Jaha, nu tänkte jag prata lite löpning igen. Jag känner att jag
återkommer till det lite då och då, både här och på andra plattformar.
Nu har jag fått lite mer erfarenhet sedan jag sprungit med i princip
privat löpcoach, men tänkte även komma med lite egna tankar och
iakttagelser. För att inte skriva världens längsta inlägg kör jag lite
bits and pieces.
Jag börjar idag med begreppet "tröskel".
Igår pratade jag med min kompis som mer eller mindre precis börjat springa. Hon har en runda som är fyra km och mer än så vill hon inte springa nu. Det tror jag är jättebra. När jag började springa sprang jag nästan aldrig mer än fyra km och det viktigaste för mig var att det var bekvämt hela tiden, för jag visste att jag skulle sluta träna om det blev för jobbigt. Jag tror faktiskt att det tog drygt fyra, fem år (med lite inblandning av återkommande benhinneinflammation och långa löpuppehåll) innan jag sprang en mil första gången.
När jag började springa tog jag några rundor med pappa som sprungit marathon tio gånger. Han försökte ge mig en massa tips och råd, och bland annat pratade han om trösklar. Efter ett tag tar energin slut, man blir stum i benen och hjärnan bara skriker åt en att sluta springa. Men om man trycker på och kör lite till märker man snart att man kommer över tröskeln och blir pigg och får energi igen.
Jag bara "pappa, nej. Jag blir trött och sen är jag trött heeeela vägen hem. It never fails".
Pappa försökte ge råd efter råd och jag bara "nej, så är det inte för mig, jag blir aldrig pigg igen" och till slut sa pappa de nu legendariska orden "det är bara att fortsätta springa".
För mig blev det dock en aha-upplevelse när jag började springa längre sträckor, uppåt 8-10 km. Då insåg jag att det inte är så att jag aldrig kommer över mina trösklar, utan att min tröskel är mellan 3-5 km. När jag alltid bara sprang 3-5 km slutade jag alltid på min tröskel vilket gjorde att jag kände att jag inte skulle klara att springa mer än så, och dessutom var jag alltid pisstrött när jag slutade. När jag började springa längre insåg jag dock att jag runt 6 km började känna mig lite fräschare. Vid 8 km i riktigt fin form och runt 9-10 km kan jag trycka på lite extra utan att bli tröttare. Därför slutar jag alltid med en känsla av energi och fräschhet och insikt att jag skulle ha kunnat fortsätta springa ett tag till vilket är väldigt motiverande.
Så när du känner dig redo för det, försök att springa längre bara för att se om det är så att du också alltid slutar på din tröskel.
Jag börjar idag med begreppet "tröskel".
Igår pratade jag med min kompis som mer eller mindre precis börjat springa. Hon har en runda som är fyra km och mer än så vill hon inte springa nu. Det tror jag är jättebra. När jag började springa sprang jag nästan aldrig mer än fyra km och det viktigaste för mig var att det var bekvämt hela tiden, för jag visste att jag skulle sluta träna om det blev för jobbigt. Jag tror faktiskt att det tog drygt fyra, fem år (med lite inblandning av återkommande benhinneinflammation och långa löpuppehåll) innan jag sprang en mil första gången.
När jag började springa tog jag några rundor med pappa som sprungit marathon tio gånger. Han försökte ge mig en massa tips och råd, och bland annat pratade han om trösklar. Efter ett tag tar energin slut, man blir stum i benen och hjärnan bara skriker åt en att sluta springa. Men om man trycker på och kör lite till märker man snart att man kommer över tröskeln och blir pigg och får energi igen.
Jag bara "pappa, nej. Jag blir trött och sen är jag trött heeeela vägen hem. It never fails".
Pappa försökte ge råd efter råd och jag bara "nej, så är det inte för mig, jag blir aldrig pigg igen" och till slut sa pappa de nu legendariska orden "det är bara att fortsätta springa".
För mig blev det dock en aha-upplevelse när jag började springa längre sträckor, uppåt 8-10 km. Då insåg jag att det inte är så att jag aldrig kommer över mina trösklar, utan att min tröskel är mellan 3-5 km. När jag alltid bara sprang 3-5 km slutade jag alltid på min tröskel vilket gjorde att jag kände att jag inte skulle klara att springa mer än så, och dessutom var jag alltid pisstrött när jag slutade. När jag började springa längre insåg jag dock att jag runt 6 km började känna mig lite fräschare. Vid 8 km i riktigt fin form och runt 9-10 km kan jag trycka på lite extra utan att bli tröttare. Därför slutar jag alltid med en känsla av energi och fräschhet och insikt att jag skulle ha kunnat fortsätta springa ett tag till vilket är väldigt motiverande.
Så när du känner dig redo för det, försök att springa längre bara för att se om det är så att du också alltid slutar på din tröskel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar