I söndags, den 24 augusti, smällde det. Jag har gjort Stockholm Triathlons sprintdistanser förut, men nu var det alltså det dubbla och "de riktiga" distanserna, de olympiska: 1.500 meter simning, 4 mil cykling och en mil löpning. Tänkte skriva lite om upplevelsen för de som kanske är sugna på att prova själva.
Jag hade starttid 10:00 och var enligt rekommendation där 08.30. Jag hade hämtat nummerlappen på lördagen och lånat min brors racercykel. När jag kom in på växlingsområdet efter att de kollat av nummerlapp och provat cykelns bromsar gick jag till räckena som var märkta med min startgrupps bokstav "L". Valde en plats och hängde upp cykeln på räcket.
Jag började prata med en tjej som tagit plats nära mig och vi gick tillsammans runt området för att se var simstarten var, hur man skulle cykla och springa. Vi drog på oss våtdräkter vid halv tio och jag ställde upp skor, hjälm, nummerlapp, ombyte och en gainomax på marken bredvid cykeln.
En kvart innan start ska man stå vid bryggan, som här var precis nedanför stadshuset. Tobias kom och hejade och fotade lite. Han, Lucas, Tobias pappa Björn och min och Lucas kompis Johan agerade hejaklack och stod och gjorde vågen på olika ställen längs banan. Det var väldigt välbehövligt!
Trots att Micaela, mitt sällskap inför start, verkade vara väldigt vältränad var hon jättenervös. Hon hade aldrig gjort triathlon förut (men hon gjorde det på två timmar och 51 minuter så hon behövde ju inte direkt oroa sig).
Efter en liten stund fick vi gå ner från kajen på en flytbrygga och där informerade de om bansträckning, var man skulle starta och var man simmade upp. Några minuter innan start hoppade alla i vattnet och simmade fram till startlinjen och på given signal började alla simma.
Det var massor som crawlade och nästan hela gruppen försvann långt framför mig ganska direkt. Jag och sex, sju andra kaskelottvalar låg och sprattlade i bakvattnet. Det var lite småvågigt och även om jag bara fick en eller två kallsupar fick jag ungefär tre liter vatten i näsan och snorade tillbaka ungefär lika mycket i riddarfjärden.
Jag kände mig sjukt långsam. Det var svårt att hitta rytm i simmandet, man guppade lite fram och tillbaka i skvalpet och mina medsimmare insisterade på att simma direkt framför mig hela tiden vilket gjorde att jag hamnade i deras baksug och då känns det som att man inte kommer någonstans.
Jag bröstsimmade på i alla fall och beräknade ändå att jag gjorde rätt god tid med tanke på att de i startgruppen efter enbart startar 10 minuter senare, de snabbaste simmar på ungefär 25-30 minuter och de kom inte ikapp mig förrän de sista två, trehundra metrarna.
Det visade sig sen att jag simmat 4 minuter snabbare än jag beräknat. Tobias hann inte ens få upp kameran för att jag kom så mycket snabbare än de trott. Seger!
Upp ur vattnet, en snabb slurk vatten i depån och sen joggade jag till min cykel. Det känns väldigt konstigt att springa efter att ha simmat i 40 minuter, som att koordinera en klump deg. Växlingsområdet var huuur långt som helst, typ 500 meter. Fett jobbigt. Drog av mig våtdräkten, på med linne och cykelbyxor (sporttoppen var redan på), på med gympaskor och cykelhjälm och nummerlapp, bälgade i mig en gainomax under tiden och sedan sprang jag ut till cykelstarten. Tror fan att detta att springa med cykeln var det jobbigaste momentet...
Cyklingen gick bra, förutom att Stockholms vägunderlag är horribelt. Tobias sa att jag såg trött ut på sista varvet, men jag var bara så sjukt jävla trött på alla brunnar, lagningar, hål, bucklor och sprickor som kantar Stockholms gator. Stort minus överhuvud taget för banunderlaget: vågigt, äckligt vatten att simma i, trasiga gator att cykla på och kullersten att springa på. Ingen höjdare även om utsikten är vacker. Dessutom blåste det rätt mycket på söder mälarstrand.
Jag cyklade norr mälarstrand, västerbron, söder mälarstrand, munkbron och sedan bort till stadshuset via tegelbacken och tillbaka. Tre vändor gäller för olympierna. Bestämde mig för att chilla de första kilometerna, köra hårdast på andra varvet och ta det generellt lugnt på tredje och lyckades ganska bra med det. Om du gör denna tävling någon gång, låna/köp för guds skull en racercykel. Jag har gjort sprint två gånger och halvvättern på en touringcykel och jag kan inte ens beskriva vilken skillnad det var att cykla på en "ordentlig" cykel. Jag tror att jag tjänade in 10-15 minuter per varv enbart på val av cykel.
När man cyklar är det viktigt att man ska gå/springa över mattan som markerar starten av växlingsområdet. Man hoppar alltså av cykeln, springer över mattan (där läses chipet du har runt fotleden av för din tid) och sedan joggar man tillbaka till sin plats. De flesta lämnar bara cykeln och sticker direkt, jag bytte däremot till mina löparshorts för att slippa springa med "blöjbyxa".
Till skillnad från efter simningen känns det väldigt enkelt att springa efter cyklingen, bara det att benen springer av sig själva och det känns som att de rullar fram en liten stund. Man springer ut på banan vid stadshuset, och sedan samma väg man cyklat bort till munkbron förutom att man där svänger vänster och springer mot slottet. Banan är tydligt uppmärkt och går runt gamla stan. Man springer först till slottet (fy fan vad slottsbacken är jobbig!) och därefter tre varv. Man går alltså i mål fjärde gången man kommer till målområdet.
I början av löpningen var jag helt slut i lungorna. De sved och jag hade svårt att få en lugn och kontrollerad andning, det kändes som att jag toksprungit till tåget. Jag tog det därför väldigt lugnt. När andningen väl lugnat sig efter tjugo minuter ungefär blev jag istället jättetrött i benen. Hela löpningen var en kamp helt enkelt. Jag sprang om ungefär sju personer, varav sex gick, och blev omsprungen av ungefär 1500 personer varav några flera gånger. Det gick så sjukt långsamt och det kändes som att jag skulle få en löptid på runt 1.20 eller 1.30 till och med.
Men se, jag gick i mål på 3:28:42, en halvtimme bättre än jag trott. Mina deltider blev:
Simning - 00:40:55
Växling - 00:06:26
Cykling - 01:29:13
Växling - 00:05:35
Löpning - 01:06:34
Och det är verkligen anmärkningsvärt, för de tre gånger jag sprungit milen inför loppet har jag sprungit på just en timme och sex minuter, 06:35 per km ungefär. Vilket inte får mig att tro att jag är i mitt livs form, utan snarare att banan är kortare än de påstår att den är för det gick verkligen inte snabbt när jag sprang (det finns på film dessutom). Å andra sidan sprang många andra på runt 50 minuter, så det kanske bara kändes långsamt för att jag hade så mycket snabbare löpare att jämföra med.
Lucas var snäll och lånade ut sin jacka till mig, men det ska jag komma ihåg till nästa år, att ge Tobias lite överdragskläder så att jag har det när jag går i mål eftersom man promenerar tillbaka till stadshuset efter målgång och hinner bli rätt kall på den tiden.
Hur som är jag sjukt nöjd. Under loppet tänkte jag fan, jag skiter nog i att göra det här igen. Men som vanligt är jag nu sjukt sugen på att försöka förbättra tiden till nästa år. Jag kan om inte annat spara igen några minuter på växlingarna. Join me then?
Jag hade starttid 10:00 och var enligt rekommendation där 08.30. Jag hade hämtat nummerlappen på lördagen och lånat min brors racercykel. När jag kom in på växlingsområdet efter att de kollat av nummerlapp och provat cykelns bromsar gick jag till räckena som var märkta med min startgrupps bokstav "L". Valde en plats och hängde upp cykeln på räcket.
Jag började prata med en tjej som tagit plats nära mig och vi gick tillsammans runt området för att se var simstarten var, hur man skulle cykla och springa. Vi drog på oss våtdräkter vid halv tio och jag ställde upp skor, hjälm, nummerlapp, ombyte och en gainomax på marken bredvid cykeln.
En kvart innan start ska man stå vid bryggan, som här var precis nedanför stadshuset. Tobias kom och hejade och fotade lite. Han, Lucas, Tobias pappa Björn och min och Lucas kompis Johan agerade hejaklack och stod och gjorde vågen på olika ställen längs banan. Det var väldigt välbehövligt!
Trots att Micaela, mitt sällskap inför start, verkade vara väldigt vältränad var hon jättenervös. Hon hade aldrig gjort triathlon förut (men hon gjorde det på två timmar och 51 minuter så hon behövde ju inte direkt oroa sig).
Efter en liten stund fick vi gå ner från kajen på en flytbrygga och där informerade de om bansträckning, var man skulle starta och var man simmade upp. Några minuter innan start hoppade alla i vattnet och simmade fram till startlinjen och på given signal började alla simma.
Det var massor som crawlade och nästan hela gruppen försvann långt framför mig ganska direkt. Jag och sex, sju andra kaskelottvalar låg och sprattlade i bakvattnet. Det var lite småvågigt och även om jag bara fick en eller två kallsupar fick jag ungefär tre liter vatten i näsan och snorade tillbaka ungefär lika mycket i riddarfjärden.
Jag kände mig sjukt långsam. Det var svårt att hitta rytm i simmandet, man guppade lite fram och tillbaka i skvalpet och mina medsimmare insisterade på att simma direkt framför mig hela tiden vilket gjorde att jag hamnade i deras baksug och då känns det som att man inte kommer någonstans.
Jag bröstsimmade på i alla fall och beräknade ändå att jag gjorde rätt god tid med tanke på att de i startgruppen efter enbart startar 10 minuter senare, de snabbaste simmar på ungefär 25-30 minuter och de kom inte ikapp mig förrän de sista två, trehundra metrarna.
Det visade sig sen att jag simmat 4 minuter snabbare än jag beräknat. Tobias hann inte ens få upp kameran för att jag kom så mycket snabbare än de trott. Seger!
Upp ur vattnet, en snabb slurk vatten i depån och sen joggade jag till min cykel. Det känns väldigt konstigt att springa efter att ha simmat i 40 minuter, som att koordinera en klump deg. Växlingsområdet var huuur långt som helst, typ 500 meter. Fett jobbigt. Drog av mig våtdräkten, på med linne och cykelbyxor (sporttoppen var redan på), på med gympaskor och cykelhjälm och nummerlapp, bälgade i mig en gainomax under tiden och sedan sprang jag ut till cykelstarten. Tror fan att detta att springa med cykeln var det jobbigaste momentet...
Cyklingen gick bra, förutom att Stockholms vägunderlag är horribelt. Tobias sa att jag såg trött ut på sista varvet, men jag var bara så sjukt jävla trött på alla brunnar, lagningar, hål, bucklor och sprickor som kantar Stockholms gator. Stort minus överhuvud taget för banunderlaget: vågigt, äckligt vatten att simma i, trasiga gator att cykla på och kullersten att springa på. Ingen höjdare även om utsikten är vacker. Dessutom blåste det rätt mycket på söder mälarstrand.
Jag cyklade norr mälarstrand, västerbron, söder mälarstrand, munkbron och sedan bort till stadshuset via tegelbacken och tillbaka. Tre vändor gäller för olympierna. Bestämde mig för att chilla de första kilometerna, köra hårdast på andra varvet och ta det generellt lugnt på tredje och lyckades ganska bra med det. Om du gör denna tävling någon gång, låna/köp för guds skull en racercykel. Jag har gjort sprint två gånger och halvvättern på en touringcykel och jag kan inte ens beskriva vilken skillnad det var att cykla på en "ordentlig" cykel. Jag tror att jag tjänade in 10-15 minuter per varv enbart på val av cykel.
När man cyklar är det viktigt att man ska gå/springa över mattan som markerar starten av växlingsområdet. Man hoppar alltså av cykeln, springer över mattan (där läses chipet du har runt fotleden av för din tid) och sedan joggar man tillbaka till sin plats. De flesta lämnar bara cykeln och sticker direkt, jag bytte däremot till mina löparshorts för att slippa springa med "blöjbyxa".
Till skillnad från efter simningen känns det väldigt enkelt att springa efter cyklingen, bara det att benen springer av sig själva och det känns som att de rullar fram en liten stund. Man springer ut på banan vid stadshuset, och sedan samma väg man cyklat bort till munkbron förutom att man där svänger vänster och springer mot slottet. Banan är tydligt uppmärkt och går runt gamla stan. Man springer först till slottet (fy fan vad slottsbacken är jobbig!) och därefter tre varv. Man går alltså i mål fjärde gången man kommer till målområdet.
I början av löpningen var jag helt slut i lungorna. De sved och jag hade svårt att få en lugn och kontrollerad andning, det kändes som att jag toksprungit till tåget. Jag tog det därför väldigt lugnt. När andningen väl lugnat sig efter tjugo minuter ungefär blev jag istället jättetrött i benen. Hela löpningen var en kamp helt enkelt. Jag sprang om ungefär sju personer, varav sex gick, och blev omsprungen av ungefär 1500 personer varav några flera gånger. Det gick så sjukt långsamt och det kändes som att jag skulle få en löptid på runt 1.20 eller 1.30 till och med.
Men se, jag gick i mål på 3:28:42, en halvtimme bättre än jag trott. Mina deltider blev:
Simning - 00:40:55
Växling - 00:06:26
Cykling - 01:29:13
Växling - 00:05:35
Löpning - 01:06:34
Och det är verkligen anmärkningsvärt, för de tre gånger jag sprungit milen inför loppet har jag sprungit på just en timme och sex minuter, 06:35 per km ungefär. Vilket inte får mig att tro att jag är i mitt livs form, utan snarare att banan är kortare än de påstår att den är för det gick verkligen inte snabbt när jag sprang (det finns på film dessutom). Å andra sidan sprang många andra på runt 50 minuter, så det kanske bara kändes långsamt för att jag hade så mycket snabbare löpare att jämföra med.
Lucas var snäll och lånade ut sin jacka till mig, men det ska jag komma ihåg till nästa år, att ge Tobias lite överdragskläder så att jag har det när jag går i mål eftersom man promenerar tillbaka till stadshuset efter målgång och hinner bli rätt kall på den tiden.
Hur som är jag sjukt nöjd. Under loppet tänkte jag fan, jag skiter nog i att göra det här igen. Men som vanligt är jag nu sjukt sugen på att försöka förbättra tiden till nästa år. Jag kan om inte annat spara igen några minuter på växlingarna. Join me then?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar