Tjejkompis?

Hur kommer det sig att så många tjejer har en så öppen syn på sina killkompisar, medan så många killar har en så trång syn på sina tjejkompisar? Är det sant att en tjej och en kille inte kan vara bara vänner?

För mig är det argumentet helt befängt. Jag har alltid trivts bra med killar, bättre än med de flesta tjejer. Jag ser ju killar på två olika sätt: de jag är attraherad av och de jag inte är attraherad av. De jag inte är attraherad av - 99% - tycker jag bara är roliga och sköna att vara med. Även om jag tycker att de är snygga, charmiga, snälla och roliga betyder det oftast inte att jag är attraherad av dem, jag njuter bara av deras sällskap just på grund av detta.

Men så fungerar det tydligen inte. Jag och H har haft den här diskussionen otaliga gånger, och våra åsikter går så isär som två åsikter kan gå. Enligt honom är jag och M i princip de enda tjejkompisarna han har. Översättning: vi är de två han ibland umgås med som han inte legat med.

Om jag vill bjuda upp några sköna människor till lantstället är ofta majoriteten av dessa killar. Om däremot dessa killar ska dra ihop en liknande resa får jag ett dilemma: ja, jag får följa med (på min egen förfrågan så klart), men då måste jag ta med mina snygga singelkompisar. Är det så att för en kille är värdet på hans tjejkompis - tillika, tjej han inte ligger med - bara antalet heta singelkompisar hon har?

Vad hände med oss människor? Alltså vi, innanför bröst, rumpa, hår, läppar och ben? M blev av en extremt lismande glassare för några år sedan kallad för "gold digger" eftersom hon attraheras av män som är framstående i sina yrken. Han sa att hon bara är attraherad av framgångsrika män för att de har pengar. Men det är ju inte det det handlar om. Att man är framstående betyder oftast att man är ambitiös, smart, driven och mycket socialt kompetent. Är det bara jag som uppfattar det som att kvinnor ser människan först, sedan mannen, medan männen ser kvinnan och sedan människan? Och att när de väl ser människan kan det hända att den där polätten som ligger och rullar runt i deras tjocka skallar aldrig trillar ner och de tänker att "men vänta... det här är ju en människa som jag tycker att det är roligt och stimulerande att umgås med. Jag kanske ska anstränga mig för att ta lite mer kontakt."

Ta exemplet Adriana Lima. Hon är en av världens mest attraktiva modeller, och numer gift med en man som tydligen är ganska ful, för att vara barsk. Tjejerna jag talat med tänker att killen säkert är en riktig toppenkille som verkligen tar hand om och älskar Adriana. Killarna jag talat med är hänförda över hur en så snygg tjej kunde gifta sig med en så ful kille.

Eller för att citera en grymt dålig films enda bra replik:
"- You have a sister? Is she hot?
- Well... I guess, kind of... She has a wonderful personality.
- Oh..."

För att inte tala om övertolkade signaler. Jag såg klippet från Stockholm Live när Johan Glans talar om att flirta. Han säger att tjejer är så bra på att flirta. De kan bara sträcka sig fram mitt i en mening och plocka bort ett hårstrå på ens axel.
Men hallå? Det där hårstråt kanske bara störde mig sjukt mycket? Ibland är det tröttsamt hur ofta jag feltolkas. Oskulden är min bevisläggning - nej, jag vill inte ligga med dig! Men då blir jag inte ointresserad, då blir jag en teaser, en tjej som lovar men inte håller det.
Jag minns när en tjej började umgås mycket med min bror och hans vänner. Grabbarna satt och vände in och ut på situationen. Vem gillar N egentligen? Först verkar hon intresserad av J, sedan av T, sedan av L, sedan T igen. Vem vill hon egentligen ha?
Grabbar - det kan faktiskt vara så att hon bara tycker att det är trevligt att vara med er utan att hon vill ligga med någon av er.

Dras jag bara till fel killar? De som utgör dåliga kompisar? Eller snarare anti-kompisar. De som man måste slå i huvudet för att de ska fatta att vi faktiskt är vänner. Att likagärna som du ringer K eller P för en öl, kan du faktiskt ringa mig. Är detta en omöjlig strid? Kommer männen alltid att leva kvar i inställningen som stiftades på dagis, att man kan ju inte vara kompis med en tjej?


Och så frågar sig folk varför tjejer gillar bögar så mycket.Vissa bedyrar att bögar är som tjejer. Ur perspektiv på de jag känner är svaret nej. De är och beter sig som killar, de är bara inte så jävla jobbiga att vara vänner med som de flesta straighta eftersom de är mer prestigelösa när det gäller att öppet visa att man tycker om varandra.


Först var vi äckliga. Sedan blev vi störiga. Sedan blev vi sexiga. Sedan blev vi sexobjekt. Sedan blev vi inte lika snygga som hon som är fem år yngre. Sedan blev vi störiga igen. Sedan blev vi ragator. Sedan dog vi. Men när var vi vänner?