Jag önskar att jag kunde sluta drömma mardrömmar som utspelar sig i mitt sovrum.
Det var den gången i min förra lägenhet när jag sov efter ett nymo-pass som jag drömde att jag just sov efter ett nymo-pass, vaknade och såg att det hängde girlanger i hela taket. Jag hade en överväldigande obehaglig känsla och var övertygad om att det var ett spöke i lägenheten. Jag tänkte att han var i badrummet och beslöt mig för att konfrontera honom trots att jag var skiträdd. Jag ryckte upp dörren, men det var ingen där. Då stod jag i hallen och ringde till Lucas för att be honom komma över. Han svarade och jag skrek i luren att han måste komma hit. Då tittade jag upp i spegeln som hängde i hallen, och i den spegeln såg man in i köket. Där, på en kökstol, satt Lucas och flinade. Men jag förstod att det var spöket eftersom jag pratade med Lucas i telefon. Så jag väste åt honom att komma fort, sen la jag på och vände mig mot spöket och sa "du är inte min bror!". Han fortsatte att le och sa att han inte förstod, han var visst Lucas.
Då vaknade jag, i samma säng, i samma lägenhet som i drömmen. Rusktigt obehagligt.
Sen var det i min nuvarande lägenhet jag återigen sov efter nymo. Drömde att jag vaknade och vände mig ut mot rummet. Där stod en man i huvtröja, och så fort jag såg honom kastade han sig över mig och började brotta ner mig i sängen. Jag låg och försvarade mig när jag började tänka "det här händer inte på riktigt. Det här är bara en dröm. Jag sover fortfarande. Jag måste bara vakna så försvinner det här. Så öppna ögonen, så försvinner det här." Efter mycket om och men lyckades jag väcka mig själv genom att spärra upp ögonen. Vaknade ordentligt med sjuk hjärtklappning, återigen i samma säng, i samma rum som drömmen tagit plats.
Sen var det den gången som jag skrivit om här, när jag drömde att djävulen var ute efter mig, och att han dök upp precis vid mitt huvud och väste "du ska inte tro att du kommer undan!". Också i mitt sovrum.
Sen var det igår morse när jag drömde att någon typ av övernaturlig kraft kom från utanför mitt fönster. Den skulle på något sätt återskapa livet, och behövde en levandes livskraft för att lyckas. Den var inte ondskefull, men jag kände det som att någon tryckte ner mig mot sängen med en stor kraft (som att det går en djup rysning längs hela sidan av kroppen). Den tryckte in i mig, till min själ. När den var klar steg den upp som en dimma och seglade mot fönstret igen. Då kändes det som att det var väsen i rummet och jag mumlade "försvinn". Då blåste kraften ut genom fönstret med ett enastående ljus och gardinerna fladdrade upp hela vägen till taket samtidigt som det smällde till precis bredvid mitt huvud och jag uppfattade det som att hela rummet var fyllt av spöken. Då kom jag också på att jag sov, och jag vaknade med ett ryck. I samma säng, i samma rum som drömmen tagit plats.
Kan inte detta sluta? Det är så jobbigt att vakna, det är som att man fortfarande är kvar i drömmen. Usch!
Det var den gången i min förra lägenhet när jag sov efter ett nymo-pass som jag drömde att jag just sov efter ett nymo-pass, vaknade och såg att det hängde girlanger i hela taket. Jag hade en överväldigande obehaglig känsla och var övertygad om att det var ett spöke i lägenheten. Jag tänkte att han var i badrummet och beslöt mig för att konfrontera honom trots att jag var skiträdd. Jag ryckte upp dörren, men det var ingen där. Då stod jag i hallen och ringde till Lucas för att be honom komma över. Han svarade och jag skrek i luren att han måste komma hit. Då tittade jag upp i spegeln som hängde i hallen, och i den spegeln såg man in i köket. Där, på en kökstol, satt Lucas och flinade. Men jag förstod att det var spöket eftersom jag pratade med Lucas i telefon. Så jag väste åt honom att komma fort, sen la jag på och vände mig mot spöket och sa "du är inte min bror!". Han fortsatte att le och sa att han inte förstod, han var visst Lucas.
Då vaknade jag, i samma säng, i samma lägenhet som i drömmen. Rusktigt obehagligt.
Sen var det i min nuvarande lägenhet jag återigen sov efter nymo. Drömde att jag vaknade och vände mig ut mot rummet. Där stod en man i huvtröja, och så fort jag såg honom kastade han sig över mig och började brotta ner mig i sängen. Jag låg och försvarade mig när jag började tänka "det här händer inte på riktigt. Det här är bara en dröm. Jag sover fortfarande. Jag måste bara vakna så försvinner det här. Så öppna ögonen, så försvinner det här." Efter mycket om och men lyckades jag väcka mig själv genom att spärra upp ögonen. Vaknade ordentligt med sjuk hjärtklappning, återigen i samma säng, i samma rum som drömmen tagit plats.
Sen var det den gången som jag skrivit om här, när jag drömde att djävulen var ute efter mig, och att han dök upp precis vid mitt huvud och väste "du ska inte tro att du kommer undan!". Också i mitt sovrum.
Sen var det igår morse när jag drömde att någon typ av övernaturlig kraft kom från utanför mitt fönster. Den skulle på något sätt återskapa livet, och behövde en levandes livskraft för att lyckas. Den var inte ondskefull, men jag kände det som att någon tryckte ner mig mot sängen med en stor kraft (som att det går en djup rysning längs hela sidan av kroppen). Den tryckte in i mig, till min själ. När den var klar steg den upp som en dimma och seglade mot fönstret igen. Då kändes det som att det var väsen i rummet och jag mumlade "försvinn". Då blåste kraften ut genom fönstret med ett enastående ljus och gardinerna fladdrade upp hela vägen till taket samtidigt som det smällde till precis bredvid mitt huvud och jag uppfattade det som att hela rummet var fyllt av spöken. Då kom jag också på att jag sov, och jag vaknade med ett ryck. I samma säng, i samma rum som drömmen tagit plats.
Kan inte detta sluta? Det är så jobbigt att vakna, det är som att man fortfarande är kvar i drömmen. Usch!
