Stökigt

När jag ska ta hem folk som aldrig varit hemma hos mig förut brukar jag varna för att det är stökigt. Jag säger ungefär:

"Du tror att du vet vad stökigt innebär, men det gör du inte. Det ligger saker överallt. Det är sjuuuukt stökigt. När du sa att det var stökigt hemma hos dig en gång, så är det fast gånger 15. Jag släpper saker rakt på golvet och sen plockar jag aldrig upp det igen. Och sen om det börjar ligga i vägen så skjuter jag in det mot väggen så att det liksom bildas vallar av grejer längs med väggarna. Så det är absurt stökigt, bara så att du är beredd."

Jaa då, säger dem och jag öppnar dörren och deras ögon tränger ur sina hålor, jag ser typ rakt in i huvudet på dem bakom ögongloberna. De gapar och flämtar och utbrister "men gud, Fa-anny!" med den där långa vokalen. Och jag säger "men jag sa ju det!" och de säger "ja, fast..." och jag suckar och konstaterar igen:

Oavsett hur mycket jag försöker förklara vad "stökigt" innebär förstår folk aldrig riktigt vad "stökigt" kan innebära.