That's just good PR

Sex för hundra kronor

Annika jobbar i butik och tog emot två poliser som skulle köpa energy bars. De hade ett erbjudande i butiken där man kunde köpa sex bars för hundra kronor.

Annika säger till snygga polisen:
- Du vill inte köpa sex för hundra kronor?

Adele - Someone like you

Jag brukar säga att jag blir förälskad i låtar, och jag har tidigare känt att det är en bra beskrivning, men inte så starkt som i morse när jag satt på nyhetsmorgon och inte kunde koncentrera mig för att jag satt och tänkte på den här låten och längtade - i själ och hjärta, fysiskt och värkande - efter att få lyssna på den.

Om jag inte älskade Anne Hathaway tidigare...

Vernon Fiddler

- Fiddler... Vernon Fiddler.

Ungefär så lång tid tar det att fastställa att han inte kommer att få ligga ikväll.

Folk säger att jag tänker för mycket

Jag:
Tobias, vill du veta hur stor omfattningen av mina tankar är? Nu när jag har lagt upp det här inlägget om dig på bloggen så börjar jag fundera: "Om jag och Tobias skulle göra slut, och jag skulle bli tillsammans med någon annan - skulle det vara olämpligt att har kvar det här inlägget om Tobias på bloggen då?"

Tobias:
Det är ju bra att du är förutseende i alla fall.

Vandra i cirklar

Mamma och pappa köpte ett halsband till mig när de var i Bath i somras. De fann en butik som uteslutande rörde Jane Austen, en av mina favoritförfattare (som ju tillbringade mycket tid i Bath). Jag fick halsbandet förra veckan. Mamma sa att jag kunde använda det som bokmärke eller nåt, presenten var mer symboliskt än praktiskt avsedd. Men jag gillar det jättemycket och har haft på mig det varje dag. Dels tycker jag att det är fint, dels känns det väldigt personligt, som en present som är rätt bara för mig.

På halsbandet står ett citat ur "Emma":

Where shall we see a better daughter or a kinder sister or a truer friend.

Jag sa tack och tillade "men det är väl knappast så att ni känner att citatet stämmer på mig". Mamma flammade upp direkt och sa hätskt, "men Fanny, ta inte bort det här nu! Det gör vi visst!"

Det finns de stunder när jag undrar om jag någonsin kommer att bli av med mina mindervärdeskomplex, eller om jag bara kommer att bli tvungen att lära mig att inte dela med mig av dem. Ena stunden har jag dåligt samvete för att jag vill vara mer för de jag bryr mig om, andra stunden har jag dåligt samvete för att jag inte kan acceptera att de tycker om mig för den jag är. Och nu har jag dåligt samvete för att jag inte tar emot den kärlek min familj ger mig, utan måste förringa den och göra den mindre för att kunna hantera den. Det känns elakt att inte låta dem älska mig så som de vill och hela tiden ta bort mening ur de ord de säger.

Och då är jag tillbaka på ruta ett och undrar hur de kan tycka om mig för den jag är, så kall och egoistisk, så inkapabel att älska mig själv, och jag önskar att jag kunde vara en bättre människa för deras skull, för att de måste älska mig, och jag känner ett behov att låta de veta att jag vet - jag vet att jag har brister, och då blir de upprörda igen och jag får dåligt samvete för att jag inte kan acceptera deras kärlek som den är, och jag undrar varför de älskar mig, jag förstår det inte, jag tycker mest att jag är elak och självisk, och jag får dåligt samvete för att jag tycker det om mig själv och för att jag inte kan acceptera deras kärlek, och jag vill be om ursäkt för att jag inte är nog, för att jag aldrig blir bättre, och då blir de upprörda igen, och jag får dåligt samvete...

Finne på kinden ≈ svältkatastrof

Just nu är jag väldigt ledsen för att jag har en stor finne på kinden. Jag har aldrig haft finnar på kinderna tidigare, men nu börjar jag få det. Jag vet att jag relativt sett har fin hy, men subjektivt är den på lägsta nivå i mitt liv hittills just nu. Det är kanske löjligt, men jag blir faktiskt ledsen av att min hy har blivit så dålig.

Sen slår det mig att 700,000 barn håller på att svälta ihjäl på Afrikas horn. Hjälpinsatserna har svårt att nå fram, för trots att regeringarna borde må dåligt av att de inte klarar av att ha ett skyddsnät för sin befolkning, är de så korrumperade att allt som går att lägga egna händer på är fyllda av fel människors fingeravtryck. Girigheten och ilskan sliter sönder vår värld och det blir aldrig bättre. Just nu känns det faktiskt sämre än på länge...

Men jag måste erkänna att jag fortfarande är ledsen för att jag har en finne på kinden.

Tobias

Jag antar att det är dags att lägga upp ett litet inlägg om att jag numera har pojkvän.

Jag hade tänkt skriva ett väldigt vackert och romantiskt inlägg om detta, men beslöt mig för att hålla det rakt och enkelt - ett personlighetsdrag som jag och Tobias delar.

Vi träffades på Imperiet där han kom fram till mig och Malin och frågade om vi ville komma och sätta oss med honom och hans kompis. Det var ingenting särskilt som sades, det var ingenting särskilt som hände - men när jag åkte därifrån kände jag att jag ville träffa honom igen.

Vi började prata på facebook, till en början helt sanslöst meningslösa mail, fram tills att jag (på fyllan) skickade ett mail där jag på ett faktiskt ganska roligt sätt bad honom bjuda ut mig. Det blev en succé och vi gick och bowlade och spelade biljard. Det måste vara det långsammaste partiet biljard någonsin eftersom båda mest stod och vägde på sina köer och pratade.

Dejt nummer två: Gröna Lund.

Dejt nummer tre: En kväll ute på stan - och första kyssen.

Dejt nummer fyra: Middag på Fjäderholmarna.

Dejt nummer fem: Hemmafest hos kompisarna.

Dejt nummer sex: Tobias överraskar mig vid målgång på Stockholm Triathlon följt av lunch följt av bokmässa på Drottninggatan som Tobias introducerar mig till eftersom han vet att jag älskar böcker. Dessutom bär han hem böckerna (ca 15 stycken) så att jag inte ska behöva cykla hem med dem.

Dejt nummer sju: Badminton.

Och nu är vi tillsammans. Jag pendlar mellan totalt lugn och going with the flow till halvt hysterisk. Och Tobias bara tar allt och säger att vi tar det i ett tempo som jag känner mig bekväm med.

Det första jag tänker på när jag ska beskriva Tobias är att han är väldigt snäll mot mig. Och det kan han vara eftersom han är självsäker och trygg i sig själv. Han är social och rolig och lätt att ha att göra med och rakt på sak. Det är inga konstigheter, precis så som jag alltid tyckt om. Han är spontan och flexibel och vill precis som jag hela tiden göra roliga och annorlunda saker. Och jag litar på honom. Jag litar på att han bara gör och säger det han vill, och det gör att jag kan acceptera när han säger hur mycket han tycker om mig. Det gör att jag kan acceptera allt han säger - till och med när vi blev tillsammans och han sa att det kändes som att han vunnit en jackpot.

dags för SAAB att gå och DÖ

Först tycker de att staten ska gå in och köpa SAAB för att rädda 3500 jobb. Dude... företaget har inte gått med vinst på 20 år. Kanske istället ska investera i, å jag vet inte, sjukvård? Lärarlöner? Äldrevård?

Sen chockhöjer de styrelsens arvoden med 500% samtidigt som arbetarna inte får ut sin lön.

Sen går de in och begär rekonstruktion, vilket alltså innebär att staten ska gå in och betala ut lönerna. Samtidigt är de skyldiga underleverantörerna cirka en miljard kronor.

Är det bara jag som tycker att SAAB har varit en fin del av våra liv, och det är dags för det att bli en del av vår historia.

"Läs bipacksedeln noga innan användning"

Eller inte.

Pedofiler / jag tänker på konstiga saker

Var ute på en joggingtur imorse och sprang förbi Mälarhöjdskolans lågstadieverksamhet där barnen var ute och imiterade friidrottsgrenar på skolgården. En bil körde långsamt förbi oss. Tanke:

"Tänk att de flesta som skulle spana in någon i den här situationen skulle spana in mig, men så finns det de sjuka jävlar som kollar på barnen på skolgården och bara 'mm... I could do with a piece of that...'"

Undrar om Annika är trött på att jag inte skaffar Whatsapp?