Högskoleprovet

Jaha, enligt vårens normeringtabell skrev jag 1,25 vilket följer min härliga numer fyrfaldiga tradition av att skriva runt 1.3. Vilket inte gör något gott alls, eftersom man i princip måste skriva någonstans mellan 1.8-2.0 för att ha ett uns av chans på psykologprogrammet.

Efter första mattedelen var jag så jävla arg och ledsen, ringde Tobias på lunchen och gick och grät på Götgatan. Känner mig så sjukt orättvist behandlade av vårt jävla skolverk som har så trång syn på allt att de skulle kunna ha kontor i en tändsticksask.

När jag kom hem satte jag mig i soffan och grät igen. Känns som att jag aldrig kommer lyckas ta mig in på det där jävla psykologprogrammet om jag inte är villig att flytta utomlands eller till en bondhåla som t.ex. Karlstad (ja, lite ironi här). Borde man inte ha förtur om man bor i staden? Jag har ju hela mitt liv här, men det spelar tydligen ingen roll om det är någon brainig 18-åring från en håla i Småland som vill flytta till hufvudstaden.

Fuck my fucking life och fuck svenska skolsystemet!

Nu har jag suttit i två timmar i soffan och känt mig miserabel, så jag ställde mig frågan: "Vad kan jag göra för att må lite bättre?"

Enkelt svar: