Jobbiga drömmar

Jag kan inte förstå varför drömmar alltid måste vara så himla jobbiga? Ta inatt som ett exempel. Jag drömde att jag skulle på en underbar och rolig solsemester i tre veckor med två tjejkompisar. Men istället för att jag ska få chilla på en strand med en carprinha i handen så upptäcker jag, när jag står och tjatar på mamma att hon måste köra oss till Arlanda, att jag ju för fan inte packat någonting när planet går om två timmar. Dessutom är jag hemma hos mamma och har inte tid att åka hem till mig. Fast sen får jag lite tid, men då är det jävligt bråttom. Så jag står och kastar tandborste och trosor i Elgiganten-påsar och svettas framför bokhyllan för jag kan för allt i världen inte bestämma mig för vilken bok jag ska ha med mig. Fan, fan, fan!!! Och sen ringer klockan.