Det första jag sa till Christoffer när jag satte mig i bilen till Örebro i morse var att Mark Zuckerberg är min nya fixering. Christoffer undrade varför och jag svarade "för att han är shit smart".
För mig spelar det ingen roll om människor är riktiga svin, så länge de inte mördar någon kommer de hyperintelligenta alltid stå högt på min lista. Jag beundrar verkligen intelligens. Christoffer sa att det var kul att alla som han hade pratat med hade tyckt att killen verkade vara värsta svinet. Och det kanske han verkar vara, men jag tror att väldigt få svin verkligen är svin innerst inne. Det är bara en personlig skyddsmur, inte mycket annorlunda än självdestruktivitet eller extrem fåfänga. Jag tror också att varför muren blir så tjock och hög är för att man innerst inne vantrivs med de egenskaper man har, och eftersom man själv ser ner på dem förväntar man sig att alla andra gör det också. Ett skydd kan vara att försvara sig i förväg genom att omyndigförklara andras åsikter genom att säga att jag är bättre än de. Jag skulle gissa att han väl inte lyckats varken förneka eller acceptera att han är världens största nörd, och därför går han in för nördheten helhjärtat och säger fuck you, jag är smartare än alla ni i alla fall.
För att citera en bra serie: "Om du inte kan vara naturligt udda, var aggressivt vanlig". That saying works many ways...
Ibland tänker jag att jag skulle vilja vara så där supersmart. Men jag tror att det är väldigt ensamt. Det måste vara väldigt få människor man känner att man har ett intellektuellt samförstånd med. Jag skulle nog hellre vara mycket dum. Då skulle jag nog vara lyckligare än jag är nu också.
För övrigt har jag en teori om att de hyperintelligenta som inte finner en partner som är lika hyperintelligent nog söker sig till de som är genuint godhjärtade. Det känns logiskt tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar