Beställa saker på nätet

Jag beställde en guldfärgad paljettklänning på Nelly.com.

Jag fick hem en locktång.

Autocorrect

Har ny telefon och måste lära den prata. Fick nu upp världens märkligaste autocorrect, vilken ju alltså måste finnas i "grundinställningen" eftersom jag bara haft luren i någon vecka:

Skulle skriva: Jahapp.
Autocorrect skrev: Hagapojkar.

Varför finns Hagapojkar i telefonens ordbok?

Oh shit...

Till vem det nu var som gjorde dettas försvar har plankorna legat där i en vecka, och golvet har varit torrt, men jag kan verkligen sympatikänna det där "oooooh, shit..."-ögonblicket.

Tycker inte om reklam

Ungen mitt emot mig på tunnelbanan utbrister: "usch, här var det inte så kul. Här var det en massa reklam."

Farmor/mormor frågar vad det spelade för roll.

Ungen förklarar: "jag tycker inte om reklam!"

Jag vill bara säga: "kid... You have a long and tough life ahead of you."

Det gäller att prioritera

Skönt att se att Tobias och hans kollegor jobbar på att förbättra te, ingefära och citron!

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 5

Jag drömde i natt att vi var en massa olika människor som hällde upp glögg, och jag bara "nej men, låt mig fixa det där" lite nonchalant, för någon gjorde det fel (?!). Och så var det någon som var sjuuukt imponerad av hur jag fick glöggen att klucka jättehögt när den åkte ut ur flaskan. Jag bara "fuck yeah" och kände mig så jävla awesome.

Catching fire

Jag och Tobias ser på andra Hunger Games-filmen. Medan Katniss är girl on fire är Tobias lämpligt nog nu boy on fire. Han droppar one-liners hela filmen igenom. Varning för spoilers.

En stulen: "Om Peeta och Katniss blir ett kändispar som Brangelina... skulle deras namn vara Penis".

När spelen precis börjar, och Katniss, Peeta och Finnick med Mags på ryggen springer genom skogen: "Om man började kolla på filmen här skulle man bara 'eeeh, vad fan är det här för nåt? Varför bär han ett troll på ryggen?"

Och när Finnick visar sig vara en nice kille:
Jag: "Ska hon bli kär i Finnick nu också? It's too many guys!"
Tobias: "Det finns en risk att han redan är ihop med Mags."

När de planerar att döda de andra med en elchock:
Jag: "Just det, det var ju han som hade electrecutat ihjäl sex personer samtidigt."
Tobias: "Ja, han gjorde en riktig mo-mo-mo-monster kill."

Diskmaskin på jobbet

Jag får anta att den här lappen sitter på diskmaskinen på pappas bilfirma av humorskäl.


Att reda ut vett och etikett i köket muntligt känns inte som ett omöjligt uppdrag med tanke på att de är fyra som jobbar här.
Om den sitter här genuint för att någon misskött sig får jag anta att stämningen blev något tryckt efteråt.

Sociologi

Just nu läser jag sociologi på min utbildning. Det är väl ungefär någonstans runt 1000 sidor litteratur utöver skola ca 4 dagar i veckan, ett grupparbete med en "kreativ presentation" samt en uppgift i veckan. Nu ska jag skriva lite om feministiska begrepp och behöver läsa på i tre olika böcker innan jag kan börja, totalt 230 sidor litteratur ungefär.

Problemet är mest att jag tycker att sociologi är trams, trams, TRAMS! Jag borde inte göra det eftersom jag är intresserad av psykologi, men jag tycker att det är ett skämt att kalla sociologi vetenskap. Inte ens lärarna kan förklara vissa av begreppen vi har tenta på om två veckor. Ta detta: "turisten är en resenär som lever i tiden, medan vagabonden är en resenär som lever i rummet". Så ber man dem förklara tid och rum, men det kan de inte. För egentligen handlar det om att turisten är fri att röra sig som hen vill, medan vagabonden sitter fast. Men det går inte att säga, för det är inte lika snyggt.

Mitt intryck av sociologi är att man tar ett begrepp, som till exempel rationalitet, och så ger man det en ny, men väldigt luddig, innebörd som ingen riktigt kan sätta fingret på. Och så blir man tokhyllad och får skattemedel slängda på sig så att man kan göra studier på hur länge personer i snitt ser på en tavla på ett museum (riktig, faktiskt studie av en av de största och mest hyllade sociologerna).

För mig, som är en konkret person, betyder det att om man måste leta och dra ut små, små egenskaper ur människor och samhällsstrukturer för att sätta det i ett begrepp - men man kan aldrig se detta i verkligheten eftersom man plockat från en massa olika ställen - så är det inte fakta. Man har hittat på en vetenskap som bevisar ingenting, och sen säger man det på ett så krångligt och flytande sätt som möjligt för att lämna det öppet för tolkning, och så tolkar folk det som de själva vill och bara "shit vad Bourdieu var smart asså".

Varför inte förklara min skepticism gentemot sociologi genom att citera en av kursböckerna som talar om ett av sociologins absolut största namn genom tiderna:

"Innebörden av begreppet diskurs i Foucaults verk är inte helt lätt att förklara, eftersom han själv inte ger någon tydlig och enhetlig definition."

Och så lägger du på 1000 sidor litteratur av denna variant, så förstår du vilken mental smärta jag befinner mig i just nu.

EFTERORD: Läste precis detta två månader senare och måste bara dela med mig... Jag skrev A på tentan, 23,5 poäng av 25. Det finns inget annat ord för det än ironi.

Den gamla goda tiden

Idag är en av de där dagarna när jag ser tillbaka på den gamla goda tiden. Tiden för några månader sedan då jag inte hetsade omkring i en 100-gradig tunnelbana med en miljard andra stressade människor, släpandes på en ryggsäck som väger ett ton för att den oförståeliga texten i just den här extra tjocka, extra tunga, extra ointressanta sociologiboken tydligen får lärarna att komma i byxan av upprymdhet, svettandes som en GRIS på ställen dit ingen deodorant någonsin kommer att sätta sitt rullande huvud.

Jag saknar min bil.

Cosmos

Jag sitter och ser på Seth MacFarlane-producerade serien Cosmos med Tobias som har dille på såna här rymd-dokumentärer. De pratar om olika typer av stjärnor och hur de blir supernovor och neutronstjärnor och svarta hål och allt sånt som får mig att känna att hela mitt liv är helt värdelöst med tanke på vilken yttepytte bit av universum jorden utgör och att allt ändå kommer brinna upp en dag.

Hur som frågade jag i alla fall Tobias, som sett åtminstone 100 timmar rymd-dokumentärer, vad solen är för typ av stjärna.

Det kunde han inte svara på. Kan inte låta bli att undra vad vitsen med att se allt detta är om han inte kommer ihåg något av det efteråt.

Hårknut

En fråga till Tobias så här på morgonkvisten:

- Ser min hårknut ut som en hög med bajs?

Tobias synar och svarar lugnt nej.

Dagens strumpor

Juridiktenta

Juridiktenta på torsdag. Ett marathon-pluggpass idag och ett sista imorgon. Jag hoppas det lägger en tillräckligt god grund för godkänt. Håll tummarna!

Arbetsskadad

Jag, som grafiker som korrläser ALLT ALLT ALLT när jag jobbar, kan inte låta bli att förundras över hur man kan bemöda sig att skriva ut en särskild lapp på klisterpapper, med två ord och ändå misslyckas med korrläsningen:


PS: det ska så klart stå "sminket".

Stegräknare

Kollade av mitt Polar aktivitetsarmband igår innan jag skulle sova som vanligt. Hur störigt var inte värdet på antal steg?

Flugornas herre

På sociologin som börjar om två veckor ska vi läsa Flugornas Herre. Kul tycker jag eftersom det är en klassiker som jag inte läst ännu. Kollade på bibliotekens hemsida var det finns exemplar inne. Noterade att flera bibliotek, t.ex. Hornstulls, kanske borde fundera över om det är dags att köpa ett nytt exemplar med tanke på att deras enda exemplar skulle återlämnas 2011-12-27. Jag tror inte att det kommer tillbaka inom en snar framtid.

Nosferatu

Jag berättade för Tobias att den äldsta spelfilmen, från 1919 eller 1924 om jag inte missminner mig (1922 efter att jag kollat upp det), heter Nosferatu. Jag frågade om han vet vem Nosferatu är.

Tobias:
Ja. Vet du vem det är?

Jag:
Ja, jag har sett filmen också. Men vem är det då?

Tobias:
Det var någon som kom på profetior.

Jag (skeptiskt tonfall):
Tänker du på nostradamus nu eller?

Tobias (hånande tonfall):
"Nos-tra-damus"? Nostra-damus heter han faktiskt.

Jag:
Nostra-damus då. Jag gillar att du dissar mitt uttal när du inte ens visste vem Nosferatu är. Det är greve Dracula.

Tobias (stött tonfall):
Nosferatu är... Greve Ollonborre.

Jag:
Nice comeback älskling.

PS: tro det eller ej, men det här filmen är faktiskt sjukt obehaglig trots att det är en stumfilm.

Dagens strumpor

Trevlig frukost

Får min födelsedagspresent från mina föräldrar just nu, en övernattning på Yasuragi Hasseludden med mamma. Vi har badat, ätit god mat, ätit frukt i gungande stolar med pling-plong-musik och har nu precis avverkat en underbar frukost med sjöutsikt. Redo för veckan.

Dagens strumpor

Hål i strumporna

Det händer någonting väldigt märkligt i min garderob just nu. Jag måste ha utvecklat rakbladstår för alla mina strumpor går sönder i stortårna. Inklusive strumpbyxor som jag haft i ett, två år har samtidigt gått sönder nu. Extremt störande.

Julklappstips

Ibland kan jag börja planera julklappar väldigt långt innan jul. Just nu, till exempel, har jag bestämt att jag ska ge hörlurar till killen på gymmet på jobbet som lyssnar på dödsmetall i högtalarna när jag ska försöka läsa om civilrätt på motionscykeln.

Näshår

Ur Tobias fina och välskulpterade näsa växer en hutlös mängd hår. Eftersom han alltid tappat bort/fått slut på batterier i sina båda trimmers brukar jag - som är en människa som tycker om att pilla, klämma, mm (ni andra pill-människor vet hur det är) - då och då ta fram en pincett och rycka ut de värsta.

Det här är något av det värsta Tobias vet. Han tycker att det är så obehagligt att han får tårar i ögonen, gnuggar sig i hela ansiktet och blir jättearg på ett sånt där sammanbitet och oresonligt sätt. Han brukar säga "dra åt helvete", "håll käften" och andra mysiga saker till mig i samlad ton. Det är nästan som såna där klipp man ser där superhåriga killar får bröstet eller ryggen vaxad, fast i miniformat.

Problemet är att jag tycker att det är jättekul när han blir jättearg. Balansen blir en aning skev.

Män i kostym

Det är ju faktiskt någonting väldigt komiskt med män i mäktiga kostymer som gör extremt omäktiga saker. Som nu till exempel, när jag kom till Arlanda och såg att Arlanda express går om en minut. Vet att jag får vänta en kvart om jag missar tåget, så jag gör mig beredd att springa. I hissen ner med mig står en ganska ung kille i kostym, med portfölj i handen, och pratar i handsfree. Hör att han lugnt säger till sin telefonkompis att tåget såg ut att gå nu. När hissen öppnas har tåget precis stannat och står ca femtio meter bort på perrongen. Eftersom det är många som ska gå på vet jag att jag kommer hinna om jag springer, så jag börjar råkuta, varpå såklart - för man blir ju ofta stressad när andra är stressade - kostymmannen helt abrupt slutar prata och börjar springa efter mig. Även om jag inte ser honom kan jag inte låta bli att mitt i språnget börja skratta för mig själv. Synen av honom springandes för glatta livet på sina hala finskosulor, i sin snofsiga kostym, med sladden från handsfreen piskande på halsen och portföljen otympligt svingandes i handen är bara för komisk.

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 4

Nu höll jag på att somna och fick en sådan initial antydan till dröm. Den gick så här:

Jag såg framför mig en serie om sex olika gökur som i tur och ordning på olika sätt skildrade hur gud kom till Michelangelo när han målade Sixtinska kapellet.

Normalt.

Livets stora utmaning för Fanny Berger

Det tar en kvart att gå från rådmansgatans tunnelbanestation till Socialhögskolan. Jag kom fram 8.37. Nu ska jag ta tillfället i akt och träna på att gå långsamt. Det är typ en omöjlighet för mig (fråga Elin, Malin H-man mfl). Jag går så jävla fort, även om jag blir skitsvettig, även om jag inte har bråttom. Ibland försöker jag sänka farten, då känns det som att jag går i slow motion. Det är helt enkelt inte naturligt för mig att gå långsamt. Så nu ska jag träna, träna, träna, om inte för något annat så för att inte svettas ner varenda outfit i onödan.

Fan vilket offer jag är!

Broöppning på Liljeholmsbron händer mig WAAAAAAY to often. Gärna i formen som råder exakt just nu, det vill säga att jag är andra bilen att anlända precis när bommarna fälls så att jag verkligen måste vänta exakt hela broöppningen igenom. Grejt.

Somna in lilla vän

Det känns som ett skämt när jag sitter i en gate på Arlanda och väntar på att boarda flyget till Umeå. Jag sitter och läser skollitteratur som jag måste bli klar med, men är så sömnig att jag nästan somnar. Då är det någons telefon som börjar ringa, och signalen är den där vaggvisan som alltid används i reklamfilmer där bebisar sover. Trodde först jag hörde i syne.

Framtida prospekt

Nu tror jag att jag och Tobias har ett långt och lyckligt liv framför oss, men om det mot förmodan skulle ta slut har jag siktet på en lite äldre man: Fredrik Reinfeldt.

Jag är extremt ambivalent i mina politiska åsikter. Jag är varken blå eller röd - jag är lila. Jag önskar att jag slapp välja, eller att jag kunde rösta per fråga. Fast egentligen är jag inte alls så insatt som jag önskar att jag var i den politiska debatten.

Därför stannade jag ikväll när jag zappade förbi TV4:as utfrågning av Löfven och Reinfeldt. Och jag kan liksom inte låta bli att bli lite kär i Reinfeldt. Inte för exakt allt han säger och står för, men han är så otroligt lugn, förtroendeingivande, intelligent, retorisk och allvarsam tills att en glimt av hans privatperson lyser igenom, ett leende eller skratt eller liten kommentar som bevisar att han är mänsklig. Det glömmer jag ibland eftersom han aldrig tvekar eller snubblar på orden. Det är som att han aldrig säger ett ord utan att ha tänkt igenom det ordet innan.

Jag vill liksom bara lägga min hand i hans och låta honom leda mig igenom mitt liv nu när det är så stressigt. Det känns som att han inte är konstruerad för något annat än att vara en stabil kapten över ett stormigt hav. Så otroligt avkopplande person att vara runt.

Dessutom ser han ut som ett mumintroll, och det känns ju också himla mysigt.

Överraskning i garderoben

Skulle plocka ut en tröja ur garderoben som jag inte använt på ett tag. När jag vecklar ut den låter ett litet *plick!* på golvet så jag förstår att något ramlar ur. Och vad är det inte om en DÖD SYRSA! Uäck! Alltså, jag har ju inte fobi för annat än spindlar men jag föredrar insekter i skogen hellre än bland mina kläder.

Hur har den hamnat där? Har jag fått med mig den från landet? Har den lagt ägg? Är det en syrs-koloni i min garderob nu?

Full time

Nu har skolan börjat, och jobbet "börjar" på onsdag då hockeyallsvenskan har premiär i Timrå.

Jag:
På lördag är jag ledig. Så ledig man nu kan vara med ett sort of full time job, full time school and full time being an awesome girlfriend.

Tobias:
Damn right.

Triathlon!

I söndags, den 24 augusti, smällde det. Jag har gjort Stockholm Triathlons sprintdistanser förut, men nu var det alltså det dubbla och "de riktiga" distanserna, de olympiska: 1.500 meter simning, 4 mil cykling och en mil löpning. Tänkte skriva lite om upplevelsen för de som kanske är sugna på att prova själva.

Jag hade starttid 10:00 och var enligt rekommendation där 08.30. Jag hade hämtat nummerlappen på lördagen och lånat min brors racercykel. När jag kom in på växlingsområdet efter att de kollat av nummerlapp och provat cykelns bromsar gick jag till räckena som var märkta med min startgrupps bokstav "L". Valde en plats och hängde upp cykeln på räcket.

Jag började prata med en tjej som tagit plats nära mig och vi gick tillsammans runt området för att se var simstarten var, hur man skulle cykla och springa. Vi drog på oss våtdräkter vid halv tio och jag ställde upp skor, hjälm, nummerlapp, ombyte och en gainomax på marken bredvid cykeln.

En kvart innan start ska man stå vid bryggan, som här var precis nedanför stadshuset. Tobias kom och hejade och fotade lite. Han, Lucas, Tobias pappa Björn och min och Lucas kompis Johan agerade hejaklack och stod och gjorde vågen på olika ställen längs banan. Det var väldigt välbehövligt!

Trots att Micaela, mitt sällskap inför start, verkade vara väldigt vältränad var hon jättenervös. Hon hade aldrig gjort triathlon förut (men hon gjorde det på två timmar och 51 minuter så hon behövde ju inte direkt oroa sig).
Efter en liten stund fick vi gå ner från kajen på en flytbrygga och där informerade de om bansträckning, var man skulle starta och var man simmade upp. Några minuter innan start hoppade alla i vattnet och simmade fram till startlinjen och på given signal började alla simma.
Det var massor som crawlade och nästan hela gruppen försvann långt framför mig ganska direkt. Jag och sex, sju andra kaskelottvalar låg och sprattlade i bakvattnet. Det var lite småvågigt och även om jag bara fick en eller två kallsupar fick jag ungefär tre liter vatten i näsan och snorade tillbaka ungefär lika mycket i riddarfjärden.
Jag kände mig sjukt långsam. Det var svårt att hitta rytm i simmandet, man guppade lite fram och tillbaka i skvalpet och mina medsimmare insisterade på att simma direkt framför mig hela tiden vilket gjorde att jag hamnade i deras baksug och då känns det som att man inte kommer någonstans.
Jag bröstsimmade på i alla fall och beräknade ändå att jag gjorde rätt god tid med tanke på att de i startgruppen efter enbart startar 10 minuter senare, de snabbaste simmar på ungefär 25-30 minuter och de kom inte ikapp mig förrän de sista två, trehundra metrarna.
Det visade sig sen att jag simmat 4 minuter snabbare än jag beräknat. Tobias hann inte ens få upp kameran för att jag kom så mycket snabbare än de trott. Seger! 

Upp ur vattnet, en snabb slurk vatten i depån och sen joggade jag till min cykel. Det känns väldigt konstigt att springa efter att ha simmat i 40 minuter, som att koordinera en klump deg. Växlingsområdet var huuur långt som helst, typ 500 meter. Fett jobbigt. Drog av mig våtdräkten, på med linne och cykelbyxor (sporttoppen var redan på), på med gympaskor och cykelhjälm och nummerlapp, bälgade i mig en gainomax under tiden och sedan sprang jag ut till cykelstarten. Tror fan att detta att springa med cykeln var det jobbigaste momentet...

Cyklingen gick bra, förutom att Stockholms vägunderlag är horribelt. Tobias sa att jag såg trött ut på sista varvet, men jag var bara så sjukt jävla trött på alla brunnar, lagningar, hål, bucklor och sprickor som kantar Stockholms gator. Stort minus överhuvud taget för banunderlaget: vågigt, äckligt vatten att simma i, trasiga gator att cykla på och kullersten att springa på. Ingen höjdare även om utsikten är vacker. Dessutom blåste det rätt mycket på söder mälarstrand.

Jag cyklade norr mälarstrand, västerbron, söder mälarstrand, munkbron och sedan bort till stadshuset via tegelbacken och tillbaka. Tre vändor gäller för olympierna. Bestämde mig för att chilla de första kilometerna, köra hårdast på andra varvet och ta det generellt lugnt på tredje och lyckades ganska bra med det. Om du gör denna tävling någon gång, låna/köp för guds skull en racercykel. Jag har gjort sprint två gånger och halvvättern på en touringcykel och jag kan inte ens beskriva vilken skillnad det var att cykla på en "ordentlig" cykel. Jag tror att jag tjänade in 10-15 minuter per varv enbart på val av cykel.

När man cyklar är det viktigt att man ska gå/springa över mattan som markerar starten av växlingsområdet. Man hoppar alltså av cykeln, springer över mattan (där läses chipet du har runt fotleden av för din tid) och sedan joggar man tillbaka till sin plats. De flesta lämnar bara cykeln och sticker direkt, jag bytte däremot till mina löparshorts för att slippa springa med "blöjbyxa".

Till skillnad från efter simningen känns det väldigt enkelt att springa efter cyklingen, bara det att benen springer av sig själva och det känns som att de rullar fram en liten stund. Man springer ut på banan vid stadshuset, och sedan samma väg man cyklat bort till munkbron förutom att man där svänger vänster och springer mot slottet. Banan är tydligt uppmärkt och går runt gamla stan. Man springer först till slottet (fy fan vad slottsbacken är jobbig!) och därefter tre varv. Man går alltså i mål fjärde gången man kommer till målområdet.

I början av löpningen var jag helt slut i lungorna. De sved och jag hade svårt att få en lugn och kontrollerad andning, det kändes som att jag toksprungit till tåget. Jag tog det därför väldigt lugnt. När andningen väl lugnat sig efter tjugo minuter ungefär blev jag istället jättetrött i benen. Hela löpningen var en kamp helt enkelt. Jag sprang om ungefär sju personer, varav sex gick, och blev omsprungen av ungefär 1500 personer varav några flera gånger. Det gick så sjukt långsamt och det kändes som att jag skulle få en löptid på runt 1.20 eller 1.30 till och med.

Men se, jag gick i mål på 3:28:42, en halvtimme bättre än jag trott. Mina deltider blev:
Simning - 00:40:55
Växling - 00:06:26
Cykling - 01:29:13
Växling - 00:05:35
Löpning - 01:06:34

Och det är verkligen anmärkningsvärt, för de tre gånger jag sprungit milen inför loppet har jag sprungit på just en timme och sex minuter, 06:35 per km ungefär. Vilket inte får mig att tro att jag är i mitt livs form, utan snarare att banan är kortare än de påstår att den är för det gick verkligen inte snabbt när jag sprang (det finns på film dessutom). Å andra sidan sprang många andra på runt 50 minuter, så det kanske bara kändes långsamt för att jag hade så mycket snabbare löpare att jämföra med.

Lucas var snäll och lånade ut sin jacka till mig, men det ska jag komma ihåg till nästa år, att ge Tobias lite överdragskläder så att jag har det när jag går i mål eftersom man promenerar tillbaka till stadshuset efter målgång och hinner bli rätt kall på den tiden.

Hur som är jag sjukt nöjd. Under loppet tänkte jag fan, jag skiter nog i att göra det här igen. Men som vanligt är jag nu sjukt sugen på att försöka förbättra tiden till nästa år. Jag kan om inte annat spara igen några minuter på växlingarna. Join me then?

Man måste inse sina svagheter

Sen är det ju en annan sak att ta tag i det. Till exempel vet jag att Tobias tycker att det här är skitstörigt:

När jag lägger kläder på hans sida av sängen. Det händer ungefär varje dag eftersom jag oftast byter kläder 1-4 gånger om dan och han sover bredvid garderoben.
Orkar jag göra något åt det? Nja... inte riktigt måste erkännas. Och om jag skulle åtgärda detta har jag ju liksom inga brister så egentligen är jag bara snäll mot Tobias så att han inte ska känna sig undermålig.

Och för de som inte känner mig var jag ironisk i det sista. Älskar dig bubbie!

Det här med feminism...

På sista tiden har jag då och då konfronterats av feminism. På semestern för några veckor sedan kom det på tal. Igår fick jag en lapp av unga folkpartister med en målad bild på en kvinna på väg ut ur dörren som säger till sin man att hon kanske blir sen om det blir drinkar efter mötet, och mannen i sin tur springer runt lägenheten med en dammsugare i ena handen och en bebis på den andra höften och säger att det inte är några problem. Och idag har jag kommit till kapitlet i min bok om sociala problem som heter "Har sociala problem ett kön?" och mest beskriver alla olika sätt kvinnor kränks på i samhället.

Är jag feminist? Alltså, jag antar det. Det är väl svårt att vara icke-religiös kvinna och inte vara feminist. Men jag har ändå ganska svårt att engagera mig i debatten.

Jag är uppvuxen i ett matriarkat där min mamma alltid varit den som tagit de flesta initiativ, engagerat sig i min och min brors göranden och måenden och arbetat 100% som bl.a. IT-projektledare på ett läkemedelsföretag samtidigt som hon var med i landslaget i karate och hade väldigt hög status i vår dojo, samtidigt som hon hade hundratusen vänner och reste utomlands själv flera gånger om året, antingen med karaten eller med vänner. Och i alla fall vad jag märkte hade min pappa absolut inga problem med detta.

Jag har en sambo som jag varit tillsammans med i tre år där det aldrig på något sätt varit en diskussion om att vi ska dela på tvättning, matlagning, städning och annat hushållsgöra, det är bara helt självklart. Det är även självklart att vi ska dela lika på de ekonomiska belastningarna och att jag måste prioritera jobbet ibland eftersom jag frilansar och ibland måste ta allt vad jag får för att ha inkomst.

Alla mina kvinnliga vänner är självständiga och erkända på sina arbetsplatser för sina insatser.

Jag arbetar delvis på en arbetsplats där gott och väl 50% är kvinnor och arvoden är jämlika. Jag arbetar i huvudsak på en arbetsplats där det i princip bara är män, men jag känner mig inte särbehandlad för det utan snarare har jag fått otroligt mycket uppmuntran och erkännande för mitt arbete och blir ofta önskad till jobb eftersom de ansvariga känner sig tryggast med mig.

Känner jag då aldrig av någon särbehandling? Jo, jag får till exempel nästan alltid sitta i mitten i baksätet ifall bilen är full, även om jag är näst längst av alla fem. Jag brukar be om hjälp att bära tung utrustning eftersom jag inte är lika stark som många av mina kollegor. Men där jag främst känt av det är när killar jag tyckt om som kompisar genom åren inte velat bli närmre vän med mig eftersom de inte är intresserade av att ha tjejkompisar, de är bara intresserade av att ha en tjej att ligga med eller dejta. Det var så fruktansvärt irriterande att jag faktiskt börjat lägga ner att försöka bli bra vän med singelkillar.

En radikal feminist kanske skulle säga att jag är indoktrinerad och har anpassat mig efter patriarkatet. Men jag känner mig faktiskt inte särskilt särbehandlad i den position jag befinner mig i idag. Kanske om jag jobbat i ett annat fält, varit tillsammans med en annan kille eller haft andra vänner. Kanske jag då hade brunnit mer för den här frågan.

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 3

I morse drömde jag att jag skulle på dejt med en kille jag gillade (som inte var Tobias, tack och lov). Jag skulle hem till honom och äta middag. Men mitt under dejten började han bete sig märkligt. Stämningen blev obehaglig, han kändes oberäknelig och jag försökte med charm avleda honom men han var som ett tåg på väg att spåra ur. Till slut kom han närapå mig och tryckte ner mig på golvet. Han tog tag runt min strupe och tryckte. Han ströp mig nästan till döds.

Men här någonstans började drömmen om. Jag kom till honom igen, fylld av förväntan. Men jag visste nu att han skulle strypa ihjäl mig. Vi satte oss och åt och jag försökte att resonera med honom och bryta hans frenesi. Men han ströp mig igen så att jag började dö.

Drömmen började om och nu visste jag att jag inte kunde få honom att inte strypa mig. Därför slogs jag emot honom när han började brotta ner mig. Men han var alldeles för stark och ströp mig igen.

Drömmen började om igen och jag försökte nu fly när han kom emot mig. Jag försökte att hela tiden ha någonting emellan mig och honom, slängde saker på honom när han kom efter mig och försökte ta mig ut ur lägenheten. Men han fick tag på mig eftersom lägenheten var så liten. Och den här gången dog jag när han ströp mig.

Men trots att jag var död fortsatte jag att leva på andra sidan. Jag såg mig själv ligga på golvet, men samtidigt var jag fortfarande inuti min kropp och jag kunde känna mig rycka som man gör när man somnar. Dödsryckningarna. Jag tror att jag försökte börja leva igen, kämpa emot faktumet att jag var mördad. Men polisen kom och skrämdes av min kropp som låg och ryckte på trasmattan.

Jag accepterade att jag var död. Jag lämnade min kropp och fokuserade på hur jag nu skulle hantera min nya situation. Jag funderade över vilka i min bekantskapskrets som skulle ta sig till ett medium. Någon av dessa måste jag lokalisera så att jag kan berätta vem som dödat mig.

Och ungefär här vaknade jag.

Det var två motsägelser i drömmen. Trots att situationen egentligen borde uppfattas som hotfull kände jag mig snarare först förväntansfull, sedan nästan lite upprymd, kanske adrenalinstinn, och inte minst otroligt vaken. För det andra kunde jag samtidigt som jag ströps även strypa. Ibland kände jag hur jag ströps, ibland kände jag mina händer om halsen och hur jag skulle trycka för att strypa luftflödet. Jag ströp liksom mig själv genom en annan persons händer.

Analys på detta tack!

Social exklusion genom akademiskt ordbajseri

Ja, jag vet i alla fall vad jag ska skriva uppsats om någon gång under socionomutbildningen: "social exklusion".

Jag sitter och läser om hur samhället stänger ut vissa grupper, på ett universitet där akademiskt ordbajseri är viktigare än att få fram sitt syfte. Läser precis "...vilket betyder att en kunskapssociologisk ansats är central i den kausala realismens epistemologi". Seriöst, jag skriver 1.8 på högskoleprovets verbala del, och jag sitter och tolkar alla stycken i efterhand för att översätta till normal svenska i mina notiser. På vilket sätt är detta INTE att utestänga folk med svenska som andraspråk, folk med lässvårigheter eller rent allmänt folk som inte har mycket språkvana pga tidigare oengagemang i läs- och skrivövningar?

Universitetens besatthet av att använda så krångliga och abstrakta formuleringar som möjligt tycker jag är ett utmärkt exempel på social exklusion. Precis som jag tidigare läst om "fri vilja" handlar inte alltid "fri vilja" om att kunna välja helt fritt, eftersom alternativen inte alltid är önskvärda. T.ex. kanske min dyslektiske bror vill läsa vid universitet, men alternativet att sitta och plöja tusentals sådana här sidor, även om det är på ljudbok, vet jag utesluter för honom högre studier.

Fyller verkligen orden "diskurs", "socialkonstruktivism", "kausal" mm ett så viktigt syfte att de blir viktigare än budskapet i sig? Är de viktigare än att få in människor som skulle vara utmärkt lämpade för ett visst arbete, men väljer bort det pga av att de inte orkar med utbildningen och dess retorik?

Jag säger i alla fall aldrig ordet reciprocitet. Jag säger ömsesidighet. För det är vad det betyder. Men det är inte lika snyggt antar jag.

Hur som helst, när jag skriver det här som ett skolarbete vet jag hur jag kommer göra. Jag kommer skriva dikotomi istället för tudelning. Implicit istället för inbegripet. Hegemoni istället för herravälde. För annars får man inte lika bra betyg. Så jag vill bara säga till min bror, att jag ska försvara din ställning, synliggöra din sociala exklusion, men jag måste tyvärr göra det på ett språk som du inte förstår.

Cykelträning

Jag ska för första gången göra olympiska distanserna på Stockholm Triathlon om exakt 13 dagar. Oh my fucking god. När jag gjorde sprint-distanserna tidigare år skrev de ut var i ordningen av startande man kom i mål. Då var jag 92 av 99 tror jag. Mitt mål den här gången är att inte komma sist, men jag vette fan om det kommer att gå alltså. Det är inte det att jag är i horribel form. Jag är bara inte så målinriktad att jag tränar optimalt. Alltså är jag lite sådär småmysigt i form. Och det är väl okej om man ska göra vad som kallas motionärsdistanserna (sprint). Men nu ska jag alltså göra de olympiska: 1,5 km simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning. Alltså EN MIL som avslut. Vad fan har jag gett mig in på?

Ja, okej. Jag var faktiskt bara rädd för löpningen. Först.

Men när jag skulle ut och bara lite snabbt dra av fyra, fem mil på cykeln insåg jag två saker.

1) Det är skiiiiiiiitsvårt att hitta en lång sträcka utan för många stopp (typ trafikljus) i Stockholm.
2) Jag är sjukt långsam.

Nu vet jag inte om det var på grund av att jag hamnade vid rödlysen, hade massor av uppförsbackar de första 5 kilometerna samt då och då stannade för att bedöma hur jag skulle cykla vidare för att komma upp i tillräckligt lång sträcka som det gick långsamt. Till min tröst känns det ganska logiskt.

Alltså, vet ni att det bara är en mil till Kungens Kurva? Hur kan det ta upp emot 45 minuter att ta sig därifrån och hem ibland?

Hur som började hela det här cykeldebaclet med att jag satte på mig min utrustning som inhandlades inför Halvvättern i fjol. Cykelshorts med vadderad murra, cykeltröja med fickor i ryggslutet, handskar. Sen min hjälm som ser ut som en svamp. Såg ändå ganska mycket ut som en cyklist. Ful på det där cyklist-sättet. Men sen satte jag på mig mina promenad-gympaskor istället för proffsiga klick-cykelskor. Och hoppade upp på min 5000 kronors-cykel med pakethållare. Istället för min 15000 kronors-cykel med hårstråsmala däck och en vikt på 700 hekto.

Jag kände mig grymt töntig. Som en riktigt töntig motionär. Jag tänkte att alla andra cyklister skulle fnissa okontrollerat när de fick syn på mig. Därför var det en tröst när jag vid Varvsgatan mötte en annan cyklist som också hade på sig vanliga gympaskor till sin supersportiga ensemble. Och dessutom en reflex formad som en nalle hängandes bakpå sadeln.

Tack, andra töntiga cyklisten, för att du fick mig att må lite bättre.

Framtida socionomen tar fart

Ja, jag kom ju som bekant inte in på psykolog den här hösten heller, men däremot på mitt andrahandsval: socionomprogrammet. Jag fick tag på kursplanen för hösten igår och tog en två timmar lång cykeltur runt stan för att samla på mig lite litteratur på diverse bibliotek. Lika bra att börja läsa nu innan jobbet tar fart på allvar i september. Har kommit femtio sidor i första boken som är intressant. Däremot reflekterade jag igår över hur böckernas yttre och sidornas layout påverkar min entusiasm/fasan inför att läsa dem.

Bok 1: "Åh, trevligt, ska bli intressant".







Bok 2: "Oh my fucking god, aaaaaaaaaaaaaaah!!!"

Svettig någon?

Jag har varit två veckor i Calpe, spanska kusten, tillsammans med 17 andra sköna människor, varav en majoritet var singelkillar.

På en av våra haverikvällar i Benidorm stod dessa snygga, intelligenta och högst icke-upptagna killar och dansade järnet... med varandra. Medan stället var packat av tjejer i närapå stripp-outfits. Förtjänt avklädda, ska sägas, eftersom det var trehundra grader celsius överallt.

Jag frågade Kalle varför i all världen, av alla människor på denna klubb, de stod och dansade med varandra istället för att gå på jakt. Svar:

"Jag vill inte ligga med nån tjej som skulle vilja ligga med mig just nu."

Dusch

Vi gick omkring i Valencia. Joel nös och jag såg ett kaskadsprut av saliv. Issa, Joels tjej, undrade över min äcklade min och jag berättade vad jag bevittnat. Issa svarade: "Jaja, det är ju så jag duschar".

Jävligt gangster

Joel:
Man känner sig jävligt gangster när man sitter baklänges i taxin alltså.

Jag:
Du ser jävligt gangster ut...

Skön start på resan

Så fyra timmar innan flyget till Spanien skulle gå fick vi ett sms om att det blivit inställt. Kundservice var nedringt, platserna på första direktflyg ner (imorgon 20.40) tog slut direkt, och vi beslöt oss för att dra till Arlanda för att försöka lösa problemet på plats. Norweigan var ungefär lika flexibla som ett järnrör och vi var tvungna, efter att ha sett flyg efter flyg bli fullbokat, att boka flyg till Köpenhamn ikväll och sedan vidare imorgon bitti till Alicante. Vi tänkte ändå wey, en lördagkväll i Köpenhamn. Låt oss göra det bästa av situationen.

En timme senare läste vi på Aftonbladet att delar av Kastrup blivit avstängt efter "lukt av ammoniak".

Alltså... SUCK!

Världens smartaste smartphone

Tobias har i ca två månader väntat på att få en ny telefon. Den heter OnePlus One och är typ den bästa telefonen på marknaden just nu enligt honom. Han blev så otålig i sitt väntande att han var tvungen att köpa en Google-telefon innan för att "lära sig android" innan han fick denna supertelefon.

I förrgår fick han den. Han satt på sin mammas födelsedagsfirande och fnulade på den så att jag kände att jag måste säga åt honom att lägga undan den och umgås med sin kära mor. Han visade en massa asgrymma grejer med den här asgrymma telefonen och ögonen lyste över att denna smaragd låg i hans hand.

Det tog ungefär två minuter, sen sa Tobias: "Min telefon tror att jag är i Sveg."

Motorvägstoalett

När man stannar på en rastplats invid motorvägen och kliver in på toaletten som mest ser ut som en överdimensionerad flygplanstoalett (inklusive super-vakuumspolning) kan man inte låta bli att fundera över hur många feta, baltiska truckförare som haft en bra skit där inne. Enbart för att få det bekräftat av den i metallen inristade streckgubben som är i direkt blickriktning när man sätter sig.

Såna vänner man behöver

Jag uppskattar rakhet i de människor jag umgås med. Rakhet utan elakhet. Elin är expert på det.

Just nu packar jag inför vår resa till Cypern imorgon. Vi ska vara borta en vecka. Jag drar ett mess till Elin:

"Är det orimligt att ta med sex par skor?"

Svar: "Ja."

Kort, koncist, precis vad jag behövde höra.

Jävla förrädare

Kollar på Familjen Annorlunda. En familj är på Kolmården och de åker berg- och dalbana. I synken (kommenterande intervju på tv-språk) efteråt:

Lillebror, drygt 7 år:
Jag tyckte inte att det var läskigt alls.

Storebror, drygt 10 år:
Nej, det är klart. Du satt ju och blundade och höll mig i handen hela vägen.

Aah, syskon.

Det här är sååå min humor

Ellen DeGeneres och Melissa McCarthy gör en scen till Bridesmaids 2. Jag skrattade hela sketchen igenom. Det här är EXAKT min humor. Notera gärna eftertexten: "Marathon runners - Who cares?"

http://www.youtube.com/watch?v=-p_i2s6B2KI

Vad är värst?

Om jag håller i fjärrkontrollen ser vi på The Real Housewives of Orange County, en realityserie på TV3.

Om Tobias håller i fjärrkontrollen ser vi på The Legend of Shelby the Swamp Man, en realityserie på History Channel.

Kan inte avgöra vilket som är mest värdelöst för världens framåtskridande.

Joe Biden

På Ellen DeGeneres hade de frågesport. En av frågorna var vem som just nu är vice president i USA. Jag svarade rätt. Amerikanen på showen visste inte. Känner mig om möjligt ännu smartare än vanligt.

Antikrundan

Engelska antikrundan synar en gammal bålskål som gjordes av Fabergé till tsar Nikolai II av Ryssland, som sedan gavs i gåva till den här anrika skolan Antikrundan besöker. Skålen är i någon tjusig metall, förmodligen silver. Den är höljd i otroligt invecklat utsirade mönster och besmyckad med ädelstenar. Värdet uppskattas till runt 700.000 - 800.000 pund.

Antikkillen frågar om skålen använts. Läraren på skolan säger nej, de har bara använt den för att ha lotter i när det varit lotteri.

Oh, the irony.

Något ofokuserad

Tobias kollar på superettans hemsida för att följa upp Bajens framtåg. Jag ber honom skicka mitt lypsyl. Han räcker mig min telefon.

Utrotning

Ibland önskar jag att min ena fot skulle växa och bli världens största fot. Då skulle jag ta världens största sats och kliva på alla världens spindlar samtidigt och förvandla dem till världens största spindelmos.

Det här tänker jag på just nu, klockan 00.30. Så det är inte så konstigt att jag har ett massivt problem med insomningsprocessen. Min hjärna kan helt enkelt inte sluta producera. När det inte finns någonting smart kvar att tänka på hittar den bara på en massa strunt. Vad som helst för att förhindra mig från att somna...

Jobbiga drömmar

Jag kan inte förstå varför drömmar alltid måste vara så himla jobbiga? Ta inatt som ett exempel. Jag drömde att jag skulle på en underbar och rolig solsemester i tre veckor med två tjejkompisar. Men istället för att jag ska få chilla på en strand med en carprinha i handen så upptäcker jag, när jag står och tjatar på mamma att hon måste köra oss till Arlanda, att jag ju för fan inte packat någonting när planet går om två timmar. Dessutom är jag hemma hos mamma och har inte tid att åka hem till mig. Fast sen får jag lite tid, men då är det jävligt bråttom. Så jag står och kastar tandborste och trosor i Elgiganten-påsar och svettas framför bokhyllan för jag kan för allt i världen inte bestämma mig för vilken bok jag ska ha med mig. Fan, fan, fan!!! Och sen ringer klockan.

Fuck yeah, I'm funny

Tobias kollar på fotboll:
Vad fan, står Julio Cesar fortfarande i Brasiliens mål? Han är ju typ 100 år gammal.

Jag:
Du, Julius Caesar är typ 2000 år gammal.

Fett nöjd.

Matchstart 02.20

Tränar. Duschar. Äter middag. Tar ut linserna. Borstar tänderna. Sminkar mig. Klär på mig. Går till jobbet. Dags för Stanley Cup-slutspel. Call time på jobbet: 23:00.

Dags för en förminskning?

Går en tur på HM medan jag väntar på Elin. Glider in på underklädesavdelningen precis i tid för att höra två typ 16-åriga grabbar stå och fnissa över en BH i storlek 80D. Och sen höra tjejerna de är med säga "men asså, om man har 80D, då har man ju bröst för någon annan och inte för sig själv".

Jag har 80D. I can't help it.

Fanny Berger

Om jag söker på birthday.se ser jag att det finns två Fanny Berger i Sverige. Förut var det tre, den sista visserligen med Fanny som mellannamn, hon är i alla fall borta nu. Den andra Fanny har jag faktiskt skrämmande mycket gemensamt med.

Jag är född 14 februari 1987, hon är född 25 januari 1986.

Vi är båda födda en lördag.

Jag bor på söder, hon bor vid Liljeholmen.

Jag bor på nummer 22, hon bor på nummer 44.

Jag bor i lägenhetsnummer 1101, hon bor i lägenhetsnummer 1001.

Efter en snabb stalking på facebook såg jag att hon pluggat/r på Karolinska institutet, mitt toppval i ansökningen till universitet i höst.

Hon tycks ha en storebror.

Och jag är ganska säker på att det var den här tjejen som det sms jag fick för några år sen var riktat till, från en kille hon träffat på krogen. Tänk om jag och Fanny Berger skulle stöta på varandra en dag och ha ännu mer gemensamt. Tänk om vi är secret soul mates. Fett jobbigt. Tycker redan att det är jobbigt att ha två kompisar som heter Malin, för då måste man säger efternamnet varje gång man pratar om dem. Men det skulle samtidigt vara ascoolt.

Som en liten bonus såg jag att jag idag levt 9.972 dagar. Fira 10.000 kanske?

Pensionen

Med faktumet att han är bankman i åtanke är Tobias närmast besatt av pensionssparande. Inget gör honom så upprörd som när folk inte pensionssparar. Och trots att jag pensionssparat sedan jag var 23 med ett uppehåll på ett år när jag bytte bank så tar Tobias ändå upp lite då och då hur otroligt lite pengar jag kommer vara tvungen att leva på när jag är 65+.

Till slut tröttnade jag och lovade att jag ska skilja mig från honom när jag är 62 så kan han leva sitt pensionerade lyxliv i lugn och ro.

Sakta gå hem genom stan...

Ett ljummet ljus, en ljummen luft. Turister med kartor och handhållande femtio-plusare. Ett stilla sorl. Så vacker som vår stad är. Av de 250 låtarna i min playlist spelas bara de som matchar mitt humör. Finns det något bättre än att sakta gå hem genom Stockholm?

Och vinnaren är...

De här byxorna. De tar hem priset som fulaste par byxor jag absolut någonsin sett.

Sängsällskap

Tobias gick till jobbet och nästa gång jag vaknade hade någon annan redan tagit hans plats.

Studentskiva

Min lilla kusin Nike ska fira att hon blir stor och ha studentskiva, och jag ska gå på en för första gången på 10 år. Hennes äldre syrra ska också med, så jag är inte ensam gamling. Däremot börjar jag misstänka att jag kommer att vara ensam i andra aspekter...

Det är maskerad med tema film. För att göra det enkelt men ändå utklätt har jag bestämt mig för att vara Lara Croft: Tomb Raider. En timme innan jag måste gå hemifrån får jag dock bild på mina kusiner. De ser inte ett smack utklädda ut. Förklaringen: "Mary-Kate eller Ashley Olsen" samt "Pochahontas 2014". Frågar nervöst om alla kommer att vara "utklädda" på det här sättet? Nej då, nej då, en massa folk kommer att vara utklädda.

Hmm...

Jaja, det är för sent att ändra nu. Springer ut genom dörren för att åka hem till Elin och låna hennes hemmagjorda Lara Croft-fläta. Och trots att jag går i smakfull sminkning, utsläppt hår, svarta sneakers, shorts och linne känner jag mig redan som en idiot eftersom jag vet hur urbota dum jag kommer att se ut inom kort.

Jag och disk alltså...

Jag för tre dagar sedan:
Tobias, det är ju så skönt när man håller efter i köket direkt istället för att låta saker ligga.

Tobias:
Ja, verkligen!

Idag:

Och / Att

Vill gärna inte vara den enda som tänker på detta, så jag tänkte plantera tanken i era hjärnor också:

Notera hur ofta folk säger "och" när man egentligen ska säga "att". Exempel: "hunden gillar och bada".

Så, nu kommer inte bara jag fascineras/irriteras av detta.

Eurovision hos Malmers

12 poäng från Danmark går till Sveriges bidrag och Sanna Nielsen hoppar upp och ner.

Johan:
Fy fan vad töntigt.

Annika:
Men om det där var din dröm skulle du också stå där och hoppa som en jävla bögfjolla.

Johan:
Så jävla inte PK älskling.

