3 konstaterat första dagarna som södermalmsbo

1) Kommer bli svårt att behålla min älskade bil Top Gun.

2) Äntligen bor jag i samma kvarter som en butik som bara säljer tofsar och band.

3) Gå ut med katt i koppel i förorten: trashigt. Gå ut med katt i koppel på Södermalm: works in a funny "hippie relaxed" kind of way.

One minute of shit

Jag gick ut för att betala parkering, men det var visst gratis idag så det var helt onödigt. På väg tillbaka rev jag ett stort hål i min 2000-kronorsjacka på en fönsterkarm i metall, sen började det regna. Allt på ca 1 minut.

Burn

Tobias:
- Tror du verkligen att pianot kommer få plats här?

Jag:
- Ja, det är inga problem.

Tobias:
- Annars kan vi ju använda min förminskningsapparat.

Jag:
- Var det den du använde på din penis eller?

Real Housewives of Orange County

Jag sitter och tittar på Real Housewives of Orange County. Rättare sagt ser jag på en femton centimeter lång klyfta mellan ett par slappa hängbröst i en urringning ner till solar plexus.

Jag är i indirekt närvaro av enorm avsaknad av självinsikt.

Då är det bara att sätta igång då...

Tobias går i sömnen

Som tidigare berättat här på bloggen har Tobias ett ganska speciellt sömnbeteende när han druckit. För det första går han inte att väcka, men om han vaknar självmant är han uppe och går en massa för att han får för sig att han inte kan sova (logiskt).

För några veckor sedan la han handen i mitt ansikte tre gånger på raken så till slut knuffade jag till honom hårt så att han skulle vakna till. Då ställde han sig upp och stod och vinglade lite i sovrummet. När jag frågade vad han gjorde sa han att han behövde gå och kissa. Han öppnade dörren på glänt och gick sen rakt in i den, öppnade den mer och gick ut i badrummet.

Sen började ett jävla muller, nästan likt åska, och jag låg i sängen och undrade vad fan han höll på med. Tyckte att det verkade som att han sov, men tänkte att det där ljudet måste ju väcka honom. Det blev tyst ett tag, sen började mullrandet igen och jag gick sur ur sängen.

Badrumsdörren var stängd och när jag öppnade den såg jag Tobias stå framför tvättpelaren med kalsongerna om fotknölarna, frenetiskt ryckandes i tvättstället i metall som står mellan väggen och tvättpelaren (därav ljudet). När han såg mig släppte han snabbt tvättstället, placerade händerna över sina private parts och sa "oj!".

- Vad fan håller du på med?
- Jag måste kissa.
- Varför står du och rycker i tvättstället?
- Jag måste!
- Varför måste du rycka i tvättstället för att kissa?
- Men, för att det låter så mycket annars!

Jag: dumbfound.
Tobias, jätteprydligt: "Jag måste bajsa, kan du stänga dörren?"

Långsamt stängde jag dörren och gick tillbaka och la mig. Låg och lyssnade så att han inte skulle hitta på något märkligt, men han kom lugnt ut ur badrummet.

- Tvättade du händerna?
- Jag tvättade en hand!
- Tvätta den andra också. Och kan du släcka i badrummet?

Tobias tvättade händerna i diskhon och kom och satte sig på sängkanten.

- Nej, Jimmy släcker sen.
- Va? Tobias, sover du eller?
- Va?
- Gå och släck i badrummet!
- Men! Jimmy släcker sen!
- Okej Tobias. Förklara för mig var Jimmy är någonstans.

Tobias var tyst i två sekunder, sen började han skratta och gick och släckte. Somnade sen om och mindes bara precis slutet på denna episod när vi diskuterade detta dagen efter.

När vi kom hem på eftermiddagen dök jag direkt in på toa.
- Jag måste kissa. Jag måste bara göra så här först, för det låter så mycket annars. (Började rycka i tvättstället).
- Nej nej, älskling, Jimmy fixar det sen!

