Jag håller på att läsa en så fruktansvärt hemsk och vansinnigt intressant bok just nu. Det är en sann berättelse som är skriven av en psykiatriker i USA och handlar om en patient han behandlade i flera år - Karen. Det här är Karen:
Längst ner till höger är Holdon, 34 år. Han föddes under Karens första levnadsår och är den som håller ordning och bestämmer vem som ska få komma ut. I famnen har han Karen Boo. Hon är två år och kan bara prata lite ungerska (eftersom Karens mamma är från Ungern), men mest gråter hon och har ont. Jensen håller i penslarna, och det är han som har ritat bilden, han är 11 år. Han står bredvid Sidney som är fem år och något av en buse. Han stjäl och ser till att de råkar i trubbel, sen går han därifrån.
Ovanför Sidney står Claire, hon är sju år och väldigt ledsen. Hon gråter ofta, är väldigt osäker och har ofta huvudvärk.
Rakt ovanför Jensen står Miles som är åtta år. Han föddes som sexåring och tar över när Karen utsätts för smärta. Han är väldigt arg och våldsam, det är ofta han som skadar Karen. När han får för mycket smärta tar Karl över - det är han som står ovanför Miles och ser väldigt arg ut. Han är inte rädd för något. Bredvid Karl står Elise som hjälper Miles och Karl att separera det vanliga livet och övergrepp.
På andra sidan Miles, med flätor, står Thea. Hon umgås med Claire när Claire är rädd. Ovanför henne står Ann och ber. Hon är 16 år och väldigt religiös, ville bli nunna och går i kyrkan varje dag.
Kvinnan med gitarren är Katherine. Hon är väldigt effektiv och sköter det mest praktiska. Hon föddes liksom Holdon under Karens första levnadsår och de två är tillsammans de som tar hand om barnen och håller ordning. Det var hon som såg till att Karen började gå i terapi.
Bredvid henne står Julie, 13 år. Hon har väldigt ont, har svårt och andas och kan inte gå på grund av att hon har tyngden av männen som utför övergreppen på sig, och det är därför hon har krycka. Hon är väldigt deprimerad och självmordsbenägen.
Uppe till höger är Sandy. Hon tar hand om kontakten med Karens föräldrar. Hon tröstäter väldigt mycket och är tjock. Hon är deprimerad och försöker övertala de andra om att göra Dr. Baer arg på dem så att han ger upp och slutar behandla dem.
Till vänster om henne är Karen 1, 10 år. Hon vill inte bli stor och är rädd för clowner. Hon hatar sin mamma och pappa.
Sen är det Karen 2, 21 år. Hon är glad att hon lever och älskar att umgås med folk. Hon födde James och började föda Sara, men då blev Claire helt hysterisk och några dagar efter Saras födelse återuppväcktes Karen 3 - till vänster, med bortvänt ansikte - som är mycket deprimerad, självmordsbenägen och knappt känner till de andra delpersonligheternas existens.
Högst upp är Juliann, 15 år. Hon är väldigt energisk och oorganiserad och pratar mycket, ibland för mycket.
Karen har alltså multipel personlighet, närmare bestämt 17 stycken. Alla de här personligheterna är alter egon som skapats då Karen från födseln blivit utsatt för extremt brutala sexuella övergrepp och våld, av familjemedlemmar, av föräldrarnas vänner och av sektliknande grupper som utförde ritualer där de plågade och utnyttjade henne systematiskt i guds namn. Till exempel blev Karen bortförd av sin pappa mitt i natten för att åka till en begravningsbyrå där de skulle utföra ritualer på henne. Då "gick hon in" och Claire kom ut. Claire utsattes för våld innan de sänkte ner henne i ett isbad med blod i. Då bytte hon och Miles av, eftersom Claire inte klarade mer. Men sedan stängdes Miles in i en kista och kunde inte hantera det, så då skapades Karl - Miles alter ego. Så alter egot Miles består av ytterligare två alter egon (Karl och Elise).
