Dejta sin tränare

Jag:
Jag läste att Emma Green ska skilja sig från Yannick.

Elin:
Mm.

Jag:
Jag undrar vad som hände, de har ju ändå varit tillsammans länge.

Elin:
Men man kan ju inte dejta sin tränare.

Tobias:
Patrik Sjöberg gjorde ju det.

Chippade och klara

Det är ju väldigt många gatuhundar här i Sotji. De ser väldigt fina och närda ut, inte alls som gatuhundar jag sett i andra länder, men de är fortfarande herrelösa och driver omkring. Precis när vi kom hade en norsk journalist tydligen blivit biten så de började massavliva hundarna. Men nu har jag hört rykten om att några startat någon typ av organisation som hjälper folk att ta med sig hundar när de reser hem från OS. Det är ju väldigt fint tycker jag, som är hundälskare.

Vi pratade om detta vid middagen ikväll. Carin, vars man jobbar uppe i bergen, har flera gånger pratat om tre valpar som bor där uppe och idag hade de tydligen blivit chippade av några veterinärer, så förmodligen har de fått ägare som ska ta med sig dem hem.

Jag: "Tänk om man kunde få hjälp att chippa någon homosexuell, så att man kunde ta med sig honom hem till Sverige och ge honom ett bättre liv..."

Jag tänker på konstiga saker: Atombomber

Härom dagen sprang jag nere vid havet här i Sotji och sprang bort till den olympiska parken. När jag tittade på Fisjt Arena och den fina strandpromenaden började jag för typ miljonte gången fundera över var terrorister skulle välja att bomba om de skulle göra det här på OS. Och så tänkte jag att enda sättet att jag förmodligen skulle kunna stryka med skulle vara om de släppte en atombomb över hela skiten. Och så tänkte jag att det är ändå himla få atombomber som använts för attacker, förutom de två i Japan faktiskt inga alls, så då måste det innebära att atombomber är jävligt hårt hållna. Så började jag fundera över hur de gör för att se till att ingen kan liksom stjäla en atombomb, typ hur de förvarar dem och om det finns register på alla som kollas hela tiden, eller om det finns larm på dem eller så.



Väl hemma från löprundan ringde jag mamma och började prata om det här med atombomber och då frågade hon var de här tankarna kommer ifrån, samma fråga jag fått om tusen andra saker jag tänker på ibland. Och jag sa men vad då, det är ju bara tankar, helt vanliga tankar som kommer och går och det är inte mer med det. Men tydligen så har jag då väldigt många ovanliga tankar som jag tycker är helt vanliga och självklara att man tänker på, men alla andra tycker att jag är en kuf.

Så då tänker jag så här: vad tråkigt det måste vara att bo i en hjärna som inte är som min. Vad tänker man på då? Att man ska tvätta ikväll tusen gånger om dagen eller? Det känns liksom som att min hjärna är New York, full av action och oväntade händelser. Och "normala" hjärnor är typ Moheda. Rutin, rutin, rutin, och då och då händer något, typ att man blir man bjuden på fest i någons källare.

Dagens OS-gren: Damernas 0,5 kilo tvättutlämning

Hej och hjärtligt välkomna till en smådisig dag i Sotji under våra vackra olympiska spel. Hur mycket vi än må vältra oss i våra längdskidemedaljer är det inte att förringa våra övriga grenar.

Idag ska vi med spänning följa damernas 0,5 kilo tvättutlämning. På startlinjen ser vi det inhemska hoppet Ryska Hotellreceptionisten. En storfavorit som tyvärr haft lite problem med formen, men som ändå kan ha chans på medaljplats. Låt oss se på förutsättningarna. Tvätten lämnades in igår vid 19.00 och på lappen var markerat "12 hours", ett av alternativen där det andra är "24 hours". Många säger att det inte är någon sport om man får ett helt dygn på sig. Klockan är nu 20.00, det har alltså gått 25 timmar, och vi är redo för start...

Hotellgästen höjer startpistolen och skottet går! Men nej, Ryska Hotellreceptionisten får en trög start, hon tycks inte få ordentlig ordning på papprena! Hon kämpar sig dock ikapp och försvinner för första varvet in på den berömda mystiska-bak-kontoret-arenan, en osedvanligt svårmanövrerad bana enligt många experter.

Klockan passerar strax efter tio minuter när hon åter är ute på start- och målsträckan! Kan vi vara på väg mot ett rekord? Nej! Nej, nej, nej! Hon har inte lyckats hitta tvätten. Hon har inte... och nu kommer ramaskri. Publiken är inte nöjd, de ser guldet glida dem ur händerna. Ryska Hotellreceptionisten tar nya tag och inleder varv två. Nu ser det verkligen illa ut, kan hon ta igen det här?

Andra varvet är tidsmässigt jämbördigt det första, hon håller ett bra tempo. Klockan står på 20.22 när HON DYKER UPP IGEN! RYSKA HOTELLRECEPTIONISTEN, HON... HON... JA, HON HAR LOKALISERAT TVÄTTEN! Hon har lokaliserat tvätten! Och bara så där, så är guldet plötsligt en realitet igen. Vilken otrolig come-back, jag har aldrig sett på maken. Hon går in på det sista varvet, nu gäller det att hålla det här...

Vi får syn på henne igen, hon har någonting.... någonting i handen. Man kan ta på spänningen i publiken. Hon har en påse med sig, hon överlämnar den till hotellgästen för godkännande... Det är olidligt spännande nu.... OCH HON GÖR DET, HON GÖR DET! GULDET GÅR TILL DEN RYSKA HOTELLRECEPTIONISTEN! EN OTROLIGT ÅTERHÄMTNING, PRECIS NÄR ALLT SÅG UT ATT VARA FÖRLORAT! Jag är alldeles matt. Hemmapubliken jublar, ett mirakel har skett framför allas våra ögon. Guld till Ryska Hotellreceptionisten i damernas 0,5 kilo tvättutlämning efter en otrolig dramatik. Klockan stannar på 28 minuter, 53 sekunder och 9 hundradelar. Jag är alldeles färdig. God natt!

Åh, du lilla makaron

Jag har varit hungrig i två timmar och får äntligen äta. Skyn över makaronerna är så jävla god. Jag är så hungrig och skyn är så god att jag seriöst är rätt ledsen över att jag inte kan äta den där makaronen som ramlat ner på äckel-brickan. 😢

Fin födelsedag

Bara att konstatera att en hektisk arbetsdag inte är bästa sättet att fira sin födelsedag på. Men jag fick i alla fall sluta en timme tidigare, prata med hela familjen (Tobias ringde mig förresten 03.10 svensk tid för att hinna gratta innan jag åkte till mediecentret), och jag fick biljetter till konståkning. Herrarnas fria program är inte lika kul som paråkning, men nu har jag i alla fall sett en os-tävling live, dessutom med svenske Majorovic. Och knugen och Silvia satt även de i publiken, dock på lite bättre platser.
Innan det är dags för sängen läser jag igenom grattishälsningarna på fejjan.
Man kan alltid lita på Elin.

Det är en sån dag idag

Öppnade salladen för att ge en herrelös hund en bit kyckling på väg in till hotellrummet. På rummet gick påsen sönder, och burken var ju då öppen. Kanon. Sallad i hela sängen.

Bra engelska

I förrgår förespråkade Julius och Carin att man själv börjar prata dålig engelska när andra är dåliga på det. Jag höll inte med.

Idag sa jag till servitrisen: "I can have the... pay".

Andra ryska frasen

Kunde säga hej kompis. Kan nu även säga omnivjaje, omnivjaje, pazcarna trivoga som jag antar betyder typ brand, brand, lämna byggnaden eller nåt eftersom det var vad som basunerades ut i 20 minuter i mitt hotellkomplex strax efter fem på morgonen första dagen i Ryssland. Hade sovit en timme och fick total och läskig hjärtklappning. Bra dock att jag ändå skulle upp precis nu, hade dock njutit mer av en mindre panikartad start på dagen, framför allt efter en lång och sömnlös natt.

Dagens fail

Min hårborste gick i två bitar. Efter att ha tråcklat ut håret försökte jag trycka ihop hårborsten igen, slant och slog mig själv i solar plexus så att jag tappade luften. Fail.

Klädinköp

Tobias säger till mig: "varför köper du en sån tröja, har du inte en massa såna tröjor hemma?"

Vet inte om jag tycker han har befogenhet att uttrycka sig.