Drömtydare skulle älska mina drömmar: 2

Jag drömde att djävulen, i form av en vacker ung man, blivit förtjust i mig och önskade ty min själ till honom. Han var charmant och smickrande och sökte långsamt manipulera mig in i hans våld.
Jag hade en bror - inte min riktiga bror; en drömbror. Vi höll ihop som ler och långhalm och djävulen inkluderade honom i sina planer.
I hopp om att förstöra våra oskyldiga själar lade han upp en plan: jag skulle förföra en ung man, locka honom till en avskild plats och där skulle vår trio mörda honom. Då skulle våra oförstörda själar befläckas och vi skulle bli dömda till helvetet där djävulen skulle ta emot oss med öppna armar.

Jag och min drömbror förstod vem den charmerande yngligen egentligen var, och vi fruktade honom. Vi förstod att han hade tycke för oss, och vi visste inte hur vi skulle komma ifrån honom, varför vi spelade med i hans charad.
När djävulen uppenbarade sin ondskefulla plan för oss såg vi äntligen en lösning... Den unge man som djävulen gestaltade sig som var nämligen skyldig till ett stort brott redan, ett brott han sökte skylla ifrån sig. Den yngling vi skulle döda skulle helt enkelt försvinna för att sedan framställas som syndabock, och djävulen skulle kunna fortsätta att röra sig opåverkat i våra trakter.
Min drömbror och jag förberedde planen tillsammans med vår begeistrade ledare, och hemligheten om våra baktankar kunde bara skymtas i de ögonkast vi gav varandra, så svårtydda att bara ett syskon kunde förstå.

På kvällen då vår plan sattes i verket väntade jag vid en mur på en höjd ovanför havet där ett bord vackert dukats upp. Djävulen själv skulle föra mannen till vår ödelagda brottsplats och jag såg deras siluetter avteckna sig mot den rödrosiga himlen, hörde deras glada prat och skratt när de kom över en kulle.
Jag hukade mig ner, ville vara osynlig för dem så länge som var möjligt. Hjärtat bankade i bröstet på mig när jag i fasan undrade om djävulen genomskådat vårt förräderi och det lömska spelet gick i en cirkel? Min mamma satt hukad bredvid mig och jag tog hennes hand och kramade den hårt.
Nu ber vi, sa jag, och vi bad tillsammans med låga röster.

"Fader vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn..."

Jag och min bror lyckades lura djävulen att vi mördat ynglingen när vi i själva verket bara sövde och gömde honom. Precis när den onde trodde att han skulle kunna ta min själ rakt ur mitt bröst fylldes klippan där vi stod av poliser. I blint raseri skrek djävulen rakt ut, stirrade på mig med vansinnig blick och tog till flykten.

Var jag fri nu? Bara för att djävulens fasta kropp inte skulle kunna nå mig betydde inte att han lätt skulle kunna komma till mig i någon annan skepnad.

Jag gick in i en majestätisk kyrka, knäböjde framför altaret och knäppte mina händer. Jag sade till gud att min själ är god, och jag vet att jag är god och förtjänar en plats i himlen. Jag hade räddat ett liv som annars kunde ha blivit spillt, och det var mitt yttersta bevis. Jag sade att jag givit dem någonting och att jag i utbyte ville ha deras beskydd.

Jag låg i min säng och undrade var han var, om han fortfarande sökte mig för sin hämnd. Jag vågade inte vara nära andra människor i rädsla för att dra in dem i min förbannelse. Ensam väntade jag - fasade jag. Jag hörde ett andetag och han var precis bredvid mig.
"Du ska inte tro att du kan komma undan..." väste han med läpparna mot min kind och jag var så rädd att jag var paralyserad. Men gud hade hört mina ord och genom min dörr störtade två vitskimrande, militäriska änglar. Återigen skrek djävulen i vrede och försvann i tomma intet.

Sedan vaknade jag och var så otroligt glad att Tobias låg bredvid mig i sängen, för jag var väldigt obehaglig till mods.