Det är så sjukt! Det är så galet intressant, hemskt, hänförande, imponerande, skrämmande. Jag känner mig förföljd när jag går omkring, förföljd av Karens personligheter. Hon har till och med ett hus inom sig där alla har var sitt rum, eller del av ett rum dit de kan gå och sova när de inte är ute. De har stannat i ålder allt eftersom det övergrepp de skapades för att hantera slutat. Därför åldrades vissa i 2 år, andra i sju år, medan Katherine och Holdon fortfarande åldras eftersom de sköter Karens allmäntillstånd.
De olika personligheterna umgås med varandra och har sammanträden där de går igenom dagens schema. De kan vara ute tillsammans. Karen kan dela sin uppmärksamhet och se på tv, läsa tidningen och lyssna på radio samtidigt. Personligheterna skriver brev till Dr. Baer i olika handstilar där de berättar om varandra och sig själva, vilka de brukar umgås med, vad alla har för roller, minnen de har, hur läget är med Karen, att de behöver en längre session nästa gång och kommer med tips om hur han ska behandla Karen.
Under sessionerna försätts Karen i hypnos så att de andra personligheterna kan komma ut och prata med Dr. Baer. Hennes kroppsspråk och tal förändras och han lär sig snart vem som är vem. Han försöker övertala Miles, Karl och Jensen om att inte skada Karens kropp, han berättar för Claire att det inte längre är 1967 och att hon inte längre utsätts för övergrepp, han ber Holdon och Katherine om hjälp att vägleda de andra. Sen kan han be dem gå in och se om någon annan vill komma ut och prata.
Jag har kommit halvvägs, och det här är nog den sjukaste bok jag någonsin läst. Eftersom jag vill bli psykolog tycker jag ju självklart att det är vansinnigt intressant, och jag tycker om att Dr. Baer erkänner när han blivit nervös, rädd, upprymd och otålig under behandlingsperioden.
"Karens många ansikten" eller "Switching time" på originaltitel, skriven av Richard Baer. Sjukligt intressant, men kanske inte något för de som inte klarar av hemskheter för de övergrepp Karen blivit utsatta för, och de människor som finns runt henne, är verkligen avskyvärda och man känner sig maktlös och ursinnig att de kommit undan med vad de gjort.
Längst ner till höger är Holdon, 34 år. Han föddes under Karens första levnadsår och är den som håller ordning och bestämmer vem som ska få komma ut. I famnen har han Karen Boo. Hon är två år och kan bara prata lite ungerska (eftersom Karens mamma är från Ungern), men mest gråter hon och har ont. Jensen håller i penslarna, och det är han som har ritat bilden, han är 11 år. Han står bredvid Sidney som är fem år och något av en buse. Han stjäl och ser till att de råkar i trubbel, sen går han därifrån.
Ovanför Sidney står Claire, hon är sju år och väldigt ledsen. Hon gråter ofta, är väldigt osäker och har ofta huvudvärk.
Rakt ovanför Jensen står Miles som är åtta år. Han föddes som sexåring och tar över när Karen utsätts för smärta. Han är väldigt arg och våldsam, det är ofta han som skadar Karen. När han får för mycket smärta tar Karl över - det är han som står ovanför Miles och ser väldigt arg ut. Han är inte rädd för något. Bredvid Karl står Elise som hjälper Miles och Karl att separera det vanliga livet och övergrepp.
På andra sidan Miles, med flätor, står Thea. Hon umgås med Claire när Claire är rädd. Ovanför henne står Ann och ber. Hon är 16 år och väldigt religiös, ville bli nunna och går i kyrkan varje dag.
Kvinnan med gitarren är Katherine. Hon är väldigt effektiv och sköter det mest praktiska. Hon föddes liksom Holdon under Karens första levnadsår och de två är tillsammans de som tar hand om barnen och håller ordning. Det var hon som såg till att Karen började gå i terapi.
Bredvid henne står Julie, 13 år. Hon har väldigt ont, har svårt och andas och kan inte gå på grund av att hon har tyngden av männen som utför övergreppen på sig, och det är därför hon har krycka. Hon är väldigt deprimerad och självmordsbenägen.
Uppe till höger är Sandy. Hon tar hand om kontakten med Karens föräldrar. Hon tröstäter väldigt mycket och är tjock. Hon är deprimerad och försöker övertala de andra om att göra Dr. Baer arg på dem så att han ger upp och slutar behandla dem.
Till vänster om henne är Karen 1, 10 år. Hon vill inte bli stor och är rädd för clowner. Hon hatar sin mamma och pappa.
Sen är det Karen 2, 21 år. Hon är glad att hon lever och älskar att umgås med folk. Hon födde James och började föda Sara, men då blev Claire helt hysterisk och några dagar efter Saras födelse återuppväcktes Karen 3 - till vänster, med bortvänt ansikte - som är mycket deprimerad, självmordsbenägen och knappt känner till de andra delpersonligheternas existens.
Högst upp är Juliann, 15 år. Hon är väldigt energisk och oorganiserad och pratar mycket, ibland för mycket.
Karen har alltså multipel personlighet, närmare bestämt 17 stycken. Alla de här personligheterna är alter egon som skapats då Karen från födseln blivit utsatt för extremt brutala sexuella övergrepp och våld, av familjemedlemmar, av föräldrarnas vänner och av sektliknande grupper som utförde ritualer där de plågade och utnyttjade henne systematiskt i guds namn. Till exempel blev Karen bortförd av sin pappa mitt i natten för att åka till en begravningsbyrå där de skulle utföra ritualer på henne. Då "gick hon in" och Claire kom ut. Claire utsattes för våld innan de sänkte ner henne i ett isbad med blod i. Då bytte hon och Miles av, eftersom Claire inte klarade mer. Men sedan stängdes Miles in i en kista och kunde inte hantera det, så då skapades Karl - Miles alter ego. Så alter egot Miles består av ytterligare två alter egon (Karl och Elise).
Det är så sjukt! Det är så galet intressant, hemskt, hänförande, imponerande, skrämmande. Jag känner mig förföljd när jag går omkring, förföljd av Karens personligheter. Hon har till och med ett hus inom sig där alla har var sitt rum, eller del av ett rum dit de kan gå och sova när de inte är ute. De har stannat i ålder allt eftersom det övergrepp de skapades för att hantera slutat. Därför åldrades vissa i 2 år, andra i sju år, medan Katherine och Holdon fortfarande åldras eftersom de sköter Karens allmäntillstånd.
De olika personligheterna umgås med varandra och har sammanträden där de går igenom dagens schema. De kan vara ute tillsammans. Karen kan dela sin uppmärksamhet och se på tv, läsa tidningen och lyssna på radio samtidigt. Personligheterna skriver brev till Dr. Baer i olika handstilar där de berättar om varandra och sig själva, vilka de brukar umgås med, vad alla har för roller, minnen de har, hur läget är med Karen, att de behöver en längre session nästa gång och kommer med tips om hur han ska behandla Karen.
Under sessionerna försätts Karen i hypnos så att de andra personligheterna kan komma ut och prata med Dr. Baer. Hennes kroppsspråk och tal förändras och han lär sig snart vem som är vem. Han försöker övertala Miles, Karl och Jensen om att inte skada Karens kropp, han berättar för Claire att det inte längre är 1967 och att hon inte längre utsätts för övergrepp, han ber Holdon och Katherine om hjälp att vägleda de andra. Sen kan han be dem gå in och se om någon annan vill komma ut och prata.
Jag har kommit halvvägs, och det här är nog den sjukaste bok jag någonsin läst. Eftersom jag vill bli psykolog tycker jag ju självklart att det är vansinnigt intressant, och jag tycker om att Dr. Baer erkänner när han blivit nervös, rädd, upprymd och otålig under behandlingsperioden.
"Karens många ansikten" eller "Switching time" på originaltitel, skriven av Richard Baer. Sjukligt intressant, men kanske inte något för de som inte klarar av hemskheter för de övergrepp Karen blivit utsatta för, och de människor som finns runt henne, är verkligen avskyvärda och man känner sig maktlös och ursinnig att de kommit undan med vad de gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar