Jag skrattar Lord Voldemort i ansiktet

Jag, Johan och Malin åker till Heron City för att se den nya Harry Potter-filmen.

Det börjar bra med att jag är tvungen att köra två varv runt McDonalds eftersom jag missar beställningsmikrofonen i deras drive through. När vi kommer fram till mikrofonen sitter vi och skrattar lite och Malin säger att hon en gång fick en skrattattack när hon skulle beställa i en drive through. Varpå jag självklart får en skrattattack. Jag fnissar som en galning och när jag lyckas få fram ord låter rösten tjock och ojämn, ungefär som att jag håller inne en kaskadspya. Malin och Johan tycker att det är jättekul. Tjejen som tar beställningen tycker inte det.

Det går bra att se på filmen fram tills att Harry kommer in i vid-behovs-rummet som är överbelamrat med saker från golv till tak. Malin säger "har de filmat hemma hos dig?" samtidigt som jag sjunger "hoooooooome!". Fnissattacker följer.


Efter ytterligare någon halvtimme blir Voldemort arg och slänger spontant iväg en dödsförbannelse på en av sina egna innan han blickar stint i fjärran. Jag lutar mig mot Malin och viskar "I really need to control my impulses. Come on, count to ten. One, two...". Allvarlig fnissattack följer. Killen till höger om mig kastar blickar. Jag måste hålla för öronen så att jag inte hör hur Malin kippar efter andan. Börjar tänka på svältkatastrofen på Afrikas horn. Det hjälper lite.

Vi är i en kritisk punkt i historien! Voldemort har segern i sin hand! Han skrattar i triumf. Malin bryter ihop för att hon tycker att han ser så muppig ut. Jag måste luta mig fram i stolen för att inte kunna se henne i ögonvrån.

Kampen är över och vära vänner vandrar runt på en sönderslagen bro. Harry ställer sig på kanten och blickar ut. Jag gestikulerar hur han tappar balansen, faller ner och slår ihjäl sig. Dålig idé.

Sista scenen visar våra Hogwartsvänner som medelålders, med egna barn. De vill att jag ska köpa Daniel Radcliff som pappa åt en tioåring. Jag har så många ironiska kommentarer, men håller inne med dem. Jag vet att jag och Malin kommer att bryta ihop igen om vi börjar prata.

Filmen är över. Jag får äntligen skratta. Men nu är jag faktiskt inte så skrattsugen längre...