldigt social. Det var han även när han var liten. När han var runt fem år hade han en fantastisk period.
Han svarade i telefonen, och den personen frågade t.ex. efter hans mamma.

- Mamma är inte här just nu, men jag kan sjunga en sång. Bä bä, vita lamm, har du någon ull...

Perfekt när det var telefonförsäljare som ringde, då hörde föräldrarna bara ett klick i andra änden.

Halvvättern

Idag bär det av mot Motala med familjen och Tobias eftersom vi ska göra halvvättern imorgon. 15 mil och jag har knapp cyklat alls denna vår, men faktiskt mest för att jag inte kunnat pga skada. Hoppas att löpträning/promenader i alla fall kommer att bidra lite och att jag kan genomföra hela loppet.

Efter detta är det bara halva Vansbrosimmet kvar, sen är halvklassikern komplett.

Wish me luck!

Halvvättern

Idag bär det av mot Motala med familjen och Tobias eftersom vi ska göra halvvättern imorgon. 15 mil och jag har knapp cyklat alls denna vår, men faktiskt mest för att jag inte kunnat pga skada. Hoppas att löpträning/promenader i alla fall kommer att bidra lite och att jag kan genomföra hela loppet.

Efter detta är det bara halva Vansbrosimmet kvar, sen är halvklassikern komplett.

Wish me luck!

Älska Rocky

Jag är ett stort fan av serien Rocky, som de flesta vet. Det här är varför:

Rocky är inne på NK och tänker på mordet på Anna Lind, och hur det skulle varit om han varit där och räddat henne.
Han föreställer sig hur han skulle tala ut efteråt:

"Jag hann inte tänka på faran, jag bara gjorde det vem som helst skulle gjort i den situationen: knäckte hans nacke med en spektakulär flygspark".

Karens många ansikten

Jag håller på att läsa en så fruktansvärt hemsk och vansinnigt intressant bok just nu. Det är en sann berättelse som är skriven av en psykiatriker i USA och handlar om en patient han behandlade i flera år - Karen. Det här är Karen:

Längst ner till höger är Holdon, 34 år. Han föddes under Karens första levnadsår och är den som håller ordning och bestämmer vem som ska få komma ut. I famnen har han Karen Boo. Hon är två år och kan bara prata lite ungerska (eftersom Karens mamma är från Ungern), men mest gråter hon och har ont. Jensen håller i penslarna, och det är han som har ritat bilden, han är 11 år. Han står bredvid Sidney som är fem år och något av en buse. Han stjäl och ser till att de råkar i trubbel, sen går han därifrån.
Ovanför Sidney står Claire, hon är sju år och väldigt ledsen. Hon gråter ofta, är väldigt osäker och har ofta huvudvärk.
Rakt ovanför Jensen står Miles som är åtta år. Han föddes som sexåring och tar över när Karen utsätts för smärta. Han är väldigt arg och våldsam, det är ofta han som skadar Karen. När han får för mycket smärta tar Karl över - det är han som står ovanför Miles och ser väldigt arg ut. Han är inte rädd för något. Bredvid Karl står Elise som hjälper Miles och Karl att separera det vanliga livet och övergrepp.
På andra sidan Miles, med flätor, står Thea. Hon umgås med Claire när Claire är rädd. Ovanför henne står Ann och ber. Hon är 16 år och väldigt religiös, ville bli nunna och går i kyrkan varje dag.
Kvinnan med gitarren är Katherine. Hon är väldigt effektiv och sköter det mest praktiska. Hon föddes liksom Holdon under Karens första levnadsår och de två är tillsammans de som tar hand om barnen och håller ordning. Det var hon som såg till att Karen började gå i terapi.
Bredvid henne står Julie, 13 år. Hon har väldigt ont, har svårt och andas och kan inte gå på grund av att hon har tyngden av männen som utför övergreppen på sig, och det är därför hon har krycka. Hon är väldigt deprimerad och självmordsbenägen.
Uppe till höger är Sandy. Hon tar hand om kontakten med Karens föräldrar. Hon tröstäter väldigt mycket och är tjock. Hon är deprimerad och försöker övertala de andra om att göra Dr. Baer arg på dem så att han ger upp och slutar behandla dem.
Till vänster om henne är Karen 1, 10 år. Hon vill inte bli stor och är rädd för clowner. Hon hatar sin mamma och pappa.
Sen är det Karen 2, 21 år. Hon är glad att hon lever och älskar att umgås med folk. Hon födde James och började föda Sara, men då blev Claire helt hysterisk och några dagar efter Saras födelse återuppväcktes Karen 3 - till vänster, med bortvänt ansikte - som är mycket deprimerad, självmordsbenägen och knappt känner till de andra delpersonligheternas existens.
Högst upp är Juliann, 15 år. Hon är väldigt energisk och oorganiserad och pratar mycket, ibland för mycket.

Karen har alltså multipel personlighet, närmare bestämt 17 stycken. Alla de här personligheterna är alter egon som skapats då Karen från födseln blivit utsatt för extremt brutala sexuella övergrepp och våld, av familjemedlemmar, av föräldrarnas vänner och av sektliknande grupper som utförde ritualer där de plågade och utnyttjade henne systematiskt i  guds namn. Till exempel blev Karen bortförd av sin pappa mitt i natten för att åka till en begravningsbyrå där de skulle utföra ritualer på henne. Då "gick hon in" och Claire kom ut. Claire utsattes för våld innan de sänkte ner henne i ett isbad med blod i. Då bytte hon och Miles av, eftersom Claire inte klarade mer. Men sedan stängdes Miles in i en kista och kunde inte hantera det, så då skapades Karl - Miles alter ego. Så alter egot Miles består av ytterligare två alter egon (Karl och Elise).

Det är så sjukt! Det är så galet intressant, hemskt, hänförande, imponerande, skrämmande. Jag känner mig förföljd när jag går omkring, förföljd av Karens personligheter. Hon har till och med ett hus inom sig där alla har var sitt rum, eller del av ett rum dit de kan gå och sova när de inte är ute. De har stannat i ålder allt eftersom det övergrepp de skapades för att hantera slutat. Därför åldrades vissa i 2 år, andra i sju år, medan Katherine och Holdon fortfarande åldras eftersom de sköter Karens allmäntillstånd.
De olika personligheterna umgås med varandra och har sammanträden där de går igenom dagens schema. De kan vara ute tillsammans. Karen kan dela sin uppmärksamhet och se på tv, läsa tidningen och lyssna på radio samtidigt. Personligheterna skriver brev till Dr. Baer i olika handstilar där de berättar om varandra och sig själva, vilka de brukar umgås med, vad alla har för roller, minnen de har, hur läget är med Karen, att de behöver en längre session nästa gång och kommer med tips om hur han ska behandla Karen.

Under sessionerna försätts Karen i hypnos så att de andra personligheterna kan komma ut och prata med Dr. Baer. Hennes kroppsspråk och tal förändras och han lär sig snart vem som är vem. Han försöker övertala Miles, Karl och Jensen om att inte skada Karens kropp, han berättar för Claire att det inte längre är 1967 och att hon inte längre utsätts för övergrepp, han ber Holdon och Katherine om hjälp att vägleda de andra. Sen kan han be dem gå in och se om någon annan vill komma ut och prata.

Jag har kommit halvvägs, och det här är nog den sjukaste bok jag någonsin läst. Eftersom jag vill bli psykolog tycker jag ju självklart att det är vansinnigt intressant, och jag tycker om att Dr. Baer erkänner när han blivit nervös, rädd, upprymd och otålig under behandlingsperioden.

"Karens många ansikten" eller "Switching time" på originaltitel, skriven av Richard Baer. Sjukligt intressant, men kanske inte något för de som inte klarar av hemskheter för de övergrepp Karen blivit utsatta för, och de människor som finns runt henne, är verkligen avskyvärda och man känner sig maktlös och ursinnig att de kommit undan med vad de gjort.

Sagt på släktträffen

01:40 på morgonen.

Man 1:
Kom så dansar vi tryckare.

Man 2:
Nej, jag kan knulla dig i röven istället.

Man 3:
Bättre i röven än i munnen.

My family is awesome.

Tomburkar

Slängde precis en tomburk i en papperskorg och tanken slog mig:

Ni vet hur pant-stationerna har en knapp för pantkvitto, och en för typ "skänk dina pengar till Vi-skogen" eller dylikt. Varför inte ha pantkvitto, eller "skänk dina pengar till de hemlösa" och så går pengarna till härbärgen, situation Stockholm och liknande organisationer?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad gillar ni Tobias bränna?

Makadi spa

Inte ett spa ännu pga att arbetet stannade upp under den arabiska våren, men jag och Tobias njuter likväl av vår egyptiska semester. Det är galet varmt på dagarna, och jag jobbar på att bygga bränna för resten av sommaren. Tobias är sur för att jag redan på två dagar börjat få fin färg medan han fortfarande är likblek (förutom på knäna och högra armhålan som är kräftröda). Tackar som vanligt min tvåmånaders vistelse i Tanzania 2007 som verkligen lagt grund för min fina solbränna åren därefter. Tobias må ha grundkondition, men jag har grundsolbränna.

Vi gör absolut ingenting på dagarna. Går upp och äter en relativt äcklig frukost, går till poolen och solar. Jag läser Natascha Kampusch bok om hennes åtta år som kidnappad och inlåst i Wolfang Priklopils specialbyggda fängelsehåla. Den är väldigt intressant. "3096 dagar" för den som är intresserad.

Sen äter vi en relativt äcklig lunch och solar lite till. Tobias har varit på gymmet och cyklat två mil alla tre dagar här medan jag bara mäktat med en. Sen är det dusch, lite häng på vårt fina rum och sen en relativt äcklig middag. Igår tog vi dessutom en " Whisky sour" som snarare smakade tandkräm och som vi drack av artighet.

Förutom att mat och dryck är något av en besvikelse är det jättelika hotellkomplexet som är stort som en liten by hur vackert som helst. Jag dånar över alla vackra ljuslyktor som finns verkligen överallt. Och även om det är varmt dagtid är kvällstemperaturen helt prefekt. Ska väl kanske ge oss ut på en snorkeltur i dagarna, annars står bara sol och bad på listan.