The curse of 10 am

Jag avskyr verkligen att gå upp 03.15 på "morgonen". Man är så trött att jag inte kunnat hitta ett sätt att beskriva det, för det är inte så att man är trött, man är mer fullkomligt utmattad. Ungefär som när man flugit 36 timmar och bara lyckats sova sån där avbruten sittande flygplanssömn i tre timmar. Man är liksom helt tjock i huvudet, som att någon satt cellofan skithårt runt skallbenet. Ögonen svider. Sen får jag hjärtklappning ibland och man blir ibland andfådd när man sitter still, och ibland känns det som att man knappt andas allt. Plus att man blir helt psyko med sina sömnrutiner. En gång för några månader sen skällde jag ut Tobias för att han hade väckt mig innan jag insåg att jag vaknat av mig själv och han legat tyst bredvid en bra stund. Man räknar timmar man sover, man funderar över när man får sova härnäst, man blir galen om någon stör en. Man blir helt besatt av sin sömn. Eller brist därav.

Nu har jag jobbat och när jag kommer hem möts jag av fenomenet jag döpt till the curse of 10 am. Det är en magisk tid på dagen när det är helt smockfullt av parkerade bilar trots att alla som bor i området är på jobbet. Jag måste dra slutsatsen att dessa bilar tillhör folk som arbetar här eller ska på ärenden runt Mariatorget. Så att jag som bor här inte bara ska pröjsa 60 spänn om dagen (lika dyrt som om Tobias kör bilen till jobbet, så vi låter den aldrig stå. Bra politikerna som vill förhindra att folk tar bilen, skitbra planerat), vi ska dessutom inte ha någonstans att parkera utan att betala 2000 spänn i månaden (som bäst).

Så nu är jag utmattad och vill bara hitta en bra jävla parkeringsplats, och precis när jag kommer börjar en gubbe köra ut sin bil 20 meter från porten. Jag stannar ovanför honom i backen så att han ska se att han kan köra ut. Bara det att hans utkörning tar 350 år och det kommer en liten lastbil på den enfiliga gatan. Eftersom gubben matchar glaciärsmältningen i tempo kör jag fram och ner på lastplatsen en bit ner för att släppa förbi lastbilen. Den kör försiktigt förbi och följs av tre bilar varav en TUTAR. Han ställer sig bakom mig och bara "meeep meeeeeep" och jag bara "men kör då ditt jävla pucko, om en jävla lastbil kommer förbi gör väl du för fan det också!" Tänkte jag i alla fall. Det jag gjorde var att sitta och hetsigt slå ut med armarna och ropa "men kör då, kör då!" och stirra argt på honom. För min stubin just nu är så här kort. Och det faktum att han tutar på mig som snällt kört åt sidan för att släppa förbi, och sen backar upp och inser att den jävla parkeringsplatsen är för liten blir bara så svårt att hantera. Så nu är jag typ helt knäckt och vill inte göra någonting mer än att lägga mig i sängen och sova bort hela dagen.

Och det är typ så man blir när man gått upp 03.15 på morgonen.

Slagskämpe

Jag sitter på perrongen i Hägerstensåsen och väntar på tunnelbanan när jag ser tre stora, blå fläckar på vardera knoge på högerhanden. Vad i hela himmelens frid, tänker jag så klart innan jag förstår att det kommer från tidigare idag när jag gjorde en smoothie med blåbär och stack in handen i förpackningen för att dra ut efterhängsna bär. Men för alla som frågar så träffade jag tre stora biffiga killar som var elaka mot en söt hundvalp och behövde lära sig en läxa.

Tre år i augusti

Igår vid middagen påbörjade Tobias en mening:

"Om du dog..."

Sen avbröt han sig och sa:

"Det är så här man märker att jag varit tillsammans med dig länge."

Tydligen pratar inte alla någon gång då och då om scenarior som skulle uppstå om någon närstående dött. Fanny trademark.

Det går bra nu

Bakgrund: under mina 8 år som egenföretagare har jag varje år betalat restskatt när deklarationen är klar, en summa på mellan 50.000-100.000. Sparar därför undan stora summor pengar delvis för detta ändamål (och även för mindre bra månader).

Idag: Revisorn ringer och säger att jag får behålla alla pengar jag har, plus få 7000 extra. Detta inkluderat skatten jag ska betala för min lägenhetsförsäljning.
En timme senare dimper hm:s sommarkatalog ner i brevlådan. Jag tar det som ett tecken.

Romantik vs romantik

I lördags, vilket jag senare upptäckte passande nog var exakt ett år sedan vi flyttade in i vår lägenhet, beslöt jag och Tobias oss för att ha en myskväll. Jag handlade mat, städade i ordning lite och skrubbade badkaret medan Tobias tog sig hemåt.

Vi åt middag och skulle sedan ta vårt första bad tillsammans - mycket romantiskt. Men innan dess var Tobias tvungen att använda hemlighuset för mer privata åtgärder. Vi drog igång varmvattnet så länge och jag stack till honom en tändsticksask så att han skulle kunna tända ljusen jag vackert radat upp inne i badrummet.

När jag en stund senare kom in var inte ett enda ljus tänt, men däremot låg det en bränd tändsticka i toaletten. Så där har vi alltså min syn på romantik versus Tobias syn på romantik.

Min: Bubbelbad för två med tända ljus.
Tobias: Bränna bort bajspartiklarna i luften innan det är dags för badet.

På ett märkligt sätt kompletterar de varandra ganska väl.

Sommar blues

På sommaren är det generellt väldigt lite jobb inom tv, och eftersom jag mest jobbar med sport får jag i princip enbart pass på helgerna. Därför sitter jag hemma hela veckorna. Själv. Med min tv. Och till slut blir det onekligen så för mig att jag är så deppig över att jag inte har någonting att göra att jag blir helt omotiverad att göra någonting alls.

Summertime sadness indeed, Lana del Rey...

Glassigt jobb

Tobias, jag, Elin och Mange planerar en vecka på Cypern i sommar, och Tobias och Mange håller på att gå i bitar av upphetsning. Tobias visade mig deras sms-konversation från idag. Fram och tillbaka om hus, bilar, flygbiljetter, hur taggade de är osv. Konversationen avslutas:

Tobias:
Så skönt att du och jag har jobb som gör så att vi kan surfa på sånt här på arbetstid.

Mange:
Överlägset!

Så sjukt jävla astrött

Det vore dumt att påstå att humöret är på topp när man jobbat 05.45 lördag, sovit 3,5 timme, sen jobbat söndag 06.00-11.30 följt av 15.00-00.15 utan att kunna somna emellan. Och sen leta parkering och inse att han som står 2 meter framför handikapp FORTFARANDE står och blockerar de två dyrbara metrarna tre dagar senare. Jag hör de små poppande ljuden av sprickande blodkärl i huvudet.

Good old times

Skulle skriva en inköpslista och hittade det här nedskrivet i blocket:

Jag:
Det var ju det nyåret jag spydde ut ur en taxi.

John:
Va?

Jag:
Ja, jag däckade, sen väckte taxichauffören mig och sa åt mig att hoppa ur taxin, och då öppnade jag dörren och bara uak, ut på gatan.

John:
Classy...

Jag:
Det jag undrar över är att jag måste ju ha ställt mig i spyan när jag hoppade ur taxin. Jag måste ju ha fått spya över hela skorna. Fast jag hade i och för sig någon annans skor på mig...

Blåshål

Regn - fine.
Snö - fine.
Extrem värme - Mm, okej.
Kyla - visst.
Lätta vindar - Mysigt på sommaren.
Blåst - Nej! Avskyr det. Det absolut värsta väderfenomenet.

Det kan vara kallt, men när det blåser så går kylan in i märg och ben. Det sänker temperaturen med typ tio grader. Blåsten lyckas märkligt nog alltid komma i motvind när man joggar eller cyklar eller har bråttom till jobbet. Kort och gott så hatar jag blåst.

Nu har det varit blåsigt varje dag väldigt länge, typ i längre än ett halvår. Ungefär sen kylan kom. Vilket får mig att resonera så här:

Jag flyttade till söder i slutet av ett ljummet april förra året. Blåst på sommaren märks mindre eftersom den är varm. Men så fort kylan kom började jag tänka på hur äckligt det är att det blåser. Så här mycket tänkte jag definitivt inte på blåsten när jag bodde i Västertorp och Fruängen.

Summa summarum: Södermalm är ett enda jävla stort blåshål.

Bra att ha i åtanke nästa gång jag flyttar.

Torsk ikväll

Det här hände helt utan intention imorse:

Tobias:
Färjestad spelar första finalmatchen ikväll mot Skellefteå.

Jag:
Mhm, okej. Ikväll blir det torsk.

Tobias:
Hehe, ja.

Jag:
Nej, alltså det blir torsk till middag.

Tobias:
Jaha! Okej.

Hemma från krogen

Lägger sig i sängen klockan tre efter en natt på krogen.

Jag:
God natt älskling! *puss*

Tobias:
Kan man få en extra puss eftersom Färjestad gick till final eller?

Jag:
Självklart, grattis älskling. *puss*

Tobias:
Alltså vem hade trott det?

Jag:
Ja, jag... Du pratar ju alltid om hur bäst de är.

Tobias:
Aa, men alltså, de är såna jävla kungar, de är fan bäst bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla...

Alltså precis det samtal man vill ha när man kommer hem astrött från krogen. Not.

Bloggerskor är ju idioter

Sitter och kollar på Top Model Sverige. Två bloggerskor som är typ 12 är där och ska lära dem att ta selfies. De låter som pip-leksakerna vi brukade köpa till hunden när de pratar. Så det är tur att deras jobb är att skriva. Och det bästa med att de är skribenter är att de är bra på svenska språket. Förutom att de inte är det. De är sämst.

Eller förlåt, de är mindre. Jo jo, det var så hon uttryckte sig, en av pip-leksakerna. "Vissa är bättre, och vissa är mindre." What an idiot.

Återvinning

I min förening tar man hårt på det här med återvinning. Alla 88:or, piggelin, Magnum och Ben & Jerrys ska köras till återvinningscentralen och dumpas i glasscontainern.

Som sagt: det är skillnad på rädsla och fobi

Jag avskyr när folk inte tar fobier på allvar. När de håller fram en plastorm till en ormfobiker. Eller stänger in en klaustrofobiker. Jag hatar det eftersom jag har araknofobi, fobi för spindlar. Det är inte rädsla. Jag är rädd för mörker och hajar och maneter och att bli överfallen. Men jag är fobisk för spindlar. Det är helt irrationellt. Jag kan inte förklara varför, men så här är det:
Tobias och jag ligger i sängen och han ser på 9gag i mobilen. Han börjar skratta och säger att han inte kan visa mig vad han tittar på. Det är tydligen en bild på kokosnötskrabbor. Jag frågar om den klämmer ihjäl en valp eller något, men det gör den inte så då tittar jag på bilden. Jag måste hålla den bara en decimeter från ansiktet eftersom jag inte har mina glasögon på.
Det ser ut som monstruösa alien-spindlar. På en halv sekund har jag ångestkramp i bröstet, mår illa och börjar gråta. Bara det faktum att Tobias telefon är två decimeter ifrån mig gör att jag har panik och har svårt att ligga kvar i sängen. Jag skakar händerna och armarna för att bli av med känslan att vara fasthållen när man bara vill bryta sig loss och springa iväg. Det tar ungefär tre minuter för mig att mig att lugna ner mig.
Jag har inte den här reaktionen varje gång, och mindre spindlar dödar jag själv. Men om jag blir överraskad får jag ofta en större reaktion. Så snälla, snälla - ta fobi på allvar. Det är inte samma sak som rädsla. Det är ren panik.

Sömnparalys

Tobias hade berättat för mig om sin märkliga sömnvana långt innan Annika upplyste oss (med fasa i rösten) om att det kallas för sömnparalys. Hade aldrig tidigare hört talas om det, men efter att vi fick ett namn på det och har börjat prata om det visar det sig att jättemånga råkar ut för detta. Lyckligtvis inte jag.

Sömnparalys är enkelt sagt att kroppen somnar innan hjärnan, vilket gör att man svävar i något halvmedvetande. Man kan se rummet omkring sig, men har ofta som hallucinationer, och eftersom kroppen redan somnat är man paralyserad. Ofta är synerna obehagliga, många ser demoner, obehagliga varelser och tror att utomjordingar har kommit för att föra bort dem. Tavlan "Mardrömmen" av Henry Fuseli från 1781 tros vara en avbildning av ett typiskt sömnparalysscenario.

En tjej berättade för mig att hon mest drömmer att hon har sex när hon har sömnparalys. Det är ju trevligt för henne. Tobias har ett genomgående tema av att folk försöker bryta sig in i lägenheten, med yxor och kofotar bland annat. Samtidigt som han inte kan röra sig. Personligen är jag bara väldigt, väldigt glad att detta aldrig drabbat mig.

Tobias berättade idag att han igår kväll hade kollat på 9gag innan han somnade, och där fanns en bild på en baby med Batman-skurken Banes mask över halva ansiktet. När han somnade fick han sömnparalys och såg en sån baby nedanför sängen. Han kunde inte se munnen, men hörde att den gjorde gurglande läten som tydde på att den stod och gnagde på sängkanten bredvid Tobias huvud. Sen sa han att det inte var en så farlig paralys, den var kort och han blev först rädd men fattade sen vad som hände.

Återigen: Jag är så jääävla glad att jag inte är drabbad av detta.

Tips: Om du får sömnparalys och vill slippa ifrån det är ett vanligt knep att hålla andan. Då väcker man sig själv.

Cougar

På gymmet igår fick jag syn på en hunk genom spegeln i andra änden av rummet. Han var till hälften skymd av en maskin, och jag såg bara hans överkropp, som fick mig att tänka "Damn, han är säkert skitläcker". Han rörde på sig och hamnade i fri sikt och jag skojar inte, han var typ sextio år gammal. Jag blev skitimponerad.

Well done grandpa!

Jag sticker ut

Skärholmens centrum: känslan av att ha fallit in i ett parallellt universum där man inte är kvinna om man inte har en barnvagn.

Sjukling

Aj aj aj, vad är det som händer? Har precis blivit av med den eländiga hostan och de kommande och gående förkylningssymptomen jag haft i 1,5 vecka och så vaknar jag i morse med superont i halsen IGEN. Dricker en kopp te, men började på tidiga eftermiddagen få ont i kroppen och min nacke och käkar är så stela att mitt huvud känns som gjort av sten. Har haft hemsk muskelvärk hela dagen och har inte ens kunnat lägga pussel för att det gjort för ont. Ska jobba sex kvalseriematcher till innan jag kan bli sjuk, detta är katastrof! Och det värsta av allt är att all denna smärta lett till att jag haft Everybody Hurts på hjärnan i två timmar nu.

Adolf gillar choklad

Så här har han stått i några minuter.

Tobias filosoferar

Tobias filosoferar medan han skalar räkor:

"Vilken skillnad det är på olika räkor. En kan vara helt humongous och så är nästa pytteliten. Det är ungefär som att vara i ett manligt omklädningsrum."

Modellsnygg

Sitter i Ängelholm och jobbar, och vi pratade lite om Moras otroligt snygga målvakt Mantas Armalis.

Jag till killarna:
Helt ärligt nu - tror ni att det är svårare för en man som är så där modellsnygg att bli tagen på allvar än en kvinna som är så där modellsnygg?

Niklas N:
Nej, folk tar mig på allvar hela tiden.

Jag:
Well played... *Fistbump

Ja, det gjorde jag

Jag bad om ett recept jag hittade i en tidning hemma hos pappa, men mamma ville ha det också så pappa lovade att kopiera receptet på jobbet. Idag fick jag ett brev med pappas firmas stämpel på kuvertet.

Säkra tecken på att jag varit borta i tre veckor

1. Det är damm i hela lägenheten eftersom Tobias och dammsugaren har samma relation som Peter och kycklingen i Family Guy.

2. Det är inga saker framme. I vårt förhållande har en mycket saker och en har nästan inga saker alls. Gissa vem som är vem.

3. Halva badrumsspegeln är vit av intorkade vattendroppar eftersom det är jag som är ansvarig för att rengöra badrummet.

4. När ångan lagt sig över spegeln ser jag något skrivet i imman. Ett kärleksbevis: "BAJEN".

5. En vanlig kväll: jag tusenfot-glider över på Tobias sida i sängen för att gosa. Tobias tittar på The Universe.
Efter att jag varit borta i tre veckor: Tobias tusenfot-glider över på min sida så att jag nästan ramlar ur sängen medan jag redan håller på att dö av trötthet.

Dejta sin tränare

Jag:
Jag läste att Emma Green ska skilja sig från Yannick.

Elin:
Mm.

Jag:
Jag undrar vad som hände, de har ju ändå varit tillsammans länge.

Elin:
Men man kan ju inte dejta sin tränare.

Tobias:
Patrik Sjöberg gjorde ju det.

Chippade och klara

Det är ju väldigt många gatuhundar här i Sotji. De ser väldigt fina och närda ut, inte alls som gatuhundar jag sett i andra länder, men de är fortfarande herrelösa och driver omkring. Precis när vi kom hade en norsk journalist tydligen blivit biten så de började massavliva hundarna. Men nu har jag hört rykten om att några startat någon typ av organisation som hjälper folk att ta med sig hundar när de reser hem från OS. Det är ju väldigt fint tycker jag, som är hundälskare.

Vi pratade om detta vid middagen ikväll. Carin, vars man jobbar uppe i bergen, har flera gånger pratat om tre valpar som bor där uppe och idag hade de tydligen blivit chippade av några veterinärer, så förmodligen har de fått ägare som ska ta med sig dem hem.

Jag: "Tänk om man kunde få hjälp att chippa någon homosexuell, så att man kunde ta med sig honom hem till Sverige och ge honom ett bättre liv..."

Jag tänker på konstiga saker: Atombomber

Härom dagen sprang jag nere vid havet här i Sotji och sprang bort till den olympiska parken. När jag tittade på Fisjt Arena och den fina strandpromenaden började jag för typ miljonte gången fundera över var terrorister skulle välja att bomba om de skulle göra det här på OS. Och så tänkte jag att enda sättet att jag förmodligen skulle kunna stryka med skulle vara om de släppte en atombomb över hela skiten. Och så tänkte jag att det är ändå himla få atombomber som använts för attacker, förutom de två i Japan faktiskt inga alls, så då måste det innebära att atombomber är jävligt hårt hållna. Så började jag fundera över hur de gör för att se till att ingen kan liksom stjäla en atombomb, typ hur de förvarar dem och om det finns register på alla som kollas hela tiden, eller om det finns larm på dem eller så.



Väl hemma från löprundan ringde jag mamma och började prata om det här med atombomber och då frågade hon var de här tankarna kommer ifrån, samma fråga jag fått om tusen andra saker jag tänker på ibland. Och jag sa men vad då, det är ju bara tankar, helt vanliga tankar som kommer och går och det är inte mer med det. Men tydligen så har jag då väldigt många ovanliga tankar som jag tycker är helt vanliga och självklara att man tänker på, men alla andra tycker att jag är en kuf.

Så då tänker jag så här: vad tråkigt det måste vara att bo i en hjärna som inte är som min. Vad tänker man på då? Att man ska tvätta ikväll tusen gånger om dagen eller? Det känns liksom som att min hjärna är New York, full av action och oväntade händelser. Och "normala" hjärnor är typ Moheda. Rutin, rutin, rutin, och då och då händer något, typ att man blir man bjuden på fest i någons källare.

Dagens OS-gren: Damernas 0,5 kilo tvättutlämning

Hej och hjärtligt välkomna till en smådisig dag i Sotji under våra vackra olympiska spel. Hur mycket vi än må vältra oss i våra längdskidemedaljer är det inte att förringa våra övriga grenar.

Idag ska vi med spänning följa damernas 0,5 kilo tvättutlämning. På startlinjen ser vi det inhemska hoppet Ryska Hotellreceptionisten. En storfavorit som tyvärr haft lite problem med formen, men som ändå kan ha chans på medaljplats. Låt oss se på förutsättningarna. Tvätten lämnades in igår vid 19.00 och på lappen var markerat "12 hours", ett av alternativen där det andra är "24 hours". Många säger att det inte är någon sport om man får ett helt dygn på sig. Klockan är nu 20.00, det har alltså gått 25 timmar, och vi är redo för start...

Hotellgästen höjer startpistolen och skottet går! Men nej, Ryska Hotellreceptionisten får en trög start, hon tycks inte få ordentlig ordning på papprena! Hon kämpar sig dock ikapp och försvinner för första varvet in på den berömda mystiska-bak-kontoret-arenan, en osedvanligt svårmanövrerad bana enligt många experter.

Klockan passerar strax efter tio minuter när hon åter är ute på start- och målsträckan! Kan vi vara på väg mot ett rekord? Nej! Nej, nej, nej! Hon har inte lyckats hitta tvätten. Hon har inte... och nu kommer ramaskri. Publiken är inte nöjd, de ser guldet glida dem ur händerna. Ryska Hotellreceptionisten tar nya tag och inleder varv två. Nu ser det verkligen illa ut, kan hon ta igen det här?

Andra varvet är tidsmässigt jämbördigt det första, hon håller ett bra tempo. Klockan står på 20.22 när HON DYKER UPP IGEN! RYSKA HOTELLRECEPTIONISTEN, HON... HON... JA, HON HAR LOKALISERAT TVÄTTEN! Hon har lokaliserat tvätten! Och bara så där, så är guldet plötsligt en realitet igen. Vilken otrolig come-back, jag har aldrig sett på maken. Hon går in på det sista varvet, nu gäller det att hålla det här...

Vi får syn på henne igen, hon har någonting.... någonting i handen. Man kan ta på spänningen i publiken. Hon har en påse med sig, hon överlämnar den till hotellgästen för godkännande... Det är olidligt spännande nu.... OCH HON GÖR DET, HON GÖR DET! GULDET GÅR TILL DEN RYSKA HOTELLRECEPTIONISTEN! EN OTROLIGT ÅTERHÄMTNING, PRECIS NÄR ALLT SÅG UT ATT VARA FÖRLORAT! Jag är alldeles matt. Hemmapubliken jublar, ett mirakel har skett framför allas våra ögon. Guld till Ryska Hotellreceptionisten i damernas 0,5 kilo tvättutlämning efter en otrolig dramatik. Klockan stannar på 28 minuter, 53 sekunder och 9 hundradelar. Jag är alldeles färdig. God natt!

Åh, du lilla makaron

Jag har varit hungrig i två timmar och får äntligen äta. Skyn över makaronerna är så jävla god. Jag är så hungrig och skyn är så god att jag seriöst är rätt ledsen över att jag inte kan äta den där makaronen som ramlat ner på äckel-brickan. 😢

Fin födelsedag

Bara att konstatera att en hektisk arbetsdag inte är bästa sättet att fira sin födelsedag på. Men jag fick i alla fall sluta en timme tidigare, prata med hela familjen (Tobias ringde mig förresten 03.10 svensk tid för att hinna gratta innan jag åkte till mediecentret), och jag fick biljetter till konståkning. Herrarnas fria program är inte lika kul som paråkning, men nu har jag i alla fall sett en os-tävling live, dessutom med svenske Majorovic. Och knugen och Silvia satt även de i publiken, dock på lite bättre platser.
Innan det är dags för sängen läser jag igenom grattishälsningarna på fejjan.
Man kan alltid lita på Elin.

Det är en sån dag idag

Öppnade salladen för att ge en herrelös hund en bit kyckling på väg in till hotellrummet. På rummet gick påsen sönder, och burken var ju då öppen. Kanon. Sallad i hela sängen.

Bra engelska

I förrgår förespråkade Julius och Carin att man själv börjar prata dålig engelska när andra är dåliga på det. Jag höll inte med.

Idag sa jag till servitrisen: "I can have the... pay".

Andra ryska frasen

Kunde säga hej kompis. Kan nu även säga omnivjaje, omnivjaje, pazcarna trivoga som jag antar betyder typ brand, brand, lämna byggnaden eller nåt eftersom det var vad som basunerades ut i 20 minuter i mitt hotellkomplex strax efter fem på morgonen första dagen i Ryssland. Hade sovit en timme och fick total och läskig hjärtklappning. Bra dock att jag ändå skulle upp precis nu, hade dock njutit mer av en mindre panikartad start på dagen, framför allt efter en lång och sömnlös natt.

Dagens fail

Min hårborste gick i två bitar. Efter att ha tråcklat ut håret försökte jag trycka ihop hårborsten igen, slant och slog mig själv i solar plexus så att jag tappade luften. Fail.

Klädinköp

Tobias säger till mig: "varför köper du en sån tröja, har du inte en massa såna tröjor hemma?"

Vet inte om jag tycker han har befogenhet att uttrycka sig.

Kalla hörlurar

En sak som är riktigt obehaglig är att stoppa in kalla hörlurar i öronen. Speciellt för mig som är så frusen.

Bruno Banani

Ni har väl inte missat att det är dags för OS snart? Personligen kommer jag, förutom alla svenskar så klart, heja mest på Tongas enda deltagare: Bruno Banani. Bruno Banani som tävlar i rodel. BRUNO BANANI! Okej, en gång till. Rodelåkande Bruno Banani. I'm dying here. Han heter Brun Banan! En brun banan på en rodel! Bästa namnet i hela OS, helt klart.

Woops...

Tobias, efter att långsamt ha skjutit ner min väska från soffan med foten:

- Woops...

She wolf

Satt och nynnade på She Wolf av Guetta ft. Sia men tyckte att något jag sjöng lät konstigt. Insåg att jag sjungit she male istället för she wolf.

Det där är Orion

Jag minns tillbaka på en fin kväll på Phi Phi Island i Thailand för tre år sedan, ett halvår innan jag träffade Tobias.

Jag satt och väntade på Malin på en pub nere på stranden. Det hade varit en eldshow och jag satt nedsjunken i en campingstol med en öl i handen. En kille kom och frågade om han fick sätta sig bredvid mig. Jag har för mig att han var holländare. Jävligt blyg verkade han i alla fall, väldigt nervös. Jag ville hjälpa honom lite på traven, uppmuntra hans mod att gå fram och snacka med en tjej. Så jag pekade mot himlen och frågade honom om han visste vilken stjärnbild man såg ovanför oss på himlavalvet.

- Yeah, isn't that the Plough?
- No, it's Orion.

Jag skrattade lite gulligt.

- No, I'm pretty sure that's the Plough.
- No... that's Orion.

Blir lite putt och tar en klunk öl.

- No, I don't think that's Orion.

Jag, inte så gullig längre:

- Nooooo... It's Orion. That's the shoulders, that's the legs, that's the sword.
- No, I don't think it is.
- Oh look, here's my friend, I think she wants her chair back. Bye!

Finaste låttexten?

Du kan stirra ut genom fönstret
Blir arg och bli argare
Kasta händerna i luften
Säga vad spelar det för roll
Men det gör inget gott
Att bli arg, fråga mig, jag vet

För ett av ilska återhållsamt hjärta
Växer sig svagt och växer sig bittert
Du blir din egen fånge
När du ser dig själv sitta där
Inspärrad i en fälla
Av din egen kedja av sorger

Kanske inte den bästa översättningen, men ordagrant ack så vackert. Original av John Prine, fantastisk cover av Bon Iver:

Stop the fox!

Det här är ju så hilarious:

"My school is literally doing a fundraiser where they play what does the fox say between classes until we raise 1000 dollar".

Ur form

Till alla som säger "jag är i så dålig form just nu" och sen springer milen på runt en timme:

Ta er gärna friheten att låna min kropp i en timme och spring sex kilometer så får ni känna hur det känns att vara i dålig form. När detta dessutom är trots att jag tränar någorlunda regelbundet. It is very discouraging.

Vänsterfötter

Det är en sak jag funderat på väldigt länge:

Om det är så att vänsterfoten alltid är liiite större än högerfoten... Varför gör man inte de vänstra skorna liiite större?

Hazzards of sightseeing

Jag, Lucas, Tobias och pappa har varit ute och gått runt i Reykjavik. Jag och Lucas gick bredvid varandra och kollade i skyltfönster, när Lucas plötsligt sa "akta!" precis samtidigt som jag gick rakt in i en skylt för handikappsparkering med skrevet före. Fyyyyy faaaaan vad ont det gjorde. Känns som att jag brutit ljumsken, så fort jag använder muskeln så bara hugger det till. Det var liksom inte en stolpe, det var själva skylten som satt i vad Tobias kallar "könshöjd". Får väl anta att det var bra att det var jag och inte någon av männen som slog sig. Men fy fan vad ont det gör...



Rekonstruktion av olyckan.