Ni har väl hört att man ska ha ett ICE-nummer i telefonen ifall man råkar ut för en olycka och blir medvetslös. Då kan någon bara slå upp ICE och ringa den personen för att berätta vad som hänt. Min ICE-person är pappa. Det skulle lika gärna kunna vara Tobias, men eftersom han ofta har kundmöten kan han inte alltid svara i telefon. Pappa svarar däremot alltid. Så ofta att jag förra året var övertygad om att pappa varit med i en olycka när han tagit min bil med sommardäck till jobbet, och jag sen hörde att det varit massor av olyckor pga isiga vägar. Pappa svarade inte på mobilen på två ringningar och hans kollegor visste inte riktigt var han var, då var jag så jävla orolig. Men han var bara ute och gjorde ett ärende och hade telefonen på ljudlöst.
Tre personer jag aldrig skulle ha som ICE är min kollega Klintan, mamma och Lucas. Om de skulle sprida ordet om min olycka skulle jag ha hunnit hjärnopereras, legat nedsövd i två veckor och börjat med rehab innan någon ens fått reda på att jag smackat bilen in i en älgsate.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar