Jag älskar julen. Jag älskar att köpa och få presenter. Jag bombar Tobias, Lucas och mamma med mms av saker jag önskar mig, skriver vad det kostar och var det finns. Jag älskar julmat. Och framför allt så älskar jag julpynt.
Eftersom jag inte haft så mycket julpynt tidigare har jag shoppat på mig en massa i år. Kuddar, prydnadssaker, ljuslyktor, kökshanduk och så klart en kungsgran.
Jag bakar pepparkaksmuffins, gör pistage- och nougatbollar och wienernougat och dricker mängder av glögg.
Tobias är ganska likgiltig till julen. Han ska inte köpa julklappar till någon förutom till mig. När han föreslog att han inte skulle köpa alls hotade jag med att göra slut. När vi var ute och handlade kuddar och gardiner var det omöjligt för honom att ha en åsikt om vilken kudde han tyckte var snyggast och han gick runt och predikade om hur all konsumtion bara är ett resultat av kapitalisternas hjärntvättning. När vi skulle bjuda på glögg härom dagen skulle jag skålla mandlarna och han sa "men åh, vad jobbigt" fastän han inte ens visste hur man gjorde.
Och varje gång han säger "men måste vi...?" så blir jag sur och säger "fine, vi ska inte ha någon julstämning!". Och Tobias vill att jag ska vara glad, så då anstränger han sig och gör som jag vill. Och det är så jag vet att jag är i ett förhållande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar