Issue nr. 2: Jag känner mig själv

Det är ju så med alla människor, att vi söker bekräftelse utifrån där vi inte finner den i oss själva. Jag har förtroende i att jag är en bra människa och att mina vänner älskar mig, och behöver därför inte att alla människor tycker om mig. Däremot har jag i ungefär 21 år levt i upplevelsen att killar inte kan attraheras av mig fysiskt eftersom jag är mindre kvinna än andra tjejer, ful och stor, samt att de inte kan bli kära i mig för att jag har "fel personlighet", alltså inte en tillräckligt tjejig personlighet.

Vad blir resultatet? Jo, att jag söker den bekräftelsen hos killar. Jag vill att alla killar ska ha heta fantasier om mig, trots att jag inte har några om dem. Och ännu hemskare: jag vill att killar ska bli kära i mig, trots att jag vet att jag aldrig kommer att känna likadant tillbaka.

Om jag märker att en kille verkar intresserad av mig kan jag göra saker för att spä på hans känslor. Det är till hälften medvetet, till hälften undermedvetet. Jag har ganska nyligen blivit medveten om att jag gör det, och därför sker det liksom automatiskt medan det händer, utan att jag tänker på vad det är jag faktiskt gör. Men om jag börjar tänka att "vänta lite, varför håller jag på så här egentligen?" så inser jag att jag gör det bara för att han ska få djupare känslor för mig, just för att jag ska få den bekräftelsen på att jag är en tjej som det faktiskt går att bli kär i.

Och därför försöker jag att skjuta ifrån mig de bilder som är till mitt gynnande i ett potentiellt samhöre, och fokuserar istället på hur mycket av mina fantasier och drömmar som faktiskt kretsar kring honom, och inte kring mig. Oftast: inte många, och faktiskt mest inga alls. Och då vet jag ju att attraktionen bara ligger i bekräftelsen.

Jag vill inte utnyttja andra människor på det sättet, och det är därför de situationerna bara blir obekväma för mig, antingen medan det händer eller snart efteråt. Behandlar jag det alldeles för seriöst? Andra kanske skulle säga det, men jag tycker inte det. Det är inte bara att jag inte vill utnyttja andra människor för deras skull, jag vill inte behöva utnyttja andra människor för min egen del. Jag vet ju om att jag har ett problem, och då vill jag reda ut det på egen hand. För mig betyder att använda andra människor för att komma över sina egna issues bara att man inte själv är medveten om att man har issues. Om man gör det trots att man är medveten om det är man ofta bara ett jävla asshole.