Jag och Tobias bråkar inte. Vi käbblar och tjafsar, men vi har aldrig bråkat på riktigt och det tycker jag är ganska jobbigt. Jag vill inte stå där en dag och inse att vår relation inte klarar av ett bråk. Men i lördags bråkade vi faktiskt.
Jag jobbade galet förra veckan, många resor och lite sömn. I lördags kom jag hem från Umeå efter ungefär fyra, fem timmars sömn. Jag hade i princip varit borta hemifrån sedan i måndags och på kvällen och även på söndag kväll skulle jag jobba med NHL från 17 till midnatt.
När jag satt på bussen på Bromma vid 10-tiden ringde jag Tobias som var nyvaken och småbakis. Vi pratade lite och sen frågade jag om det fanns någon mat hemma, typ yoghurt eller ägg eller något (Tobias äter nämligen i princip ingenting om inte jag är hemma). Han sa nej.
- Tobias, jag skulle verkligen uppskatta om du kunde handla även när jag inte är hemma, för nu måste jag gå och handla det första jag gör när jag kommer hem hela tiden.
- Men! Jag äter ju inte yoghurt (not true, han äter på helgerna och ibland på kvällarna) så jag tänker inte på att köpa det.
- Men jag äter ju yoghurt varje dag.
- Ja, men gumman, om du vill att jag ska köpa något så måste ju du säga det till mig.
Jag drog ett djupt andetag, men kände att jag var alldeles för trött för att sitta och ha den här diskussionen på bussen och tänkte att vi får ta det en annan gång. Så jag sa bara "vi ses när jag kommer hem" och så la vi på.
Två minuter senare fick jag ett sms där Tobias sa att han skulle gå och handla och där han undrade om jag ville ha något mer, så jag beställde lite middag jag kunde ta med mig till jobbet och sa tack.
En halvtimme senare, när jag satt på pendeln, ringde han.
- Hej älskling.
- Hej.
(Paus)
- Det är klart att du inte ska behöva be mig köpa mat till vårt gemensamma hem. Det är klart att jag ska se till att det finns mat hemma när du är borta.
- Tack.
- Bra, då släpper vi det. Vilken tid kommer du hem, för jag tänkte göra superfrukost.
- Jag kommer till Älvsjö nu, men jag tror att jag kommer missa bussen så jag får nog vänta i en kvart.
- Okej, ska jag komma och hämta dig?
- Nej, jag tar bussen. Vi ses om en halvtimme. Puss.
- Puss, hej.
En halvtimme senare var jag hemma och superfrukosten med stekta äggmackor, avokado, stekta champinjoner och tomathalvor var klar. Jag gick och kramade Tobias och sa "jag älskar våra bråk".
För så måste det ju vara. Det är sånt här andra par bråkar om. Men jag och Tobias är inte bråkiga människor. Vi tycker inte om osämja så vi undviker den. Och så lämpar det sig så bra att båda är väldigt mycket för att rannsaka sig själva och söka förbättring. Så jag behöver inte förklara för Tobias varför jag inte ska behöva be honom köpa mat. Jag behöver bara ge honom tid att rannsaka sig själv. Och det här är jag så glad att vi delar till hittills hundra procent: värderingar.
Jag jobbade galet förra veckan, många resor och lite sömn. I lördags kom jag hem från Umeå efter ungefär fyra, fem timmars sömn. Jag hade i princip varit borta hemifrån sedan i måndags och på kvällen och även på söndag kväll skulle jag jobba med NHL från 17 till midnatt.
När jag satt på bussen på Bromma vid 10-tiden ringde jag Tobias som var nyvaken och småbakis. Vi pratade lite och sen frågade jag om det fanns någon mat hemma, typ yoghurt eller ägg eller något (Tobias äter nämligen i princip ingenting om inte jag är hemma). Han sa nej.
- Tobias, jag skulle verkligen uppskatta om du kunde handla även när jag inte är hemma, för nu måste jag gå och handla det första jag gör när jag kommer hem hela tiden.
- Men! Jag äter ju inte yoghurt (not true, han äter på helgerna och ibland på kvällarna) så jag tänker inte på att köpa det.
- Men jag äter ju yoghurt varje dag.
- Ja, men gumman, om du vill att jag ska köpa något så måste ju du säga det till mig.
Jag drog ett djupt andetag, men kände att jag var alldeles för trött för att sitta och ha den här diskussionen på bussen och tänkte att vi får ta det en annan gång. Så jag sa bara "vi ses när jag kommer hem" och så la vi på.
Två minuter senare fick jag ett sms där Tobias sa att han skulle gå och handla och där han undrade om jag ville ha något mer, så jag beställde lite middag jag kunde ta med mig till jobbet och sa tack.
En halvtimme senare, när jag satt på pendeln, ringde han.
- Hej älskling.
- Hej.
(Paus)
- Det är klart att du inte ska behöva be mig köpa mat till vårt gemensamma hem. Det är klart att jag ska se till att det finns mat hemma när du är borta.
- Tack.
- Bra, då släpper vi det. Vilken tid kommer du hem, för jag tänkte göra superfrukost.
- Jag kommer till Älvsjö nu, men jag tror att jag kommer missa bussen så jag får nog vänta i en kvart.
- Okej, ska jag komma och hämta dig?
- Nej, jag tar bussen. Vi ses om en halvtimme. Puss.
- Puss, hej.
En halvtimme senare var jag hemma och superfrukosten med stekta äggmackor, avokado, stekta champinjoner och tomathalvor var klar. Jag gick och kramade Tobias och sa "jag älskar våra bråk".
För så måste det ju vara. Det är sånt här andra par bråkar om. Men jag och Tobias är inte bråkiga människor. Vi tycker inte om osämja så vi undviker den. Och så lämpar det sig så bra att båda är väldigt mycket för att rannsaka sig själva och söka förbättring. Så jag behöver inte förklara för Tobias varför jag inte ska behöva be honom köpa mat. Jag behöver bara ge honom tid att rannsaka sig själv. Och det här är jag så glad att vi delar till hittills hundra procent: värderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar