Hahaha, nu när jag ska gå och lägga mig började jag tänka på en grej som hände på karibienkryssningen för en månad sedan.
Jag ska inleda med att jag:
1) Sover extremt tungt. Vanligtvis vaknar jag inte alls under nätterna, och om jag gör det somnar jag om direkt.
2) Är såååå närsynt att du anar inte. För de som vet något om styrka på ögonen har jag -4.75 på båda ögonen (och tror att jag måste byta till -5.00). För att sätta perspektiv på det för de som inte kan styrka så är 0.00 bra syn. Min pappa har permanent glasögon för att se, och han har ungefär -2.00. För att kunna se detaljer i text, bilder, ansiktet osv måste jag ha det mindre än en decimeter från ögonen. Så blind as a bat alltså.
Detta med att vara närsynt tyckte jag var extremt jobbigt när jag var yngre av en anledning: att jag inte kunde vakna mitt i natten och direkt se rummet. Jag var tvungen att sticka ut handen från täcket och ta glasögonen och därigenom ge precious time för alla spöken och monster som väckt mig att:
a) gripa tag i min arm när jag sträckte ut den från under täcket.
b) röra sig obehindrat närmare min säng för att... äta mig? Vet faktiskt inte riktigt vad spökena/vampyrerna/monstren skulle göra med mig, jag kom aldrig riktigt så långt i mina fantasier.
Hur som helst leder dessa två punkter fram till detta scenario, som tar plats i båthytten mitt i natten:
Jag vaknar, förmodligen av en mardröm, och befinner mig i något typ av halvstadium av sömn och vakenhet och är alltså helt groggy. Ser inte ett smack men har en konstig känsla. Kan inte avgöra om det obehagliga jag upplever är dröm eller verklighet. Bestämmer mig för att det är dröm, men vill ändå komma bort från mannen som står lutad över mig vid sängkanten så jag kryper in mot Tobias. Reflekterar kort över huruvida mannen verkligen bara är en mardröm. Resonerar att ju faktiskt städarna och annan dylik personal har nyckelkort till vår hytt och det faktum att jag bara ser en ljus fläck i luften inte nödvändigtvis utesluter att detta verkligen är ett ansikte.
Jag är fortfarande väääldigt groggy och resonerar halvt vaken, halvt sovandes, men bara för säkerhets skull väcker jag Tobias och bara: "du, står det någon bredvid sängen?"
Tobias bara "näää älskling..."
Jag bara "men vad är det där då?" och pekar på den svävande ljusa fläcken.
Tobias mumlar "det är apan..." och somnar om.
"Jaha..." mumlar jag och däckar direkt.
Jo, det var alltså så här, att på detta kryssningsfartyg så viker städarna ihop handdukar till olika djurkreationer och lägger på sängen. Idag hade Xavier gjort en apa och hängt upp i en galge i gardinen bredvid sängen och skapade tillika denna nattliga fars.
Jag ska inleda med att jag:
1) Sover extremt tungt. Vanligtvis vaknar jag inte alls under nätterna, och om jag gör det somnar jag om direkt.
2) Är såååå närsynt att du anar inte. För de som vet något om styrka på ögonen har jag -4.75 på båda ögonen (och tror att jag måste byta till -5.00). För att sätta perspektiv på det för de som inte kan styrka så är 0.00 bra syn. Min pappa har permanent glasögon för att se, och han har ungefär -2.00. För att kunna se detaljer i text, bilder, ansiktet osv måste jag ha det mindre än en decimeter från ögonen. Så blind as a bat alltså.
Detta med att vara närsynt tyckte jag var extremt jobbigt när jag var yngre av en anledning: att jag inte kunde vakna mitt i natten och direkt se rummet. Jag var tvungen att sticka ut handen från täcket och ta glasögonen och därigenom ge precious time för alla spöken och monster som väckt mig att:
a) gripa tag i min arm när jag sträckte ut den från under täcket.
b) röra sig obehindrat närmare min säng för att... äta mig? Vet faktiskt inte riktigt vad spökena/vampyrerna/monstren skulle göra med mig, jag kom aldrig riktigt så långt i mina fantasier.
Hur som helst leder dessa två punkter fram till detta scenario, som tar plats i båthytten mitt i natten:
Jag vaknar, förmodligen av en mardröm, och befinner mig i något typ av halvstadium av sömn och vakenhet och är alltså helt groggy. Ser inte ett smack men har en konstig känsla. Kan inte avgöra om det obehagliga jag upplever är dröm eller verklighet. Bestämmer mig för att det är dröm, men vill ändå komma bort från mannen som står lutad över mig vid sängkanten så jag kryper in mot Tobias. Reflekterar kort över huruvida mannen verkligen bara är en mardröm. Resonerar att ju faktiskt städarna och annan dylik personal har nyckelkort till vår hytt och det faktum att jag bara ser en ljus fläck i luften inte nödvändigtvis utesluter att detta verkligen är ett ansikte.
Jag är fortfarande väääldigt groggy och resonerar halvt vaken, halvt sovandes, men bara för säkerhets skull väcker jag Tobias och bara: "du, står det någon bredvid sängen?"
Tobias bara "näää älskling..."
Jag bara "men vad är det där då?" och pekar på den svävande ljusa fläcken.
Tobias mumlar "det är apan..." och somnar om.
"Jaha..." mumlar jag och däckar direkt.
Jo, det var alltså så här, att på detta kryssningsfartyg så viker städarna ihop handdukar till olika djurkreationer och lägger på sängen. Idag hade Xavier gjort en apa och hängt upp i en galge i gardinen bredvid sängen och skapade tillika denna nattliga fars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar