Skyll på Twilight

Jag har funderat lite över debatten att det är modeindustrin som hetsar folk, och kanske främst tjejer, att sträva efter ett perfekt utseende. Man ska vara smal, snygg, välklädd och välfriserad. När man inte lyckas uppnå detta skapar det en väldigt destruktiv stress som modellerna anklagas för.

Jag säger att det inte stämmer. Modeller är modeller och oavsett hur vackra man kan tycka att modeller är och hur gärna man skulle vilja se ut som en modell så acctepterar nog de flesta att dem de facto inte gör det. Man är medveten om retuschering, kameravinklar, smink och styling. Man är medveten om modellernas träningshets, märkliga dieter och man tycker lite synd om dem som är så beroende av sitt utseende. Modellerna smala nog för att gå på runways sägs med rynkade näsor vara för smala.

Nej, jag skulle säga att modellerna i majoritet inte står ansvariga för någon personlig stress hos oss vanliga människor. Problemet är inte modeindustrin; problemet är litteraturen. Har du någonsin läst en bok där den romantiska kärleksscenen beskrivs:

"Hon böjde ner huvudet mot hans och kysste honom. När deras vinternariga läppar möttes gick det en stöt igenom henne. Han tryckte henne emot sig och strök henne över den finniga ryggen. Hon drog fingrarna genom det hår som fanns kvar på hans huvud. När han la henne i sängen och smekte hennes ben noterade han att hon inte bara hade rikligt med celluliter, hon hade dessutom inte hunnit raka sig."

Tjejerna har alltid perfekt porslinshy. Deras hår är tjockt och svallande, deras skratt klingande. Ögonen drunknar man i, leendet är vitt och bländande. De är smala, eller vackert kurviga på precis rätt sätt. Männen har lagom mycket muskler, tjockt hår, är långa och maskulina. De är intelligenta, lojala och fantastiskt händiga. Och framför allt så älskar de sina kvinnor mer än livet självt.

Problemet med litteraturen är att den sällan blottar "bristerna" så som verkligheten alltid har potentialen att göra. Jag kan skriva min gestalt precis så jag vill ha henne. Och jag, som författare, vet att läsaren alltid vill ha en perfekt karaktär att älska.

Å andra sidan ska jag inte lägga skuld någonstans egentligen. Jag ska bara acceptera mig själv så som jag ser ut och är, älska mig själv idag och inte se tillbaka och ångra att jag inte tog vara på sånt som det förflutna erbjöd.

Det är bara kul att gnälla lite ibland.