Resa ensam

Jag är på tok för social för att resa ensam. Det är som att jag är en växt som livnär sig på andras sällskap, och jag blir helt tom när jag inte har någon att umgås med.
Det märkligaste är att jag går runt i en stad där ingen är inomhus. Det känns som att hälften av invånarna inte gör annat än driver runt på gatorna och likt gamar söker och slår ner på de få wazungu som driver ibland dem för att pracka på dem safaris och kilimanjaroturer. Jag är mitt ibland dem, men ändå känner jag mig totalt övergiven.

Jag har tagit initiativ och hittat andra turister att prata med. Det är självklart svårare att komma in i en etablerad grupp, men i mina närmande mot andra ensamresare har jag kommit fram till en sak: de som reser ensamma av egen vilja är ett av tre alternativ:

1. Idioter
2. Idioter utan vänner
3. Hippies

Ingen av dessa kategorier passar mig egentligen särskilt väl.