Stökigt

När jag ska ta hem folk som aldrig varit hemma hos mig förut brukar jag varna för att det är stökigt. Jag säger ungefär:

"Du tror att du vet vad stökigt innebär, men det gör du inte. Det ligger saker överallt. Det är sjuuuukt stökigt. När du sa att det var stökigt hemma hos dig en gång, så är det fast gånger 15. Jag släpper saker rakt på golvet och sen plockar jag aldrig upp det igen. Och sen om det börjar ligga i vägen så skjuter jag in det mot väggen så att det liksom bildas vallar av grejer längs med väggarna. Så det är absurt stökigt, bara så att du är beredd."

Jaa då, säger dem och jag öppnar dörren och deras ögon tränger ur sina hålor, jag ser typ rakt in i huvudet på dem bakom ögongloberna. De gapar och flämtar och utbrister "men gud, Fa-anny!" med den där långa vokalen. Och jag säger "men jag sa ju det!" och de säger "ja, fast..." och jag suckar och konstaterar igen:

Oavsett hur mycket jag försöker förklara vad "stökigt" innebär förstår folk aldrig riktigt vad "stökigt" kan innebära.

Jag skrattar Lord Voldemort i ansiktet

Jag, Johan och Malin åker till Heron City för att se den nya Harry Potter-filmen.

Det börjar bra med att jag är tvungen att köra två varv runt McDonalds eftersom jag missar beställningsmikrofonen i deras drive through. När vi kommer fram till mikrofonen sitter vi och skrattar lite och Malin säger att hon en gång fick en skrattattack när hon skulle beställa i en drive through. Varpå jag självklart får en skrattattack. Jag fnissar som en galning och när jag lyckas få fram ord låter rösten tjock och ojämn, ungefär som att jag håller inne en kaskadspya. Malin och Johan tycker att det är jättekul. Tjejen som tar beställningen tycker inte det.

Det går bra att se på filmen fram tills att Harry kommer in i vid-behovs-rummet som är överbelamrat med saker från golv till tak. Malin säger "har de filmat hemma hos dig?" samtidigt som jag sjunger "hoooooooome!". Fnissattacker följer.


Efter ytterligare någon halvtimme blir Voldemort arg och slänger spontant iväg en dödsförbannelse på en av sina egna innan han blickar stint i fjärran. Jag lutar mig mot Malin och viskar "I really need to control my impulses. Come on, count to ten. One, two...". Allvarlig fnissattack följer. Killen till höger om mig kastar blickar. Jag måste hålla för öronen så att jag inte hör hur Malin kippar efter andan. Börjar tänka på svältkatastrofen på Afrikas horn. Det hjälper lite.

Vi är i en kritisk punkt i historien! Voldemort har segern i sin hand! Han skrattar i triumf. Malin bryter ihop för att hon tycker att han ser så muppig ut. Jag måste luta mig fram i stolen för att inte kunna se henne i ögonvrån.

Kampen är över och vära vänner vandrar runt på en sönderslagen bro. Harry ställer sig på kanten och blickar ut. Jag gestikulerar hur han tappar balansen, faller ner och slår ihjäl sig. Dålig idé.

Sista scenen visar våra Hogwartsvänner som medelålders, med egna barn. De vill att jag ska köpa Daniel Radcliff som pappa åt en tioåring. Jag har så många ironiska kommentarer, men håller inne med dem. Jag vet att jag och Malin kommer att bryta ihop igen om vi börjar prata.

Filmen är över. Jag får äntligen skratta. Men nu är jag faktiskt inte så skrattsugen längre...

Städprogram på TV

F: En typ av tv-program som jag i alla fall inte gillar är alla dessa jävla program där de ska visa folk hur man städar.

Å: Eller hur, sitta och kolla på hur stökigt folk har det hemma. Det ser man ju så fort man kliver innanför dörren.

Lördagen 23/7 2011

Snacka om att Amy Winehouse valde fel dag att dö på.

Dos and don'ts med Fanny B

Jag har hittat en snygg (eller lång) och trevlig (eller tillgänglig) kille någonstans (men oftast ute på krogen) och flirtandet är i full gång. Det är spännande och nytt och jag vet inte vart det här kommer leda oss (men förmodligen ingenstans). Han säger att han tycker att jag är speciell och han kysser mig. Sen höjer han huvudet över mitt (fast oftast inte så mycket högre, let's be honest) och biter sig i underläppen.

Kras!

Nej, nej, nej! Bita sig i underläppen när man är tänd på någon är inte okej! Det finns ingenting som får mig att tappa lusten mer än när killen biter sig i underläppen. Jag tänker på tonåringar. Jag tänker på sliskiga BMW-körande, guldkedjebärande, ska-prata-om-min-inkomst-hela-tiden-och-prata-om-mitt-jobb-som-säljare-som-att-det-är-ett-eftertraktat-och-coolt-yrke-typer. Jag tänker på porrskådisar.

Big don't: Bit dig inte i läppen när du är upphetsad.

Dagens fundering

Varför bajsar hundar så jävla ofta? Det är ju brutalt, typ tre eller fyra gånger om dagen. De måste ha världens sämsta tarmsystem.

Alexander Ovechkin - Del 3

Nej, ingenting nytt att berätta. Har bara googlat bilder på honom och slagits av hans totala hethet (nytt ord för saol). Kolla djupet på bröstkorgen. Jag får gåshud när jag ser på bilderna, I kid you not! Synd att han bara vägrar kapa den där fula jävla ryssfrillan! Vad är det med ryssar och hår egentligen? Det är som att bad taste exploded and hair fell upon Russia.

Ps: jag har haft en väldigt tråkig dag... Ds.

Men men men men manly men men men, men men men men manly men men men... men men men men manly men! Whoohoohoo-oooo-ooo! Ovi till vänster och Alexander Semin, om jag inte är helt ute och cyklar, till höger.


Okej, suspen drar ju ner hethetsbetyget fatalt på denna bild, men WOW vilken jävla brynja denna karl har! Lite statistik: född 17/9 -85 i Moskva. 188 cm och 106 kg. Säsongen 10/11: 85 poäng (32 mål) på 79 matcher. Har vunnit typ alla troféer som finns.

Med mamma Tatiana som är 2 gånger olympisk mästarinna i basket.

"The goal"



Inte the goal, men ett jävligt coolt mål! Trodde aldrig att jag skulle bli sån här, ni får ursäkta att jag är så tråkig och snackar så mycket hockey! Men sjukt nog så tycker jag att det här målet är... insanely hot.

Cykelhjälm

En vis man (min jobbarkompis pojkväns pappa) sa en gång:

"Hellre se ut som en mupp när man cyklar än se ut som en mupp resten av livet."

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 1

Jag drömde att jag var någon typ av sjöman som färdades i allt från kanot till tremastade skepp. Jag for jorden runt, och in i världar som inte är verkliga. Det var ofta storm och jag och mina kamrater slet för att hålla våra farkoster flytande.

Vart vi än reste fann vi bara misär. Människor och udda varelser från andra dimensioner levde i träskliknande områden direkt på marken, skrapade i mossa och dy för att finna någonting att äta. Deras kläder var enhetliga tygstycken lindade i lager om frusna kroppar och deras kök bestod av stenar och pinnar. Solen sken bara svagt genom hängande lövverk.

Jag blev så olycklig av den ständiga kampen om överlevnad och den ständiga avsaknaden av hopp att jag till slut blev galen. Jag började hallucinera och fick panikattacker där jag skrek och skrek. Så fort en storm omfamnade oss lade jag mig antingen lealös på det våta trägolvet i kabyssen där mina kamrater förtvivlat försökte skaka liv i mig. Det var om jag inte såg barn kämpa mot de rasande vågorna. Jag skrek och fäktade vilt när mina vänner höll fast mig och hindrade mig från att slänga mig efter de små barnen i vågorna. Det var bara mina syner som spelade mig spratt och till slut band mina kamrater fast mig för att jag inte skulle kunna skada mig själv. Jag slet i repen, skrek och grät, och mina kamrater grät också när de bevittnade vad jag blivit.

De visste inte hur de skulle hjälpa mig.

Ett sms

Skickat:

Det snöar! Det snöar, det snöar, det snöar, det snöar! Es schnieeeeeet!

Mottaget:

Ja.

Här kommer en nöt till er:

Det stinker här.

Det stank i hela lägenheten.

Det har ... i flera dagar.

Förslag?

Dagens prövning: bli inte imponerad

Anteckning från 2011-07-06

A: Är det inte utanför New Orleans som det finns stora träskmarker?

F: Efter Katrina, säkert.

Oh my god!

När jag tränade karate stod jag och Anna och pratade om South Park i omklädningsrummet. Nina lyssnade men inflikade att hon bara sett ett enda avsnitt och inte gillat det. Vi blev givetvis chockade och frågade vilket avsnitt hon sett.

- Jag minns inte riktigt vad det handlade om, men det var när Kenny dog och de andra bara "oh my god, you killed Kenny!"

(För er som inte kan er South Park händer detta i varje avsnitt...)

Jag kommer att vara världens sämsta sambo

Jag och Annika tittade på den underbara "Julie & Julia" igår, som handlar om två kvinnor: en som skriver en kokbok, och den andra som lagar alla recept i boken på 365 dagar.

Annika säger: "Jag skulle vilja gå en matlagningskurs."
Jag säger: "Mmm... det är min mardröm."

Jag gör konstiga saker när jag dricker: 1 - slåss

Var på hemmafest hos Elin och Mange igår och började av okänd anledning fäktas med såna där neonlysrör i plast mot Manges kompis Alex. Och då menar jag inte fäktas som i Adam Sandler-seriöst, utan som i facking Jason "the killing machine" Bourne-seriöst. Vi bitchslapade varandra i ansiktet med rören och däremellan var det liksom en riktig och ganska brutal fight om att nå fram, vi stod verkligen och slogs bredvid de andra som dansade. Jag ska också inflika att jag och Alex bara träffats lite snabbt en gång tidigare.
Jag tror att vi till slut (och kanske inte otippat eftersom jag har grymt dålig balans på fyllan) ramlade ihop på golvet och där slöt fred. Jag har stora blåmärken på armarna och ont i några fingrar. Och enligt Elin finns detta tydligen på bild också.

Fylle-Fanny... WTF?!

Två bitar

Har ni tänkt på att skådespelarna i tuggummireklamer alltid tar två bitar? Liksom om de använder tvål, tandkräm, shampoo och dylikt, så tar de jättemycket. Det är ju för att pränta in i konsumenterna att använda så mycket som möjligt, så att man måste köpa en ny förpackning tidigare. Undrar om det fungerar?

Äldre män ska man (ej) förakta...

Jag står i baren, ett huvud högre än alla andra på mina spetsiga klackar. Jag har på mig en mycket kort, mycket tight och mycket urringad svart klänning. Håret är stylat i en välkammad page som rör sig unisont efter att ha sprayats till en närmast perukliknande perfektion. Jag har en lätt sminkning på ögonen, bara lite ljus ögonskugga och mascara, men bryter av det indiskreta med ett knallrött läppstift (Make Up Stores "China Red").
Jag är en SHB ikväll - en super hot babe.

Stället är fullt av unga, snygga killar. Eftersom jag har för vana att inte titta på andra människor vet jag inte om de tittar på mig när jag sitter och har livliga samtal med Elin. Men jag vet att de tittar när jag reser mig, när jag tornar mig över dem som den amazon jag är. Att inte stirra skulle vara som att inte stirra på Mount Everest. När jag ensam går till baren där jag står rakryggad och väntar på våra Whiskey Soures noterar jag killgänget som står till höger om mig. De är fem eller sex stycken, åtminstone tre av dem ser bra ut. Jag ser att de tittar på mig, tanken slår mig; "tänk om de skulle prata med mig...?"

- Ursäkta, säger någon till vänster om mig. Jag vrider på huvudet och kollar på mannen som ser upp på mig med valpaktigt dyrkande ögon. Även utan klackar är jag en bra bit längre än honom. Han är runt 45 år, tunnhårig och föga attraktiv med gråaktig hy och rynkor.
- Gud vad lång du är!
- Ja, jag vet.
- Alltså, jag tycker att det är väldigt snyggt!
- Ja, det tycker jag också.
- Ja, hela du är snygg. Skitsnygg.
- Tack, det var snällt sagt.
- Skulle jag kunna få bjuda dig på en drink?
Jag ler och gör en gest mot baren.
- Jag har redan beställt, men tack i alla fall.
- Men kanske senare?
- Jag är här med en vän, så tyvärr.
- Jaha, oj, förlåt, jag ska inte störa.
Jag stirrar på flaskorna i baren, på mina händer, på bartendern som blandar drinkarna, på mitt kontokort som jag lydigt har plockat upp i förväg och snurrar mellan fingrarna. Mannen har funnit nytt mod.
- Skulle jag kanske få kunna bjuda dig på middag någon gång?
- Eh... nej, tyvärr, jag är inte intresserad.
- Varför inte då?

Parentes:
Vad är grejen med den frågan?! Manusförfattarna till Sex and the City skrev en hel film riktad till tjejer (som jag tolkar det) med ett budskap som jag blir tvungen att slänga i ansiktet på nästan alla killar som stöter på mig: I'M JUST NOT THAT INTO YOU!

- Tjaa... jag vet inte riktigt vad jag ska...
- Nej, det är klart att du inte ska behöva förklara dig, ha en trevlig kväll!

Och så är han borta. Det enda han lämnar mig med är frågan jag ställt så många gånger tidigare:

Varför är det nästan alltid äldre män som stöter på mig? Det är män i samma ålderskategori som min pappa. Är det för att de yngre killarna har för höga ambitioner ännu? För mycket stolthet för att stöta på random tjejer? Är det för att de äldre männen inte har något att förlora? Eller är det för att de har mer stake? Eller... är det att jag ser gammal ut?