Stundens allvar

Jag:
Igår började jag prata med två killar om homosexualitet och de var så otroligt trångsynta. Mer eller mindre sa de att det är något biologiskt fel på homosexuella, att de inte ville att deras eventuella barn skulle vara det för att de ville ha barnbarn - för tydligen så går det inte att få barn om man är homosexuell -, att det skulle vara mer rätt för ett heterosexuellt par att skaffa barn på ett alternativt sätt än ett homosexuellt par, att om deras barn var homosexulla skulle de inte kunna bli lika framgångsrika som om de var heterosexuella, att de skulle ogilla det mer om deras son än om deras dotter var homosexuell osv osv. Jag förstår inte hur man kan säga så! Och sen skyller de på att det är för att samhället dömer homosexuella som de inte vill att deras barn ska vara det, för då kommer de få det så svårt. Hallå! Det är ju just människor som de själv och såna fördomar som gör att homosexualitet ens är någonting att diskutera! Och hela tiden försvarar de sig och säger att de inte har några problem med homosexualitet. Jag blev så jävla förbannad och sa till dem att föreställa sig att deras barn kom hem och berättade för dem att de var homosexuella och att de skulle säga allt det här till dem, att de blev ledsna och besvikna och att barnet inte skulle kunna uppnå allt det ville uppnå p.g.a. att det hade ett "biologiskt fel". Självklart skulle de inte säga något, som om det inte märks! Jag har så lite respekt för sånt här.

Tobias:
Ja... Jag måste gå och bajsa.