Jag tänker på konstiga saker: Atombomber

Härom dagen sprang jag nere vid havet här i Sotji och sprang bort till den olympiska parken. När jag tittade på Fisjt Arena och den fina strandpromenaden började jag för typ miljonte gången fundera över var terrorister skulle välja att bomba om de skulle göra det här på OS. Och så tänkte jag att enda sättet att jag förmodligen skulle kunna stryka med skulle vara om de släppte en atombomb över hela skiten. Och så tänkte jag att det är ändå himla få atombomber som använts för attacker, förutom de två i Japan faktiskt inga alls, så då måste det innebära att atombomber är jävligt hårt hållna. Så började jag fundera över hur de gör för att se till att ingen kan liksom stjäla en atombomb, typ hur de förvarar dem och om det finns register på alla som kollas hela tiden, eller om det finns larm på dem eller så.



Väl hemma från löprundan ringde jag mamma och började prata om det här med atombomber och då frågade hon var de här tankarna kommer ifrån, samma fråga jag fått om tusen andra saker jag tänker på ibland. Och jag sa men vad då, det är ju bara tankar, helt vanliga tankar som kommer och går och det är inte mer med det. Men tydligen så har jag då väldigt många ovanliga tankar som jag tycker är helt vanliga och självklara att man tänker på, men alla andra tycker att jag är en kuf.

Så då tänker jag så här: vad tråkigt det måste vara att bo i en hjärna som inte är som min. Vad tänker man på då? Att man ska tvätta ikväll tusen gånger om dagen eller? Det känns liksom som att min hjärna är New York, full av action och oväntade händelser. Och "normala" hjärnor är typ Moheda. Rutin, rutin, rutin, och då och då händer något, typ att man blir man bjuden på fest i någons källare.