Pensionen

Med faktumet att han är bankman i åtanke är Tobias närmast besatt av pensionssparande. Inget gör honom så upprörd som när folk inte pensionssparar. Och trots att jag pensionssparat sedan jag var 23 med ett uppehåll på ett år när jag bytte bank så tar Tobias ändå upp lite då och då hur otroligt lite pengar jag kommer vara tvungen att leva på när jag är 65+.

Till slut tröttnade jag och lovade att jag ska skilja mig från honom när jag är 62 så kan han leva sitt pensionerade lyxliv i lugn och ro.

Sakta gå hem genom stan...

Ett ljummet ljus, en ljummen luft. Turister med kartor och handhållande femtio-plusare. Ett stilla sorl. Så vacker som vår stad är. Av de 250 låtarna i min playlist spelas bara de som matchar mitt humör. Finns det något bättre än att sakta gå hem genom Stockholm?

Och vinnaren är...

De här byxorna. De tar hem priset som fulaste par byxor jag absolut någonsin sett.

Sängsällskap

Tobias gick till jobbet och nästa gång jag vaknade hade någon annan redan tagit hans plats.

Studentskiva

Min lilla kusin Nike ska fira att hon blir stor och ha studentskiva, och jag ska gå på en för första gången på 10 år. Hennes äldre syrra ska också med, så jag är inte ensam gamling. Däremot börjar jag misstänka att jag kommer att vara ensam i andra aspekter...

Det är maskerad med tema film. För att göra det enkelt men ändå utklätt har jag bestämt mig för att vara Lara Croft: Tomb Raider. En timme innan jag måste gå hemifrån får jag dock bild på mina kusiner. De ser inte ett smack utklädda ut. Förklaringen: "Mary-Kate eller Ashley Olsen" samt "Pochahontas 2014". Frågar nervöst om alla kommer att vara "utklädda" på det här sättet? Nej då, nej då, en massa folk kommer att vara utklädda.

Hmm...

Jaja, det är för sent att ändra nu. Springer ut genom dörren för att åka hem till Elin och låna hennes hemmagjorda Lara Croft-fläta. Och trots att jag går i smakfull sminkning, utsläppt hår, svarta sneakers, shorts och linne känner jag mig redan som en idiot eftersom jag vet hur urbota dum jag kommer att se ut inom kort.

Jag och disk alltså...

Jag för tre dagar sedan:
Tobias, det är ju så skönt när man håller efter i köket direkt istället för att låta saker ligga.

Tobias:
Ja, verkligen!

Idag:

Och / Att

Vill gärna inte vara den enda som tänker på detta, så jag tänkte plantera tanken i era hjärnor också:

Notera hur ofta folk säger "och" när man egentligen ska säga "att". Exempel: "hunden gillar och bada".

Så, nu kommer inte bara jag fascineras/irriteras av detta.

Eurovision hos Malmers

12 poäng från Danmark går till Sveriges bidrag och Sanna Nielsen hoppar upp och ner.

Johan:
Fy fan vad töntigt.

Annika:
Men om det där var din dröm skulle du också stå där och hoppa som en jävla bögfjolla.

Johan:
Så jävla inte PK älskling.

The curse of 10 am

Jag avskyr verkligen att gå upp 03.15 på "morgonen". Man är så trött att jag inte kunnat hitta ett sätt att beskriva det, för det är inte så att man är trött, man är mer fullkomligt utmattad. Ungefär som när man flugit 36 timmar och bara lyckats sova sån där avbruten sittande flygplanssömn i tre timmar. Man är liksom helt tjock i huvudet, som att någon satt cellofan skithårt runt skallbenet. Ögonen svider. Sen får jag hjärtklappning ibland och man blir ibland andfådd när man sitter still, och ibland känns det som att man knappt andas allt. Plus att man blir helt psyko med sina sömnrutiner. En gång för några månader sen skällde jag ut Tobias för att han hade väckt mig innan jag insåg att jag vaknat av mig själv och han legat tyst bredvid en bra stund. Man räknar timmar man sover, man funderar över när man får sova härnäst, man blir galen om någon stör en. Man blir helt besatt av sin sömn. Eller brist därav.

Nu har jag jobbat och när jag kommer hem möts jag av fenomenet jag döpt till the curse of 10 am. Det är en magisk tid på dagen när det är helt smockfullt av parkerade bilar trots att alla som bor i området är på jobbet. Jag måste dra slutsatsen att dessa bilar tillhör folk som arbetar här eller ska på ärenden runt Mariatorget. Så att jag som bor här inte bara ska pröjsa 60 spänn om dagen (lika dyrt som om Tobias kör bilen till jobbet, så vi låter den aldrig stå. Bra politikerna som vill förhindra att folk tar bilen, skitbra planerat), vi ska dessutom inte ha någonstans att parkera utan att betala 2000 spänn i månaden (som bäst).

Så nu är jag utmattad och vill bara hitta en bra jävla parkeringsplats, och precis när jag kommer börjar en gubbe köra ut sin bil 20 meter från porten. Jag stannar ovanför honom i backen så att han ska se att han kan köra ut. Bara det att hans utkörning tar 350 år och det kommer en liten lastbil på den enfiliga gatan. Eftersom gubben matchar glaciärsmältningen i tempo kör jag fram och ner på lastplatsen en bit ner för att släppa förbi lastbilen. Den kör försiktigt förbi och följs av tre bilar varav en TUTAR. Han ställer sig bakom mig och bara "meeep meeeeeep" och jag bara "men kör då ditt jävla pucko, om en jävla lastbil kommer förbi gör väl du för fan det också!" Tänkte jag i alla fall. Det jag gjorde var att sitta och hetsigt slå ut med armarna och ropa "men kör då, kör då!" och stirra argt på honom. För min stubin just nu är så här kort. Och det faktum att han tutar på mig som snällt kört åt sidan för att släppa förbi, och sen backar upp och inser att den jävla parkeringsplatsen är för liten blir bara så svårt att hantera. Så nu är jag typ helt knäckt och vill inte göra någonting mer än att lägga mig i sängen och sova bort hela dagen.

Och det är typ så man blir när man gått upp 03.15 på morgonen.

Slagskämpe

Jag sitter på perrongen i Hägerstensåsen och väntar på tunnelbanan när jag ser tre stora, blå fläckar på vardera knoge på högerhanden. Vad i hela himmelens frid, tänker jag så klart innan jag förstår att det kommer från tidigare idag när jag gjorde en smoothie med blåbär och stack in handen i förpackningen för att dra ut efterhängsna bär. Men för alla som frågar så träffade jag tre stora biffiga killar som var elaka mot en söt hundvalp och behövde lära sig en läxa.

Tre år i augusti

Igår vid middagen påbörjade Tobias en mening:

"Om du dog..."

Sen avbröt han sig och sa:

"Det är så här man märker att jag varit tillsammans med dig länge."

Tydligen pratar inte alla någon gång då och då om scenarior som skulle uppstå om någon närstående dött. Fanny trademark.

Det går bra nu

Bakgrund: under mina 8 år som egenföretagare har jag varje år betalat restskatt när deklarationen är klar, en summa på mellan 50.000-100.000. Sparar därför undan stora summor pengar delvis för detta ändamål (och även för mindre bra månader).

Idag: Revisorn ringer och säger att jag får behålla alla pengar jag har, plus få 7000 extra. Detta inkluderat skatten jag ska betala för min lägenhetsförsäljning.
En timme senare dimper hm:s sommarkatalog ner i brevlådan. Jag tar det som ett tecken.