Det enda som kan göra mig glad när jag är sur

Igår gick jag förbi en lokal på söder precis när en kvinna gick in. Innanför dörren stod en jättefin gårdshund och hoppade. Då blev jag glad. Så jag ringde Tobias och sa att jag nog måste skaffa en gårdshund en dag. Hittills nöjer jag mig med att låna Adolf när jag behöver lite doggy love. Ingenting får mig på bättre humör än hundar. Undantaget att åka skidor med Adolf, det är fan pest, han får extra mycket ADHD och springer ifrån en på tre sekunder trots att han är åtta år nu. Och så skriker jag "Aaaaaaaaaaadolf! KOM!" med djävulsröst så att det ekar över hela golfbanan, och då kommer han (efter ett tag) och ser skyldig ut, och två sekunder efter att man sagt hopp och lek så är han borta igen, satanshunden, och jag står där på mina kvistar som glider bakåt när jag försöker åka framåt och jag blir så jävla arg på den där jävla hunden som springer ifrån mig hela jävla tiden!!!
Men annars är han väldigt söt.