Bekräftelse

Japp, nu har jag utnyttjat mr. I.F.L.Y.U.M.F.M.P. klart. Förhoppningsvis är han i Tyskland nu, jag har varit en typisk kille och inte hört av mig på två dagar.

Så... jag tänker inte berätta vad som hände, men jag kan berätta att saker hände. Och det var lite som alla mina tidigare "let's just stretch my boundaries"-upplevelser. Även om det ligger viss njutning i bekräftelsen från tillfällig karl, följer alltid bekräftelsen på att min inställning sitter i märgen på mig. Det känns bara obehagligt på något sätt. Jag är i en situation med en kille, njuter av vad han gör och av hur jävla het jag känner mig, men är själv inte ett dugg intresserad av att ens peta på honom med en pinne.

Hur hett är det egentligen? Icke, varken för honom eller mig. Jag blir mest ledsen. Jag vill ju vilja röra honom, men jag gör det inte. Och då känner jag mig bara självisk.

Jag får för mig lite då och då att jag bara ska skita i alla mina uppfuckade åsikter i ämnet, att jag förledit mig själv och att jag ska kasta alla försvar jag skapat under åren i soptunnan och bara ge mig in i den där smutsiga ormgropen där alla andra människor ligger och krälar tillsammans.

Så jag tar ett litet steg till, och varje gång jag gör det kommer jag fram till samma sak: mina åsikter speglar verkligen vad som finns i min själ, i mina känslor inför det. Det är inte bara ord, det är inte bara fasad. Det är på riktigt. Jag vet inte varför.