För de som inte vet det ska jag, Tobias och min familj göra halvklassikern detta år. Vi började med Lidingöloppet i september, och nästa punkt på listan är halva Vasaloppet. Det är 4,5 mil på längdskidor.
Idag åkte jag längdskidor för första gången. Det första jag gjorde var att klä på mig alldeles för mycket. Jag stannade flera gånger för att skala av kläder. Jag körde sex kilometer utan vantar och frös inte ens om händerna. Jag körde med underställ och öppen jacka, och ändå var tröjan dyngsur när jag var klar. Inklusive underarmarna.
Det andra jag gjorde var att hålla på att ramla efter tio meter. Så fort man lägger den minsta vikt icke-framåt så tappar man balansen. Jag har ju åkt mycket utför, och där står man ju alltid framåt, men där lutar man sig mot pjäxorna, och man kan stå upprätt om det är plan mark. Icke med längdskidor kan jag ju säga. Sjukt jobbigt, man vill ju stå upp när man är trött, men då förvandlas man till sprattelgubbe med två meter långa stavar som man fäktar med som en galning för att inte trilla.
Kan inte påstå att jag var någon mästare på tekniken, men jag var i alla fall bra på att åka nedför som jag ändå uppfattat som rätt svårt. Bara i en backe kände jag att skidorna höll på att sticka ner i diket, så då la jag mig på sidan så att jag kunde sätta skidorna i spåret igen.
Fem vurpor på 8,5 kilometer blev det, jag är rätt nöjd. De flesta var rätt milda, men en gång ställde jag mig just upp och ramlade rakt bakåt på grund av det och slog i handlederna rätt hårt. Då blev jag lite sur.
Lyckades ändå staka/halvspringa/släpa mig fram 8,5 km på prick en och en halv timme och mamma som numer är rätt rutinerad tyckte att det gått jättebra för att vara första gången. Så nu blir det bara till att fortsätta. Annars kommer jag aaaaaaaaaaaaaaaaaaldrig klara 4,5 FUCKING MIL!
Idag åkte jag längdskidor för första gången. Det första jag gjorde var att klä på mig alldeles för mycket. Jag stannade flera gånger för att skala av kläder. Jag körde sex kilometer utan vantar och frös inte ens om händerna. Jag körde med underställ och öppen jacka, och ändå var tröjan dyngsur när jag var klar. Inklusive underarmarna.
Det andra jag gjorde var att hålla på att ramla efter tio meter. Så fort man lägger den minsta vikt icke-framåt så tappar man balansen. Jag har ju åkt mycket utför, och där står man ju alltid framåt, men där lutar man sig mot pjäxorna, och man kan stå upprätt om det är plan mark. Icke med längdskidor kan jag ju säga. Sjukt jobbigt, man vill ju stå upp när man är trött, men då förvandlas man till sprattelgubbe med två meter långa stavar som man fäktar med som en galning för att inte trilla.
Kan inte påstå att jag var någon mästare på tekniken, men jag var i alla fall bra på att åka nedför som jag ändå uppfattat som rätt svårt. Bara i en backe kände jag att skidorna höll på att sticka ner i diket, så då la jag mig på sidan så att jag kunde sätta skidorna i spåret igen.
Fem vurpor på 8,5 kilometer blev det, jag är rätt nöjd. De flesta var rätt milda, men en gång ställde jag mig just upp och ramlade rakt bakåt på grund av det och slog i handlederna rätt hårt. Då blev jag lite sur.
Lyckades ändå staka/halvspringa/släpa mig fram 8,5 km på prick en och en halv timme och mamma som numer är rätt rutinerad tyckte att det gått jättebra för att vara första gången. Så nu blir det bara till att fortsätta. Annars kommer jag aaaaaaaaaaaaaaaaaaldrig klara 4,5 FUCKING MIL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar