Som sagt: det är skillnad på rädsla och fobi

Jag avskyr när folk inte tar fobier på allvar. När de håller fram en plastorm till en ormfobiker. Eller stänger in en klaustrofobiker. Jag hatar det eftersom jag har araknofobi, fobi för spindlar. Det är inte rädsla. Jag är rädd för mörker och hajar och maneter och att bli överfallen. Men jag är fobisk för spindlar. Det är helt irrationellt. Jag kan inte förklara varför, men så här är det:
Tobias och jag ligger i sängen och han ser på 9gag i mobilen. Han börjar skratta och säger att han inte kan visa mig vad han tittar på. Det är tydligen en bild på kokosnötskrabbor. Jag frågar om den klämmer ihjäl en valp eller något, men det gör den inte så då tittar jag på bilden. Jag måste hålla den bara en decimeter från ansiktet eftersom jag inte har mina glasögon på.
Det ser ut som monstruösa alien-spindlar. På en halv sekund har jag ångestkramp i bröstet, mår illa och börjar gråta. Bara det faktum att Tobias telefon är två decimeter ifrån mig gör att jag har panik och har svårt att ligga kvar i sängen. Jag skakar händerna och armarna för att bli av med känslan att vara fasthållen när man bara vill bryta sig loss och springa iväg. Det tar ungefär tre minuter för mig att mig att lugna ner mig.
Jag har inte den här reaktionen varje gång, och mindre spindlar dödar jag själv. Men om jag blir överraskad får jag ofta en större reaktion. Så snälla, snälla - ta fobi på allvar. Det är inte samma sak som rädsla. Det är ren panik.