Vanor man aldrig lär sig

Jag har en liten vana när jag sitter och läser kurslitteratur. Jag har en blyertspenna för att markera och anteckna medan jag läser, och på samma sätt som andra människor sätter pennan bakom örat när den inte används sätter jag pennan mellan brösten. Och varje gång jag satt pennan mellan brösten letar jag i flera minuter efter pennan i soffan, på bordet, på golvet, i de andra böckerna, i väskan, i soffan igen, mellan alla soffkuddar, i skafferiet, i näsan, i blomkrukan, i Hades, i Winona Ryders handväska, i trollkarlens hatt, i Vintergatan, i universum och slutligen hittar jag den i bh:n. Varje gång.