Jag var ute i fredags. Först var jag hemma med Tobias och hans kompis och drack två härliga glas rödvin, för att sedan själv bege mig till en firmafest. Där hinkade jag i mig ytterligare fyra glas vin innan jag åkte med kollegorna till Berzelii Park där jag TACK OCH LOV lämnade dem för att istället möta upp Tobias, Johan och någon kollega till dem som hette Mona och som jag bestämde mig för att bli bästis med efter 20 sekunder (väldigt typiskt jag på fyllan).
Sen blev det väl ytterligare ett glas rödvin på Riche och det är ungefär så långt jag minns. Sedan har tydligen Johan bjudit på en fireball (kan förklara en del saker) och en annan kollega till Tobias kom som jag har stått och pratat med (inget minne alls) innan jag totalt bröt ihop och Tobias lojalt och diskret tog mig om armbågen och började den långa färden hem från Östermalmstorg till Mariatorget.
Detta är vad han berättat:
Först vägrade jag ta en taxi. Mycket oklart varför.
När vi väl var på tunnelbanan vägrade jag åka hela vägen hem utan sprang av i Gamla Stan. Oklart varför, kanske för att jag tyckte att det var jobbigt med alla människor på tunnelbanan eftersom jag stod och asbölade.
Sedan ska vi då gå hem från Gamla Stan och jag grinar hela vägen, men får moments där jag rycker upp mig och jag minns att jag tänkte att jag var så jävla duktig och sansad som kunde skärpa till mig. Men det höll ju bara några meter åt gången.
Sen kom vi till slut hem och jag låg och kräktes på golvet i fosterställning innan jag till slut blev avduschad och nattad. Jag har aldrig i mitt liv varit så bakis som jag var i lördags, jag kunde inte röra mig utan att behöva gå och kräkas och jag lyckades inte äta eller dricka någonting förrän klockan sju på kvällen. Jag låg och såg på Legally Blonde i soffan och blev äcklad till och med av att se en tjej stå och smeta på läppglans. Lucas frågade mig om jag yttrat orden "jag ska aldrig mer dricka", och det hade jag inte, men däremot sa jag att jag ska aldrig mer dricka mig full på rödvin. Uppenbarligen var det inte för mig...
Till råga på allt tappade jag min jacka och Riche bedyrade dyrt och heligt att de inte hittat något, så jag hann spärra kortet, anmäla körkortet försvunnet, polisanmäla förlusten och oroa ihjäl mig över att få inbrott eftersom port- och hemnyckeln låg i samma ficka som körkortet innan mamma kom på att jag kunde tracka min telefon genom appen "Hitta min iPhone" som då trackade telefonen till just Riche. Åkte dit och tryckte upp Tobias lur i fejjan på bartendern som då på en minut hittade jackan med allt kvar i fickorna. Känns lite fuffens, men jag är bara glad att allt kom tillbaka, framför allt nycklarna. Förhoppningsvis var det här den värsta fylla (och bakfylla) jag får uppleva.
Sen blev det väl ytterligare ett glas rödvin på Riche och det är ungefär så långt jag minns. Sedan har tydligen Johan bjudit på en fireball (kan förklara en del saker) och en annan kollega till Tobias kom som jag har stått och pratat med (inget minne alls) innan jag totalt bröt ihop och Tobias lojalt och diskret tog mig om armbågen och började den långa färden hem från Östermalmstorg till Mariatorget.
Detta är vad han berättat:
Först vägrade jag ta en taxi. Mycket oklart varför.
När vi väl var på tunnelbanan vägrade jag åka hela vägen hem utan sprang av i Gamla Stan. Oklart varför, kanske för att jag tyckte att det var jobbigt med alla människor på tunnelbanan eftersom jag stod och asbölade.
Sedan ska vi då gå hem från Gamla Stan och jag grinar hela vägen, men får moments där jag rycker upp mig och jag minns att jag tänkte att jag var så jävla duktig och sansad som kunde skärpa till mig. Men det höll ju bara några meter åt gången.
Sen kom vi till slut hem och jag låg och kräktes på golvet i fosterställning innan jag till slut blev avduschad och nattad. Jag har aldrig i mitt liv varit så bakis som jag var i lördags, jag kunde inte röra mig utan att behöva gå och kräkas och jag lyckades inte äta eller dricka någonting förrän klockan sju på kvällen. Jag låg och såg på Legally Blonde i soffan och blev äcklad till och med av att se en tjej stå och smeta på läppglans. Lucas frågade mig om jag yttrat orden "jag ska aldrig mer dricka", och det hade jag inte, men däremot sa jag att jag ska aldrig mer dricka mig full på rödvin. Uppenbarligen var det inte för mig...
Till råga på allt tappade jag min jacka och Riche bedyrade dyrt och heligt att de inte hittat något, så jag hann spärra kortet, anmäla körkortet försvunnet, polisanmäla förlusten och oroa ihjäl mig över att få inbrott eftersom port- och hemnyckeln låg i samma ficka som körkortet innan mamma kom på att jag kunde tracka min telefon genom appen "Hitta min iPhone" som då trackade telefonen till just Riche. Åkte dit och tryckte upp Tobias lur i fejjan på bartendern som då på en minut hittade jackan med allt kvar i fickorna. Känns lite fuffens, men jag är bara glad att allt kom tillbaka, framför allt nycklarna. Förhoppningsvis var det här den värsta fylla (och bakfylla) jag får uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar