Nu tror jag att jag och Tobias har ett långt och lyckligt liv framför oss, men om det mot förmodan skulle ta slut har jag siktet på en lite äldre man: Fredrik Reinfeldt.
Jag är extremt ambivalent i mina politiska åsikter. Jag är varken blå eller röd - jag är lila. Jag önskar att jag slapp välja, eller att jag kunde rösta per fråga. Fast egentligen är jag inte alls så insatt som jag önskar att jag var i den politiska debatten.
Därför stannade jag ikväll när jag zappade förbi TV4:as utfrågning av Löfven och Reinfeldt. Och jag kan liksom inte låta bli att bli lite kär i Reinfeldt. Inte för exakt allt han säger och står för, men han är så otroligt lugn, förtroendeingivande, intelligent, retorisk och allvarsam tills att en glimt av hans privatperson lyser igenom, ett leende eller skratt eller liten kommentar som bevisar att han är mänsklig. Det glömmer jag ibland eftersom han aldrig tvekar eller snubblar på orden. Det är som att han aldrig säger ett ord utan att ha tänkt igenom det ordet innan.
Jag vill liksom bara lägga min hand i hans och låta honom leda mig igenom mitt liv nu när det är så stressigt. Det känns som att han inte är konstruerad för något annat än att vara en stabil kapten över ett stormigt hav. Så otroligt avkopplande person att vara runt.
Dessutom ser han ut som ett mumintroll, och det känns ju också himla mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar