Drömtydare skulle älska mina drömmar: 1

Jag drömde att jag var någon typ av sjöman som färdades i allt från kanot till tremastade skepp. Jag for jorden runt, och in i världar som inte är verkliga. Det var ofta storm och jag och mina kamrater slet för att hålla våra farkoster flytande.

Vart vi än reste fann vi bara misär. Människor och udda varelser från andra dimensioner levde i träskliknande områden direkt på marken, skrapade i mossa och dy för att finna någonting att äta. Deras kläder var enhetliga tygstycken lindade i lager om frusna kroppar och deras kök bestod av stenar och pinnar. Solen sken bara svagt genom hängande lövverk.

Jag blev så olycklig av den ständiga kampen om överlevnad och den ständiga avsaknaden av hopp att jag till slut blev galen. Jag började hallucinera och fick panikattacker där jag skrek och skrek. Så fort en storm omfamnade oss lade jag mig antingen lealös på det våta trägolvet i kabyssen där mina kamrater förtvivlat försökte skaka liv i mig. Det var om jag inte såg barn kämpa mot de rasande vågorna. Jag skrek och fäktade vilt när mina vänner höll fast mig och hindrade mig från att slänga mig efter de små barnen i vågorna. Det var bara mina syner som spelade mig spratt och till slut band mina kamrater fast mig för att jag inte skulle kunna skada mig själv. Jag slet i repen, skrek och grät, och mina kamrater grät också när de bevittnade vad jag blivit.

De visste inte hur de skulle hjälpa mig.