Näshår

Ur Tobias fina och välskulpterade näsa växer en hutlös mängd hår. Eftersom han alltid tappat bort/fått slut på batterier i sina båda trimmers brukar jag - som är en människa som tycker om att pilla, klämma, mm (ni andra pill-människor vet hur det är) - då och då ta fram en pincett och rycka ut de värsta.

Det här är något av det värsta Tobias vet. Han tycker att det är så obehagligt att han får tårar i ögonen, gnuggar sig i hela ansiktet och blir jättearg på ett sånt där sammanbitet och oresonligt sätt. Han brukar säga "dra åt helvete", "håll käften" och andra mysiga saker till mig i samlad ton. Det är nästan som såna där klipp man ser där superhåriga killar får bröstet eller ryggen vaxad, fast i miniformat.

Problemet är att jag tycker att det är jättekul när han blir jättearg. Balansen blir en aning skev.

Män i kostym

Det är ju faktiskt någonting väldigt komiskt med män i mäktiga kostymer som gör extremt omäktiga saker. Som nu till exempel, när jag kom till Arlanda och såg att Arlanda express går om en minut. Vet att jag får vänta en kvart om jag missar tåget, så jag gör mig beredd att springa. I hissen ner med mig står en ganska ung kille i kostym, med portfölj i handen, och pratar i handsfree. Hör att han lugnt säger till sin telefonkompis att tåget såg ut att gå nu. När hissen öppnas har tåget precis stannat och står ca femtio meter bort på perrongen. Eftersom det är många som ska gå på vet jag att jag kommer hinna om jag springer, så jag börjar råkuta, varpå såklart - för man blir ju ofta stressad när andra är stressade - kostymmannen helt abrupt slutar prata och börjar springa efter mig. Även om jag inte ser honom kan jag inte låta bli att mitt i språnget börja skratta för mig själv. Synen av honom springandes för glatta livet på sina hala finskosulor, i sin snofsiga kostym, med sladden från handsfreen piskande på halsen och portföljen otympligt svingandes i handen är bara för komisk.

Drömtydare skulle älska mina drömmar: 4

Nu höll jag på att somna och fick en sådan initial antydan till dröm. Den gick så här:

Jag såg framför mig en serie om sex olika gökur som i tur och ordning på olika sätt skildrade hur gud kom till Michelangelo när han målade Sixtinska kapellet.

Normalt.

Livets stora utmaning för Fanny Berger

Det tar en kvart att gå från rådmansgatans tunnelbanestation till Socialhögskolan. Jag kom fram 8.37. Nu ska jag ta tillfället i akt och träna på att gå långsamt. Det är typ en omöjlighet för mig (fråga Elin, Malin H-man mfl). Jag går så jävla fort, även om jag blir skitsvettig, även om jag inte har bråttom. Ibland försöker jag sänka farten, då känns det som att jag går i slow motion. Det är helt enkelt inte naturligt för mig att gå långsamt. Så nu ska jag träna, träna, träna, om inte för något annat så för att inte svettas ner varenda outfit i onödan.

Fan vilket offer jag är!

Broöppning på Liljeholmsbron händer mig WAAAAAAY to often. Gärna i formen som råder exakt just nu, det vill säga att jag är andra bilen att anlända precis när bommarna fälls så att jag verkligen måste vänta exakt hela broöppningen igenom. Grejt.

Somna in lilla vän

Det känns som ett skämt när jag sitter i en gate på Arlanda och väntar på att boarda flyget till Umeå. Jag sitter och läser skollitteratur som jag måste bli klar med, men är så sömnig att jag nästan somnar. Då är det någons telefon som börjar ringa, och signalen är den där vaggvisan som alltid används i reklamfilmer där bebisar sover. Trodde först jag hörde i syne.

Framtida prospekt

Nu tror jag att jag och Tobias har ett långt och lyckligt liv framför oss, men om det mot förmodan skulle ta slut har jag siktet på en lite äldre man: Fredrik Reinfeldt.

Jag är extremt ambivalent i mina politiska åsikter. Jag är varken blå eller röd - jag är lila. Jag önskar att jag slapp välja, eller att jag kunde rösta per fråga. Fast egentligen är jag inte alls så insatt som jag önskar att jag var i den politiska debatten.

Därför stannade jag ikväll när jag zappade förbi TV4:as utfrågning av Löfven och Reinfeldt. Och jag kan liksom inte låta bli att bli lite kär i Reinfeldt. Inte för exakt allt han säger och står för, men han är så otroligt lugn, förtroendeingivande, intelligent, retorisk och allvarsam tills att en glimt av hans privatperson lyser igenom, ett leende eller skratt eller liten kommentar som bevisar att han är mänsklig. Det glömmer jag ibland eftersom han aldrig tvekar eller snubblar på orden. Det är som att han aldrig säger ett ord utan att ha tänkt igenom det ordet innan.

Jag vill liksom bara lägga min hand i hans och låta honom leda mig igenom mitt liv nu när det är så stressigt. Det känns som att han inte är konstruerad för något annat än att vara en stabil kapten över ett stormigt hav. Så otroligt avkopplande person att vara runt.

Dessutom ser han ut som ett mumintroll, och det känns ju också himla mysigt.

Överraskning i garderoben

Skulle plocka ut en tröja ur garderoben som jag inte använt på ett tag. När jag vecklar ut den låter ett litet *plick!* på golvet så jag förstår att något ramlar ur. Och vad är det inte om en DÖD SYRSA! Uäck! Alltså, jag har ju inte fobi för annat än spindlar men jag föredrar insekter i skogen hellre än bland mina kläder.

Hur har den hamnat där? Har jag fått med mig den från landet? Har den lagt ägg? Är det en syrs-koloni i min garderob nu?

Full time

Nu har skolan börjat, och jobbet "börjar" på onsdag då hockeyallsvenskan har premiär i Timrå.

Jag:
På lördag är jag ledig. Så ledig man nu kan vara med ett sort of full time job, full time school and full time being an awesome girlfriend.

Tobias:
Damn right.