torsdag 27 december 2012

Jobba med fotboll

Jag jobbade ganska mycket med grafik på PPV-matcherna från allsvenskan i fotboll för några år sen. Ofta var man några stycken som satt tillsammans och vi brukade prata inför matcherna och i pauserna. Vanlig fråga var ju hur man kommit in på jobbet. Jag minns inte vem det var, men en kille frågade mig en gång om jag är sportintresserad. Nej, inte särskilt, svarade jag. Men du gillar fotboll? Nja, jag kan kolla på matcher och ryckas med, men det är inte så att jag sitter hemma själv och kollar.

- Men varför jobbar du med fotboll då?
- Jag jobbar inte med fotboll. Jag jobbar med TV. 

fredag 21 december 2012

Ballen

Jag och Malmö-Malin satt i våras på varsin motionscykel på gymmet.

Malin:
Aaaaa... Jao har så jävvla unt i ballen idao.

Jag:
Kom ihåg att "balle" betyder penis i Stockholm.

(Skånska: balle = skinka)

torsdag 20 december 2012

Skid-kunskap

Jag och Tobias sitter och kollar på skidresor. Jag har ju åkt hela mitt liv. Tobias har åkt tre gånger. Vi hittade ett datum i april, men Tobias är lite orolig för att det inte ska vara bra snö då. Han bad mig kolla på google. Jag frågade vad jag skulle söka på.

- Snödjup i Bad Gastein.
- Snödjup, är det det man söker på?
- Ja, har inte du åkt skidor eller?
- Jo, men jag har aldrig åkt skidor på google.

måndag 17 december 2012

Längdskidor

För de som inte vet det ska jag, Tobias och min familj göra halvklassikern detta år. Vi började med Lidingöloppet i september, och nästa punkt på listan är halva Vasaloppet. Det är 4,5 mil på längdskidor.

Idag åkte jag längdskidor för första gången. Det första jag gjorde var att klä på mig alldeles för mycket. Jag stannade flera gånger för att skala av kläder. Jag körde sex kilometer utan vantar och frös inte ens om händerna. Jag körde med underställ och öppen jacka, och ändå var tröjan dyngsur när jag var klar. Inklusive underarmarna.

Det andra jag gjorde var att hålla på att ramla efter tio meter. Så fort man lägger den minsta vikt icke-framåt så tappar man balansen. Jag har ju åkt mycket utför, och där står man ju alltid framåt, men där lutar man sig mot pjäxorna, och man kan stå upprätt om det är plan mark. Icke med längdskidor kan jag ju säga. Sjukt jobbigt, man vill ju stå upp när man är trött, men då förvandlas man till sprattelgubbe med två meter långa stavar som man fäktar med som en galning för att inte trilla.

Kan inte påstå att jag var någon mästare på tekniken, men jag var i alla fall bra på att åka nedför som jag ändå uppfattat som rätt svårt. Bara i en backe kände jag att skidorna höll på att sticka ner i diket, så då la jag mig på sidan så att jag kunde sätta skidorna i spåret igen.
Fem vurpor på 8,5 kilometer blev det, jag är rätt nöjd. De flesta var rätt milda, men en gång ställde jag mig just upp och ramlade rakt bakåt på grund av det och slog i handlederna rätt hårt. Då blev jag lite sur.

Lyckades ändå staka/halvspringa/släpa mig fram 8,5 km på prick en och en halv timme och mamma som numer är rätt rutinerad tyckte att det gått jättebra för att vara första gången. Så nu blir det bara till att fortsätta. Annars kommer jag aaaaaaaaaaaaaaaaaaldrig klara 4,5 FUCKING MIL!

onsdag 12 december 2012

Relationship 101

Jag älskar julen. Jag älskar att köpa och få presenter. Jag bombar Tobias, Lucas och mamma med mms av saker jag önskar mig, skriver vad det kostar och var det finns. Jag älskar julmat. Och framför allt så älskar jag julpynt.

Eftersom jag inte haft så mycket julpynt tidigare har jag shoppat på mig en massa i år. Kuddar, prydnadssaker, ljuslyktor, kökshanduk och så klart en kungsgran.

Jag bakar pepparkaksmuffins, gör pistage- och nougatbollar och wienernougat och dricker mängder av glögg.

Tobias är ganska likgiltig till julen. Han ska inte köpa julklappar till någon förutom till mig. När han föreslog att han inte skulle köpa alls hotade jag med att göra slut. När vi var ute och handlade kuddar och gardiner var det omöjligt för honom att ha en åsikt om vilken kudde han tyckte var snyggast och han gick runt och predikade om hur all konsumtion bara är ett resultat av kapitalisternas hjärntvättning. När vi skulle bjuda på glögg härom dagen skulle jag skålla mandlarna och han sa "men åh, vad jobbigt" fastän han inte ens visste hur man gjorde.

Och varje gång han säger "men måste vi...?" så blir jag sur och säger "fine, vi ska inte ha någon julstämning!". Och Tobias vill att jag ska vara glad, så då anstränger han sig och gör som jag vill. Och det är så jag vet att jag är i ett förhållande.

tisdag 11 december 2012

Inte ny profilbild

På fjärde juli i New Orleans var vi på väg ut och jag stannade framför spegeln för att ta en bild på mitt uppiffade jag för att skicka till Tobias. Jag vet inte vad det var för ljus i det där rummet, men MY GOD vad snygg jag blev på bilden. Så där snygg som man bara är när man inte ser ut som sig själv. Jag är så snygg att jag känner att jag aldrig skulle kunna ha den som profilbild någonstans, för den här bilden visar inte Fanny - den visar min fotomodell-syrra som tydligen bor i New Orleans. Jag blev så lyrisk och kände att nu måste jag passa på. Så jag fotade en hel jävla fotobok i en miljard vinklar. Ibland ser jag på dem och suckar djupt och tänker: om ändå...

söndag 9 december 2012

Sofi Fahrman

Jag säger inte att hon inte är smart, trevlig och intressant som människa. Det tror jag att hon är. Men jag kan inte låta bli att känna att hur hon byggt upp sitt liv handlar om hur hon vill att människor ska se henne.

torsdag 6 december 2012

Stockholm -> Malmö i snökaos

Gick hemifrån kvart över nio igår morse. Fick vänta på tuben i en kvart, sen sa lokföraren att vi bara skulle komma till Midsommarkransen. Sen ändrade han sig och sa att vi skulle gå hela vägen. Sen i Slussen sa han att vi bara skulle gå till Östermalmstorg. Men jag skulle till Centralen, så det räckte för mig.

Ursprungligen skulle jag ta ett flyg från Arlandra 12.20, men eftersom så många flyg blivit inställda bokades vi på ett tåg istället. Det skulle gå 11.14. De fortsatte att skjuta fram tiden på tavlan hela tiden, tydligen var det problem med växlarna i Älvsjö så ingenting kom längre söderut än så. Hade inte skadat med lite mer information, nu var det bara upp och ner på perrongen hela tiden tillsammans med tusen andra människor (bland andra Tommy Körberg), och varje gång man kom upp stod någon annan tid eller någon annan destination. Det enda som var detsamma var tåget som stod inne och skyltade i dörrarna för destination "Ej i trafik".

Klockan halv ett stod det plötsligt "inställt" på tavlan. Tack för infon, SJ. You suck.

Då tog vi Arlanda Express ut till Arlanda och blev bokade på ett flyg som skulle gå 14.35. Klockan 14.20 sa de att vi hade ett plan, men inga piloter. Klockan 15.30 fick vi boarda. När vi satt oss ropade piloten ut att nu har vi en pilot, men ingen styrman för han har suttit fast på SJ. Så klart.

Sen kom styrman och vi ombeddes stänga av mobilerna och flygvärdinnorna gick och kollade säkerhetsbälten. Sen ropade piloten ut att eftersom vi varit tvungna att vänta på styrman hade vår tid för startbanan gått ut och vi måste vänta en timme. Jag satt bredvid en 1,5-åring som skrek så fort hon inte fick som hon ville. Suck.

Sen fick vi äntligen starta, ungefär klockan kvart i fem. När vi skulle gå av ropade flygvärdinnorna upp att vi fyra som skulle till "en filminspelning" hade väldigt bråttom, och vi fick gå förbi alla och sprang ut till taxin. Vrålkörde till arenan och kom precis så att man snabbt hann kolla igenom grejer, repa lite och sen gå ut i sändning. Som tur var hade vi grymma kollegor på plats som hade förberett allting åt oss, så det var bara att tuta och köra och sändningen blev som vilken annan som helst. Det är det som är så skönt med rutin.

Sen skulle vi tillbaka fyra timmar senare. Taxi ut till Kastrup i Köpenhamn för flyget som går hem 22.45. Från början försenat till 23.15. Sedan ytterligare lite för att vår besättning visst höll på att lasta ur en massa handikappade människor och deras tillbehör ur ett annat plan. Dessutom stod ca 30 personer som flyktingar utanför vår gate i en stor klunga med stand by-biljetter. Osäker på hur många av dem som till slut kom med.

Lyfte ungefär en timme för sent och landade ca kvart i ett på natten. Taxikön var 80 meter lång och alla bilar var redan borta så jag chansade på Arlanda Express. Den var faktiskt bara fem minuter sen och stannade bara två gånger på vägen. Då började jag bli rätt trött, och störde mig väldigt mycket på gubben framför mig som på ljudet av smattrande tangenter att döma tydligen ville mörda sin laptop.

Framme vid centralen ställde sig alla i sprintposition vid dörrarna - men jag knep förstaplatsen. Först ur tåget, först in i en av fem taxibilar som stod och väntade. Blev så sjukt lycklig att jag berättade allt för taxichauffören om min dag. Han verkade inte förstå så mycket, men skrattade artigt när jag skrattade.

Hemma klockan 02.00.

Och imorgon ska jag till Haparanda. Må det vara bättre väder då. Orkar inte med en sån här dag igen.