"Fota min knut"

Bad Tobias fota min hårknut så att jag kunde se om den blev jämn och bra. Här är resultatet:

Gott nytt år!

Har inte ännu fått några fina bilder från Island, allt blir bara blått pga snön och det dunkla ljuset. Men jag vill ändå önska ett gott nytt år med lite bilder från Tingvallen.

God jul!

Efter juklappsöppningen:

Mamma (döpt till Eva-Lott) pikar resten av släkten:
Grattis på namnsdagen, Lotta! Tack.

Mimmi:
Vad då, heter du Jesus i mellannamn eller?

Snygga attribut

Jag skulle gärna slippa celluliter. Men jag har dem. Inte bara på röven och baksidan av låren, utan även på framsidan av låren. Det har blivit värre sedan jag började på Viasat och sitter så mycket på alla resor tror jag. Cirkulationen har väl liksom dött i benen.

Jag skulle gärna ha lite bättre syn än -4.75 (i princip blind).

Gärna lite fylligare hår än tre ynka hårstrån på huvudet likt Charlie Brown i Snobben.

Varför inte slänga in samma hy jag hade när jag gick på gymnasiet (baby face) istället för dessa envetna enorma hak-pormaskar.

Min gudomliga timglasfigur är skitsnygg naken eller i omlottklänningar, men jag ser ut som en lådig jätte så fort jag sätter på mig något annat. Tycker jag som gärna skulle se ut som Jennifer Aniston i ett par jeans, och faktiskt kunna komma i ett par såna där byxor som var inne i somras som är pösiga upptill och tighta nertill.
Dessutom verkar inte alla som också önskar att de hade dubbel D-kupa tänka på att vad man än sätter på sig så ser man ut som att man vill att alla ska stirra på ens cleavage så fort man har det minsta urringat. Och om jag böjer mig fram ser man hela vägen ner till byxlinningen. Och tänk inte ens tanken att ha någonting som är skuret under brösten utan att se ut som en fet jättebebis. För att inte tala om hur utom denna värld det skulle vara att hitta en BH/bikini som passar på Gina Tricot eller HM.

Å andra sidan har jag jävligt många fina attribut också, och jag tänkte ägna lite homage åt dem nu.

En sak som jag verkligen älskar på min kropp är mina axlar. Första gången jag började tänka på det var på mitt förra gym där löpbanden stod framför fönstren. När det var mörkt ute såg man sin spegelbild och jag brukade fokusera blicken på nyckelbenen medan jag sprang. Och då slog det mig hur fina, mjuka, deffade axlar och nyckelben jag har. När jag sedan för en månad sen såg mamma i klänning med bara axlar såg jag att det är henne jag ärvt dem av, hon har också skitsnygga axlar. Skulle säga att de är en av de få saker hos mig som jag känner är riktigt feminima (jaa, trots breda höfter och stora pattar, för de gör mest att jag känner mig gigantisk = inte kvinnlig).

Sen har jag trots mina 182 cm enbart storlek 39 i skor. Mina tår går i en fint sluttande bana där stortån är längst och jag har inga weird tånaglar eller liktornar. Fötterna är smala och inte det minsta plattfotade. Riktigt schyssta fötter alltså.

Mamma har också varit snäll och givit mig fina, markerade kindben. Och ett par supervackert formade ögon. Färgen kunde ju varit en aning mer spännande än blågrå, men vem bryr sig egentligen.

Jag vet inte om det direkt är fint, men jag har jääävligt smala händer, vilket inte direkt gynnar mig som pianospelare. Satan vad det knäpper i händerna efter en pianolektion med Beethoven eller Chopin (mastodonthänder delux) på schemat. Dock får jag in händerna i trånga utrymmen eftersom handen bara blir typ 5-7 cm någonting bred när jag viker in tummen. Praktiskt när man ska sätta på sig armband.

Om jag bara slapp celluliterna skulle jag våga påstå att jag har grymma ben också.

Tragiskt nog kommer jag inte riktigt på något mer... Förutom att jag aldrig haft problem med tänderna vilket jag uppskattar. Teeth is a bitch.

In case of emergency

Ni har väl hört att man ska ha ett ICE-nummer i telefonen ifall man råkar ut för en olycka och blir medvetslös. Då kan någon bara slå upp ICE och ringa den personen för att berätta vad som hänt. Min ICE-person är pappa. Det skulle lika gärna kunna vara Tobias, men eftersom han ofta har kundmöten kan han inte alltid svara i telefon. Pappa svarar däremot alltid. Så ofta att jag förra året var övertygad om att pappa varit med i en olycka när han tagit min bil med sommardäck till jobbet, och jag sen hörde att det varit massor av olyckor pga isiga vägar. Pappa svarade inte på mobilen på två ringningar och hans kollegor visste inte riktigt var han var, då var jag så jävla orolig. Men han var bara ute och gjorde ett ärende och hade telefonen på ljudlöst.

Tre personer jag aldrig skulle ha som ICE är min kollega Klintan, mamma och Lucas. Om de skulle sprida ordet om min olycka skulle jag ha hunnit hjärnopereras, legat nedsövd i två veckor och börjat med rehab innan någon ens fått reda på att jag smackat bilen in i en älgsate.

Julstämning

Tobias de två senaste veckorna:

"Julklappar är skit. Julgranar bara barrar och är jobbiga. Jag kollar på tv medan du julpyntar."

Jag har blivit rätt putt på detta eftersom min julstämning körs i botten, och jag älskar julen. Sa till Tobias för några dagar sen att jag inte vill prata om julen med honom för han är så negativ till allt.

Ikväll kom jag hem och det spelades julmusik. Tobias hade storhandlat och maten stod på bordet. Sen hade han köpt en gran, en STOR gran och en ÄKTA gran, och burit ner julpyntet. När jag öppnar lådan säger han: "vänta med att pynta så gör vi det tillsammans efter maten".

Det där, viljan att ändra attityd och att göra mig glad och att ha en positiv inställning till det, är det personlighetsdrag Tobias har som jag inte stött på hos någon annan. Älskar honom så jävla mycket för det.

Min brorsa vill ha soffkuddar

Ska jag köpa några såna här kanske?

Innehållsförteckning

På lektionen:

Läraren efter 20 min Word-instruktioner:
"Vet alla nu hur man skriver en innehållsförteckning?"

Gabriella:
"Ja, punkt punkt punkt punkt punkt..."