Jag avskyr verkligen att gå upp 03.15 på "morgonen". Man är så trött att jag inte kunnat hitta ett sätt att beskriva det, för det är inte så att man är trött, man är mer fullkomligt utmattad. Ungefär som när man flugit 36 timmar och bara lyckats sova sån där avbruten sittande flygplanssömn i tre timmar. Man är liksom helt tjock i huvudet, som att någon satt cellofan skithårt runt skallbenet. Ögonen svider. Sen får jag hjärtklappning ibland och man blir ibland andfådd när man sitter still, och ibland känns det som att man knappt andas allt. Plus att man blir helt psyko med sina sömnrutiner. En gång för några månader sen skällde jag ut Tobias för att han hade väckt mig innan jag insåg att jag vaknat av mig själv och han legat tyst bredvid en bra stund. Man räknar timmar man sover, man funderar över när man får sova härnäst, man blir galen om någon stör en. Man blir helt besatt av sin sömn. Eller brist därav.
Nu har jag jobbat och när jag kommer hem möts jag av fenomenet jag döpt till the curse of 10 am. Det är en magisk tid på dagen när det är helt smockfullt av parkerade bilar trots att alla som bor i området är på jobbet. Jag måste dra slutsatsen att dessa bilar tillhör folk som arbetar här eller ska på ärenden runt Mariatorget. Så att jag som bor här inte bara ska pröjsa 60 spänn om dagen (lika dyrt som om Tobias kör bilen till jobbet, så vi låter den aldrig stå. Bra politikerna som vill förhindra att folk tar bilen, skitbra planerat), vi ska dessutom inte ha någonstans att parkera utan att betala 2000 spänn i månaden (som bäst).
Så nu är jag utmattad och vill bara hitta en bra jävla parkeringsplats, och precis när jag kommer börjar en gubbe köra ut sin bil 20 meter från porten. Jag stannar ovanför honom i backen så att han ska se att han kan köra ut. Bara det att hans utkörning tar 350 år och det kommer en liten lastbil på den enfiliga gatan. Eftersom gubben matchar glaciärsmältningen i tempo kör jag fram och ner på lastplatsen en bit ner för att släppa förbi lastbilen. Den kör försiktigt förbi och följs av tre bilar varav en TUTAR. Han ställer sig bakom mig och bara "meeep meeeeeep" och jag bara "men kör då ditt jävla pucko, om en jävla lastbil kommer förbi gör väl du för fan det också!" Tänkte jag i alla fall. Det jag gjorde var att sitta och hetsigt slå ut med armarna och ropa "men kör då, kör då!" och stirra argt på honom. För min stubin just nu är så här kort. Och det faktum att han tutar på mig som snällt kört åt sidan för att släppa förbi, och sen backar upp och inser att den jävla parkeringsplatsen är för liten blir bara så svårt att hantera. Så nu är jag typ helt knäckt och vill inte göra någonting mer än att lägga mig i sängen och sova bort hela dagen.
Och det är typ så man blir när man gått upp 03.15 på morgonen.
Nu har jag jobbat och när jag kommer hem möts jag av fenomenet jag döpt till the curse of 10 am. Det är en magisk tid på dagen när det är helt smockfullt av parkerade bilar trots att alla som bor i området är på jobbet. Jag måste dra slutsatsen att dessa bilar tillhör folk som arbetar här eller ska på ärenden runt Mariatorget. Så att jag som bor här inte bara ska pröjsa 60 spänn om dagen (lika dyrt som om Tobias kör bilen till jobbet, så vi låter den aldrig stå. Bra politikerna som vill förhindra att folk tar bilen, skitbra planerat), vi ska dessutom inte ha någonstans att parkera utan att betala 2000 spänn i månaden (som bäst).
Så nu är jag utmattad och vill bara hitta en bra jävla parkeringsplats, och precis när jag kommer börjar en gubbe köra ut sin bil 20 meter från porten. Jag stannar ovanför honom i backen så att han ska se att han kan köra ut. Bara det att hans utkörning tar 350 år och det kommer en liten lastbil på den enfiliga gatan. Eftersom gubben matchar glaciärsmältningen i tempo kör jag fram och ner på lastplatsen en bit ner för att släppa förbi lastbilen. Den kör försiktigt förbi och följs av tre bilar varav en TUTAR. Han ställer sig bakom mig och bara "meeep meeeeeep" och jag bara "men kör då ditt jävla pucko, om en jävla lastbil kommer förbi gör väl du för fan det också!" Tänkte jag i alla fall. Det jag gjorde var att sitta och hetsigt slå ut med armarna och ropa "men kör då, kör då!" och stirra argt på honom. För min stubin just nu är så här kort. Och det faktum att han tutar på mig som snällt kört åt sidan för att släppa förbi, och sen backar upp och inser att den jävla parkeringsplatsen är för liten blir bara så svårt att hantera. Så nu är jag typ helt knäckt och vill inte göra någonting mer än att lägga mig i sängen och sova bort hela dagen.
Och det är typ så man blir när man gått upp 03.15 på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar