Fy fan vad man ogillar tunnelbanan ibland

Till exempel när man misstog sig och trodde att man inte behövde gå hemifrån förrän tjugo över för att hinna till föreläsningen, men inser tolv över att man behövde gå tio över för att hinna. Man har precis fixat håret men råkat ta liiiite för mycket saltvattenspray så håret är som en galen nittiotalssvinto. Man slänger på sig jacka och skor och hinner precis registrera att detta var en ganska dålig outfit innan man springer ut och nästan krockar med grannen, slänger igen dörren bakom sig, inser att nycklarna snott in sig i en av metallringarna på nyckelknippan och man häftigt börjar en liten men intensiv fingerbrottning för att få loss dem. När man väl får det är man så stressad så man råkar slänga nycklarna ner för trappan när man låst dörren och måste fånga in dem medan man halvspringer ner. Hetsar ner för gatan - tackar valhalla för att det inte regnar - och halvspringer mot tunnelbanan. Svintofrillan hänger och slänger som en enorm dreadlock men man hinner inte sätta upp det. Väl vid stationen står två idioter och väntar på att kunna planka bakom någon, och trots att man verkligen inte vill vara denna någon eftersom man vet att man själv får betala för alla dessa jävla plankare, så kommer tunnelbanan om en minut och man hinner bara inte ha principer. Så man springer ner för rulltrappan och är nu inte bara stressad utan även arg, men är ändå nöjd att man hann med tunnelbanan.

Tunnelbanan ja. Lagom här har man hunnit uppnå en kroppstemperatur på 43 grader, och luftfuktigheten i vagnen är ungefär fem miljarder. På den första tunnelbanan sitter man dessutom snett mitt emot en man som med ett flörtigt leende försöker få ögonkontakt, och på den andra sidan en äldre kvinna som stirrar med undertryckt förakt på en trots att man verkligen har den minst provocerande outfiten i sin garderob. På den andra tunnelbanan finns visserligen en söt fransk bulldog, men den flämtar och grymtar något brutalt. Tills man inser att det inte är den franska bulldogen som grymtar och flämtar, det är kvinnan som sitter snett mitt emot en.

Och det är i dessa dessa stunder man anlägger en drömmande min och tänker tillbaka på de ljuva, tysta, ensamma, perfekt tempererade stunderna i sin bil. Som nu är såld.