Träningsbyxor

Jag förstår inte detta med att spatsera omkring på stan i sina tajta träningsbyxor. Jag tycker att man ser tjejer överallt som går omkring i sina löparspandex på tunnelbanan, på café, i butiker. Och det är inte så att de är på väg till gymmet, i alla fall verkar det inte så med tanke på att de i övrigt har vanliga kläder på sig.

Bara för att dina ben är snygga i dina träningsbyxor betyder inte att du är snygg i dina träningsbyxor.

Människor är roliga

Hittat i en bok om folks svar på diverse skolprov:

Zwei!

Jag brukade åka på skidresor varje sportlov när jag växte upp. Först åkte vi till ett pensionat i fjällen som ca 50 personer hyrde tillsammans, vänner och vänners vänner och vänners vänners vänner. Det var hur underbart som helst.

Någon gång i tonåren började vi åka buss ner till Österrike istället. Med åren tillkom ytterligare en buss och då delade de vuxna/barnen och ungdomarna upp sig på varsin buss. Kan ju säga att det var väldigt mycket party på ungdomsbussen.

Ett av åren åkte jag, Lucas och två barndomsvänner; Timmy och Johan. Den plats man tog när man kom till bussen var ens officiella plats resten av resan. Vid våra platser på bussen satte sig ett par som hette André och Josefin som vi blev vänner med och hängde mycket med på resan. De vad hur sköna och roliga som helst och vi älskade dem båda två, det var bara en sak som var lite spektakulär.

Josefin var stendum.

Jag har funderat mycket på intelligens - jag tycker egentligen att det känns rätt tveksamt om intelligens ens existerar? För egentligen mäts intelligens bara i logiskt tänkande, social förmåga, kvicktänkthet, inlärningsförmåga, uppfattningsförmåga och kanske framför allt minne. Josefins svagheter var framför allt jargong och uppfattningsförmåga.

Jag minns egentligen inte exakt vad det var som gjorde att hon uppfattades som extremt puckad, men jag minns att jag berättat om henne för pappa dagen innan han och jag hamnade i samma liftkabin som Andre och Josefin. När vi tio minuter senare kommit upp på fjället viskade pappa till mig: "Jag förstår vad du menar".

Och sen minns jag tydligt en situation när vi satt och hade ätit middag. Jag stod bakom Josefins stol och masserade hennes axlar. Då började grabbarna förhöra sig om hennes tyska. De bad henne räkna till tre.

- Eeeein... eh....

Jag låtsashostade tydligt fram "zwei" varpå Josefin - överentusiastiskt - ropade "zwei" och alla började skratta på grund av att hennes reaktion var så rolig och att det var så uppenbart att jag hade sagt det till henne.

Josefin skrattade också, sen sa hon:

"Vad då - är det fel eller?"

Geordie shore

Jag har försökt, jag lovar att jag har försökt! Men jag kan inte låta bli att älska geordie shore som går på MTV. Ett gäng brittiska ungdomar som krökar, knullar, bråkar och festar. Tjejerna har extensions och lösögonfransar. Killarna är vältränade, använder solpuder och går i urringade tajta linnen. De pratar så grötig dialekt att jag inte förstår vad de säger om jag inte läser texten. Hela livet handlar om att festa, visa upp sig och ligga med så många människor som möjligt.
Det är som en bilolycka. Hemskt, men jag kan inte sluta titta.
Kanske är det för att jag innerst inne önskar att jag kunde ha varit som dem i yngre år. Totalt bekymmersfri. Men jag har liksom alltid vetat att jag inte riktigt passar in med de där människorna. Det kommer komma en tid när jag vill ta debatten burka/inte burka. Eller prata om boken jag läste om Afghanistan. Eller varför det är så många självmord per capita i Sverige.
Men den typen av människor är väldigt sällan intresserade av sånt. De vill bara ha kul, inget annat. Och jag behöver lite misär då och då. Plus att jag avskyr att bråka om småsaker, och det är sånt de verkar livnära sig på.
Det är verkligen en hemskt program. Som jag älskar.

Inredningssmak

Här vill jag äta frukost:



Här vill Tobias äta frukost:

John Krasinski - mi amore

Här är alltså Jim från the Office: John Krasinski. Förutom att jag har en crush på Jim har jag även en crush på John. Denna crush blir inte mindre av att han är gift med Emily Blunt, en av mina absoluta favoritskådisar. Skrattade som fan när han börjar imitera hur Emily betedde sig när hon fick beröm av Barack Obama.

Elin är awesome

Vi var ute och firade Elins födelsedag igår med boule och party på Debaser medis. Jag och Elin gick till baren för att ta varsin shot. Medan jag beställde började en kille prata med Elin. Hon vände sig till mig och Sandra hela tiden, och till slut fattade han vinken och gick, men när Sandra gick iväg och jag betalade kom han tillbaka igen och Elin ignorerade iväg honom ytterligare en gång.

- Elin, stötte den där killen på dig eller?
- Ja, asjobbig. Han pratade typ inte svenska så han fattade ingenting av vad jag sa.
- Plus att han luktade fjärt när han kom tillbaka.
- Nej, det var jag som fjärtade när han stod här.
- Va?! Haha, på riktigt?
- Ja, det luktar ju ändå avlopp här inne.
- Elin, jag älskar dig!

Nya lägenheten

Nu är det bara två veckor kvar till inflytt! Jag och Tobias har köpt en 3:a på 70 kvadrat på Tavastgatan 22 nära Mariatorget. Det var inte den bästa lägenheten vi var och tittade på, men läget och den gammeldagsa känslan, plus den fina innergården, tyckte vi vägde upp dålig förvaring och ingen tvättmaskin. So excited!

Det enda som kan göra mig glad när jag är sur

Igår gick jag förbi en lokal på söder precis när en kvinna gick in. Innanför dörren stod en jättefin gårdshund och hoppade. Då blev jag glad. Så jag ringde Tobias och sa att jag nog måste skaffa en gårdshund en dag. Hittills nöjer jag mig med att låna Adolf när jag behöver lite doggy love. Ingenting får mig på bättre humör än hundar. Undantaget att åka skidor med Adolf, det är fan pest, han får extra mycket ADHD och springer ifrån en på tre sekunder trots att han är åtta år nu. Och så skriker jag "Aaaaaaaaaaadolf! KOM!" med djävulsröst så att det ekar över hela golfbanan, och då kommer han (efter ett tag) och ser skyldig ut, och två sekunder efter att man sagt hopp och lek så är han borta igen, satanshunden, och jag står där på mina kvistar som glider bakåt när jag försöker åka framåt och jag blir så jävla arg på den där jävla hunden som springer ifrån mig hela jävla tiden!!!
Men annars är han väldigt söt.

Bråk

Jag och Tobias bråkar inte. Vi käbblar och tjafsar, men vi har aldrig bråkat på riktigt och det tycker jag är ganska jobbigt. Jag vill inte stå där en dag och inse att vår relation inte klarar av ett bråk. Men i lördags bråkade vi faktiskt.

Jag jobbade galet förra veckan, många resor och lite sömn. I lördags kom jag hem från Umeå efter ungefär fyra, fem timmars sömn. Jag hade i princip varit borta hemifrån sedan i måndags och på kvällen och även på söndag kväll skulle jag jobba med NHL från 17 till midnatt.

När jag satt på bussen på Bromma vid 10-tiden ringde jag Tobias som var nyvaken och småbakis. Vi pratade lite och sen frågade jag om det fanns någon mat hemma, typ yoghurt eller ägg eller något (Tobias äter nämligen i princip ingenting om inte jag är hemma). Han sa nej.

- Tobias, jag skulle verkligen uppskatta om du kunde handla även när jag inte är hemma, för nu måste jag gå och handla det första jag gör när jag kommer hem hela tiden.
- Men! Jag äter ju inte yoghurt (not true, han äter på helgerna och ibland på kvällarna) så jag tänker inte på att köpa det.
- Men jag äter ju yoghurt varje dag.
- Ja, men gumman, om du vill att jag ska köpa något så måste ju du säga det till mig.

Jag drog ett djupt andetag, men kände att jag var alldeles för trött för att sitta och ha den här diskussionen på bussen och tänkte att vi får ta det en annan gång. Så jag sa bara "vi ses när jag kommer hem" och så la vi på.

Två minuter senare fick jag ett sms där Tobias sa att han skulle gå och handla och där han undrade om jag ville ha något mer, så jag beställde lite middag jag kunde ta med mig till jobbet och sa tack.

En halvtimme senare, när jag satt på pendeln, ringde han.

- Hej älskling.
- Hej.
(Paus)
- Det är klart att du inte ska behöva be mig köpa mat till vårt gemensamma hem. Det är klart att jag ska se till att det finns mat hemma när du är borta.
- Tack.
- Bra, då släpper vi det. Vilken tid kommer du hem, för jag tänkte göra superfrukost.
- Jag kommer till Älvsjö nu, men jag tror att jag kommer missa bussen så jag får nog vänta i en kvart.
- Okej, ska jag komma och hämta dig?
- Nej, jag tar bussen. Vi ses om en halvtimme. Puss.
- Puss, hej.

En halvtimme senare var jag hemma och superfrukosten med stekta äggmackor, avokado, stekta champinjoner och tomathalvor var klar. Jag gick och kramade Tobias och sa "jag älskar våra bråk".

För så måste det ju vara. Det är sånt här andra par bråkar om. Men jag och Tobias är inte bråkiga människor. Vi tycker inte om osämja så vi undviker den. Och så lämpar det sig så bra att båda är väldigt mycket för att rannsaka sig själva och söka förbättring. Så jag behöver inte förklara för Tobias varför jag inte ska behöva be honom köpa mat. Jag behöver bara ge honom tid att rannsaka sig själv. Och det här är jag så glad att vi delar till hittills hundra procent: värderingar.

(sjunger:) Jag ska borsta tänderna, bor-sta tänderna!

Jag och Tobias borstar tänderna på väldigt olika sätt. Vi tar ungefär lika mycket tandkräm, men han sköljer tandborsten efter att ha satt på tandkrämen, medan jag gör det före.

Sen borstar han i typ 30 sekunder, och därefter spottar han och sköljer tandborsten snabbt, borstar i 30 till och spottar och sköljer, borstar i 30 och... Det här gör ju - tycker jag - att han i sista vändan har ungefär 0% tandkräm kvar på borsten/i munnen. När han är klar spottar han, sköljer tandborsten snabbt en sista gång och torkar sedan munnen med en handduk.

Själv borstar jag utan att spotta förrän jag är klar vilket skapar en ocean av tandkrämslödder i munnen. Ju mer lödder, desto större seger tycker jag. Sen när jag är klar spottar jag, gurglar och harklar mig. Och när jag säger harklar mig menar jag hhhhrrrrrrrrrruuuääääässsccchhh-tvi! Gärna flera gånger beroende på hur mycket slem jag har i halsen. Allt ska ut liksom, ibland står jag tills jag får kväljningar. Men när jag väl är klar känns halsen helt ren, som näsan när man är täppt och tar nässpray.
Efter det sköljer jag tandborsten och inspekterar att jag fått bort allt lödder och eventuella matrester (pillar i så fall ur dessa med naglarna) innan jag skakar tandborsten med stråna neråt så att vattnet ska slås av. Sedan sköljer jag mig om munnen och dricker två klunkar vatten för att få ner slemmet jag inte lyckades harkla upp och då är den orala gymnastiken färdig.

Trots min sjö av tandkrämslödder brukar jag ändå ofta prata medan jag borstar tänderna, och det fungerar faktiskt, för Tobias är någon sjuk version av Han Solo till min tandkräms-Chewbacca och fattar allt jag säger trots att det bara är läten;

Jag:
Höööön ooan paa paa kook uuuu?

Tobias:
Ja, vi kan ju kolla på det imorgon.