Idag var jag nära att göra någonting grymt oglamouröst: jag höll på att kasta min mobiltelefon i en stor container tillsammans med gamla skor och sällskapsspel jag aldrig tagit fram ur skåpet.
Dumt att göra: ha telefonen i en mycket grund ficka frampå sin jacka medan man står och böjer sig över en pappkasse och i sakta mak fyller den med allt skräp man samlat på sig genom åren.
Det var verkligen tur att jag inte gjorde som jag brukar göra: skiter i att leta och hoppas att det dyker upp i sinom tid. Jag befarade att detta inte bara var en utav alla gånger jag varit så disträ att jag lagt vad jag tidigare hade i handen på något bisarrt ställe, som i ett köksskåp eller i lådan med sjalar och vantar. Jag dök ner i skräppåsen, och mycket riktigt, där låg den.
En sak upphittad under flytt: min spårlöst försvunna bilnyckel. Jag "tappade" den en fredagkväll för ungefär en månad sedan. På lördagen när jag skulle åka till McDonalds för den ordinarie återställaren var nyckeln puts väck. Hm... det där var första gången jag skrev det där uttrycket. Hur som helst, jag fick stackars Mia att hjälpa mig att vända upp och ner på lägenheten för att hitta nyckeln, men det var ett förlorat slag.
Så nu, när jag har nya nycklar, går jag igenom mina skokartonger för att Elin - som icke-nostalgisk influens - ska hjälpa mig att slänga några av mina skor. Jag öppnar en kartong med ett par skor jag aldrig använt, som ligger i den absoluta mitten av alla kartongerna i garderoben, och där - där ligger min försvunna bilnyckel. Mycket mystiskt...
Mycket händer när man flyttar. På ett sätt är det som att tvätta: oförargligt i början, okej i mitten, men sedan när man vill sluta är det en tredjedel av arbetet kvar. Suck...
Inflyttningsfest på valborg, den 30:e april. Det är öppen bar, så alla icke-drägg som bidrar med sprit är välkomna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar